Johan August Strindberg, född 22 januari 1849 i Stockholm, död 14 maj 1912 i Stockholm, var en svensk författare. Under fyra decennier var Strindberg en framträdande gestalt i det litterära Sverige. Han var omdiskuterad och inte sällan involverad i personkonflikter. Bland hans verk finns ett flertal romaner, noveller och dramer som räknas som klassiker inom svensk litteratur, och han räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla författare. Internationellt är han dock främst känd som dramatiker. Han var även verksam som bildkonstnär och målade och fotograferade, även om detta främst uppmärksammats av eftervärlden..
Strindberg var mycket produktiv, trots perioder av improduktivitet, och banbrytande inom flera genrer. Allmänt betraktas han som en nydanare av det svenska språket. Strindberg tillhörde kretsen kring de så kallade åttiotalisterna och var delvis engagerad i frågorna för den framväxande arbetarrörelsen.Ordet i min makt. Läsebok för underklassen-texter av Strindberg i urval Han ägnade sig också i perioder åt självständig, egensinnig forskning inom naturvetenskap och ockultism.
Biografi Johan August Strindberg föddes i Sundhetskollegiets hus på Riddarholmen i Stockholm den 22 januari 1849. Strindberg var det tredje barnet av åtta i sin faders första äktenskap. Efter det rivna födelsehuset har Strindberg döpt pjäsen Brända Tomten. År 1851 flyttade familjen till Klarakvarteren och 1856 till Norrtullsgatan 14.
Strindbergs far Carl Oscar Strindberg var ångbåtskommissionär och ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta kanal. Modern Eleonora Ulrika Norling var före detta värdshusflicka, som hade arbetat på Liljeholmens värdshus. Före giftermålet arbetade hon som hushållerska åt Carl Oscar, därav titeln Tjänstekvinnans son, men hemmet var inte så proletärt som Strindberg ville få det att framstå. Carl Oscar gifte sig med henne 1847. Hennes fromhet hade stark påverkan på författaren. Strindbergs faster Lisette Strindberg var gift med ångbåtspionjären Samuel Owen.
I Tjänstekvinnans son uppger Strindberg att möblemanget i hemmet mest bestod av "vaggor och sängar. Barn lågo på strykbräden och stolar." Men med den tidens stora barnadödlighet blev det en idelig kretsgång av "barndop, begravning, barndop, begravning. Ibland två dop utan begravning emellan."
Som barn var Strindberg lugn och tystlåten. Fadern var sträng och Strindberg växte upp i ett hem som präglades av disciplin, gudfruktighet och kulturellt intresse. Under barndomen ägnade han sig åt läsning, naturvetenskapliga studier och blomsterodling. August Strindberg var ett ytterst känsligt och ömtåligt barn. Han var "rädd för brödernas nävar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting." Han sammanfattade intryck av syskonkretsen med orden: "fyra förtryckande bröder och några skrikande syskon – han kunde ej erinra sig av vad kön eller huru många". Redan vid sju–åtta års ålder umgicks Strindberg med självmordstankar, enligt vad han själv uppger.
År 1856 började han på Klara skola. Den 30 december 1861 skrev Strindberg ett brev om vännen Flodcrantz som gick igenom isen på Brunnsviken och drunknade. Natten mellan 19 och 20 mars 1862 avled modern och Strindberg skrev ett brev om det till sin bror Oscar den 22 mars. Strindberg hade ett dåligt förhållande till sin fader, vilket försämrades ytterligare efter moderns död. Året efter gifte fadern om sig med den trettio år yngre Emilia Charlotta Peterson som var familjens tjugotvååriga husmamsell (hushållerska) och som Strindberg kom att avsky.August Strindberg (1849–1912) – Find A Grave Memorial I efterhand har dock bilden av Emilia ändrats. Hon fyllde väl rollen som styvmamma framförallt för Augusts systrar.
Strindberg tog studentexamen vid privatläroverket Stockholms lyceum 1867. Efter avslutad skolgång började han på Uppsala universitet men slutade efter bara en halv termin eftersom han vantrivdes och hade ont om pengar. Därefter försörjde han sig en tid som folkskollärare och därefter informator samtidigt som han studerade till läkare. Han försökte sig därefter på att bli skådespelare och blev statist vid Dramatiska teatern, men bestämde sig 1870 för att återvända till Uppsala. Det var under denna tid där som Strindberg påbörjade sitt författarskap. Hans första tryckta verk är pjäsen Fritänkaren (skriven 1869, tryckt 1870 under pseudonymen Härver Ulf) som aldrig spelades.Birger Liljestrand: ”Fritänkaren” i ”Tillkomst och mottagande” i August Strindbergs Samlade Verk 1. Ungdomsdramer I: Fritänkaren – Det sjunkande Hellas – Hermione. Sidorna 237–243. . Strindberg skildrar sig själv som en ganska utsvävande yngling under sin studenttid, men hans kamrater intygade att han i själva verket arbetade som en häst ända från femtiden på morgonen och levde enkelt. Som kamrat var beskrevs han som vänlig och glad, men han hade perioder då han var djupt deprimerad och ville ta sitt liv.
mini|stående|August Strindberg. Xylografi av Ida Falander (1882). En akademisk karriär förhindrades genom hans vana att alltid säga emot och bråka med lärarna och han hoppade av studierna utan att ta examen. Hans författartalang ansågs lovande och uppmärksammades av kung Karl XV som gav honom ett stipendium 1871 för framtida universitetsstudier. I novellsamlingen Från Fjärdingen och Svartbäcken (1877) skildrar han minnen från Uppsala satiriskt och pessimistiskt. Efter två år tvingade Strindbergs ekonomiska situation honom emellertid att avbryta studierna och återvända till huvudstaden, vilket gjorde fadern mycket missnöjd. Han började skriva konstkritik i åtskilliga tidningar, och han översatte en samling engelska barnramsor där bl.a. Bä, bä, vita lamm ingick. År 1874 arbetade han som journalist vid Dagens Nyheter och samma år fick han anställning som amanuens vid Kungliga biblioteket. Han specialiserade sig på det kinesiska språket och fick anseende som sinolog. Vid biblioteket skaffade han sig också goda kunskaper i kulturhistoria och litteratur. Anställningen kom att vara till 1882. Fadern hade bestämt sig för att favoritsonen Oscar skulle ärva hela firman och efter ett bråk 1876 träffade Strindberg aldrig mer sin far.
Som ung träffade Strindberg finlandssvenskan Siri von Essen, född 1850 i Jakob och Johannes församling. Hon var gift, men Strindberg bestämde sig för att vinna hennes hjärta. Han lurade i henne att han inte kunde få barn och snart blev hon gravid. Hon lämnade då sin man, som också var otrogen, och gifte sig 1877 med Strindberg. Siri von Essen drömde om en skådespelarkarriär som också möjliggjordes i och med äktenskapet med Strindberg. De insåg snart att barnet inte kom så lägligt och lämnade bort det och barnet avled efter tre dagar. De fick senare en dotter som de behöll, Karin (född 1880 i Hedvig Eleonora), därefter dottern Greta (född 9 juniOscar II och hans tid 1872–1907, Erik Lindorm 1979 s. 136 1881 dito) och 1884 föddes sonen Hans i Lausanne, Schweiz.Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
Genombrott miniatyr|vänster|stående|Carl Eldhs staty över August Strindberg i Tegnérlunden i Stockholm. Pjäsen Mäster Olof, påbörjad 1872, är ett genombrott i svensk dramatik. Den insändes till en tävling anordnad av Svenska akademien men de gillade den inte. Den inlämnades då till Kungliga teaterns direktion men godkändes inte som den var, Strindberg fick uppmaning att ändra pjäsen och komma tillbaka. Han ändrade och kom tillbaka fem gånger men pjäsen refuserades, Strindberg fick beskedet att den var nihilistisk och innehöll hädelser. Fem år var bortslösade och den unge författaren hade lust att skjuta sig. Pjäsen sattes inte upp förrän 1881 på Nya teatern.Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, del IX, s. 506, P. A. Norstedt & söners förlag, 1924
Hans ekonomiska existens var osäker. En tid var han utgivare av Svensk försäkringstidning, men visade även som redaktör sin förmåga att komma i gräl med dem han var beroende av – i detta fall med försäkringsbolagens direktörer. Därför blev hans tidning inte långlivad.
Strindbergs genombrott kom 1879 med utgivningen av Röda rummet som skildrar hans bohemtid i Stockholm och gjorde Strindberg till en ryktbar författare. Med denna roman bryter naturalismen in i Sverige och den är genombrottsverket för åttiotalet. Under de följande åren skrev han det historiska verket Svenska folket i helg och söcken, samt romanen Det nya riket, satiriska skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv, som är ett av hans elakaste verk där han driver med "det officiella Sverige" i olika situationer: de frasrika debatterna i riddarhuset om genomförandet av representationsreformen, den uppskruvade feststämningen vid allsköns järnvägsinvigningar, som alltid obligatoriskt kulminerar med att kungen höjer sitt glas för den nya järnvägsstationen.
I kapitlen Våra idealister och Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal pekades män inom det offentliga livet ut och Strindberg ljög om deras lyten och laster, det var skandalskriveri.Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, del IX, s. 511–512, P. A. Norstedt & söners förlag, 1924 Dessa verk kritiserade i stort sett alla samhällsinstitutioner. Många av dem som skrev faktaböcker uppfattade också det som fel att en skönlitterär författare gav sig in i genren.
Han blev så omdiskuterad och kritiserad att han såg sig nödsakad att lämna Sverige. Med sin hustru Siri von Essen (som var besviken över att lämna landet och teatern) och sina barn anslöt sig paret Strindberg i september 1883 till den skandinaviska konstnärskolonin i Grez utanför Paris, men bara några veckor senare flyttade de till Paris och senare till Ouchy vid Genèvesjön strax söder om Lausanne i Schweiz. År 1884 skrev Strindberg i ett brev från Schweiz till sin bror Axel Strindberg: ”Det luktar rutten skit af Sverge ända hit ner ibland, men det skall väl ge sig!”
Under utlandsvistelsen fortsatte Strindberg att skriva och publicera självbiografiska romaner som Tjänstekvinnans son och En dåres försvarstal, novellsamlingar som Giftas, pjäser som Fadren och Fröken Julie, samt samhällskritiska verk som Utopier i verkligheten. Första delen av Giftas ledde till åtal för hädelse; rättegången brukar kallas Giftasprocessen. Strindberg friades men striden kring boken blev en svår psykisk påfrestning och han ansåg sig efter detta vara förföljd.
Efter den friande domen kritiserade han Svenska akademien som han ansåg bestod av amatörer. Dess ständige sekreterare Carl David af Wirsén var kritiker av Strindberg. Strindberg ville också hämnas på Oscar II och kungahuset som haft en ledande roll i Giftasprocessen. Kungen ville att Strindbergs verk skulle förbjudas.Nationalencyklopedin online Strindberg stannade utomlands till 1889. Under den tiden hade hans äktenskap blivit alltmer ansträngt, vilket utan tvivel har fått betydelse för utformningen av kvinnoporträtten i hans litterära arbeten.
Strindberg tillbringade många somrar på Kymmendö i Stockholms skärgård och skrev mycket om skärkarlens liv. Hemsöborna 1887, en av hans lättsammaste romaner, skrevs i bayerska Lindau, Tyskland under en djup kris. I ett brev från 1887 nämner han detta: "Men jag kände, att något var brustet i mig och fattas snart af den öfvertygelsen att jag var sinnessjuk. Ser min omgifning, mina vänner behandla mig som en dåre eller ett sjukt barn." Skärkarlsliv 1888 och övermänniskoromanen I havsbandet 1890. Motiv från skärgården förekommer i många av de målningar Strindberg gjorde – symbolladdade verk i impressionistisk teknik. Efter att Strindberg hade skrivit den utlämnande Hemsöborna fick han inte komma tillbaka till Kymmendö.