Ismael (arabiska: إسماعيل, ʾIsmāʿīl) är inom de tre abrahamitiska religionerna Abrahams och Hagars son. Han nämns i Tanakh (Gamla testamentet) och i Koranen och räknas som stamfader för araberna. I Tanakh är Hagar Abrahams hustru Saras tjänstekvinna medan Ismael i Koranen enbart betraktas som förstfödd son till profeten Abraham.
Namnet Ismael har hebreiskt ursprung (יִשְׁמָעֵאל, Yišmaʿel) och betyder ”Gud har hört” eller ”Gud hör”. Enligt de bibliska traditionerna gavs namnet eftersom Gud hade hört modern Hagars lidande.
Ismael i judendom och kristendom I judisk och kristen tradition är Ismael Abrahams förstfödde son genom Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna. Han växte upp i Paranöknen och betraktas i Bibeln som stamfader till tolv furstar eller stammar (1 Mosebok 25:12–18). Senare fick Abraham även sonen Isak med Sara, vilket ledde till att Hagar och Ismael förvisas eftersom Sara inte ville att Ismael skulle ärva tillsammans med hennes son Isak.
Barn Enligt de bibliska uppgifterna fick Ismael tolv söner som blev stamfäder för olika arabiska stammar: Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Mishma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedema. En dotter nämns också i vissa traditioner.
Ismael i islam I islam betraktas Ismael som en av Guds profeter och som en rättfärdig, sanningsenlig och tålmodig tjänare. Koranen beskriver honom som en som höll sina löften, uppmanade sin familj till bön och allmosor och var välbehaglig inför Gud (Koranen 19:54–55).
Enligt islamisk tradition befallde Gud profeten Abraham att lämna Hagar och den späde Ismael i en obebodd dal vid platsen där Mekka senare skulle uppstå, trots att där varken fanns vatten eller bosättning. När Abraham lämnade dem frågade Hagar om detta skedde på Guds befallning, och när han bekräftade det uttryckte hon tillit till att Gud inte skulle överge dem. När deras vatten tog slut sprang Hagar mellan kullarna Safa och Marwa i desperat sökande efter hjälp. Därefter lät Gud källan Zamzam springa fram vid Ismaels fötter, vilket gjorde bosättning möjlig på platsen och ledde till att människor slog sig ned där.
Senare återvände Abraham och tillsammans med Ismael uppförde han Kaba, det heliga huset i Mekka, som enligt islam är tillägnat dyrkan av den ende Guden (Koranen 2:127). Ismael betraktas därför som en av grundgestalterna i islams heliga historia och i pilgrimsfärden (hajj), där flera ritualer knyts till berättelsen om honom och hans mor.
I islamisk tradition är det också Ismael — inte Isak — som avses i berättelsen om sonen som Abraham var beredd att offra som ett prov från Gud. När både far och son underkastade sig Guds vilja ersattes offret av ett stort djur (Koranen 37:100–107). Denna händelse ligger till grund för den muslimska offerhögtiden Eid al-Adha.
Betydelse Ismael räknas som en av de stora profeterna och som en central länk i profeternas kedja från Abraham till Muhammed. Hans liv och gärningar är nära förknippade med Mekkas heliga geografi, pilgrimsfärden och flera av islams viktigaste rituella traditioner.
Referenser
Koranen och hadither Koranen 2:127 Koranen 14:37 Koranen 37:100–107 Koranen 19:54–55 Sahih al-Bukhari, bok 60 (Profeterna), hadith nr 3364–3365 Sahih al-Bukhari, bok 60 (Profeterna), hadith nr 3366 Koranen 19:54–55 Koranen 14:37
Encyclopaedia of Islam Encyclopaedia of Islam, 2nd ed., "Ismāʿīl"
Ibn Kathir — Profeternas berättelser Ibn Kathir, Qisas al-Anbiya (Profeternas berättelser), kapitlet om Ismael
Kategori:Personer i Gamla Testamentet Kategori:Islamiska profeter Kategori:Judendom Kategori:Namn från Bibeln