miniatyr|Adolf Hitlers sista inspelade tal, inspelat den 30 januari 1945. Adolf Hitler (), född 20 april 1889 i Braunau am Inn, Österrike-Ungern (i nuvarande Österrike), död 30 april 1945 i Berlin, Tyskland (självmord), var en österrikisk-tysk politiker och ordförande i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (, NSDAP), allmänt känt som Nazistpartiet, från 1921 till 1945. Hitler var Tysklands rikskansler 1933–1945 och Tysklands ledare (Führer) och diktator 1934–1945.
Hitler, som hade stridit i första världskriget, anslöt sig 1919 till DAP, blev partiets ledare två år senare och bytte partiets namn till NSDAP. I november 1923 genomförde Hitler och hans anhängare ölkällarkuppen i München som misslyckades och slutade med att Hitler dömdes till fängelse. Under fängelsetiden dikterade han första delen av Mein Kampf, som sammanfattade hans politiska mål och världsåskådning. Efter att ha frisläppts i december 1924 inledde han en flerårig framgångsrik agitation för nationalism, antisemitism och antikommunism, som gjorde NSDAP till Tysklands största parti 1932. Den 30 januari 1933 utnämndes Hitler till rikskansler för en koalitionsregering och inledde omvandlingen av Tyskland till en totalitär diktatur.
Hitlers pangermanska politik med syfte att utvidga Tysklands "livsrum" (Lebensraum) genom annekteringen (Anschluss) av Österrike och av Sudetenlandet 1938, ockupationen av Tjeckoslovakien och anfallet mot Polen 1 september 1939 ledde till andra världskrigets utbrott. Nazismens antisemitiska, rasistiska politik formulerades konkret i Nürnberglagarna 1935 och kulminerade, efter anfallet på Sovjetunionen den 22 juni 1941 – som Hitler såg som bålverket för en judisk-bolsjevikisk konspiration mot den ariska rasen – i ett organiserat folkmord på sex miljoner judar, miljontals krigsfångar och hundratusentals romer, parallellt med massinterneringar och mord på homosexuella, utvecklingsstörda och politiska motståndare, huvudsakligen kommunister och socialdemokrater.
Ambitionen med Hitlers expansionspolitik var att grunda ett tusenårigt rike likt det Tysk-romerska riket och upprätta tysk hegemoni från Atlanten till Ural. Krigslyckan vände för Tyskland från vintern 1941 och kulminerade 1943 i en långvarig motoffensiv, följt av allierade invasioner genom Italien och Frankrike. Tysklands hotande nederlag ledde till att en grupp bestående av officerare och konservativ-nationalistiska politiker planerade och genomförde 20 juli-kuppen, ett attentat mot Hitler som denne dock överlevde. Efter attentatet intensifierades utrensningar av alla interna fiender. I och med Tredje Rikets kollaps förföll även Hitlers omdöme och psykiska hälsa, och under slutkampen om Berlin i april 1945 begick han självmord i sin bunker i Berlin.
Uppväxt Hem- och familjeförhållanden miniatyr|vänster|stående=0.5|Adolf Hitler som barn. Adolf Hitler föddes den 20 april 1889 i den österrikiska gränsstaden Braunau am Inn vid floden Inn på gränsen till Tyskland, som son till tullinspektören Alois Hitler i hans tredje äktenskap med Klara Pölzl. Adolf och hans yngre syster, Paula, var de enda av sammanlagt sex barn som nådde vuxen ålder. Till familjen räknades också de äldre barnen Alois och Angela, från faderns tidigare äktenskap.
I takt med att fadern befordrades flyttade familjen vidare till nya orter. Under sin uppväxt hann Adolf Hitler bo i Braunau (1889–1892), Passau (1892–1895), Linz (1895–1896), Fischlham (1896–1898), Leonding (1898–1905) och ånyo i Linz (1905–1907). Fadern avled när Adolf var 13 år gammal, i januari 1903, och modern dog knappt fem år senare, i december 1907. Från Adolf Hitlers hemmiljö kan noteras att fadern inte var antisemit, och betraktade antisemitism som ett uttryck för kulturell efterblivenhet.
Vem som var Adolf Hitlers farfar är höljt i dunkel då Alois var utomäktenskaplig son till den ogifta pigan Maria Anna Schicklgruber. Då hon senare gifte sig med mjölnargesällen Johann Georg Hiedler överfördes Alois i dennes äldre brors, bonden Johann Nepomuk Hüttlers, vård. Alois behöll länge moderns efternamn; först vid nära fyrtio års ålder, efter sin mors bortgång och på initiativ av fosterfadern, antog han namnet Hitler. Namnet, i olika varianter, kan i trakterna spåras tillbaka till medeltiden och bars under seklerna av fattiga småbönder. Möjligen har det tjeckiskt ursprung (Hidlar, Hidlarcek) från det närliggande Böhmen.
Skolgång I småskolan gjorde den unge Hitler bra ifrån sig och skall ha varit en begåvad elev, även om drag av bekvämlighet och en envishet att syssla med enbart det han hade lust med var framträdande. Från ett berömt klassfoto taget i Leonding 1899 kan man se honom posera med ett bestämt drag kring munnen och armarna i kors. Men då han senare av sina föräldrar skickades till realskolan i provinshuvudstaden Linz gick det sämre. Hans flit bedömdes som oregelbunden och enbart i uppförande, gymnastik samt älsklingsämnet teckning gavs omdömet "tillfredsställande". Detta har förklarats med att landsortssonen Hitler där inte kände någon och därför genom sin personlighet kom att isoleras från andra. Inte heller när han av sin mor som nybliven änka 1904 skickades till realskolan i Steyer gick det bättre. Betyget var så dåligt att Hitler efter en "blöt" kväll använde det som toalettpapper. Den unge Adolf avlade aldrig studentexamen, och han fick en djupgående aversion mot allt vad skola hette. Istället tog dagdrömmarna om ett framtida konstnärskap överhanden.
Åren i Linz och Wien Efter faderns bortgång sålde modern hemmet i Leonding och flyttade till Linz. Tillsammans med den pension hon erhöll efter sin avlidne make innebar det att hon kunde leva på tämligen god fot i en våning i staden. Inneboende var även sonen Adolf, som efter sina havererade studier ändå levde något av en dagdrivartillvaro. Att skaffa sig ett "brödyrke", som han kallade det, var honom fjärran. Ofta kunde man se honom flanera i och kring Linz, och han fantiserade om hur han en dag skulle omgestalta staden med nya byggnadsverk sprungna ur hans geni. Mån om sin klasstillhörighet, fadern hade som tulltjänsteman varit i kejserlig tjänst, och då han ansåg konsten och konstnärskapet främst vara en angelägenhet för samhällets eliter (därur ringaktandet av den konventionella borgerligheten) klädde han sig propert, ibland i hög hatt. Dessutom införskaffade han en elegant promenadkäpp med elfenbensinfattningar. Vanligen gick han på teater och opera på kvällarna, där han helst lyssnade till Richard Wagners operor som han beundrade. Rienzi, om den italienske "folktribunen" Cola di Rienzo, kom att få särskild betydelse för Hitler. På Linzoperan träffade han den ett år äldre August Kubizek som delade hans musikintresse, och de blev under de nästföljande åren oskiljaktiga vänner. På 1950-talet skulle denne, i boken Adolf Hitler, mein Jugendfreund, återberätta sina minnen och intryck av Hitler.
I Linz började, enligt Kubizek, Hitlers politiska intresse att väckas. Han var som de flesta andra påverkad av de tysknationella stämningarna som behärskade staden (vilket bland annat manifesterades genom hälsningsfrasen Heil! sympatisörerna emellan). Hans senare utvecklade antisemitism kan, om man får tro Kubizek, likaså spåras tillbaka till denna period i Linz. Då Hitler i grunden kände sig motarbetad av en oförstående omvärld har Kubizek beskrivit hur han emellanåt kunde drabbas av hatiska och furiösa utbrott mot allt och alla. Båda förälskade sig också i samma flicka, Stefanie, men som Hitler, tunn och blek, aldrig vågade närma sig.
1907 flyttade Hitler till Wien och sökte in på konstakademin detta och följande år utan att bli antagen, samtidigt som hans vän och rumskamrat August Kubizek antogs som elev vid musikkonservatoriet (Kubizek skulle senare inleda en karriär som dirigent som dock bröts genom krigsutbrottet 1914). Samma år dog också hans mor, vilket tog Hitler mycket hårt; "jag har aldrig sett någon så förkrossad av sorg" har moderns läkare, Eduard Bloch, berättat. (Trots att Bloch var av judisk härkomst skulle Hitler se till att Gestapo höll en skyddande hand över honom efter Österrikes anslutning till Tyskland 1938; 1940 emigrerade Bloch till USA.)
Då han ej blev antagen som konststuderande levde Hitler åren som följde ett kringflackande liv i Wien och tjänade, enligt vad han själv uppgett, sitt uppehälle som murare och målare. Långa perioder saknade han helt fast inkomst. Under dessa år kom han i kontakt med starka antisemitiska och nationalistiska strömningar som var vanliga i den österrikiska huvudstaden med sina stora minoriteter av bland annat judar. Detta kom möjligen att senare forma hans åsikter; bortsett från Hitlers egna uppgifter i propagandaskriften Mein Kampf finns mycket begränsat stöd för att Hitler var antisemit före 1919. Det finns även hållpunkter för att Hitler inte skulle ha var antisemit före eller under första världskriget: Under tiden i Linz var hans favoritskådespelare nästan undantagslöst judar, under tiden i Wien hade han judiska bekantaLiljegren, Bengt, Adolf Hitler, Historiska Media: Lund 2008, sid. 97, och de wienska "vykort" han målade för att försörja sig såldes huvudsakligen till judiska handlare. Därutöver finns bilder på hur Hitler 1919 följer Kurt Eisner, den mördade judiske ministerpresidenten i den bayerska rådsrepubliken, till hans sista vila (mer nedan).
I Wien kom Hitler i personlig kontakt med Jörg Lanz von Liebenfels teorier om germanerna som den ariska herrerasen. I Wien levde också under tjugo år filosofen Houston Stewart Chamberlain som propagerade för pangermanism, och Hitler läste med förkärlek sin stora idols, Richard Wagners, politiska skrifter. I huvudstaden bevittnade Hitler också debatterna i parlamentet, som ibland slutade i kaos när ledamöterna talade sina modersmål, och hans förakt, inte bara mot den mångnationella Habsburg-monarkin, utan den parlamentariska demokratin som sådan stegrades. Hitler tog också intryck av den radikale nationalisten Georg von Schönerer och den kristligt sociale borgmästaren Karl Luegers retorik. Till denna hörde även antisemitismen. Enligt August Kubizek gick Hitler med i en antisemitisk förening, och återkom ständigt till fraser om "revolutionens storm", "riket" och den "ideala staten".
För att undgå militärtjänstgöring i den österrikiska armén flyttade Hitler 1913 till Bayern och München.
Första världskriget och mellankrigstiden miniatyr|höger|Adolf Hitler, 25 år, under första världskriget (längst ut till höger). miniatyr|höger|På det här vykortet som återfanns år 2012 skriver Adolf Hitler hur han vill delta i striderna under första världskriget frivilligt. Vid första världskrigets utbrott 1914 blev Hitler, sitt österrikiska medborgarskap till trots, krigsfrivillig i den bayerska armén. Hitler var placerad vid västfronten under nästan hela kriget och befordrades till Gefreiter (ungefär vicekorpral). Hans befälhavare ansåg att Hitler inte hade vad som krävdes för att bli en ledare. Han erhöll fem olika utmärkelser under kriget, främst av dem Järnkorset av 2:a graden 1914 för tapperhet i fält samt ett järnkors av 1:a graden 1918.
Hitler sårades lindrigt i låret av en artillerigranat vid Le Barque 1916. Efter att ha vårdats som gassjuk i Pasewalk i november 1918 och där meddelats nyheten om den tyska kapitulationen återvände Hitler till kasernerna i München. Han var mycket besviken på den nya regimen (som kom att kallas "novemberförbrytarna") som han ansåg hade förhindrat Tysklands militära seger i kriget. Han var förvissad om dolkstötslegenden, det vill säga tanken om att politikerna på hemmaplan hade svikit soldaterna genom att sluta fred med fienden trots att den tyska armén egentligen var "obesegrad i fält" under kriget.