Ätran är en å i sydvästra Sverige. Den är 243 km lång inklusive källflödenVattendragsregister (SMHI). Det gör det till den längsta och den näst mest vattenrika av de fyra större åarna som mynnar i Halland (de andra är Viskan, Nissan och Lagan). Den har tre relativt jämnstora biflöden: Assman, Kalvån och Högvadsån samt utöver dessa många mindre.
Ätran rinner från en mosse nära Gullered på 332 meters höjd över havet. Därifrån rinner den genom sydvästra Västergötland. Den passerar där bland annat genom sjön Åsunden med staden Ulricehamn. Den flyter sedan genom Halland och har i Falkenberg sitt utlopp i Kattegatt. Ån har ett avrinningsområde på . Som de flesta vattendrag i Sverige består större delen av avrinningsområdet av skogsbygd. Ån har, trots att den inte är farbar, fungerat som förbindelselänk mellan centrala Västergötland och den halländska kustslätten. Den traditionella förbindelsen kallas Redvägen. Senare har både järnväg och landsväg följt vattendraget. I den mer glesbefolkade delen emellan de bägge centralbygderna går gränsen mellan Västergötland och Halland. Den var fram till 1645 också riksgräns.
Längs vattendraget har det funnits många kvarnar och det finns sedan 1950-talet totalt åtta vattenkraftverk. Även om en stor del av vattendragets fallhöjd utnyttjas för vattenkraft har den inte gett upphov till en lokal industri på samma sätt som t.ex. Viskan har haft en textilindustri. Den industri som funnits har varit främst knuten till de bägge städerna samt biflödet Assman. Jämfört med omgivande vattendrag är vattenkvalitén mycket god. Ätran nedströms Ätrafors kraftverk (det sista kraftverket som utgör ett komplett vandringshinder) är tillsammans med biflödet Högvadsån efter regeringsbeslut 2006 ett natura 2000-område. Ätran har en naturlig (ej odlad) laxstam, vilket är ovanligt. Den har Sveriges största bestånd av havsnejonöga och Hallands största bestånd av flodnejonöga och flodpärlmussla. Dalgången längs ån kallas Ätradalen.
Namnet Namnet kommer från urgermanska aitrą15px|länk= Engelska Wiktionary har ett uppslag om aitrą och betyder svällande, ättrig. Det är först belagt från den halländska delen. I den västgötska delen har flera namn använts som bland annat Laffwa å/Lagan (från lagher15px|länk= Engelska Wiktionary har ett uppslag om lagher) och Forsan. I den halländska delen har även eda15px|länk= Svenska Wiktionary har ett uppslag om eda förekommit. Även namn som anknyter till lokala orter som Svenljungaån och Falkenbergs ström har använts.
Sträckning, biflöden och avrinningsområde miniatyr|vänster|Ätran mellan Blidsberg och Trädet Ätrans källa är Äramossen. Från mossen rinner flera bäckar som snart förenar sig för att bilda Ätran. Dessa rinner raskt nerför Galtåsens sluttning. Vattendraget rinner först norrut genom ett jordbrukslandskap i riktning mot Falköping. Den tar emot vatten från flera mossar och passerar igenom mindre sjöar som Vinsarpasjö och Lönern. Strax norr om Åsarp ansluter Åsakabäcken samtidigt som Ätran byter riktning först västerut och sedan mot sydväst. Fram till Åsunden (som är den största sjön den passerar) är den 1–2 meter djup och 6–10 meter bred. När den börjar närma sig Åsunden får den en flatt profil och en meandrande sträckning. Vid Åsunden ligger Ulricehamn, som är den största orten i övre Ätradalen.
Från att vattendraget lämnar Åsunden och fram till Sexdrega styrs dess sträckning av den hårda berggrunden. Det gör att den får en rakare sträckning. Därefter börjar den åter meandra. Bifloden Assman (även kallad Lillån), ansluter nära Örsås kyrka, och Kalvån (även den kallad Lillån) ansluter nära Östra Frölunda kyrka. De bägge biflödena har en vattenföring jämförbar med Ätrans ovan Åsunden. Det gör att Ätran växer betydligt i storlek efter att de bägge vattendraget anslutit. Dess bredd ökar från i snitt ungefär 15 meter till 25 meter, men varierar mellan 10 och 60 meter beroende på lokala förhållanden. Ätran går här främst genom skogsbygd. När vattendraget lämnar Västergötland och kommer in i Halland får det ett stridare förlopp nerför sydsvenska höglandets västsida. Strax söder om Ätraforsdammen ansluter Högvadsån, som är det största biflödet. Därefter flyter vattendraget främst genom slätt jordbruksmark och dess förlopp blir lugnare. Längs den sista sträckan ansluter Sannarpsån och Vinån.
Ätrans höjdprofil. Biflöden visas med streck och namn under höjdprofilen. Vattenkraftverk visas med streck och namn ovan höjdprofilen. Sjöar visas med en tjock blå linje med namnet under. Då även vattendragets färd genom sjöar ingår i figuren blir den totala längden till mynningen som visas i figuren större än vattendragets längd (som är utan sjöar).
+ AvrinningsområdeBiflöde/SjöLängd (km)Avrinningsområde (km2)Medelvattenföring (m³/s)Biflödet/SjönÄtranAlldeles efter att biflödet anslutetBiflödetÄtranNordsjönLönernÄlekullabäckenÅsakabäckenÅsundenLillånMarbäckenLillånAssmanKalvånKvarnabäckenKvarnabäckenStampånLillånHögvadsånLilla åSannarpsånVinånI havet
De största sjöarna i avrinningsområdet är Åsunden (33,9 km²), Fegen (24,2), Sämsjön (9,2), Lönern (7,7) och Kalven (6,6). Totalt finns det omkring 200 km² sjöar inom avrinningsområdet. Förutom naturliga sjöar har det även skapats sjöar till följd av dammkonstruktioner för vattenkraft. Av dessa är Ätraforsdammen störst. I avrinningsområdet är 51,94 procent av marken skog (samt 3,67 procent hygge), 15,41 procent myr, 13,73 procent jordbruksmark, 7,7 procent övrig öppen mark, 6,34 procent sjö och vattendrag och 1,22 procent urban mark (inklusive dagvatten). Den vanligaste jordarten är morän med 37,65 procent av marken. Även torv med 18,46 procent och tunn jord och kalt berg med 15,19 procent är vanliga. Det har funnits våtmarker inom avrinningsområdet. En betydande del av dessa har dikats.
Huvudavrinningsområdet (inklusive biflöden) gränsar till Viskans huvudavrinningsområde i nordväst längs det mesta av Ätran sträckning. I den allra översta delen av Ätrans avrinningsområde gränsar det till Lidans avrinningsområde i nordväst och Tidans avrinningsområde i nordöst. Lidan och Tidan rinner ut i Vänern. De bägge ingår därför i Göta älvs huvudavrinningsområde. I sydost gränsar Ätrans område till Nissans huvudavrinningsområde längs en stor del av dess sträckning. Närmast kusten gränsar avrinningsområdet till Himleån och Suseåns avrinningsområden samt till mindre vattendrag.
Avrinningsområdet omfattar större delar av Ulricehamns, Tranemo, Svenljunga och Falkenbergs kommuner. Det omfattar också mindre delar i Falköpings, Borås, Gislaveds, Marks, Hylte och Varbergs kommuner. Historiskt täcktes det av framförallt Redvägs och Kinds härader i Västergötland samt Faurås och Årstads härader i Halland. Ätran utgör gräns mellan de bägge senare.
Klimat och vattenföring Medeltemperaturen längs Ätran är högst vid kusten och avtar längre in i landet. Det är främst vintertemperaturerna som skiljer. Vintertid skiljer ungefär två grader mellan kusten och de inre delarna. Skillnaderna i sommartemperaturer är liten. Skillnaderna i medeltemperaturer påverkar också förekomsten av frost som är vanligare längre in. Det medför också att årstidernas start kan variera flera veckor mellan vattendragets olika delar. Förändringarna längs åns förlopp är som skarpast nära kusten (där också höjdskillnaderna är som störst). Variationer i klimat medför också att odlingszonerna varierar längs vattendrag. Från zon 1 vid kusten till zon 5 i mer höglänta områden längre in.
Nederbörden är i snitt 1160 mm/år i avrinningsområdet. Av detta avgår 601 mm/år som evapotranspiration och 560 mm/år som avrinning. Nederbörden är högst en bit från kusten, i den region på sydsvenska höglandet västsida som tillhör de nederbördsrikaste i Sverige. Vattenföringen är högst vintertid och lägst sommartid. Den är i snitt 2-3 gånger så hög under sommarmånaderna som under vintermånaderna. Regleringsvolymen är m3. Den utbyggda vattenkraften gör att flödet är hårt reglerat i de mellersta delarna. Vid 100- eller 200-års nederbörd finns det risk för översvämmade broar i Västergötland. Under vissa år översvämmas centrala Svenljunga. I januari 2023 utfärdades röd varning i Svenljunga. Varken Ulricehamn eller Falkenberg finns med på Myndigheten för civilt försvars lista på 26 orter i Sverige med betydande översvämningsrisk.
Vattnet hade 2010-2024 i årssnitt en temperatur på mellan 8,1 °C och 10,1 °C. Kalla vintermånader kan temperaturen gå ner till 0 °C och varma sommarmånader upp till 20 °C.
Geologi, natur och miljöpåverkan I större delen av Ätrans avrinningsområde består urberget av röd, alkalin, gnejs. Sydvästra Sverige, där Ätran rinner, har en berggrund som bildades för – miljoner år sedan, men som ombildades kraftigt under svekonorvegiska orogenesen. Därefter kom området att ungefär under kambrium komma under havsytan. Detta ledde till att sedimentära bergarter bildades ovanpå den övriga berggrunden. Dessa är dock relativt lättvittrade. Detta gör att Ätran flyter fram i ett sprickdalslandskap. som till betydande del formats under mesozoikum (252-66 miljoner år sedan). Sprickzonerna har till stor del samma riktning som Ätran (nordnordost–sydsysväst), men även sprickor i nordnordväst–sydsydost förekommer. Urberget kan, även i vattendragets nedre delar, ha relativt betydande nivåskillnader. Närliggande urbergstoppar och -dalar kan ligga på 70 meter över respektive 60 meter under havsnivån. Ovanpå detta kan senare, eroderat, material finnas överlagrat. I Ätrans nordliga delar har berggrunden sitt ursprung i kambrosilur och består av kalksten, sandsten och lerskiffer. Då Ätran ligger norr om Tornquistzonen har berggrunden varit stabil under mycket lång tid. Det har därför funnits vattendrag som runnit från sydsvenska höglandet och genom Västergötland och Halland under denna tid. Dessa har runnit till den då aktuella kustlinjen. Var den gått har varierat över tid - från höglandets västsluttning till Skagerrak. De exakta sträckningarna för Ätran och övriga vattendrag har uppkommit som ett resultat av den senaste istiden. Under istiderna spolades material bort när isen rörde sig fram. När de drog sig tillbaka deponerades material. Exempel på detta finns vid Ätrans nordspets där isälvsdeltat Rännefalan tvingar Ätran söder ut. Vid Askome gick passerade vattnet tidigare öster om Askome kyrka, men blockeras sedan senaste istiden där av en randås.
På berggrunden ligger material som deponerats under istiden, som morän. Större delen av vattendraget ligger ovan högsta kustlinjen, som går strax ovan Yngeredsfors. Dit gick vid istidens slut en havsvik. Ner till Askome bildades ett delta. Marina leror och sand finns därför deponerade nedströms om Askome. De har bildat lager vars innehåll varierar med lokala förhållanden. Det finns till exempel 70 meters djupa sandlager runt Vessigebro medan det är 50 meters lerdjup på andra platser i Ätrans dalgång. Kustlinjen var som lägst för omkring 11 000 år sedan. Då gick den nära 10 meter lägre än nuvarande nivå. Vattendraget gick alltså då ut i Kattegatt något till väster om den nuvarande kustlinjen. Vid Skrea finns en drumlin som får vattendraget att strax innan det når havet vrida av i riktning väster, i stället för att fortsätta söderut.