Mitt liv som hund är en svensk dramafilm, som regisserades av Lasse Hallström och som hade svensk biopremiär den 12 december 1985. Den är baserad på Reidar Jönssons delvis självbiografiska roman med samma namn från 1983. Filmen berättar historien om pojken Ingemar Johansson (spelad av Anton Glanzelius), som i slutet av 1950-talet bor med sin familj i en kuststad i södra Sverige. Hans liv är kantat av olika missöden, vilket han hanterar genom att jämföra sig med andra som har haft det mycket värre. På grund av sin mammas (Anki Lidén) svåra sjukdom skickas Ingemar över sommaren till sin morbror Gunnar (Tomas von Brömssen) i en bruksort i Småland, där han skapar nära band med några av ortens excentriska och godhjärtade invånare.

Lasse Hallström skrev filmens manus tillsammans med Brasse Brännström och Pelle Berglund. Med Jönssons medgivande gjorde Hallström filmen till en fri bearbetning av originalromanens berättelse. På grund av förseningar i manusarbetet hade Manfred Serner, den tilltänkte skådespelaren till rollfiguren Ingemar, blivit för gammal för rollen, som i stället gick till Anton Glanzelius. Filmen producerades av Waldemar Bergendahl från AB Svensk Filmindustri och inspelades mellan vintern och sommaren 1985 i Kalmar och bruksorten Åfors i Småland.

Mitt liv som hund fick ett mestadels positivt mottagande i Sverige under sin premiär. Vid Guldbaggegalan 1986 tilldelades den guldbaggar för bästa film och bästa skådespelare till Glanzelius. Filmen blev även en stor succé både kommersiellt och bland kritikerna i USA. Vid Oscarsgalan 1988 nominerades filmen till kategorierna bästa regi och bästa manus efter förlaga, och tilldelades en Golden Globe Award för bästa utländska film.

Handling Filmen utspelar sig i södra Sverige mellan åren 1958 och 1959. I en småstad vid kusten bor den 12-årige Ingemar Johansson tillsammans med sin mamma och sin storebror Erik. Mamman är svårt sjuk i tuberkulos och tvingas ensam ha vårdnaden över sina båda söner, medan pappan arbetar ute till sjöss. Ingemar älskar att berätta historier för sin mamma och gör olika hyss med Erik och sin tjejkompis "Lilla Grodan". På grund av sin sjukdom orkar mamman inte längre lyssna på Ingemars historier och hon får vredesutbrott över alla hyss som han och Erik ställer till med. Vid sådana tillfällen söker Ingemar tröst hos sin älskade hund Sickan. Under filmens gång påtalar Ingemar ofta för sig själv att hans liv hade kunnat vara mycket värre. Några exempel som Ingemar tar upp är om en kvinna som missionerade i Etiopien och blev ihjälslagen under en predikan, och om hunden Lajka som skickades upp till rymden av ryssarna och "svalt ihjäl".

För att deras mamma ska få den vila och återhämtning som hon behöver, blir barnen på sommaren tvungna att flytta in hos sina släktingar. Medan Erik flyttar in hos deras mormor och Sickan lämnas på ett "hundpensionat", får Ingemar åka till sin morbror Gunnar i en bruksort i det så kallade "Glasriket" i Småland. Ingemar blir väl omhändertagen av Gunnar och hans fru Ulla. Gunnar arbetar i ortens glasbruk och leder ortens fotbollslag, där Ingemar får spela i deras pojklag. Där lär han känna den grönhårige Manne och pojkflickan Saga, som är den bästa spelaren i pojklaget och gillar att boxas med ortens pojkar. För att inte Saga ska bli avslöjad som flicka och därmed bli nekad att vara med i pojklaget, får hon hjälp av Ingemar med att dölja sina knoppande bröst.

På orten blir Ingemar även bekant med dess excentriska karaktärer: grannen Fransson som ständigt hamrar på sitt hustak, kompisen Mannes farfar som konstruerat en egen linbana och ett flygande tefat, och ortens skönhet Berit som Ingemar får agera "förkläde" åt när hon poserar naken för ortens konstnär. I Gunnars hem hjälper Ingemar till med att högläsa en reklamtidning för damunderkläder för Gunnars farbror Arvidsson. Han hjälper även sin morbror med att bygga ett lusthus i trädgården till tonerna av Povel Ramels låt "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt", som driver frun Ulla till vansinne.

En dag får Ingemar besked att han ska åka tillbaka hem till sin mamma, som nu är nära att duka under för sin sjukdom. Ingemar vägrar att inse hur allvarligt sjuk hon är och han får inte heller tillfälle att träffa Sickan. Han och Erik flyttar senare in i småstaden hos sin farbror Sandberg, vars fru blir irriterad på Ingemar och tror att han är "fullständigt rubbad". Ingemar och Erik besöker senare sin mamma på sjukhuset för sista gången, varefter Ingemar beslutar sig för att köpa en brödrost till henne som present.

Efter att mamman har dött, skickas Ingemar på vintern tillbaka till sin morbror. Väl hemma hos Gunnar har en familj greker flyttat in i Arvidssons lägenhet och Ingemar får sova hos tant Arvidsson i hennes hus. Ingemar ber Gunnar om att få ta dit Sickan, som dock undviker frågan men lovar Ingemar att han ska ringa till hundpensionatet. Han återförenas även med Saga, men han blir senare besviken på henne när hon, sedan hon visat hur hennes bröst vuxit, hånar honom för att han vägrar visa könet. Under en fest hemma hos klasskamraten Karin, som är förtjust i honom, kommer det till ett svartsjukedrama mellan henne och Saga. Ingemar skäller mot Saga som en hund, vilket gör att hon drar iväg med honom för en boxningsmatch i en lada, som annonseras av Manne som den förestående VM-matchen mellan Ingemar "Ingo" Johansson och Floyd Patterson. Då Ingemar under matchen fortsätter att skälla mot Saga, väljer hon att avslöja för honom att Sickan har avlivats. Ingemar börjar då slåss mot henne som en besatt, men han faller ur ringen och ner på ladans bottenvåning.

Ingemar klarar sig dock oskadd och springer från ladan för att låsa in sig i Gunnars lusthus. Först på morgonen bryter Gunnar sig in i lusthuset och får trösta Ingemar, som gråtande tvingas acceptera både sin mammas och Sickans död. Ingemar lockas snart fram då han och hela orten får bevittna när Fransson badar naken i en tillfrusen å. Sommaren kommer och Ingemar försonas med Saga, som för första gången uppträder i klänning. En dag gör hon, Ingemar och Manne en framgångsrik provkörning med det flygande tefatet. Samma dag föreslår hon att de ska lyssna på radioreferatet från VM-matchen mellan Ingo och Floyd Patterson hemma hos henne. Framåt morgonen jublar hela bruksorten över Ingos seger. Ingemar och Saga har under matchen somnat i varandras armar i soffan, medan Fransson fortsätter att hamra på sitt hustak.

Rollista Följande skådespelare medverkar i filmen:

Anton Glanzelius – Ingemar Johansson Tomas von Brömssen – Gunnar, Ingemars morbror Anki Lidén – Ingemars och Eriks mamma Manfred Serner – Erik Johansson, Ingemars storebror Melinda Kinnaman – Saga Kicki Rundgren – Ulla, Gunnars fru Ing-Marie Carlsson – Berit Lennart Hjulström – Konstnären Leif Ericsson – Farbror Sandberg Christina Carlwind – Fru Sandberg Johanna Udéhn – Lilla Grodan, flickan i stan Ralph Carlsson – Harry Arnold Alfredsson – Mannes farfar

Fritz Elofsson – Mäster på glasbruket Vivi Johansson – Tant Arvidsson, Ullas mor Didrik Gustafsson – Farbror Arvidsson, Ullas far Jan-Philip Hollström – Manne, den grönhårige pojken Per Ottosson – Tommy Magnus Rask – Fransson, mannen på taket Tony Rex – En pojke Reidar Jönsson – Lilla Grodans pappa Viveca Dahlén – Tanten i tvättstugan Susanne Wetterholm – Karin, klasskamrat Johan Widerberg – En pojke i stan Klimpen – Sickan, Ingemars hund

Produktion Bakgrund miniatyr|stående|Författaren Reidar Jönsson. Författaren och dramatikern Reidar Jönsson, som tidigare var verksam i arbetarlitteraturgruppen Fyrskift, släppte romanen Mitt liv som hund år 1983. Romanen kom till när Jönsson genomgick en flerårig psykoanalys som återuppväckte förträngda minnesbilder från hans smärtfyllda barndom. Genom den litterära figuren Ingemar Johansson skildrar romanen Reidars uppväxt som ett oönskat barn, om när han år 1959 vistades hos sin morbror i Boda glasbruk, och om när han förlorade sin mamma i tuberkulos. Innan han skrev romanen hade han skrivit en teaterpjäs för Riksteaterns Växjöensemble, men den sattes inte upp. Pjäsen fick titeln Heja Ingemar! och skulle skildra den unge boxarpojken Ingemar "Ingo" Johanssons uppväxt. Jönsson fortsatte efteråt att skriva vidare om Ingemar och han tog inspiration av flera judiska författare, som exempelvis Philip Roth som skrivit romanen Mitt liv som man (1974), vilka enligt honom skickligt kunde blanda sorg och komik i sina berättelser. Vid färdigställandet av romanen tog Jönsson kontakt med sin förläggare och sade att "hade den här boken skrivits av en amerikan eller en engelsman, hade den blivit en världssuccé. Jag var jävligt nöjd, det kan jag lugnt säga".

Jönsson gav boken till Lars Björkman på Dramatikerförbundet, som sedan introducerade boken till produktionschefen Waldemar Bergendahl på AB Svensk Filmindustri (SF). Efter att han läst igenom romanen tillsammans med dramaturgen Pelle Berglund på SF, blev båda överens om att göra en filmadaption av romanen. Bergendahl introducerade sedan romanen till regissören Lasse Hallström, som han tidigare arbetat med i produktionerna av filmerna Abba – the Movie (1977), Tuppen (1981) och Två killar och en tjej (1983). Hallström hade tidigare regisserat flera komediproduktioner till både film och TV, i samarbete med sina vänner Brasse Brännström och Magnus Härenstam. Enligt Bergendahl ville han att Hallström skulle "komma ifrån det där killsnacket som han hade med Magnus och Brasse. Det fanns ett större djup och allvar i honom än han hade fått möjlighet att visa."

Hallström tog lång tid på sig att läsa boken och avslutade den inte förrän ett år senare. Han mötte senare Jönsson för att tillsammans med honom åka runt i Småland på jakt efter inspelningsplatser. Vid denna resa erkände Hallström för Jönsson att han fortfarande inte hade läst romanen. Då Jönsson blev förvånad över detta tog denne kontakt med Bergendahl och krävde att Hallström skulle läsa boken. Bergendahls val av Hallström mötte även motstånd från Jönsson, som ansåg att Hallström var alltför "lättviktig" att hantera romanens tunga innehåll. För att låta SF filmatisera hans roman krävde han tre saker i sitt kontrakt, dels ett förskott på 100 000 kronor, som han såg som "ett slags skadestånd, ersättning för sveda och värk", dels att han skulle få godkänna filmens manus och dels att hans konsultarvode skulle omfatta 1 000 kronor om dagen.

Filmen producerades av AB Svensk Filmindustri i samarbete med FilmTeknik AB. Filmens budget uppskattades till mellan 1 och 3 miljoner amerikanska dollar. Hallström var regissör och skrev filmens manus tillsammans med Brännström, Berglund och Jönsson. I filmteamet ingick Bergendahl som producent, Catti Edfeldt som regiassistent, Ann Collenberg som produktionsledare, Jörgen Persson som fotograf samt Christer Furubrand och Susanne Linnman som klippare. Mitt liv som hund blev Hallströms första film baserad på en roman.

Manus