Homo erectus – "den upprätt(gående) människan" – är en utdöd art av släktet människor. Detta är den människoart som har överlevt längst tid på jorden,Smithsonian National Museum of Natural History: Homo Erectus. The Human Origins Program at the Smithsonian Institution. Författare: John A. Finarelli. (Webbplatsen senast uppsökt 2010-02-19) och var dessutom den första människoart som spred sig till flera kontinenter. H. erectus utvecklades i Afrika och utvandrade till både Asien och Europa. De äldsta fynden har med säkerhet daterats till 1,8 miljoner år, och förmodligen är vissa fynd 1,9 miljoner år gamla,http://www.archaeologyinfo.com/homoerectus.htm ArchaeologyInfo.com. (Webbplatsen senast uppsökt 2010-02-19), men det är diskutabelt om dessa fynd ska räknas till H. erectus eller Homo ergaster. H. erectus fanns kvar i världen för bara 50 000 år sedan, och var därför under en kort tid samtida med oss (Homo sapiens) och med Neanderthalmänniskan. Hon började regelbundet använda eld för matlagning för minst en halv miljon år sedan, och kunde tillgodogöra sig så mycket mer av födan att hjärnan började växa i storlek.
Den moderna människan har med stor säkerhet sitt ursprung i afrikanska Homo erectus, möjligen via en mellanliggande art kallad Homo heidelbergensis. Den genetiska forskningen på mitokondrie-DNA, som ärvs från mödernet, har visat att förmodern till alla moderna människor, Homo sapiens, som nu lever på jorden utvecklades i Afrika och ättlingarna utvandrade sedan därifrån. Homo erectus utanför Afrika har givit få om ens några genetiska bidrag till den moderna människan. Det finns endast svagt stöd i forskningen för att någon population av Homo sapiens skulle ha fått avkomma med eller utvecklats ur grupper av H. erectus som levt utanför Afrika.BBC2 (2009) The Incredible Human Journey. Populärvetenskaplig TV-serie i tre delar. Del 2, "Asien" sändes senast av BBC i september 2009,
Utbredning och släktskap Inom forskarkåren finns en samsyn om att Homo erectus utvecklades i Afrika och att delar av populationen sedan utvandrade därifrån. De flesta paleoantropologer anser att Homo habilis är hennes föregångare. Homo erectus anses vara den första människoart som lyckats lämna Afrika, och som till och med kan ha byggt flottar eller primitiva båtar för att ta sig hela vägen fram till indonesiska öar där man funnit fossil, och hon kan därför knappast kallas för "apmänniska". Homo erectus anses dock inte ha utvandrat till Amerika, även om de haft samma möjligheter som vi att gå över från Sibirien under vissa skeden i istiden. Detta beror möjligen på att det inte var särskilt många Homo erectus som bosatte sig utanför Afrika. De äldsta fynden av Homo erectus är från Afrika och har med säkerhet daterats till 1,8 miljoner år, och förmodligen är vissa fynd 1,9 miljoner år gamla.http://www.archaeologyinfo.com/homoerectus.htm ArchaeologyInfo.com. Webbplatsen senast uppsökt 2010-02-15 Homo erectus var således den första människoarten som vandrade ut ur Afrika till både Europa och Asien. Detta ska ha skett i omgångar med början för drygt 1,5 miljoner år sedan. Homo erectus är troligtvis också den första människa som regelbundet använde sig av elden, vilket framgår av avlagringar som är över 500 000 år gamla. Detta var något som gjorde proteiner och näringsämnen avsevärt mer lättillgängliga och som gav hjärnan energi för att växa ytterligare.
Multiregionala hypotesen – en speciell kinesisk Homo erectus? År 1891 upptäckte holländaren Eugène Dubois i Trinil på Java i Indonesien fossil av en tidigare människotyp, som fick smeknamnet Javamänniskan. Dubois gav sitt fynd det vetenskapliga namnet Pithecanthropus erectus, "Den upprätta apmänniskan", eftersom han uppfattade fossilet som en övergångsform mellan apa och människa. Arten inordnades dock så småningom i släktet Homo, när man insåg hur människolik den var. Även den år 1928 hittade Pekingmänniskan, först döpt till Sinanthropus pekinensis, räknas numera till Homo erectus. Kinesiska forskare såg likheter mellan kranier från moderna kineser och Pekingmänniskan (bland annat platt ansikte). De argumenterade ända in på 2000-talet för att de kinesiska eller mongoliska folkslagen skulle ha utvecklats från grupper av Homo erectus som varit bosatta i området där östra Kina och Indokina ligger idag. Andra människor, till exempel européer, skulle ha utvecklats från Homo erectus bosatta i nuvarande Europa. Detta är en argumentation som bottnar i den så kallade multiregionala hypotesen.About.com Archaeology: Multiregional Hypothesis .
Mot denna har Ut ur Afrika-teorin stått. Enligt denna modell uppstod Homo sapiens endast i Afrika. Samtliga människor, inklusive kineser, och urinvånare på geografiskt isolerade platser, härstammar från denna afrikanska population av Homo sapiens – en grupp som ibland varit så liten att den hotats av undergång på grund av framför allt av torka i hela Afrika. En av de största förespråkarna för Ut-ur-Afrika-teorin har varit den brittiske antropologen Chris Stringer.se till exempel Stringer, Chris & McKie, Robin (1996) African Exodus: The Origins of Modern Humanity. New York: A John Macrae Book
Det faktum att de ursprungliga fynden av Pekingmänniskan försvann i andra världskrigets kaos i Kina och aldrig har återfunnits, lade ett lätt mystiskt skimmer över debatten. Det finns emellertid avgjutningar av "Pekingmannen" bevarade och nya fynd har gjorts i samma grotta efter kriget. Andra Erectus-fynd har bland annat gjorts vid Turkanasjön i Kenya, Olduvai-ravinen i Tanzania, i Georgien samt i Spanien.
Ut ur Afrika-tesen har fått stöd – och mothugg – från genetikerna
Debatten är nu mer eller mindre avklarad. Det finns olikheter i utseende mellan skallar som hittats, men detta säger egentligen ingenting. Ut ur Afrika-teorin i princip bevisades i början av 1990-talet genom forskning om mitokondrie-DNA, studier av bland annat Allan Wilson och Rebecca Cann visar att alla moderna människor härstammar från en Mitokondrisk Eva, som levde i Afrika och var medlem av vår egen art – Homo sapiens.Klein, Richard G. (2008) "Out of Africa and the Evolution of Human Behavior." i Evolutionary Anthropology 17:267-281
Genetikern Li Jin och hans kollegor vid Texas Universitet har sökt Y-kromosoms-Adam och därvid tittat på markörer på Y-kromosomen i genetiskt material från mer än 12.000 män från 163 populationer i Asien och Oceanien. Multiregionalism förutsätter att tidigare människoarter som Neandertalarna eller Homo erectus skulle ha bidragit till den moderna människans genpool. Lins och andras data indikerar att samtliga obrutna mor-dotter- och far-son-linjer kommer från en troligen afrikansk förfader, men det utesluter inte att det finns genetiskt upptag från andra människoarter. Enligt Svante Pääbo vid Max Planckinstitutet i Leipzig har den moderna människan tagit upp gener från både neanderthalare och denisovamänniskor. 2010 publicerade Richard E. Green, som tillhör Pääbos forskaregrupp, att alla människor utanför Afrika har 1-4 % anlag från neanderthalare, eftersom de afrikanska utvandrarna och neanderthalarna korsade sig innan den nya "korsningsmänniskan" emigrerade vidare.Richard E. Green et al. (2010): A draft sequence of the Neandertal Genome. I: Science. bd. 328, nr. 5979, s. 721. PDF Något motsvarande genupptag har inte kunnat påvisas från Pekingmänniskan helt enkelt eftersom några gensekvenser inte finns tillgängliga i detta fall. Frågan är alltså fortfarande öppen.
Jin och hans team fann enbart markörer som kunde knytas till en genmutation hos en afrikansk förfader av vår egen art (Homo sapiens) som levde i Afrika för mellan 35 000 och 89 000 år sedan. Dessa Homo sapiens lämnade Afrika i omgångar för Asien, Oceanien, Europa och Amerika, och vissa medlemmar av vår art återvandrade dessutom tillbaka till Afrika. Homo erectus har inte gett upphov till moderna människor i Asien och Europa eller någon annan del av världen. .Rightmire, G. P. (2000) "Middle Pleistocene humans from Africa." i Human Evolution 15(1–2):63–74.Scientific American: Y Chromosome Study Suggests Asians, Too, Came from Africa av Kate Wong 2009"Ut ur Afrika: Jakten på människans urhem" i Allt om vetenskap 2, 2008 av Lindblad, Tomas. ss 24–33"Var kommer vi ifrån?" i Illustrerad vetenskap 14, 2008 av Kragh Jacobsen, Rasmus. ss 52-61DNA är det språk som allt liv skriver sin genetiska kod på. Kartläggningen av människans genetiska kod var klar år 2000 och schimpansens år 2005. Resultatet att människans och schimpansens vägar skiljde sig åt för bara fem miljoner år sedan fick antropologer att protestera. Arbetet med att klarlägga Homo sapiens släktskap med tidigare människoarters kan göras på flera sätt. En metod är att varenda gen skall jämföras med utdöda människotypers DNA, vore den bästa, men är dessvärre omöjlig i dag beroende på för lite tillgängligt material av äldre DNA. Den enklaste lösningen är att studera mitokondrierna, cellernas små kraftverk, som har sin egen arvsmassa. Tack vare att DNA förändras spontant över tiden med en godtagbar statistisk regelbundenhet får man vad som kallas en "molekylär klocka". Summan förändringar visar hur lång tid som har gått sedan två individer hade en gemensam anmoder. Egenheter i mitokondrie-DNA hos olika folkgrupper avslöjar hur de är släkt med varandra på moderslinjen. Det går också att få svar på när grupperna skildes åt. När släktskap spåras på faderslinjen tittar man på y-kromosomen, som bara finns hos män och som ärvs tämligen oförändrad. De mutationer som uppstår kan användas som både tidsmarkörer och som markörer som visar hur jordens manliga befolkning är besläktad. Och y-kromosomens varianter berättar samma historia som mitokondrierna fast på ett ännu tydligare sätt. Alla jordens män härstammar från Afrika. Eftersom de båda kvinnans kan bindas till Afrika är Ut-ur-Afrika-teorin inte längre någon teori utan ett faktum. Man har också visat att vi vid flera tillfällen varit utrotningshotade av framför allt klimatförändringar (torka), och att vi fått börja om med bara något tusental överlevande (källa?). Mitokondrie-metoden används nu för att kartlägga H. sapiens väg ut ur Afrika och den vidare spridningen. Det var inte något uttåg, utan snarare en process som sträckte sig över tusentals år med början för cirka 60 000 år sedan. Allt om vetenskap, 2, 2008 & Illustrerad vetenskap 14, 2008
Man har även funnit att Homo erectus levde i mellersta Europa för 700 000 år sedan. Ett fynd av 32 flintredskap i England är ett bevis för mänsklig närvaro som tidigare inte hittats så långt norrut. Fynden indikerar en varm period mellan nedisningen för 700 000 år sedan, vilket medförde att klimatet i England var som vid Medelhavet i dag. Sedan tvingade nästa istid bort Homo erectus från området.Illustrerad Vetenskap: Förfäder reste tidigt norrut . IV nr. 9/2006 s. 25
En gemensam förfader?