Burning Love and Hits from His Movies, Volume 2 är ett samlingsalbum och det 54:e albumet av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det gavs ut av RCA Records på budgetetiketten RCA Camden (CAS 2957) i stereo i mitten av oktober 1972.
Det var det nionde budgetalbumet med Elvis Presley som gavs ut på Camden-etiketten och det består huvudsakligen av tidigare utgivna soundtrackinspelningar från ett antal av Elvis 1960-talsfilmer. Varje sida på LP:n inleds dock med varsin sida från hans hitsingel "Burning Love", som vid månadsskiftet oktober–november 1972 nådde andra plats på den amerikanska singellistan.
I USA nådde albumet plats 22 på Billboards popalbumlista, och plats 10 på dess countrylista. På den konkurrerande Cashbox-listan placerade det sig som bäst på plats 16. Albumet certifierades guld och platina i mars 1992 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av en miljon exemplar, och dubbel platina i januari 2004 för två miljoner sålda exemplar i USA.
Bakgrund miniatyr|Byggnad 17 vid RCA Victors anläggning i Camden, även kallad "The Nipper Building". Den användes tidigare för produktion av RCA Victor-skivor. Camden-etiketten Elvis Presleys manager, överste Tom Parker, och skivbolaget RCA ingick i december 1969 ett avtal om att ge ut fyra album med Elvismaterial på RCA:s lågprismärke Camden mellan påsken 1970 och 1971. Avtalet gav RCA möjligheten att ge ut ytterligare två album under 1971, vilket de också gjorde. I mars 1972 förlängdes avtalet med ytterligare tre album under året, och medräknat det redan tidigare utgivna Elvis Sings Flaming Star (mars 1969) gavs totalt tio album ut på Camden fram till december 1972 (se Camden-utgivningarna). Kännetecknande för albumen var att de alla hade kort speltid och att de innehöll många låtar från Elvis filmer – låtar som ofta inte hade släppts förut eller bara hade släppts på EP-skivor.
Camden-albumen Efter att de fem första albumen utkommit, var tillgången på nya och outgivna film- och studioinspelningar i stort sett uttömd (se Camden-utgivningarna). Därför kom de följande två albumen – C'mon Everybody och I Got Lucky – att utgöras av filmlåtar som tidigare bara hade släppts på EP-skivor och inte på LP-skivor. För de sista tre Camden-albumen var bristen på outgivet material ännu större, och av den anledningen kom de huvudsakligen att bestå av låtar från tidigare LP-utgivningar.
miniatyr|Elvis Presley och Paul Anka 1972. Det nionde budgetalbumet, Burning Love and Hits from His Movies, Volume 2, bestod liksom sin föregångare, Elvis Sings Hits from His Movies, Volume 1 – trots namnet "Hits from His Movies" – mestadels av filmlåtar som inte hade varit särskilt framgångsrika. Alla filmlåtarna hade givits ut på album tidigare. Undantagen var studioinspelningarna "Burning Love" och "It's a Matter of Time", som hade släppts på singel och där "Burning Love" vid tiden för albumets lansering hindrades från att nå förstaplatsen på Billboards Hot 100-lista av endast Chuck Berrys "My Ding-a-Ling".
För dessa budgetalbum fick Elvis manager, överste Tom Parker, en större andel av intäkterna från försäljningen, närmare bestämt lika mycket som Elvis. Detta gav honom betydande extrainkomster. Samtidigt svämmade marknaden över av Elvis-utgåvor, som till och med kom att konkurrera med varandra, vilket ledde till att den mättades och att butikerna började returnera stora mängder osålda skivor.
För att öka försäljningen av skivor utgivna på Camden-etiketten, valde man därför att inkludera den framgångsrika singeln på albumet tillsammans med några äldre tidigare utgivna filmlåtar. Medan Elvis hitsinglar under en stor del av hans karriär inte alls inkluderats på hans album annat än i efterhand på samlingsalbum, kom hans aktuella hitsingel denna gång i stället att tas med på en lågprisutgåva som i övrigt bestod av mindre representativt material från ett decennium tidigare. Detta var första gången som en aktuell hitsingel hade inkluderats på ett budgetalbum. Albumet placerade sig visserligen högre på listorna och sålde bättre än tidigare Camden-utgåvor, men man tog samtidigt inte tillvara möjligheten att bygga vidare på det uppsving Elvis hade vid tiden. Den starka försäljningen av både livealbumet Elvis as Recorded at Madison Square Garden (släppt i juni 1972) och singeln "Burning Love" (släppt i augusti 1972) följdes inte upp. I stället för att skapa ett kvalitetsalbum runt hitsingeln "Burning Love", som ytterligare kunde ha lyft Elvis karriär, kom låten i stället att användas på ett budgetalbum i syfte att kunna generera högre intäkter. Ett sådant kvalitetsalbum hade dessutom med enkelhet kunnat åstadkommas genom att kombinera låtar från inspelningssessionen i mars 1972 med det bästa från Las Vegas-inspelningarna i februari samma år, och därmed skapa ett album i stil med That's the Way It Is.
Två månader senare gavs också samlingsalbumet Separate Ways ut på RCA Camden med ett likartat upplägg, där en aktuell hitsingel fungerade som dragplåster för en samling äldre tidigare utgivna soundtrack- och studioinspelningar.
Innehåll och ursprung Filmlåtarna "Tonight Is So Right for Love", en omarbetning av Jacques Offenbachs Barcaroll ur Hoffmanns äventyr, spelades in i RCA Studios i Hollywood i april 1960 för filmen G.I. Blues. Den hade tidigare släppts på soundtrackalbumet till filmen samma år.
Balladen "No More" spelades in i Radio Recorders Studio B i Hollywood för filmen Blue Hawaii i mars 1961. Melodin var densamma som i Sebastián Yradiers "La Paloma", men med en nyskriven engelsk text av Hal Blair och Don Robertson, och den utkom på albumet Blue Hawaii.
miniatyr|Elvis Presley och Ann Margret i filmen Viva Las Vegas (1964), till vilken "Santa Lucia" spelades in. Från filmen och albumet Girls! Girls! Girls! hämtades "We'll Be Together", inspelad i maj 1962, även den i Radio Recorders Studio B. Melodin var densamma som den traditionella mexikanska folksången "Carmen Carmela" men med en nyskriven engelsk text av Dudley Brooks och Charles O'Curran och den hade tidigare utgivits på albumet Girls! Girls! Girls!.
Också "Guadalajara" var en mexikansk låt, skriven Pepe Guízar i slutet av 1930-talet. Den spelades in på spanska i januari och februari 1963 för filmen Fun in Acapulco och utkom på albumet med samma namn i november 1963.
Den traditionella "Luciasången", "Santa Lucia", spelades in för filmen Viva Las Vegas. Musiken spelades in i Radio Recorders studio B i juli 1963, och Elvis lade på sin sång på italienska i MGM:s lokaler i Hollywood en månad senare. Låten utkom första gången på samlingsalbumet Elvis for Everyone! 1965.
Bernie Baum, Bill Giant och Florence Kayes bearbetning av den traditionella amerikanska folksången "Shenandoah", den stillsamma balladen "Tender Feeling", spelades in för filmen Kissin' Cousins. Musiken spelades in i RCA Studio B i Nashville i slutet av september och Elvis lade på sin sång knappt två veckor senare i MGM:s lokaler i Hollywood. Låten släpptes på albumet Kissin' Cousins 1964.
Från filmen Spinout hämtades Roy C. Bennetts och Sid Teppers ballad "Am I Ready", som är en anpassning av Edward MacDowells "To a Wild Rose". Den spelades in i Radio Recorders Studio B i Hollywood i februari 1966, och utkom på soundtrackalbumet Spinout samma år.
"I Love Only One Girl" skrevs av Sid Tepper och Roy C. Bennett med utgångspunkt i den gamla franska dryckesvisan "Auprès de ma Blonde" för filmen Double Trouble (1967). Den spelades in i MGM:s lokaler i Hollywood i slutet av juni 1966, och släpptes på soundtrackalbumet Double Trouble 1967.
Studioinspelningarna i mars 1972 miniatyr|Clive Westlake, som skrev "It's a Matter of Time". Under 1972 gjorde Elvis endast en studioinspelning, i RCA:s studio i Hollywood den 27–30 mars. Vid inspelningarna hade Elvis med sig sitt liveband, med James Burton, John Wilkinson och Charlie Hodge på gitarr, Ronnie Tutt på trummor och Glen D. Hardin på piano. På bas deltog Emory Gordy, som hade ersatt Jerry Scheff. J. D. Sumner and the Stamps Quartet stod för bakgrundssången. Under de tre inspelningsdygnen spelades sju låtar in. Av dessa släpptes "For the Good Times" först efter Elvis död, men utkom i en liveversion på Elvis as Recorded at Madison Square Garden redan samma år. "Burning Love" och "It's a Matter of Time" gavs ut på singel och inkluderades på detta album. "Separate Ways" och "Always on My Mind" gavs också ut på singel och kom att utgöra dragplåster på nästa budgetalbum, Separate Ways. "Fool" gavs likaså ut på singel, tillsammans med en liveversion av "Steamroller Blues" från satellitkonserten Aloha from Hawaii, och dessutom på albumet Elvis (The Fool Album) tillsammans med den sjunde inspelade låten, "Where Do I Go from Here".
Dennis Lindes rocklåt "Burning Love" spelades in under andra inspelningspasset den 28–29 mars 1972. Med en andraplats på Billboard Hot 100 blev den Elvis största hit under 1970-talet.
"It's a Matter of Time" skrevs av den brittiske låtskrivaren Clive Westlake, som också varit med och skrivit "How the Web Was Woven" och "Twenty Days and Twenty Nights" – och vars text den delvis liknar. Den spelades in som den andra och sista låten under det sista inspelningspasset den 29–30 mars 1972 efter "Always on My Mind". Det är en tydligt countrypräglad låt i en återhållen produktion och ett avslappnat framförande.
Utgivning och kommersiella framgångar Albumets placeringar miniatyr|Elvis Presley under konserten Aloha from Hawaii i januari 1973. I bakgrunden syns Jerry Scheff på bas. Albumet gick den 11 november 1972 in på plats 65 på albumlistan Billboard Top LP's i USA. Efter nio veckor på listan nådde det den 6 januari 1973 plats 22, vilket blev dess högsta placering. Totalt låg albumet kvar på listan i 25 veckor. Albumet nådde även plats 10 på Billboards countrylista.
På Cash Box noterades albumet också första gången den 11 november 1972 på plats 113 på tidningens bästsäljarlista, som vid denna tid omfattade 165–170 album. Efter åtta veckor på listan placerade det sig den 30 december 1972 och två veckor framåt på plats 16, vilket blev dess högsta placering under de totalt 21 veckor som det fanns med på listan.
Singelplaceringarna "Burning Love" utkom den 1 augusti 1972 tillsammans med "It's a Matter of Time" och nådde 2:a plats på Billboard Hot 100 i USA. Den blockerades från förstaplatsen av Chuck Berrys enda Billboardlistetta, "My Ding-a-Ling". Däremot nådde den i slutet av oktober förstaplatsen på den konkurrerande Cash Box-listan. Inom några veckor efter utgivningen hade singeln sålt över en miljon exemplar i USA och certifierades platina av RIAA i mars 1992. I Storbritannien placerade sig "Burning Love" som bäst på plats 7 på UK Singles Chart.
Försäljning I USA sålde albumet drygt 700 000 exemplar under sin första tid på försäljningslistorna. Försäljningen fortsatte, och i mars 1992 certifierades albumet guld, i juli 1999 platina och i januari 2004 dubbel platina av Recording Industry Association of America (RIAA). Detta motsvarar en sammanlagd försäljning av två miljoner exemplar i USA.
Senare utgåvor av albumet miniatyr|stående=0.5 Burning Love and Hits from His Movies, Volume 2 (CAS 2957) utkom i mitten av oktober 1972. Skivan har, i likhet med samtliga Elvis Presley-album som utgavs på budgetetiketten RCA Camden, kortare speltid än vad som var normalt för ett fullprisalbum vid denna tid. Omslagen till de flesta Elvisutgåvor från perioden, inklusive Camdenalbumen, pryddes av bilder på Elvis tagna under konsertframträdanden, vilket även gäller omslaget till Burning Love and Hits from His Movies, Volume 2. Ett "Special Bonus Photo" av Elvis medföljde albumet.
I mitten av 1970-talet leasade RCA Records ut rättigheterna att ge ut vissa RCA Camden-inspelningar på nytt, av såväl Elvis Presley som andra artister, till budgetutgivningsbolaget Pickwick Records. Burning Love and Hits from His Movies, Volume 2 återutgavs då med samma omslag på Pickwick-etiketten.