Anders Erik Knös, född 9 februari 1801 i Skara stadsförsamling, Skaraborgs län, död 10 oktober 1862 i Uppsala församling, Uppsala län, var en svensk präst, teolog och universitetslärare.

Biografi Anders Eric Knös föddes 1801 i Skara. Han var son till gymnasieadjunkten Carl Johan Knös i Skara som senare blev domprost. Knös skrevs in som student vid Uppsala universitet 1818 och blev filosofie magister 1824. Han avlade teologie kandidatexamen 29 april 1826 och utnämndes den 9 november samma år till docent i exegetik. Under vårterminen och höstterminerna 1827 samt vårterminen 1828 förestod han den första teologiska lektorstjänsten vid Skara gymnasium. Han prästvigdes i Skara domkyrka 21 juli 1827.

Vid Uppsala universitet förestod Knös professoren i exegetik under höstterminen 1829, vårterminen 1830, vårterminen och höstterminerna 1831, höstterminen 1832 samt från höstterminen 1833 till och med den första delen av vårterminen 1835. Han blev teologie licentiat 10 april 1830. År 1831 uppfördes han i tredje förslagsrummet till professuren i dogmatisk teologi och moralteologi.

Knös utnämndes 15 januari 1832 till andre teologie adjunkt vid Uppsala universitet och kyrkoherde i Näs. Senare samma år blev han förste teologie adjunkt. Under vårterminen 1833 uppehöll han professorn i pastoralteologis offentliga föreläsningar. Knös förordnades den 29 april 1833 till vice kontraktsprost i Ulleråkers kontrakt och blev ordinarie kontraktsprost 3 januari 1834. Knös blev 15 februari 1834 extra ledamot av Uppsala domkapitel. Under den senare delen av vårterminen 1835 förestod han professuren i dogmatisk teologi.

Han utnämndes 13 augusti 1835 till professor i praktisk teologi och kyrkoherde i Gamla Uppsala församling samt blev 5 juni 1837 kontraktsprost i Vaksala kontrakt. År 1838 höll han på universitetets vägnar parentation över ärkebiskop Carl von Rosenstein. Samma år blev han ledamot av Kyrkolagskommittén. Den 23 oktober 1838 utsågs Knös till inspektor för Västgöta nation vid Uppsala universitet. På egen begäran beviljades han den 14 oktober 1840 avsked från kontraktsprosttjänsten. Den 14 december 1841 blev han ledamot av Bibelkommissionen. Knös utnämndes 6 februari 1843 till ledamot av Nordstjärneorden.

Knös var ledamot av prästeståndet vid riksdagen 1844–1845, riksdagen 1856–1858 och riksdagen 1859–1860. Han utnämndes till teologie doktor 1844 och promoverades som ultimus 14 juni 1845. Under läsåret 1847–1848 var han rektor för Uppsala universitet. År 1850 övertog han professuren i exegetisk teologi. År 1851 uppfördes Knös av prästerskapet i Uppsala ärkestift och Uppsala universitets konsistorium på förslag till ärkebiskop. Han utnämndes 3 februari 1852 utnämndes han till förste teologie professor och domprost i Uppsala församling. År 1855 uppfördes han åter på ärkebiskopsförslag, denna gång av prästerskapet i Uppsala ärkestift samt konsistorierna i Uppsala och Skara. Året därpå uppfördes han på förslag till biskop i Göteborgs stift.

Knös var från 1835 ledamot av den kungliga kyrkolagskommittén. År 1846 ingick han i den kungliga kommitté som behandlade frågan om nationalrepresentationens ombildning. Han deltog 1849 i en kommitté för utväljandet av två nya årgångar predikotexter och andra närliggande frågor. År 1852 blev han ledamot av en kommitté som skulle utarbeta en ny redaktion av kyrkohandboken och den svebilius-lindblomska förklaringen av Luthers katekes.

Han var även ledamot av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala, Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia och det historisk-teologiska sällskapet i Leipzig samt ytterligare lärda sammanslutningar. Den 4 oktober 1861 utnämndes han till kommendör av Nordstjärneorden. Knös avled 1862. Makarna är begravda på Uppsala gamla kyrkogård.

Knös var ledamot av en mängd kommittéer (bland annat kyrkolagskommittén 1838–1839, kommittéerna för utarbetandet av nya predikotexter, ny kyrkohandbok och ny katekes) samt bevistade som riksdagsman för ärkestiftet 1853 års riksdagar.

Teologisk och kyrklig verksamhet Knös växte upp under gynnsamma förhållanden i en släkt med framstående företrädare för kyrkan och vetenskapen. Medvetandet om de prästerliga och akademiska familjetraditionerna uppges ha präglat hans liv och åskådning. I hans verksamhet förenades vördnad för äldre kyrkliga traditioner med intresse för förändring och utveckling. Han avslutade sina humanistiska studier i Uppsala med sådana resultat att tre professorer inom filosofiska fakulteten, företrädande grekiska, latin och historia, ville värva honom som docent inom sina respektive ämnen. Knös hade emellertid redan valt den teologiska banan och ägnade sig därefter åt teologins och kyrkans tjänst.

Som professor i pastoralteologi undervisade han blivande präster. En uppmärksammad del av hans akademiska verksamhet var en serie föreläsningar där han försvarade de fyra evangeliernas äkthet och trovärdighet mot de bibelkritiska och mytiska tolkningar som förknippades med David Friedrich Strauss. Efter övergången till professuren i exegetisk teologi ägnade han sig i högre grad åt bibelvetenskap och bibeltolkning. Hans framställning av den svenska kyrkoförfattningen ansågs visa hans kunskaper om Svenska kyrkans organisation, historiska utveckling och personhistoria.

Som ledamot av Bibelkommissionen var Knös en av de mest verksamma medarbetarna vid utarbetandet av 1861 års provöversättning av Nya testamentet. Denna översättning bedömdes av hans samtid som ett betydande framsteg i förhållande till tidigare förslag.

I egenskap av domprost ägnade han sig åt Uppsala församlings angelägenheter och hade en framträdande roll inom stiftsstyrelsen. Hans arbetsrum beskrivs som en plats dit prästkolleger sökte sig för råd i komplicerade ämbetsfrågor. Knös engagerade sig också i politiska och sociala frågor, även om författarskapet uppges ha varit hans främsta intresse. Hans kyrkliga arbete inriktades på att förbättra kyrkans ställning, organisation och verksamhetsförutsättningar.

Genom sin far, farfar och farbror hade Knös ärvt en familjetradition med anknytning till swedenborgianism. Han anslöt sig dock inte själv till denna lära utan tog tidigt avstånd från den och höll fast vid en mer traditionell luthersk teologi. Under sitt sista levnadsår höll han vid Svenska bibelsällskapets årshögtid ett offentligt tal om Kristi gudomlighet. Talet innehöll även varningar och förmaningar till hans prästkolleger och har beskrivits som hans sista större offentliga framträdande.

Författarskap Knös utgav teologiska, filosofiska och filologiska arbeten på svenska och latin. Han presiderade även vid fyra disputationer som hade författats av respondenterna. Tillsammans med Christian Eric Fahlcrantz och Carl Jonas Almquist utgav han tidskriften Ecklesiastik Tidskrift 1839–1843. Han publicerade dessutom recensioner och uppsatser i Skandia, Litteraturföreningens tidning och Allmänna Ecclesiastik-Tidningen.

Familj Knös gifte sig 1833 med Gabriella Schönherr (född 1814), dotter till kommerserådet Carl Johan Schönherr och Benedikta Charlotta Billberg. De fick tillsammans barnen majoren Carl Johan Knös (född 1834) i Väg- och vattenbyggnadskåren och byggnadschef för Stockholms stad, biträdande läkaren Gustaf Knös (född 1836) vid Vadstena hospital, lektorn Vilhelm Knös (född 1838) vid Uppsala högre allmänna läroverk, Emma Hedvig Charlotta Knös (född 1842) som var gift med riksarkivarien Clas Theodor Odhner., grosshandlaren Anders Gabriel Knös (född 1843) i London, Helena Benedikta Johanna Knös (född 1844), studenten Teodor Immanuel Knös (1849–1878) och civilingenjören Arvid Knös (född 1856).

Anders Erik Knös var sonson till Andreas Knös och Brita Hedvig Knös samt kusin till Thekla Knös.

Bibliografi Platonis Euthyphron, Graece et Suethice. Del 1. Uppsala 1821. Pro exercitio-avhandling. De prima notione Scandinaviae in scriptis veterum. Uppsala 1824. Pro gradu-avhandling för filosofisk grad. De auctoritate et recta interpretatione Scripturae Sacrae. Del 1. Uppsala 1830. Avhandling för teologie kandidatexamen. De idea sacerdotii spiritualis in ecclesia primaeva. Del 1–4, 1830–1831. Dissertatio notionem Theologiae Pastoralis exponens. Del 1–4, 1834. Fyra disputationer författade av respondenter och framlagda under Knös presidium. Om äktheten och trovärdigheten af de fyra canoniska Evangelierna med hänsigt till den mythiska åsigten af Evangeliska historien. Två häften. Uppsala 1842–1843. Särtryck ur Ecclesiastik Tidskrift. Likpredikan öfver professor J. A. Winbom. Uppsala 1842. Om sambandet mellan theologiens vetenskapsgrenar. Meditationer öfver den theologiska encyklopedien. Publicerad i Ecclesiastik Tidskrift 1839 och samma år utgiven i Uppsala. Om en förbättrad svensk bibelöfversättning. Första artikeln. Publicerad i Ecclesiastik Tidskrift 1840 och samma år utgiven i Uppsala. Betraktelse öfver egenheterna i svenska kyrkoförfattningen. Uppsala 1849. Kurze Darstellung der vornehmsten Eigenthümlichkeiten der schwedischen Kirchenverfassung mit Hinblicken auf ihre geschichtliche Entwickelung. Med förord av Gottlieb Christoph Adolf von Harless. Stuttgart 1852. Verket översattes till danska och publicerades i Tidsskrift for udenlandsk theologisk Litteratur, utgiven av Henrik Nicolai Clausen och Hans Henrik Hohlenberg, årgång 20, Köpenhamn 1852. Om reformer inom svenska kyrkan. Publicerad i Tidskrift för svenska kyrkan 1851, Uppsala. Om erkebiskopen Olaus Martini och den af honom förda theologiska striden med konung Carl IX. Uppsala 1857. Om den af Tischendorf nyligen upptäckta bibelhandskrift. Uppsala 1861. Om revision af svenska bibelöfversättningar med särskildt afseende på den af Kongl. Bibelkommissionen senast utgifna *proföfversättningen af Nya testamentet jemte några historiska uppgifter om den äldsta i Sverige utgifna och hittills obekanta proföfversättning af några bibliska böcker. Uppsala 1861. Anförande af professor Knös i presteståndet den 23 april 1845, vid föredragning af lagutskottets betänkande om förslaget till strafflag. Stockholm 1845. Predikan på första söndagen i adventet, hållen i Upsala domkyrka den 3 december 1854. Uppsala 1854. Predikan på första söndagen efter heliga Trefaldighetsdag, hållen i Upsala domkyrka vid ungdomens första nattvardsgång den 6 juni 1858. Utgiven på begäran. Uppsala 1858. Saktmodighetens betydelse i Guds rike. Christelig likpredikan, då konungens högtbetrodde man Svea rikes erkebiskop högvördigste herr doctor Hans Olof Holmström jordfästades i Upsala domkyrka den 6 september 1855. Uppsala 1855. Vid professoren C. B. Zedritz’ graf den 24 mars 1859. Minnesord. Stockholm 1860. Vid öfverstinnan enkefru Charlotta Gustafva Claessons, född grefvinna Posse, jordfästning den 10 april 1860. Minnesord. Stockholm 1860. Biografiska underrättelser. Innehåller Minne af Carl Johan Schönherr. Uppsala 1848. Verket översattes med vissa förkortningar till franska av Carl Gustaf Mannerheim. Memoriam Caroli Frederici af Wingård et Johannis Olavi Holmström. Publicerad i Protocoll och handlingar rörande prestmötet i Upsala år 1859. Tal vid minnesfesten i Upsala öfver doctor Mårten Luther den 18 februari 1846. Uppsala 1846. Tal vid Svenska bibelsällskapets allmänna sammankomst den 16 april 1862. Stockholm 1862. Ny upplaga utgiven i Uppsala 1863. Skrifter. Samlade och utgifna efter författarens död. Del I:1, I:2 och II. Uppsala 1863–1865.

Knös publicerade dessutom recensioner i Svenska litteraturföreningens tidning 1833–1838, Skandia 1833–1836, Ecclesiastik Tidskrift från 1839 och flera andra tidskrifter.

Han skrev även förord och tillägg i form av noter till den svenska översättningen av Claus Harms Pastoraltheologie. Översättningen, utförd av J. N. Holmgren, utgavs i tre delar i Stockholm 1839.

Redaktörskap Ecclesiastik Tidskrift, utgiven tillsammans med Carl Erik Fahlcrantz och Carl Johan Almquist, 1839–1843.

Källor

SvenskaGravar

Noter

Kategori:Svenska professorer i teologi Kategori:Svenska professorer i kyrkovetenskap