Prins Eugen av Sverige

Uppslagsordet Prins Eugen leder hit. För det tyska fartyget, se Prinz Eugen och för prinsen av Savojen, se Eugen av Savojen.

Eugen Napoleon Nikolaus, född 1 augusti 1865 på Drottningholms slott, död 17 augusti 1947Händelser man minns - en krönika 1920–1969, fil dr Harald Schiller 1970 på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm, var prins av Sverige och Norge (från 1905 prins av Sverige) och hertig av Närke samt känd som konstnär. Han var yngste son till Oscar II och Sofia.

Biografi

Eugen avlade mogenhetsexamen nyåret 1884, tillbringade vårterminen samma år vid Kristiania universitet och tog i december officersexamen. Han fick officersfullmakter vid Andra livgardet, Livregementets husarkår och kungens norska garde. Som officer passerade han graderna och blev överste 1906.

År 1885 reste han till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem över Konstantinopel. Redan vid denna tid hade han börjat måla. I boken Våra minnen (1886) som gavs ut tillsammans med hans bröder Oskar och Karl finner man, förutom några skildringar av prins Eugens penna, avbildningar av tre akvareller med motiv från Palestina. Under tiden som student vid Uppsala universitet 1885–1886 åtnjöt han handledning av Wilhelm von Gegerfelt. Andra konstlärare var Hans Gude och Hugo Salmson.

På nyåret 1887 kom prinsen till Paris för att – som det officiellt kungjordes – ”under någon tid idka konststudier”. När han anlände blev finlandssvenska konstnären Albert Edelfelt hans ciceron i ateljéerna och på utställningarna i Paris - en nära relation mellan Eugen och Edelfelt uppstod. Monsieur Oscarsson, som var hans täcknamn i Paris, var elev i Léon Bonnats skola, där han tecknade och målade efter levande modell. I Paris vid den här tiden bodde det andra skandinaviska artister så som Carl Larsson, Richard Berg, Anders Zorn, Gustav Cederström, Albert Edelfelt och Peder Severin Kröyer. En del av dem förblev livslånga vänner med Prins Eugen. Då Bonnats skola upphörde på hösten samma år, övergick prins Eugen till Henri Gervex’ ateljé. Han studerade sammanlagt två och en halv vinter i Österbillsjö och målade under tre somrar svensk natur och svenska typer i Dalby i Skåne, där Hugo Salmson var hans rådgivare. I Paris deltog prinsen i den svenska avdelningen i världsutställningen 1889 med ett litet skånskt motiv, Potatisåker i Dalby, och tre figurstudier i pastell. Dessa bidrag finns dock inte med i utställningskatalogen men den unge debutanten, som signerat sina verk ”Eugène”, blev ändå avslöjad för publiken och fick fin kritik. I det ymniga medaljregnet fick han hedersomnämnande som pastellmålare.Nordensvan (1928), s. 395 Den 11 december 1889 invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Prins Eugen visade sig snart ha ett självständigt konstnärstemperament, en subtil naturkänsla, som sökte sig egna uttryck. Hans alster under de första åren efter Paristiden visade ett kärleksfullt detaljstudium och samtidigt en strävan till melodiös naturstämning: Månuppgång, Morgonstämning, båda motiv från högfjället, Våren, Insjön, motiv från mälarbygden. Ett överraskande uppslag var Skogen med dess starka stämning av ensamhet i skogens djup bland de höga, täta furustammarna. När den ställdes ut skojade man om den som ”prinsens stamtavla”.Nordensvan (1928), s. 396

miniatyr|Målarprinsen i arbete (omkring 1905) Prinsens måleri kom att ta sig nya uttryck. Det gamla slottet, En sista solglimt och De båda popplarna målades 1893 på landsbygden i Södermanland. Tillsammans med Molnet som målades under vistelsen på Prinsvillan i Tyresö 1895 utgör de en grupp för sig bland hans verk. Man har antagit att han har fått friska intryck genom ett besök i Syditalien men man har också spårat intryck av den schweiziske konstnären Böcklin. Målningarna är gjorda med enkla linjer och stora plan, böljande terräng, kompakta lövmassor, upptornande moln med en starkt blå himmel i bakgrunden. Ytterligare ett verk i denna riktning är hans triptyk Hagastämningar som målades 1898 för den kungliga foajén i det nybyggda operahuset. Med denna införde prinsen landskapet i modernt svenskt dekorativt måleri. Med ett klassiskt rundtempel omgivet av en dekorativ poppel och lummiga kastanjeträd i blom har prinsen målat ett motiv från Hagaparken. Paletten är frisk och hurtig och visar en hög juniblå himmel med drivande vita moln, parkens frodiga grönska och de blå vikarna.Nordensvan (1928), s. 396–397

miniatyr|Altartavlan i Kiruna kyrka är målad av Eugen.

Från de soliga och fina landskapsmotiven övergick prinsen till andra motiv. Stockholms skärgård blev en tid framåt hans främsta område och där upptäckte han sommarnatten och sommargryningen. Hans första försök var Sommarnatt, utsikt från en höjd över fjärdar och mörka skogklädda holmar som speglar sig i stilla vatten. Liknande motiv återkom i Den ljusa natten, Nattmolnet och Det stilla vattnet, den sistnämnda ett romantiskt skogsmotiv där en liten tjärn ligger orörlig omsluten av träden under natthimlens jagande skyar.Nordensvan (1928), s. 398

När prinsen hade flyttat in på Waldemarsudde 1905 fick han en ny motivkrets, inloppet till Stockholm i olika årstider och olika tider på dygnet, sommarskymning och sommarnatt, de vita skärgårdsbåtarna och vintermotiv med fabrikerna på södra stranden, och olika variationer av Djurgårdens natur.Nordensvan (1928), s. 398–399

miniatyr|Anders Zorns porträtt (1910) ingår i Waldemarsuddesamlingen.

När den av kungen och hovet så avskydde Strindberg och dennes samarbetspartner August Falck grundade Intima teatern och var i behov av pengar tvekade inte prinsen att stödja dem.Jesús Alcalá, Prinsen följde sitt samvete, Svenska Dagbladet I sitt testamente förordnade han att hans stora konstsamling på Waldemarsudde skulle tillfalla staten. Samlingen innehåller verk av bland andra Anders Zorn, Carl Larsson, Per Ekström, Ivan Aguéli, Carl Fredrik Hill samt målningen Strömkarlen av Ernst Josephson, som prinsen köpte när den blev refuserad av Nationalmuseum. I trädgården finns en skulpturpark med verk av de stora skulptörerna, till exempel Carl Milles, Carl Eldh, Christian Eriksson samt Liss Eriksson. Hemmet fungerar sedan 1948, ett år efter prins Eugens död, som ett konstmuseum, där prinsens egen samling utgör stommen.Waldemarsuddes webbplats – läst 2007-01-11

Prins Eugen deltog i opinionsmöten för judiska och politiska flyktingar och han sågs tillsammans med en av förgrundsgestalterna i kampen mot nazismen, den av Hitlertyskland så hatade Mia Leche Löfgren.

Särskilt under yngre år kunde prins Eugen kallas "Röde prinsen”. Det syftade på hans jämförelsevis radikala åsikter, och var även en pendang till hans brors, prins Carls, tillnamn "Blå prinsen".

Prins Eugen var ogift. Det finns författare som anser att förklaringen kan vara att Eugen hade en homosexuell läggning.Arne Norlin i Familjen Bernadotte, makten, myten, människorna s. 168

Till hans offentliga arbeten hör monumentalmålningar i Stockholms stadshus och Stagneliusskolan i KalmarStagneliusskolan samt en altartavla för DjurgårdskyrkanDjurgårdskyrkan Som formgivare formgav han bland annat blomkrukor för Gustavsberg porslinsfabrikLillehammer MuseumVärnermuseet och silverkorpus för Hallbergs Guldsmeds ABKulturen i Lund.

Prins Eugen finns förutom Waldemarsudde även representerad vid bland annat NationalmuseumNationalmuseum i Stockholm, Kalmar konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Karlsborgs fästningsmuseumKarlsborgs fästningsmuseum, Bohusläns museumBohusläns museum, PostmuseumPostmuseum, Västergötlands museumVästergötlands museum, MarinmuseumMarinmuseum, Värmlands museumVärmlands museum, Hallands konstmuseumHallands konstmuseum, Hälsinglands museumHälsinglands museum, Skissernas museumSkissernas museum, Sörmlands museumSörmlands museum, Helsingborgs museumHelsingborgs museum Länsmuseet GävleborgLänsmuseet Gävleborg, Kiruna kyrkaKiruna kyrka, Örebro läns museumÖrebro läns museum, Nordiska museetNordiska museet, NasjonalmuseetNasjonalmuseet, AteneumAteneum, Statens Museum for KunstStatens Museum for Kunst, British MuseumBritish Museum och Metropolitan MuseumMetropolitan Museum.

Galleri

Utmärkelser Svenska utmärkelser 50px Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden, från födseln. Kommendör med stora korset av Svärdsorden, från födseln. Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, från födseln. 50px Riddare av Carl XIII:s orden, från födseln. 50px Kommendör med stora korset av Vasaorden, 15 maj 1897. 50px Konung Oscar II:s jubileumsminnestecken, 1897. 50px Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllopsmedalj, 1906. 50px Konung Oscar II:s och Drottning Sofias guldbröllopsminnestecken, 1907. 50px Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen, 25 maj 1928.

Utländska utmärkelser 50px Riddare av Badiska Husorden Fidelitas, senast 1910. 50px Badiska Berthold I av Zähringens orden, senast 1910. Badiskt guldbröllopstecken, tidigast 1910 och senast 1915. 50px Belgiska Leopoldsorden, senast 1910. 50px Riddare av Danska Elefantorden, senast 1910. 50px Finlands Vita Ros’ orden, tidigast 1925 och senast 1928. 50px Franska Hederslegionen, senast 1910. 50px Grekiska Frälsarens orden, tidigast 1918 och senast 1921. 50px Riddare av Italienska Annunziataorden, tidigast 1910 och senast 1915. 50px Lettiska Tre Stjärnors orden, tidigast 1928 och senast 1931. 50px Monacos Karl den heliges orden, senast 1910. 50px Nassauska Gyllene lejonets orden, senast 1910. 50px Nederländska Lejonorden, tidigast 1921 och senast 1925. 50px Riddare av Norska Lejonorden, 21 januari 1904. 50px Norska Sankt Olavs orden, senast 1910. 50px Portugisiska Torn- och svärdsorden, senast 1910. 50px Preussiska Svarta örns orden, senast 1910. 50px Preussiska Röda örns orden, senast 1910. 50px Rumänska Stjärnans orden, senast 1910. 50px Riddare av Ryska Sankt Andreas orden, senast 1910. 50px Riddare av Ryska Sankt Alexander Nevskij-orden, senast 1910. 50px Riddare av Ryska Vita örnens orden, senast 1910. 50px Ryska Sankt Annas orden, senast 1910. 50px Ryska Sankt Stanislausorden, senast 1910. 50px Sachsen-Weimarska Vita falkens orden, senast 1910. 50px Thailändska Chakriorden, senast 1910. 50px Riddare av Spanska Gyllene skinnets orden, senast 1910. 50px Storkorset med kedja av Spanska Karl III:s orden, senast 1910. 50px Brittiska Victoriaorden, senast 1910. 50px Osmanska rikets Osmanié-orden, senast 1910. 50px Ungerska Sankt Stefansorden, senast 1910.

Anfäder

Se även mini|Eugens gravplats på Waldemarsudde. Prins Eugens ek Prins Eugen-medaljen Prins Eugens Kulturpris Prinsens galleri Prinsvillan, Tyresö

Källor

Noter

Vidare läsning A. Meister & K. Sidén: Prins Eugen: Fasetter ur ett liv. Stockholm: Waldemarsudde, 2015 - S. Giesen & U. Luckhardt: Eugen: Ein Prinz malt Schweden. Bielefeld: Kerber, 2006 - H.H. Brummer: Prins Eugen: Minnet av ett landskap. Stockholm: Norstedts, 1998 - Karin Sidén, "Prins Eugens engagemang i Birgittastiftelsen" i Birgittastiftelsen Inför nya utmaningar. Red. av Olle Ferm i samarbete med Kjell Blückert och Cecilia Lindheimer. 2022, s. 122–137. . Eric Wennerholm: Prins Eugen - människan och konstnären. Stockholm: Bonniers, 1982 - D. Bolten: Prins Eugène, Zweeds schilder. Delft: Museum het Prinsenhof, 1959. G. Lindgren: Waldemarsuddes konstsamling: Konstverk förvärvade under åren 1889–1939 av Prins Eugen : katalog. Stockholm: Waldemarsudde, 1939 Christina G. Wistman: Jagande skyar. Prins Eugens somrar i Örberga. Atlantis, Stockholm, 2003. Christina G. Wistman: Manifestation och avancemang: Eugen: konstnär, konstsamlare, mecenat och prins. Acta Universitatis Gothoburgensis, Göteborg, 2008.

Externa länkar