Johanna III av Navarra (på franska: Jeanne d'Albret), född 16 november 1528, död 9 juni 1572, var regerande drottning av Navarra från 1555 till 1572. Hon var gift med prins Anton av Bourbon, hertig av Vendôme, och mor till kung Henrik IV av Frankrike. Johanna III spelade en central roll under hugenottkrigen som ledare för Frankrikes hugenotter.
Uppväxt
Johanna föddes i Saint-Germain-en-Laye i Yvelines i Frankrike som dotter till kung Henrik II av Navarra och drottning Margareta av Navarra. Hon var systerdotter till Frans I av Frankrike, som fick ansvaret för hennes uppfostran då hon var två år gammal, samtidigt som hon blev sin fars tronarvinge efter sin yngre brors död 1530. Hon var omtyckt av sin morbror, den franske kungen, som stod mycket nära sin syster, och föredrog att både hans syster och systerdotter levde vid det franska hovet snarare än i Navarra.
Även om större delen av Navarra befann sig under spansk ockupation, och hennes far kungen av Navarra i praktiken levde som gäst hos sin svåger kungen av Frankrike, gjorde Johannas arvsanspråk på Navarra att hon trots allt hade politisk betydelse. Kejsar Karl föreslog ett äktenskap mellan Johanna och sin egen tronarvinge Filip II av Spanien för att lösa tvisten kring kungariket Navarra, som till större delen hade erövrats av Spanien 1512. Detta äktenskap realiserades inte. Istället förklarade Johannas morbror Frans I år 1532 att han ämnade gifta bort henne med sin yngre son, den senare Henrik II av Frankrike, något hennes föräldrar gick med på.
När hennes föräldrar några år efter sitt giftermål ville lämna det franska hovet och fara till Navarra, begärde dock Frans I att få behålla sin systerdotter hos sig. När hennes föräldrar avreste till Bearn i Navarra 1532, överlämnades därför Johanna formellt i sin morbrors vård. På sin morbror kungens önskan uppfostrades hon på slottet Château de Plessis-lèz-Tours i the Loire i Touraine under överinseende av sin guvernant Madame de Silly, där hon fick en avancerad utbildning av humanisten Nicolas Bourbon. Hon besöktes regelbundet av sin morbror, och från 1537 besöktes hon även oftare av sina föräldrar. Johanna beskrevs som en intelligent "frivol och livlig prinsessa" med stark hälsa, men också som envis, viljestark och obeveklig.
Äktenskap Första äktenskapet Äktenskapet med hennes kusin prins Henrik av Frankrike ägde aldrig rum, då Henrik gifte sig med Katarina av Medici 1533.
Den 13 juni 1541 i Chatellerault gifte sig Johanna vid tolv års ålder med Wilhelm "den rike", hertig av Jülich-Kleve-Berg, som vid denna tidpunkt var allierad med den franske kungen mot kejsaren. Äktenskapet hade arrangerats av politiska skäl av hennes morbror kungen, och ägde rum mot hennes vilja. Kleve var en strategisk viktig stat, som låg i konflikt med kungens egen fiende kejsaren, och när Frans fick kontakt med Vilhelm av Kleve år 1540 föreslogs en allians. Kungen presenterade Vilhelm för Johanna, som hade fyllt tolv och därför uppnått den lagliga kanoniska åldern för giftermål.
Johanna ville inte gifta sig och bad sin morbror att få slippa. Johannas far var emot giftermålet eftersom det inte fanns någon fördel för Navarra att alliera sig med Kleve, men eftersom Navarra var beroende av Frankrike fanns det ingen möjlighet för Johannas föräldrar att sätta sig till motvärn, och Johannas mor bad om ursäkt på sin dotters vägnar. Johanna förklarade att hon inte såg någon fördel att lämna Frankrike eller sin framtid som drottning av Navarra för att leva i Kleve; dessutom var hon vid denna tid fortfarande troende katolik och ogillade att brudgummen var protestant. Hon vidhöll sin vägran inför sin mor, som av kungen fått i uppdrag att eskortera henne till bröllopet, vilket fick modern att hota henne med spö. Det finns spekulationer om att Johanna fick hemligt stöd av sin far i sin vägran. Före vigseln signerade Johanna i hemlighet två dokument där hon förklarade att hon ingick äktenskapet mot sin vilja, något som gjorde vigseln automatiskt ogiltig, och fick tre hovfunktionärer att underteckna det. Hon förklarade där att hon tvingats gå med på giftermålet därför att hennes mor hade hotat henne med att hennes guvernant skulle ge henne spö, men att allt godkännande till äktenskapet hon härefter skulle komma att ge var givet under tvång. Det första dokumentet skrevs av henne innan trolovningsceremonin ägde rum i Alencons slott. Det andra dokumentet signerades efter trolovningen och innan hon och hennes mor avreste till bröllopet i Chatellerault.
Bröllopet beskrivs som ovanligt påkostat och ägde rum på den franska kungens bekostnad. Johanna bar en klänning av guldtyg dekorerad med juveler. Under vigseln, då det var dags för henne att gå fram till altaret, vägrade hon gå fram med ursäkten att tyngden från den juvelprydda klänningen hade gjort henne sjuk. På kungens order bars hon då med våld till vigseln av Anne de Montmorency. Äktenskapet blev inte fullbordat: efter vigseln överlämnade hennes make henne formellt till hennes mor med överenskommelsen att hon skulle kvarbli hos denna tills hon var gammal nog att fullborda äktenskapet, och under de följande dagarnas festligheter ska Johanna ha undvikit Vilhelms sällskap. Johanna lämnade därefter det franska hovet och följde sina föräldrar till deras hov i Navarra. Hon kvarblev i Navarra de följande två åren, under vilka hon avslutade sin uppfostran. Hennes mor var en berömd intellektuell som influerade henne med idéer om individuell frihet, humanism och reformer av religionen, och hovet i Navarra var ett berömt kulturcentrum.
Under tiden befann sig Frankrike och Kleve i krig med kejsaren. I september 1543 gav Frans I order om att hans systerdotter skulle eskorteras till sin make för att stärka alliansen mellan Kleve och Frankrike. Johanna avreste, men på vägen dit kom ett meddelande om att hertigen av Kleve hade slutit en separatfred med kejsaren och gått med på att bryta sin allians med Frankrike. Därmed fick Johanna stöd från sin mor och sin morbror Frans I att lämna in en ansökan om annullering av sitt äktenskap till påven. Äktenskapet annullerades formellt år 1545. Anledningen var att det hade ägt rum mot hennes vilja, och att det heller inte hade blivit fullbordat. Johanna återvände till det franska hovet, där hon som tidigare bodde i slottet Château de Plessis-lèz-Tours i Frankrike. Hon hade en framträdande roll vid hovet som sin morbrors omtyckta systerdotter, och stod gudmor till sin morbrors sondotter Elisabeth.
Andra äktenskapet Hennes morbror Frans I avled 31 mars 1547 och efterträddes av hennes kusin Henrik II. Hon ska ha kommit väl överens med sin kusin kungen, som uppskattade hennes uppriktighet och rättframma temperament, men ska ha haft ett något mer ansträngt förhållande till den nya drottningen, Katarina av Medici. Johanna ska vid ett tillfälle ha kallat drottning Katarina av Medici för "den florentiska grosshandlarens dotter".
Efter skilsmässan blev Johanna i egenskap av Navarras arvtagare återigen föremål för politiska äktenskapsförslag. Kejsaren föreslog ännu en gång ett äktenskap mellan Johanna och hans son kronprins Filip av Spanien, som kunde legitimera Spaniens ockupation av Spanska Navarra. Hennes far var positivt inställd, men det franska hovet förhindrade det genom att genast återkalla Johanna från Pau i Navarra tillbaka till franska hovet i Fontainbleau. Vid franska hovet föreslogs hon gifta sig med antingen hertig Frans av Guise eller med hertig Anton av Bourbon. Henrik II stödde initialt Frans av Guise. Johanna hade emellertid blivit förälskad i Anton av Bourbon, och då hon tillbakavisade Guises frieri av rangskäl, accepterade Henrik II hennes val och betalade en stor summa pengar till hennes far för att han skulle ge sitt stöd till giftermålet. Anton av Bourbon var besläktad med det franska kungahuset, och stod i tur att ärva den franska tronen om ätten Valois skulle dö ut.
Den 28 oktober 1548 gifte sig Johanna och Anton av Bourbon i Moulins i Bourbonnaise i närvaro av det franska kungaparet. I äktenskapskontraktet försäkrades Johanna rätten till ensam vårdnad om sina barn om hon blev änka. Efter bröllopet besökte brudparet Navarra, där de gjorde ett högtidligt intåg i Bearn. Johanna bekräftades som tronarvinge, och Anton gjorde ett allmänt gott intryck på både allmänheten och sin svärmor. Giftermålet fick kejsaren att reagera med att återigen formellt annektera det redan ockuperade Spanska Navarra och utropa sin son till kung av Navarra, och ett krig avvärjdes knappt efter ett antal räder över gränsen.
Paret levde på hennes makes olika posteringar runtom i Frankrike, och Johanna jämfördes med en amason, som följde maken mellan hans olika militärläger. Samtida vittnen beskriver Johanna som passionerad förälskad i sin make, och det sades att hon inte hade "något annat nöje eller verksamhet annat än tala om eller skriva till [sin make]. Hon gör det i sällskap och privat... vatten kan inte släcka flammorna i hennes kärlek." Äktenskapet förblev barnlöst i två år efter giftermålet, och under den tiden pågick förhandlingar om ett äktenskap mellan Johannas far och Juana av Spanien. Förhandlingarna avbröts dock när Johannas graviditet offentliggjordes, och hon födde en son och arvinge i september 1550. Ytterligare en son föddes 1552. Därmed ansågs tronföljden säkrad. Johanna och Anton fick fem barn, av vilka endast två blev vuxna. Hennes två äldsta söners död skapade en konflikt med hennes far, som lade skulden för deras död på att Johanna hade anförtrott dem åt tjänare som vanvårdat dem, och förklarade 1552 att han skulle gifta om sig: det antogs att han önskade gifta sig med sin älskarinna och legitimera det barn han hade med henne. Johanna tvingades avge ett löfte att hon i fortsättningen skulle föda barn enbart i Navarra och sedan överlämna vårdnaden av dem till sin far. I december 1553 födde hon en till son i Pau i Navarra, som i enlighet med avtalet överlämnades i hennes fars vård och som skulle bli den senare Henrik IV. Hon lämnade sonen i sin fars vård och återvände sedan till Frankrike.
Äktenskapet ska till en början ha varit lyckligt, men blev snart alltmer ansträngt. Johanna beskrivs som allvarlig och viljestark, och Anton som lättsinnig och temperamentsfull. Anton var otrogen, och fick 1554 ett barn med Louise de La Béraudière.
Regeringstid
Den 24 maj 1555 avled Johannas far kung Henrik II av Navarra, och Johanna blev då automatiskt regerande drottning av Navarra. Hon befann sig då i Baran utanför Soissons i Frankrike, och skrev genast till Anton att resa det franska hovet i St Germain som hennes representant inför Henrik II av Frankrike.
I enlighet med vad som var normen för kvinnliga monarker vid denna tid utnämnde hon sin make till sin medregent jure uxoris. Kungariket Navarra bestod vid denna tid endast av Nedre Navarra, som var ett litet område i södra Frankrike, samt några franska vasallstater (främst furstendömet Béarn), medan Övre Navarra i Spanien, som utgjorde merparten av riket, var ockuperat av Spanien sedan fyrtio år tillbaka. I St Germain krävde den franska kungen av Anton att han avstod Nedre Navarra och Bearn till Frankrike, avsade sig rätten till Spanska Navarra, och utsläckte den protestantism som hade spridits i Navarra genom Johannas mors tolerans. Anton svarade att han endast var kung genom giftermål och inte kunde samtycka utan Johannas tillstånd. Hon infann sig sedan själv i St Germain och meddelade att hon gärna skulle samtycka givet att representanterna i Navarra gjorde det. Paret fick sedan tillstånd att avresa till Navarra i sällskap med franska kungens representanter.