Jan Per Gösta Mårtenson,Sveriges befolkning 1970 (CD-ROM), Riksarkivet 2003 född 14 februari 1933 i Uppsala, död 12 januari 2026 i Oscars distrikt på Östermalm i Stockholm,Jan Mårtenson har gått ur tiden, nyhet från förlaget Wahlström & Widstrand, 14 januari 2026, läst 14 januari 2026.https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/1005623 var en svensk diplomat och författare av bland annat kriminalromaner. I flera av hans böcker figurerar den fiktive antihjälten och antikhandlaren Johan Kristian Homan. Mårtenson gav ut 52 böcker om Homan mellan 1973 och 2024.

Mårtenson var biträdande generalsekreterare för Förenta nationerna (FN) och generaldirektör för FN:s kontor i Genève.

Han köpte 1985 Åmmebergs herrgård i Åmmeberg vid Vättern och använde den som sommarbostad. Han och hans hustru var bosatta i Stockholm.

Biografi Uppväxt och studier Jan Mårtenson föddes i Uppsala som son till chefen för Örebro försvarsområde, överste Gösta Mårtenson på Rosta herrgård och Marga Mårtenson, född Brandelius. Genom mormodern, som hette Gumaelius, var Jan Mårtenson ättling till Wilhelm Gumælius och Bengt Reinhold Geijer. På grund av faderns militära karriär flyttade familjen ofta under hans barndom.

Efter Karolinska läroverket i Örebro och språkresor till England och Frankrike skrevs han in som befälselev vid Livkompaniet vid Kungliga Upplands regemente som skyttesoldat, vilket följdes av kadettskola och utbildning till reservofficer. 1954 började han studera juridik vid Uppsala universitet för bland andra Henrik Munktell och Halvar G.F. Sundberg. Han var då sedan ett år gift med Birgitta Wigren, med vilken han fick två döttrar. Han engagerade sig i studentlivet på Södermanlands-Nerikes nation och i studentspex samt var vice ordförande i Uppsala studentkår och deltog där bland annat i att förmå Gunnar Sträng att avskriva studentlånen med 25 procent.

Karriär Valborgsmässoafton 1960, då han hunnit ta kandidatexamen, blev Mårtenson uppringd av chefen för Utrikesdepartementets personalbyrå, Per Anger, som uppmanade honom att söka in till UD nästföljande vecka. Mårtenson hade tänkt arbeta på Enskilda banken, dit hans familj hade nära band, men blev antagen som attaché den 4 juli, när Östen Undén var utrikesminister. Första utlandsposteringen var under Jens Malling i Rio de Janeiro, där den svenska ambassaden var belägen sedan det varit Brasiliens huvudstad. Mårtenson ankom dit 1961 och råkade hamna precis mitt uppe i militärkuppen mot president Jânio Quadros. Hösten 1963 återkallades han till Stockholm som attaché åt Nobelpristagaren Giorgos Seferis, tills han utsågs till andre man vid Sveriges delegation vid OECD i Paris, först under ambassadör Ingemar Hägglöf och sedan under Carl Henrik von Platen.

År 1965 efterträddes Mårtenson vid OECD av Ulf Dinkelspiel och hamnade själv vid den svenska delegationen vid FN i New York, där Sverker Åström var ambassadör. Mårtenson verkade där som Ingemund Bengtssons sekreterare, samt fick ansvar för en del av nedrustningsfrågorna. Vid nyåret 1966 förflyttades han till FN-byrån i Stockholm. Året därpå fick han en förfrågan av Alva Myrdal om att bli biträdande direktör vid SIPRI, där han fick ett nära samarbete med Gunnar Myrdal. Samma år gifte han om sig med Ingrid Giertz, dotter till biskop Bo Giertz. Ingrid Giertz var verkställande direktör för Skobranschrådet och sedan länge involverad i modebranschen i Paris, bland annat hos modehusen Antonio Castillo och Givenchy. Senare blev hon verkställande direktör för Svenska Moderådet.

När Ingemund Bengtsson blev jordbruksminister var Mårtenson anställd vid jordbruksdepartementet och fick ansvaret för FN:s miljökonferens i Stockholm 1972.

År 1975 kom Mårtenson till Kungliga Hovstaterna där han utsågs till kung Carl XVI Gustafs handsekreterare, efter Carl-Fredrik Palmstierna, och presstalesman, med titeln chef de cabinet. Han fungerade då som kungens talskrivare och medföljde på ett par statsbesök, bland annat till Sovjetunionen 1978.

Den 5 juni 1979 blev han biträdande generalsekreterare i FN efter Rolf Björnerstedt. I den egenskapen hade Mårtenson hand om nedrustningsfrågorna i FN vid Centret för nedrustning, under generalsekreteraren Kurt Waldheim, och efter 1981 under Javier Pérez de Cuellar. Han tillfrågades av Pérez de Cuellar om att bli chef de cabinet, direkt underställd generalsekreteraren, men posten gick honom förbi – ryktesvägen fick han höra att Anders Thunborg låtit meddela att Sverige inte önskade honom i den befattningen, vilket dock tillbakavisats av UD. 1983 omorganiserades nedrustningscentret, och Mårtenson fick då posten som undergeneralsekreterare för den nya avdelningen Department for Disarmament Affairs (DDA). Han var då samordnare för FN:s andra årtionde mot rasism och rasdiskriminering.

År 1987 blev Mårtenson generaldirektör för FN:s kontor i Genève, efter Eric Suy. Där fick han också ansvar för FN:s centrum för de mänskliga rättigheterna och för att företräda generalsekreteraren i Europa. Hösten 1992 hade han uppdrag för Unesco att utreda flyktingbarnens situation i Slovenien och Kroatien. 1993 utnämndes han till svensk ambassadör i Bern, vilket han var till 1996 då han återvände till UD, där han blev kvar till sin pensionering.

Författarskap Mårtenson debuterade som poet 1970 med samlingen 32 om kärlek och året därpå som romanförfattare med Telegrammet från San José. Som pensionär ägnade han sig åt författarskap och utgav en rad kulturhistoriska böcker, liksom han varje år mellan 1973 och 2024 även utgav en lättsam detektivroman med antikhandlaren Johan Kristian Homan som amatördetektiv.

Han installerades 1978 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala.

Mårtenson var värd i radioprogrammet Sommar den 6 juli 1978, samt den 17 juli 1989.

Bibliografi Homandeckare

1973 – Helgeandsmordet 1974 – Drakguldet 1975 – Demonerna 1976 – Häxhammaren 1977 – Döden går på museum 1978 – Döden går på cirkus 1979 – Vinprovarna 1980 – Djävulens hand 1981 – Döden gör en tavla 1982 – Middag med döden 1983 – Vampyren 1984 – Guldmakaren 1985 – Häxmästaren 1986 – Rosor från döden 1987 – Den röda näckrosen 1988 – Neros bägare 1989 – Mord i Venedig 1990 – Akilles häl 1991 – Ramses hämnd 1992 – Midas hand 1993 – Gamens öga 1994 – Tsarens guld 1995 – Karons färja 1996 – Caesars örn 1997 – Högt spel 1998 – Det svarta guldet 1999 – Häxan 2000 – Mord på Mauritius 2001 – Ikaros flykt 2002 – Mord ombord 2003 – Dödligt svek 2004 – Ostindiefararen 2005 – Döden går på auktion 2006 – Den kinesiska trädgården 2007 – Spionen 2008 – Dödssynden 2009 – Palatsmordet 2010 – Mord i Havanna 2011 – Safari med döden 2012 – Mord i blått 2012 – Jubileumsmord (elva Homan-noveller) 2013 – Den grekiska hjälmen 2014 – Juvelskrinet 2015 – Medicis ring 2016 – Silverapostlarna 2017 – Elakt spel 2018 – Den engelske kusinen 2019 – Dödligt hot 2020 – I skuggan av Etna 2021 – Se döden på dig väntar 2022 – Mord i lönndom 2023 – Tsaren 2024 – Svarta affärer

Tre av Homandeckarna (Guldmakaren, Häxmästaren och Ostindiefararen) utspelar sig kring sekelskiftet 1800, med Johan Kristian Homans förfader Johan Sebastian Homan som huvudperson.

Övriga böcker 1970 – 32 om kärlek (lyrik) 1971 – Telegrammet från San José 1971 – Tre Skilling Banco 1972 – Nobelpristagaren och döden 1978 – Släkten är bäst (originalupplagan under pseudonymen Klara Kvist) 1982 – Utsikt från min trappa 1985 – Drottningholm – slottet vid vattnet (essäer) 1986 – Sverige (tillsammans med andra) 1989 – Slottet i staden (essäer) 1991 – Arvfurstens palats (essäer) (tillsammans med Alf Åberg) 1994 – Kungliga svenska konstnärer (tillsammans med andra) 1994 – Mord och mat (recept) 1997 – Residens – Svenska EU-ambassader 1997 – Sofia Albertina – en prinsessas palats (essäer) (tillsammans med Ralf Turander) 2000 – Att kyssa ett träd (memoarer) 2002 – Mord i Gamla stan 2003 – Mord på menyn 2005 – Beridna högvakten (tillsammans med Ralf Turander) 2007 – Kungliga Djurgården (tillsammans med Ralf Turander) 2013 – Oss håller inga bojor, oss binder inga band! (tillsammans med Susanne Giraud) 2015 – Ridkonsten i Sverige – historien om hästarna, Strömsholm och mästarna

Referenser Noter

Källor

FN – Globalt uppdrag, red. L. Eriksson, Stockholm 1995, s. 218 Mårtenson, Jan, Att kyssa ett träd, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000

Externa länkar HomanSällskapet

Kategori:Män Kategori:Födda 1933 Kategori:Avlidna 2026 Kategori:Personer inom FN Kategori:Sveriges ambassadörer i Schweiz Kategori:Sveriges ambassadörer i Liechtenstein Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Svenska kriminalförfattare Kategori:Alumner från Uppsala universitet Kategori:Hedersledamöter vid Södermanlands-Nerikes nation Mårtensson, Jan Kategori:Författare från Uppsala Kategori:Diplomater från Uppsala Kategori:Sommarvärdar 1978 Kategori:Sommarvärdar 1989