Skotsk hjorthund är en hundras från Storbritannien. Den är en strävhårig vinthund och kan påminna om en irländsk varghund men är inte lika hög och inte lika grov.
Historia thumb|left|250px|Deer and Deer Hounds in a Mountain Torrent från 1832 av Edwin Landseer. Den vanligaste teorin är att ursprunget till den skotska hjorthunden fördes till Brittiska öarna med kelterna. Strävhåriga vinthundar för högviltjakt nämns av John Caius i De Canibus Britannicis 1570, i Raphael Holinsheds Chronicles of England, Scotland, and Ireland 1578 och av Robert Lindsay of Pitscottie (ca 1532–1580) i The Historie and Chronicles of Scotland. När geväret infördes minskade vinthundarnas betydelse som hetsjakthundar. När högviltet alltmer decimerades i norra Skottland minskade även antalet hjorthundar. Klansystemets förfall efter slaget vid Culloden 1746 bidrog också till rasens minskning. Omkring 1825 påbörjades ett räddningsarbete av bröderna Archibald och Duncan Macnellie. 1886 bildades en rasklubb och samma år skrevs den första rasstandarden.
Egenskaper Rasens ursprungliga användningsområde var hetsjakt som idag simuleras i hundsporten lure coursing. Sedan länge är skotsk hjorthund vanligast som sällskapshund.
Utseende Skotsk hjorthund har en grov päls som har en blågrå till blå färg. Ibland finns inslag av gul, röd eller brun. Ansiktet och öronen har svarta teckningar. Den långa svansen som ibland når fram till marken är vid roten något bredare.
Källor Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966 Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
Den internationella standarden:
Externa länkar
The Deerhound Club, Storbritannien
Kategori:Vinthundar Kategori:Hundraser från Storbritannien