Shoghi Effendi Rabbání, född 1 mars 1897 i Akko i Akkos sanjak, Beiruts vilayet, i Osmanska riket, död 4 november 1957 i London, var bahá'í-trons beskyddare och ledare från 1921 till sin död.
Biografi mini|stående|vänster|En ung Shoghi, cirka1905. Shoghi Effendi var son till Mírzá Hádí Shírází, som tillhörde Afnán-släkten och därigenom var släkt med Báb, och Díyá'íyyih Khánum, 'Abdu'l-Bahás äldsta dotter. Han var därmed dotterson till 'Abdu'l-Bahá och sondotterson till bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh. Han föddes i Abdullah Pashas hus i Akko medan 'Abdu'l-Bahá och dennes familj fortfarande hölls kvar i staden av de osmanska myndigheterna.
Shoghi Effendi stod redan som barn nära sin morfar, som svarade för en del av hans första undervisning. Han lärde sig böner av Báb, Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá utantill och uppmuntrades av morfadern att sjunga dem. Uppväxten präglades samtidigt av de konflikter som omgav den bahá'í-grupp som levde i Akko. Enligt Adib Taherzadehs skildring var familjen rädd för att motståndare till 'Abdu'l-Bahá skulle försöka förgifta honom, och Shoghi Effendi tilläts därför inte dricka te eller kaffe hemma hos andra. Taherzadeh beskriver även hur anklagelser om att 'Abdu'l-Bahá konspirerade mot Osmanska riket skapade en rädsla för att familjen skulle förflyttas till en strängare fångenskap. 'Abdu'l-Bahá frigavs genom den amnesti som utfärdades efter ungturkiska revolutionen 1908.
Efter den första undervisningen i hemmet gick Shoghi Effendi vid Collège des Frères i Haifa. Han studerade därefter vid Syrian Protestant College i Beirut, där han avlade en kandidatexamen. Under studietiden ägnade han stor kraft åt att lära sig engelska. Sedan tidigare behärskade han persiska, arabiska, turkiska och franska. Språkkunskaperna gjorde det möjligt för honom att arbeta som översättare och engelskspråkig sekreterare åt 'Abdu'l-Bahá. Genom arbetet fick han nära inblick i morfaderns omfattande internationella korrespondens och i hur denne förklarade bahá'í-trons läror för människor i olika delar av världen.
Hösten 1920 reste Shoghi Effendi till Storbritannien för fortsatta studier. Han studerade först genom Oxfords Inter-Collegiate Delegacy och övergick 1921 till Balliol College vid Oxfords universitet, där han studerade bland annat ekonomi och samhällsvetenskap. Under sitt andra studieår fick han besked om 'Abdu'l-Bahás död i november 1921 och återvände till Haifa. Där fick han veta att morfadern i sitt testamente hade utsett honom till bahá'í-trons beskyddare och auktoriserade uttolkare av dess heliga skrifter.
År 1937 gifte han sig med den då 26-åriga kanadensisk-amerikanska bahá'í-troende Mary Maxwell (1910–2000). Hon var enda barnet till arkitekten William Sutherland Maxwell och May Maxwell, som hade varit en av 'Abdu'l-Bahás lärjungar. Mary Maxwell blev inom bahá'í-samfundet känd som Rúhíyyih Khanum eller Amatu'l-Bahá. Hon blev Shoghi Effendis närmaste medarbetare och tjänstgjorde från 1941 som hans främsta engelskspråkiga sekreterare. Paret fick inga barn.
Shoghi Effendi avled plötsligt i London den 4 november 1957, sedan han under vistelsen hade insjuknat i asiaten.
Ledarskap för bahá'í-samfundet Beskyddarskapet och Universella rättvisans hus Genom 'Abdu'l-Bahás testamente blev Shoghi Effendi bahá'í-trons beskyddare och internationella ledare. Testamentet gav honom ensamrätt att auktoritativt uttolka bahá'í-trons skrifter. Beskyddaren och det valda Universella rättvisans hus var inom bahá'í-administrationen tänkta som kompletterande institutioner: beskyddaren skulle svara för uttolkningen och värna samfundets enhet, medan Universella rättvisans hus skulle fatta beslut i frågor som inte uttryckligen behandlades i de heliga skrifterna.
Administration och religiös identitet
Under sina första år som ledare prioriterade Shoghi Effendi uppbyggnaden av en gemensam internationell administration. Han verkade för att lokala och nationella andliga råd skulle väljas och gav anvisningar om deras organisation, val och beslutsformer. Administrationen gjorde det möjligt för honom att delegera ansvar och samordna de växande bahá'í-samfunden i olika delar av världen.
En annan central uppgift var att tydligare avgränsa bahá'í-tron som en självständig religion. Under 'Abdu'l-Bahás ledarskap hade människor med skilda religiösa bakgrunder anslutit sig till rörelsen, och vissa behöll samtidigt sitt medlemskap i andra trossamfund. Shoghi Effendi krävde en entydigare tillhörighet och använde bland annat medlemsförteckningar och de valda råden för att skapa en gemensam religiös identitet. Han uppmanade även bahá'í-troende i väst att lämna sina tidigare kyrkosamfund.
I ett brev från 1930 beskrev han sin föreställning om religionens framtida utveckling:
När den administrativa strukturen hade blivit mer etablerad inledde Shoghi Effendi flera organiserade planer för att sprida religionen till nya områden. Under hans ledarskap ökade antalet länder och territorier med organiserad bahá'í-närvaro betydligt. Han utvecklade också bahá'íernas internationella centrum i området kring Haifa och Akko samt lät förvärva, restaurera och anlägga byggnader, helgedomar och trädgårdar med anknytning till religionens historia.
Motstånd och uteslutningar Shoghi Effendis institutionalisering av bahá'í-tron mötte även motstånd. Den amerikanska författaren Ruth White hävdade att de delar av 'Abdu'l-Bahás testamente som utsåg Shoghi Effendi till efterträdare hade förfalskats. Ahmad Sohrab motsatte sig att hans organisation The Caravan of the East and the West skulle underställas det lokala andliga rådet i New York. White och Sohrab fick endast ett begränsat antal anhängare, men deras konflikter med ledningen blev tidiga utmaningar mot den nya administrativa ordningen.
miniatyr|Mirza Muhammad-Ali, 'Abdu'l-Bahás halvbror och en tidig motståndare till såväl hans som Shoghi Effendis ledarskap.
Shoghi Effendi preciserade också bahá'í-trons föreställning om förbundet och begreppet ”förbundsbrytare”. Personer som ansågs motarbeta förbundets erkända ledning kunde uteslutas ur samfundet, och de övriga medlemmarna förväntades undvika religiöst och socialt umgänge med dem. Bland de uteslutna fanns även flera medlemmar av Shoghi Effendis egen släkt.
Frågan om efterträdare Shoghi Effendi efterlämnade inget testamente och hade inte utsett någon efterträdare som beskyddare. Enligt de föreskrifter som gällde för ämbetet skulle efterträdaren tillhöra Bahá'u'lláhs manliga efterkommande, men det fanns ingen behörig person som han kunde utse.
Efter hans död övertog de 27 personer som han hade utnämnt till Guds saks händer tillfälligt ansvaret för bahá'í-samfundets internationella administration. Nio av dem fungerade som förvaltare med säte i Haifa. De ledde samfundet under återstoden av den tioårsplan som Shoghi Effendi hade inlett och förberedde valet av Universella rättvisans hus. Institutionen valdes i april 1963 av ledamöterna i de då 56 nationella andliga råden. Universella rättvisans hus slog senare fast att det inte fanns något sätt att utse en andra beskyddare efter Shoghi Effendi.
År 1960 gjorde Mason Remey, en av Guds saks händer och tidigare ordförande för Internationella bahá'í-rådet, anspråk på att vara Shoghi Effendis efterträdare och bahá'í-trons andre beskyddare. De övriga av Guds saks händer avvisade anspråket eftersom Remey inte uttryckligen hade utsetts av Shoghi Effendi på det sätt som föreskrevs i 'Abdu'l-Bahás testamente. Sedan Remey vidhållit sitt anspråk uteslöts han ur bahá'í-samfundet som förbundsbrytare. Ett mindre antal anhängare följde honom och bildade senare små, sinsemellan splittrade grupper.
Författarskap och översättningar Shoghi Effendi skrev på persiska, arabiska och engelska. Hans enda sammanhängande bok var God Passes By från 1944, en framställning av bahá'í-trons första hundra år. Därutöver skrev han tusentals brev till enskilda troende och bahá'í-institutioner. Flera längre brev och brevsamlingar har senare givits ut som böcker, däribland The Advent of Divine Justice, The Promised Day Is Come, Bahá'í Administration, Citadel of Faith och The World Order of Bahá'u'lláh.
Han översatte flera av Bahá'u'lláhs verk från arabiska och persiska till engelska, bland annat The Hidden Words, The Book of Certitude och Epistle to the Son of the Wolf. Han sammanställde och översatte även urvalen Gleanings from the Writings of Bahá'u'lláh och Prayers and Meditations by Bahá'u'lláh samt redigerade och översatte Nabil Zarandis krönika över babi-rörelsens tidiga historia under titeln The Dawn-Breakers. Eftersom han inom bahá'í-tron betraktades som skrifternas auktoriserade uttolkare har hans engelska översättningar fått en särskild ställning, och många senare översättningar till andra språk har utgått från dem.
Bibliografi i urval Egna verk och brevsamlingar God Passes By (1944) – en historisk framställning av bahá'í-trons första hundra år. The Advent of Divine Justice (1939) – ett längre brev till bahá'íerna i Nordamerika, daterat den 25 december 1938. The Promised Day Is Come (1941) – ett längre brev till bahá'íerna i väst, daterat den 28 mars 1941. Bahá'í Administration – brev och meddelanden till bahá'íerna i USA och Kanada från 1922 till 1932. The World Order of Bahá'u'lláh – sju längre brev om bahá'í-trons lära och administrativa ordning, samlade 1938. Messages to America – brev och telegram till det nordamerikanska bahá'í-samfundet från 1932 till 1946; materialet har senare givits ut i utvidgad form som This Decisive Hour. Citadel of Faith – meddelanden till bahá'íerna i USA från 1947 till 1957. Messages to the Bahá'í World: 1950–1957 – meddelanden till det internationella bahá'í-samfundet under hans sista år. The Light of Divine Guidance – meddelanden till bahá'í-samfunden i Tyskland och Österrike, utgivna i två band. Directives from the Guardian – en postumt utgiven sammanställning av anvisningar ur hans brev.
En samlad förteckning över Shoghi Effendis publicerade skrifter och brevsamlingar finns hos Bahá’í Reference Library.
Översättningar och sammanställningar The Hidden Words – översättning av Bahá'u'lláhs De förborgade orden. The Kitáb-i-Íqán: The Book of Certitude (1931) – översättning av Bahá'u'lláhs Visshetens bok. Epistle to the Son of the Wolf (1941) – översättning av Bahá'u'lláhs brev till Shaykh Muhammad-Taqiy-i-Najafi. Gleanings from the Writings of Bahá'u'lláh (1935) – ett av Shoghi Effendi sammanställt och översatt urval ur Bahá'u'lláhs skrifter. Prayers and Meditations by Bahá'u'lláh (1938) – ett sammanställt och översatt urval av böner och meditationer. The Dawn-Breakers: Nabíl’s Narrative of the Early Days of the Bahá'í Revelation (1932) – Shoghi Effendis redigering och engelska översättning av Nabil Zarandis krönika över babi-rörelsens tidiga historia.
Shoghi Effendi översatte även utdrag ur Kitáb-i-Aqdas, men inte hela verket. Den första fullständiga auktoriserade engelska översättningen publicerades 1992.
Källor
Kategori:Personer från Akko Kategori:Personligheter inom bahai Kategori:Födda 1897 Kategori:Avlidna 1957 Kategori:Män Kategori:Alumner från Balliol College, Oxford