miniatyr|290px|Redbergsvägen går österut genom Olskroken. Olskroken är en stadsdel och ett primärområdeGöteborgs stad - Stadsdelar och primärområden Läst 2011-01-24 i stadsområde Centrum i Göteborgs kommun. Stadsdelen har en areal på 89 hektar, och i primärområdet utgjorde befolkningen 5 891 år 2013, drygt 1 % av Göteborgs.
Namnet Olskroken är känt från mitten av 1600-taletSkarback, Sören "När Olskroken hette Wahammar", Örgryte & Härlanda Posten nr 3, 2017, sid 8. Stadsdelen bebyggdes under åren 1884 till i början av 1900-talet huvudsakligen med landshövdingehus. Från 1973 och under en tioårsperiod sanerades stadsdelen hårt, vilket väckte stark kritik.
Utbredning Olskroken gränsar till stadsdelarna Stampen, Gullbergsvass, Gamlestaden, Bagaregården och Lunden. Stadsdelen begränsas av motorväg E 6/E 20, Säveån, Gamlestadsvägen, Riddaregatan (E 20), Ånäsvägen, Redbergsplatsen, Danska vägen, Mäster Johansgatan, Mintensgatan och Redbergsvägen. Inför järnvägens framdragande 1856, upprättades en karta över "Lägenheterne Stora- och Lilla Olskroken", vars areal uppgick till cirka 100 tunnland. Lilla Olskrokens utbredning med cirka 25 tunnland var från Dämmet (där Fattighusån ansluter till Mölndalsån), väster om Gullbergsån och fram till Göta älv. Stora Olskroken med cirka 75 tunnland, var området öster om Gullbergsån, fram till Ranängsbergen (övre Lunden) och vidare norrut till Göta älv.Karta öfver Lägenheterne Stora- och Lilla Olskroken i Tolfte Roten vid Götheborgs Stad, Upprättad år 1855 af C J Nyström
I dagligt tal avses i första hand området längs Redbergsvägen och kring Olskrokstorget. Via Övre Olskroksgatan nås det högre belägna området bebyggt med tegelhus av 1930-talssnitt. Högst upp på Redberget ligger Redbergsparken, en promenadpark på cirka 3,5 hektar, som anlades 1902., s. 212. Där bortom finns landshövdingehus och andra äldre hus längs Ånäsvägen, som leder mot Gamlestaden och var Danska vägens förlängning till Bohus.
Namnet thumb|Landeriet Stora Olskroken 1902. Lilla och Stora Olskroken (1624 benämnd "Wahammars äng") kallades de landerier som låg strax norr om nuvarande Olskrokstorget, därav namnet på stadsdelen. Namnet Olskroken är känt från mitten av 1600-talet, men man vet inte riktigt dess ursprung. Kanske var det ägaren till Stora Landeriet 1651-1671, Ollrich Steinkamp som står för förleden ”Ols” och ”kroken” kan syfta på att Gullbergsån gjorde en krök precis här. Mest sannolikt är dock att namnet kommer av Olsmässkroken, med innebörden; "en mager, besvärlig äng", och syftar på tiden kring Olsmässan den 29 juli.tala ve kal, - GP, 25 mars 1978. En mycket omfattande artikel som pekar på denna tolkning av namnet.
Historia miniatyr|Olskrokstorget västerut. För nästan 400 år sedan försvarade kommendanten Mårten Krakow befästningen Gullberg på den plats som vi idag kallar Olskroken, mot danskarna. Flera blodiga strider utkämpades i området genom historien.
Igenom Olskroken skär Redbergsvägen, med mycket gamla anor. Huvudvägen mot Västergötland har sedan urminnes tider gått fram just över eller i kanten av den angränsande åsen, och vidare bort över Danska vägen.
I magistratsförklaringen angående stadens landeriområden 15 juli 1719 heter det om nr 124 på 1696 års karta; Wid samma äng (Wahammar) en af Hans Högsahl. Kongl. Maj:t Konung Carl XI privilegierad Krog wed nampn Pryssekrogen, til samma Krog en lijten Trä- och Kåhlgård, Concidereras under ett arrende med sjelfwa ängen.Göteborgs Landsarkiv: Göteborgs Stadsarkiv, Koncept och Registratur B/a 15 juli 1719 Strax öster om nuvarande Redbergsplatsen i Olskroken, låg denna gästgivaregård redan på 1680-talet, vilken från cirka 1725 innehades av förre "enrolleringsbåtsmannen" Anders Rebba (†1748). Benämningen "Rebbas Lid" (Redbergslid) syftar eventuellt på honom, då det urgamla ordet lid dessutom betyder ungefär brant backe, vilket också stämmer med terrängen. Landeriet Redberg har därefter fört namnet vidare. Redbergsområdet hörde till stadens ursprungliga donation, och fram till 1830-talet fanns här inte mycket annat än betesmarker och det nämnda värdshuset.
Järnväg och andra kommunikationer miniatyr|Ånäsvägen åt nordost. År 1856 drogs Västra stambanan genom norra Olskroken, och öppnades för trafik den 1 december mellan Göteborg och Jonsered. År 1876 startade godstrafiken här och 1881 passagerartrafiken. År 1877 öppnades Bergslagernas Järnvägar och i Olskroken anlades i juli 1929 en förbindelsestation med Västra stambanan, med stationshus vid korsningen av Riddaregatan och Prästgatan, ritad av Folke Zettervall. Även Bohusbanan passerade stationen.Svenska Turistföreningens resehandböcker XXII, Västergötland. Wahlström & Widstrand, Stockholm 1922, s 36 Denna var fram till 1964 Sveriges största station, med en spårlängd inom bangårdsområdet på 300 kilometer. Här lastades och lossades mellan 300 000 och 400 000 vagnar årligen med hjälp av 35 växellok, dygnet runt. Om stinsen skrev SJ då: "Vagnlasttrafiken dirigeras från Olskrokens station, som är något vida mer än en förstadshållplats. Den tillkom 1876, då det behövdes en rangerstation vid den punkt där Västra stambanan och Bergslagsbanan skildes åt. Nu sitter stinsen på Olskroken liksom spindeln i centrum och följer de hundratals tågens gång över det väldiga linjenätet. Under honom sorterar samtliga hamnbanestationer samt Sävenäs rangerbangård." Stationen hade även landets största ställverk för att kunna dirigera trafiken över de närmare tvåhundra olika tågvägarna. Fler än 500 personer hade sitt arbete här. Olskroken fick sin dödsstöt den 1 juli 1964 då en omorganisation placerade stationen under Göteborg Norra. Ställverket fanns kvar till 1983, för att i det sista kunna betjäna cirka 300 tågrörelser/dygn.GP, 10 januari 1984, "Bara takplattorna kvar av Olskrokens station."
År 1980 lades den sista persontrafiken ned och nu finns inga synliga rester av stationen. Stationen revs i januari 1984, men de fina skifferplattorna på dess tak togs tillvara för att användas på andra offentliga byggnader i staden.
Parallellt med järnvägen anlades Riddaregatan, som senare förlängdes i riktning mot centrum och mot Partille, och blev Göteborgs nya huvudväg österut i stället för Redbergsvägen. Riddaregatan byggdes senare om till motorväg, nuvarande E 20.
Hästspårvägen från centrum gick i Redbergsvägen fram till Redbergslids början. Från 1902 fram till 1904 vände spårvagnarna vid Borgaregatan och därpå förlängdes linjen till Redbergsplatsen. År 1925 låg spåren klara för den elektriska spårvagnen, vidare längs med östra begravningsplatsens kyrkogårdsmur och fram till Härlanda.Berg & Gruia (1994), s. 40
Senare tillkom Kvibergslinjen från Olskrokstorget via Riddaregatan, korsande Västra Stambanan och vidare via (dåvarande, norra) Ånäsvägen. Den lades senare om till den nya Riddarebron i väster, och till den nya Gamlestadsvägen i öster, genom en port under Västra stambanan. Slutligen togs 1964 spårvägen bort från Riddaregatan och lades istället via Redbergplatsen och en nybyggd sträcka i (södra) Ånäsvägen.
Bostäder och stadsplan miniatyr|Vräkningarna vid Olskroken 1936. Detalj i monumentet Genom arbete i arbete.
I en motion i det nya stadsfullmäktige föreslog Sven Adolf Hedlund att man borde undersöka fattigdomen i Göteborg, vilket väckte en kraftig opposition. Trots det stora motståndet, genomdrev Hedlund sitt förslag och en kommitté tillsattes "för undersökning av pauperismen" (fattigdomen), vilken blev klar med sitt arbete 1865. Man konstaterade att det är de usla bostadsförhållandena, som skapar den värsta fattigdomen samt att: "Arbetarklassens bostäder äro oftast lägenheter i gamla upprötta trähus. Vinden spelar här in genom otäta fönster, dörrar, som ej kunna stängas, och de murkna väggarna. Golven äro, i övre våningen över ett brygghus, en vedbod eller dylikt, dragiga och kalla, på nedre botten alltid upprötta och ofta fuktiga av väta. Eldstäderna ryka ofta in. Vid köld räcker intet bränsle att skaffa tillräcklig värme, och denna måste hållas inne medelst sorgfälligt tillstoppande av hål och springor med trasor." och avslutas med: "Dessa människor äro okunniga, tanklösa och oförståndiga varelser, men ofta till sitt uppförande oklanderliga, ärliga och beskedliga, visst icke alltid vårdslösa lättingar, som vilja ligga det allmänna till last. Även det samhälle de tillhöra lider förlust, icke endast den materiella, ganska betydliga, som uppkommer genom fattigvårdens betungande med försörjning av de många änkorna, föräldralösa och genom sjukdom i förtid orkeslösa, utan även en i penningar icke uppskattbar, därigenom att i dessa bostäder uppväxer ett svagt, sjukligt och kortlivat släkte, som, odugligt till ett kraftigt kroppsarbete, i stället anlitar de lättare förvärvsmedel, som i städerna florera och — vid tillfälle — lätt tager steget från fysiskt vansläktande och ekonomisk ruin till moralisk förnedring. Dryckenskap, prostitution, laster och brott äro proletariatets bedrövliga frukter."Rebergslid med omnejd, 1947, s. 88-90
Enligt ett kungligt brev 23 november 1866 skulle en förstad anläggas vid Ånäsvägen och Olskroken med byggnader av trä och 50 fot breda gator. Men det dröjde ganska länge innan planerna kunde förverkligas, och först den 13 augusti 1880 fastställde Kungl. Maj:t stadsplanen för delar av landerierna Stora Olskroken, Ånäs och Redberget i Göteborgs 12:e rote och 1883 började Olskroken dräneras. Samma år såldes 7 tomter till ett pris av 36-56 öre per kvadratfot. 1884 byggdes det första landshövdingehuset i Olskroken, vid Redbergsvägen 16, på platsen för den omtalade Pryssekrogen. Det tillhörde en droskägare Carlsson. År 1891 beslutade stadsfullmäktige inrätta apoteket Korpen i Olskroken, och den 1 december samma år upplåts Olskrokstorget till försäljningsplats för ...livsförnödenheter och lantmannaprodukter. År 1897 byggdes det 23 landshövdingehus enbart i Olskroken. Den främste byggmästaren i Olskroken var Lars Forsberg. Problemen fortsatte dock, eftersom enrumslägenheterna oftast var för små för de barnrika familjerna. Dessutom slukade hyran mer än den genomsnittliga veckoinkomsten för en familjeförsörjare, vilket ledde till ett omfattande inneboendesystem. Stadsdelen var fullt utbyggd i början av 1900-talet.Garellick (2003), s. 159
Hjalmar Wallqvist säger 1889 om husen i området; "De äro af hög ålder och vanligen illa uppförda. Men öfver det hela hvilar likväl en prägel af förnöjsamhet och relativ välmåga, som qvarlemnar ett godt intryck."Garellick (2002), s. 290.
I början av 1900-talet var det fortfarande fullt med trafik på Gullbergsån, med både lastpråmar och nöjesbåtar. En järnvägsviadukt drogs senare parallellt med ån rakt över Olskrokstorget och Västra stambanan. Den finns kvar men en nybyggd ersättning planeras. När ritningarna till det stora Olskroksmotet var klara 1960, förändrade det hela området och Olskrokstorget utgick på grund av ändringen i stadsplanen. Första spadtaget till motet togs den 20 januari 1961.Redbergslid med omnejd, 1964, s. 103 Torget och de två gamla broarna över Gullbergsån försvann därefter med grävskoporna. När det nya Olskroken byggdes flyttades torget till sin nuvarande plats och återfick sitt forna namn 1982. Intill det gamla torgets plats, åt väster, byggdes 2007 ett parkeringshus. Olskrokstorget uppmättes till 2 320 kvadratmeter år 1900.Statistisk Årsbok för Göteborg, [Första årgången 1900], Komitén för Göteborgs stads kommunalstatistik 1902, s. 6
I mitten av februari 1914 utrustades de 22 befintliga belysningsstolparna längs Redbergsvägen med gaslampor, så kallade "invertlampor," två på varje stolpe med automatisk tändning och släckning. Detta var den andra gatan som utrustades med denna typen av belysning, den första var Andra Långgatan.GT, 20 februari 1914, "Redbergsvägen strålar..."
År 1924 hade samtliga förträdgårdar längs Redbergsvägen tagits bort. Skälet var att den ökade trafiken krävde större plats.GT, 5 september 1924, "Bort med de vanskötta förgårdarna!"
Sanering