miniatyr|En överviktig man. miniatyr|Normalvikt, övervikt och fetma. Övervikt är en kroppsvikt som överstiger den förväntade eller normala vikten. Övervikt uttrycks vanligtvis i form av kroppsmasseindex (BMI) där ett BMI mellan 25 och 30 kg/m2 klassificeras som övervikt. Ett högt BMI kan bero på en stor muskelmassa, men övervikt hänvisar specifikt till en hög vikt som orsakas av ökat kroppsfett, varför individuella faktorer måste beaktas vid bedömning av övervikt.

Ett BMI på 30 eller mer definieras som fetma. För barn och ungdomar gäller dock andra riktlinjer för bedömning av vikt, se barnfetma.

Övervikt är förknippad med en ökad risk för sjukdomar.

Definition En vanlig och enkel metod för att mäta övervikt är att räkna ut kroppsmasseindex (BMI) som är baserat på personens längd (meter) och vikt (kg). En person med ett BMI större än eller 25,0 och 29,9 kg/m2 anses vara överviktig, medan BMI större än eller lika med 30 kg/m2 klassas som fetma.

Måttet BMI beaktar inte kroppskonstitution: exempelvis kan kroppsbyggare med hög andel muskler i kroppen ha övervikt baserat på BMI, och motsatt kan extremt långa personer eller slanka och otränade personer klassas som normalviktiga men ändå ha en hög andel kroppsfett. Det är alltså i vissa fall möjligt att vara normalviktig sett till BMI, men överviktig om andelen kroppsfett är tillräckligt hög. För barn gäller särskilda referensintervall jämfört med vuxna, se barnfetma och isoBMI. Andra mått för ohälsosam övervikt är exempelvis bukfetma mätt med midjemått.

Orsaker Orsakerna till att människor går upp i vikt kan vara många. De vanligaste framförda teorierna är:

Ett högre kaloriintag än vad kroppen förbrukar Låg fysisk aktivitet, vilket leder till en negativ energibalans Barndomstrauman, vilket kan predisponera för viktuppgång senare i livet Viktmobbning Föräldrarna

Andra, mindre kända, teorier som framförts har exempelvis varit:

Minskad sömn Användning av antidepressiva läkemedel Inomhustemperatur Förekomst av rökning hos mödrar

Orsakerna till övervikt är komplexa. Personliga förutsättningar som genetik, miljöfaktorer, psykisk hälsa och levnadsvanor spelar in. Stora förändringar i livsstil och miljö under 1900-talet har påverkat utvecklingen av övervikt och fetma. I Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009, sid 212, skriver de att "Övervikt och fetma är resultatet av en samverkan mellan ärftliga faktorer och miljöfaktorer. Till miljöfaktorerna räknas framför allt fysisk inaktivitet, större intag av energi än vad man förbrukar, vissa typer av födoämnen och olika stressfaktorer.

Kaloribalansmodellen En vanlig modell som används som förklaring till viktuppgång är energibalansekvationen. Enligt modellen uppnås viktstabilitet när energiintaget är lika stort som energiutgifterna, dvs energi in-energi ut=0. Energiutgifterna utgörs in sin tur av den basala kroppsmetabolismen och fysisk aktivitet. Enligt modellen leder ett ökat kaloriintag till viktuppgång, förutsatt att energiutgifterna inte ökar. Orsakerna till att det blir så kan vara många, till exempel att energiintaget ökat eller att energiutgifterna minskat, antingen genom att basalmetabolismen eller att den fysiska aktiviteten minskat.

En modell för att förklara viktuppgång är att viktuppgång startar med ackumulation av fett i fettvävnaden. De flesta som går på diet återfår sin ursprungsvikt inom några år, vilket skulle kunna förklaras av ett driv i fettvävnaden att lagra fett och kroppens hormonsignalering styr därefter kroppen mot en viktnivå, så kallad "set point", som kroppen tidigare har nått upp till.

Processad mat Ultraprocessad mat som innehåller mycket fett, salt och socker ökar risken för fetma och kroniska sjukdomar.

Ärftlighet och familjemiljö Ärftlighetsgraden för vikt är generellt lägre för små barn eftersom miljön helt kontrolleras av föräldrarna, men efter hand som barnen växer upp ökar ärftlighetsgraden kraftigt: de första levnadsåren är ärftlighetsgraden för BMI runt 45 % och stiger sedan till 70–75 % i vuxen ålder. I tvillingstudier korrelerade adoptivbarnens vikt starkt med de biologiska föräldrarnas vikt men inte med adoptivföräldrarnas vikt.

Viktmobbning och social utsatthet Viktstigma och viktmobbning har visats vara kopplat till negativa kostmönster och viktförändring uppåt hos både vuxna och barn.

Sociala faktorer inom en familj – lågutbildade föräldrar, låg social position, fattigdom och finansiell osäkerhet – ökar risken för övervikt hos barnen. Viktökning och fetma i sig leder till ökad social stress och viktstigma. Sociala svårigheter som kombineras med genetisk sårbarhet bidrar till att fetma överförs från föräldrar till barn och till fetma hos föräldrarna.

Hormonell rubbning Övervikt kan också bero på olika typer av hormonella rubbningar.

Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas ha PCOS som är en hormonell sjukdom med ökad produktion av det manliga könshormonet testosteron samt kortisol. Ett vanligt symptom för PCOS är övervikt med tendens till bukfetma. Övervikt kan också bero på problem med ämnesomsättningen, som vid hypotyreos.

Hälsoeffekter Övervikt har i tidigare samhällen och tidsperioder ansetts vara något eftersträvansvärt, framför allt i samhällen där tillgången på mat varit begränsad. Under 1800-talet upptäcktes samband mellan övervikt och problem med bland annat hjärtat. Dietister har efter fallet med William Banting förordat olika dieter för att minska övervikt.

År 2004 uppstod i samband med filmen Super Size Me av Morgan Spurlock en stor debatt om ifall snabbmat från till exempel McDonald's var den största orsaken till övervikt, och ifall övervikt var en stor hälsofara. Den amerikanska konsumentorganisationen CCF (Centre for Consumer Freedom) menade dock att riskerna var betydligt överdrivna. Näringsforskaren Paul Ernsberger har emellertid etablerat att problemet inte nödvändigtvis låg i övervikt i sig, utan i ett stillasittande liv, och dålig kost.

Det finns ett samband mellan övervikt och risk för att insjukna i cancer, typ 2-diabetes, hypertoni, hyperkolesterolemi, hjärt- och kärlsjukdomarTobias, Deirdre K., and Frank B. Hu. "Does being overweight really reduce mortality?." Obesity 21.9 (2013): 1746-1749. fettlever, sömnapné, och artros.Ahima, Rexford S., and Mitchell A. Lazar. "The health risk of obesity—better metrics imperative." Science 341.6148 (2013): 856-858. Överviktiga kvinnor som blir gravida har en ökad risk för graviditetsdiabetes, preeklampsi, och risken för fosterdöd, missbildningar och för tidig födsel ökar. Studier på området är dock observationsstudier vilka inte kan bevisa orsakssamband.

Viktstigma och viktmobbning, negativa attityder, fördomar och handlingar, har associerats med en rad negativa utfall som depression, undvikande av att söka medicinsk vård, suicidtankar och -handlingar, ångest, undvikande av fysisk aktivitet, samt försämrad kroppstillfredsställelse och kroppsuppfattning . Fördomar om människor med övervikt är kraftigt utbredd i hela samhället, inte minst i vården, vilket i sig självt har potential att påverka hälsan negativt på olika sätt .

Överviktsparadoxen En kritiseradWillett, Walter C., Frank B. Hu, and Michael Thun. "Overweight, obesity, and all-cause mortality." JAMA 309.16 (2013): 1681-1682. metastudie från 2013 av Flegal påvisade däremot ett minskat samband mellan dödlighet och övervikt, jämfört med normalviktiga (BMI 18,5-24,9) och personer med fetma (BMI över 30).Flegal, Katherine M., et al. "Association of all-cause mortality with overweight and obesity using standard body mass index categories: a systematic review and meta-analysis." Jama 309.1 (2013): 71-82. Några av grunderna för kritiken är att metastudien inte tagit hänsyn till andra mått på övervikt än BMI, och att den utelämnat större undersökningar som talat emot hypotesen. Senare förtydliganden har visat att den minskade dödligheten inte innebär att de tidigare påtalade och kända hälsoriskerna vid övervikt kan bortses ifrån. Däremot är det inte alltid och entydigt förknippat med sämre överlevnad, vilket kommit att kallas överviktsparadoxen.Hughes, Virginia. "The big fat truth." Nature 497.7450 (2013): 428-430.. Studien och dess resultat blev mycket spridd.

Studiens resultat har sedermera vederlagts för ofullständighet, vilket bland annat beror på att den inte tagit hänsyn till att normalvikt i undre referensintervallet i vissa åldrar är ett sjukdomstecken, inte studerat dödligheten vid bukfetma, inte problematiserat BMI som mått på mängden kroppsfett, bortsett från omfattande studier med annat resultat än hennes hypotes, och att lite övervikt (men inte fetma) i äldre åldrar kan förbättra prognosen vid vissa sjukdomar. Tidigare kända problem vid övervikt, som ökad risk för cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar med mera, är även efter denna studie av Flegal förknippade med övervikt. Däremot tyder Flegals resultat på att personer från medelåldern mår bättre med något högre kroppsvikt än i yngre år (gäller dock inte fetma), samt att överlevnaden ökar med något mer kroppsfett, ett förhållande som kallas överviktsparadoxen..Flegal har i denna artikel svarat på kritiken.

Överviktsparadoxen tycks emellertid äga olika giltighet vid olika åldrar. För personer yngre än ungefär 50 år verkar den sakna relevans, och ökad vikt sammanfaller med något ökad dödlighet. Från omkring den åldern tycks ett lägre BMI inom normalintervallet ha ett samband med ökad dödlighet, och vara densamma som vid övervikt, och dödligheten ökar på båda sidor om normalvikten med stigande kurvor. För 60-åringar tycks trenden bli ännu tydligare, där den lägsta dödligheten ligger runt ett BMI på 25, med ökad dödlighet på båda sidor om den gränsen i en U-formad graf. Dödligheten bland 70-åringar tycks vara som lägst hos personer med ett något högre BMI än 25, med brantare kurvor runt den lägsta dödligheten än för dem som är tio år yngre.

Andra studier, på hjärtpatienter, har visat att prognosen för dem som väl drabbats av sjukdom är sämre om personen redan innan var något smal. Vid sjukdom fungerar övervikt troligen som en metabol reserv.

Epidemiologi

Förekomsten av fetma trefaldigades från år 1975 fram till 2016. År 2016 var 1,9 miljarder vuxna (över 18 år) överviktiga, av dessa var 650 miljoner feta (engelska: obese). År 2016 var 340 miljoner barn och tonåringar (5-19 år) antingen överviktiga eller feta. Tidigare var övervikt hos barn och unga främst ett problem i höginkomstländer, men trenden var att problemet ökade även i låg- och medelinkomstländer. Sett till global nivå är en högre andel kvinnor överviktiga än män.

Det finns inget tydligt samband mellan länders medel-BMI och ländernas ekonomi. Variationer i medel-BMI kan mer troligt förklaras med de olikartade matkulturerna (regelbundenhet i måltider, kvalitetsaspekter ifråga om smak eller näring, portionsstorlek, och moralism angående fetma).

England Enligt statistik från 2019 är 68 % av männen och 60 % av kvinnorna över 16 år överviktiga och övervikten ökade för åldersgrupper upp till 75 år. Bland barn var 18 % av pojkarna och 13 % av flickorna överviktiga och barn till överviktiga föräldrar var i högre grad överviktiga.

Mellanöstern och Nordafrika (MENA) Länder i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) har höga nivåer av övervikt och Kuwait har den högsta andelen i regionen med 37,9 procent. Av världens tjugo länder med mest övervikt är förutom Kuwait åtta länder i MENA-regionen. De 17 länderna i Mellanöstern och Nordafrika har den mest uttalade könsskillnaden mellan kvinnor och män för övervikt, med ett genomsnitt för länderna som ligger högre än 10 procentenheter. I övriga värden har skillnaden mellan kvinnor och mäns övervikt legat på stabil nivå under 41 år efter 1975, medan i MENA-länderna har kvinnors övervikt ökat snabbare än mäns.

Sverige I Sverige är 52 % av befolkningen mellan 16 och 84 år överviktiga eller feta (BMI på minst 25,0). I åldersgruppen 45-64 år anges 62 % som överviktiga och 60 % i åldersgruppen 65-84 år.