Alfonsina Storni, född 29 maj 1892 i Capriasca i Schweiz, död 25 oktober 1938 i Mar del Plata i Argentina, var en schweiziskfödd argentinsk poet.

Storni brukar som poet och författare anses tillhöra modernismen.Poemas de Alfonsina Storni, läst 20 februari 2010: ”Ansedd vara argentinska postmodernismens poet, född i Sala Capriasca (Schweiz) den 22 maj 1892, utvandrad med familjen till Argentina vid mycket tidig ålder.” [www.escribirte.com.ar/efemerides/36/nace-alfonsina-storni.htm Efemérides], läst 20 februari 2010. Rincón Literario - Escritores, läst 20 februari 2010 : ”Den 29 maj 1892, i Sala Capriasca (Schweiz), blev Alfonsina Storni född. Makarna Stornis tredje dotter. Hon bar faderns efternamn. År 1896 utvandrade familjen Storni till Argentina, till provinsen San Juan, där de redan hade bott flera år tidigare.” Alfonsina, esa mujer inolvidable, läst 20 februari 2010. Domínguez Norma 25 oktober 2008. ”Envar som läser verk av Alfonsina Carolina Storni (så står det i hennes födelseattest av 22 maj 1892, från Sala Capriasca, kantonen Ticino) kan skymta kvinnan bakom lyriken.” Alfonsina Storni Martignoni, läst 19 juli 2010. Centro Virtual Cervantes" Litteraturhistoriskt förs hon vanligen till en grupp omfattande fyra kvinnliga sydamerikanska lyriker. Liksom de tre övriga – chilenska nobelpristagaren Gabriela Mistral, samt uruguayiskorna Juana de Ibarbourou och Delmira Agustini – åtnjuter hon traditionellt en ”kultstatus” som lika mycket gäller hennes person som de skrivna verken.Den något tidigare kvinnliga lyrikern María Eugenia Vaz Ferreira från Uruguay förs ibland också till denna grupp, som någon sorts föregångare. Hennes livsöde brukar i framställningar om henne ta minst lika stor plats som utläggning rörande själva lyriken. Stornis liv var egentligen ganska alldagligt, men har kanske just därför alltid haft en förmåga att fascinera: genom det aktningsvärda i att en obemärkt och rudimentärt utbildad lärarinna från landet kunde, under en kort levnad, erövra en plats på den argentinska litterära parnassen (annars en värld befolkad av manliga skribenter tillhörande överklass eller högborgerlighet). Jämte romanförfattaren Roberto Arlt är Stornis verk enda exemplet på någon mera betydande arbetarlitteratur inom hemlandets äldre diktning. Dock har hon mindre blivit känd som ”proletär” än som feministisk skildrare av den samtida sydamerikanska kvinnans ställning.

Levnad

Barndom och ungdom miniatyr|250px|Alfonsina Storni vid 24 års ålder, då hon utgav La inquietud del rosal. Alfonsina Stornis föräldrar var Alfonso Storni Martignoni och hustrun Paulina, som tillsammans med hennes äldre syskon María och Romero kom 1880 till argentinska provinsen San Juan från Lugano, ett italiensktalande schweiziskt område. De grundade ett litet familjeföretag, och flera år senare började ölflaskor märkta ”Cerveza Los Alpes, de Storni y Cía” cirkulera i hela regionen.Kronologi 1892-1915, läst 11 augusti 2010"

År 1891 reste familjen till Schweiz, men i San Juan kvarblev de äldre syskonen. Den 22 maj 1892 föddes Alfonsina Storni i byn Sala Capriasca, 8 kilometer norr om staden Lugano, som makarna Storni-Martignonis tredje dotter. Hennes far, en ”melankolisk och ovanlig” man, var den som valde hennes namn.Delgado 1991 s. 116. Många år senare skulle Alfonsina säga till sin vän Fermín Estrella Gutiérrez: ”De lät Alfonsina, som betyder ’beredd till vad som helst’, bli mitt namn ”. Det finns andra versioner som uppger att hon föddes den 22, men registrerades först 29 maj och andra säger att hon föddes på ett fartyg till sjöss. Delgado 2006 s. 10. Hon döptes i församlingen Tesserete, en by gränsande till Capriasca, där man alltjämt kan läsa en inskription i marginalen på dopcertifikatet av prästen Osvaldo Crivelli, som säger: ”Grande poetesa morta al mar della Plata”. Alfonsina Storni lärde sig ursprungligen tala på italienska,och 1896 återvände familjen till San Juan, varifrån hennes tidigaste minnen kom: "Jag är i San Juan, fyraårig; jag ser mig själv som rödlätt, rund, litet plattnäst och ful. Sittande på tröskeln till mitt hem, jag rör läpparna och liksom läser en bok som jag har i handen och jag betraktar förstulet med ögonvrån effekten som jag orsakar på förbigående. Några kusiner skriker och får mig att skämmas över att jag håller boken upp och ner och jag flyr iväg för att gråta bakom dörren."Delgado 2006 s. 11. Hennes mor mindes henne på kindergarten, där hon framstod som en märklig flicka som ställde många frågor, fantiserade mycket och ljög. Hennes mor hade svårt att lära henne tala sanning. Hon hittade på bränder, stölder, brott som aldrig nämndes i tidningen. Hennes familj fick problem; särskilt då hon vid ett tillfälle inbjudit sina lärare att tillbringa semestern på en imaginär lantgård i stadens utkanter.Delgado 2006 s. 11. Storni, Mistral, Ibarbourou: encuentros en la creación de una poética feminista , läst 8 augusti 2010, Garrido Donoso, Lorena.

Minnet av hennes far återspeglas i dikten A mi padre, grundad på mannens melankoliska läggning då denne nått mitten av trettioåren, och i en annan dikt skriver hon: "I hela dagar, vilsen och skygg,höll han sig borta hemifrån, och liksom en eremit livnärde han sig på fåglar, sov på marken…"”Que por días enteros, vagabundo y huraño / no volvía a la casa, y como un ermitaño / se alimentaba de aves, dormía sobre el suelo…” Delgado 2006 s. 12. Medan fadersbilden har melankoliska nyanser, återspeglar moderns dolda sorg kvinnors resignation. Om henne skrev dottern: "Man säger att allt som mitt folk bedrivithar gjorts efter gamla och fastställda mått…Man säger att därför dess kvinnor har blivitså tysta… Jag tror det… Det var deras lott…Jag minnes min mor – hon ville revolteraibland och tala ut, men det blev ej till meraän bitterhet i blicken och ensam gråt."”Dicen que silenciosas las mujeres han sido / De mi casa materna... Ah, bien pudieran ser / A veces, en mi madre apuntaron antojos / de liberarse, pero se le subió a los ojos / una honda amargura, y en la sombra lloró.” Delgado 2006 s. 12. Översättningen ur Hettan spränger natten, spanskamerikansk lyrik tolkad av Sverker Arnoldsson, s. 41, Uppsala 1956. Denna beskrivning av modern antas tillhöra den tid som föregick flyttningen till Rosario samt senare år, vilka blev svåra. Hildo Alberto föddes 1900, den siste brodern, som Alfonsina fick beskydda. Kort sagt var Alfonsina Storni ett mycket typiskt exempel på de mycket talrika italiensktalande immigranter som kom till Argentina under 1900-talets första decennier.

År 1901 flyttade familjen igen, denna gång av obekanta skäl till staden Rosario i provinsen Santa Fe. De hade några besparingar varmed modern Paulina öppnade en liten hushållsskola samt blev överhuvud för en stor, fattig familj som ingen hade ordning över. Eleverna betalade femtio pesos vardera och blev femtio stycken; dock medgav förtjänsten ingalunda något behagligt liv.Delgado 2006 s. 13.

Familjen drev även ett schweizerkafé intill Rosarios järnvägsstation, men projektet misslyckades. Alfonsina slutade gå i skolan och började tio år gammal arbeta med disk och servering. Misslyckandet kan ha orsakats av oförmåga att hantera verksamheten, samt av faderns alkoholism; denne satt vanligen drickande vid ett bord ända tills hans hustru, tillsammans med en av sönerna, släpade honom till hans säng. När inrättningen stängt flyttade barnen hemifrån. Detta sammanfaller med den ålder då Alfonsina började skriva poesi. Hon hade ett obehagligt minne av den perioden och skildrade den på följande vis: "Jag är tolv år och skriver min första vers. Det är natt; min familj är frånvarande. I versen talar jag om kyrkogårdar, om min död. Jag vek den försiktigt och lämnade den under lampan, så att min mor kunde läsa den som godnatt. Resultatet blir mest smärtsamt; nästa morgon, efter mitt upproriska svar, försöker de frenetiskt banka i mig att livet är ljuvt. Sedan dess är fickorna på mina förkläden och mina underkjolars snörliv fulla av fullklottrade pappersbitar som dör bort ifrån mig som ströbröd.Delgado 2006 s. 14."

Vuxenlivet Hushållsarbete passade henne inte, eftersom det knappast lönade sig ekonomiskt och dessutom medförde långa timmar av instängdhet.Hushållsarbetet lät henne aldrig ta en paus; hon var tvungen att hjälpa sin mor sy fram till gryningen och hjälpa sin bror med läxor. Ett fotografi taget år 1905 visar dem sittande i en korgstol; pojken bär sjömanskostym. Denna bild togs av en lokal fotograf en dag då hon klätt upp sin bror och gick ut med honom, enligt uppgift från Olimpia Perelli, hennes mellersta syster. Angelägen att ändra sin situation ville hon arbeta självständigt. Hon fann en mössfabrik. Senare såg man henne dela ut flygblad inför någon fest på första maj.

År 1907 kom en turnerande teaterdirektör till Rosario med sin trupp, som anlände vid påsk i syfte att spela scener ur passionsberättelsen. Modern kontaktade teatern och tilldelades då rollen som Maria från Magdala i pjäsen. Alfonsina Storni deltog för sin del i repetitionerna. Två dagar före premiären insjuknade skådespelaren som skulle vara Johannes evangelisten; eftersom Alfonsina kunde alla roller utantill, och inte hade något emot att spela man, fick hon hoppa in. Nästa dag lovprisade pressen hennes skådespelarprestation.Delgado 2006 s. 17.

Strax därefter kom ännu ett teatersällskap för att träffa Alfonsina Storni, som visade dem hur bra hon kunde recitera och memorera långa verser, samt då erbjöds arbete. Sålunda lämnade Alfonsina Storni huset i Rosario med sin övriga familj. På ett år genomkorsade hon Santa Fe, Córdoba, Mendoza, Santiago del Estero och Tucumán med uppsättningar av Gengångare (av Henrik Ibsen), La loca de la casa (av Benito Pérez Galdós) och Los muertos (av Florencio Sánchez) på repertoaren.Ytterligare information om det årets turné är inte känd; dock vet man att hon brevväxlade med Julio Cejador, en spansk filolog. Delgado 2006 s. 18.

Enligt vad Storni själv berättat skrevs hennes första pjäs, Un corazón valiente, vid återkomsten därifrån; emellertid återstår idag inga belägg för detta faktum. Hon fick veta att hennes mor hade gift om sig och flyttat till staden Bustinza – där hon öppnat sin hushållsskola igen.Delgado 2006 s. 19. För att besöka henne tog hon tåget till Cañada de Gómez den 24 augusti 1908, där José Martínez väntade och skulle föra henne till byn i en täckt vagn, som annars användes för att transportera post till denna plats. Den natten deltog hon i en fest hemma hos fredsdomaren Bartolomé Escalante, och inledde där en vänskap med några lokala flickor, vilka hon sedan besökte och brukade rida med. Alfonsina Storni bodde i huset invid torget som hennes mor hyrt. Hon lärde ut recitation och gott uppförande i sin mors skola.En av hennes elever, Amalia Medina, beskrev henne som en mycket fin människa i beteendet, i sin dans och mimik. Även om hon beskrevs som en mild och kärleksfull människa, finns belägg för några dystra dagar då hon höll sig för sig själv, samt sjöng sorgliga och lidande sånger. Delgado 2006 s. 19.

Lärartiden