Artikel om den svenska hårdrocksgruppen Jerusalem. För andra betydelser, se Jerusalem (olika betydelser). Jerusalem bildades 1975 och var pionjärer inom kristen hårdrock i Sverige. OKEJ beskrev bandet som "rockmusik i världsklass". Bandet fick ABBA:s Björn Ulvaeus att höja på "ögonbrynen positivt". MTV spelade musikvideon till deras låt "It's Mad" 1982.
Ulf Christiansson har under åren varit primus motor, solist och den ledande medlemmen i bandet. Han skriver huvuddelen av låtarna samt sjunger och spelar gitarr. I övrigt har bandet bestått av klaviatur, bas och trummor, men här har medlemmar bytts ut genom åren.
Historien Innan Jerusalem bildades hade grundaren, Ulf Christiansson, spelat i olika profana orkestrar tills han var 21 år. Efter en period av otillfredsställelse med livet kom han i kontakt med den amerikanska "Jesus-folk"-rörelsen och blev kristen, varpå han helt slutade med rockmusiken; han var musikaliskt tyst i tre år innan tanken på Jerusalem föddes. I en senare artikel i Dagen berättar han om betydelsen musikerduon Curt & Roland hade för honom som nyfrälst när han hörde dem och köpte deras musik i Missionskyrkan i Sävedalen 1971.
De första åren (1975–1981) Christiansson startade gruppen 1975 för att "fånga ungdomens öra, och för att kunna ge tonåringarna det kristna budskapet". Ursprungligen bestod bandet av fem medlemmar: förutom Ulf Christiansson ingick Bertil Sörensson på bas, Danne Gansmoe på trummor, Dan Tibell på orgel och Evert Edin på piano.
1977 nådde bandet sin första större framgång, då man spelade i Sveriges radios program "Till glädje (SR)". Programmets medskapare Bosse Lindqvist ringde och frågade om gruppen ville spela in tre låtar för Sveriges Radio. Medverkan väckte starka reaktioner bland lyssnarna, med både förespråkare och motståndare. "Det var för och emot", minns Christiansson. Kort därefter kontaktades bandet av skivbolaget Prim. Sångaren Ingmar Johansson hade rekommenderat gruppen. Christiansson berättar hur han medvetet valt att inte själv kontakta något skivbolag utan istället vänta på att bli uppringd, i tron att detta var Guds vilja; inom loppet av en vecka hörde tre olika skivbolag av sig, och gruppen skrev med det första som ringde.
Bandet släppte sin första skiva 1978, och den väckte en hel del uppmärksamhet eftersom det vid den tiden inte fanns så mycket kristen rockmusik. Dock sålde den bra och innehöll flera av bandets populärare låtar, till exempel "Noa" och "Pappa, vem har gjort". Skivan mottogs positivt i den kristna pressen. I en recension i Dagen kallade Conny Söder Prims beslut att ge ut plattan en "frisk satsning som bör applåderas", och menade att Jerusalem höll fullt jämförbar klass med sina profana kollegor i Sverige, med sångaren Ulf Christiansson som "t o m över genomsnittet" som rocksångare. Söder lyfte också fram att skivan var inspelad nästan helt utan pålägg, och att bandet därför lät likadant i verkligheten som på skiva, något han beskrev som ovanligt för tiden. Jerusalem gjorde sin svenska TV-debut den 3 mars 1979 i programmet "Mellan himmel och jord", sänt från Falun, och beskrevs vid tillfället som pionjärer för det nya, kristna rocksoundet i Sverige.
Inför utgivningen av "Volym 2" 1980 förklarade Ulf Christiansson bakgrunden till namnet Jerusalem: bandet ville att namnet skulle spegla musiken och dess inriktning mot framtiden, samtidigt som Jerusalem, liksom budskapet om Jesus Kristus, skulle stå i fokus i världen. Vid den tiden arbetade Christiansson som brevbärare och var trebarnsfar, och gruppens medlemmar kombinerade musicerandet med ordinarie arbete och familjeliv. Enligt artikeln hade även ABBA:s Björn Ulvaeus öppet uttryckt sig positivt om det nytänkande som Jerusalem stod för.
"Volym 2" spelades in i Prim-studion i Dagenhuset, med bland andra Dan Tibell på piano. Jerusalem eftersträvade att låta så likt som möjligt på skiva och i konsertsammanhang, och avstod därför medvetet från extra musiker och studiotekniska finesser, ett förhållningssätt de motiverade med att publiken inte skulle behöva bli besviken, vare sig de hörde bandet på skiva eller live.
Jerusalem hade haft 84 framträdanden under 1979. Trots att medlemmarna älskade musicerandet upplevde de det som slitsamt att kombinera det med heltidsarbete och familjeliv, och när förfrågningar började komma från USA och flera europeiska länder hoppades de kunna gå över till att bli professionella musiker. Från och med den 1 augusti 1980 satsade bandet på musiken på heltid, en nyhet som Dagen rapporterade om under rubriken "Jerusalem evangeliserar på heltid".Volym 2 från 1980 hade ett ännu rockigare sound, lite längre låtar och innehöll den populära balladen "Jag vill ge dig en blomma".
I januari 1981 rapporterade Dagen om Jerusalems tilltagande internationella genombrott. Enligt artikeln hade bandet under det gångna året uppträtt i Frankrike, Belgien, Tyskland och England, och veckan innan hade delar av en konsert med gruppen från ett diskotek i Berlin sänts i tysk TV. Ulf Christiansson berättade att kristna musiker haft svårt att nå ut i tysk massmedia, och att utvecklingen därför kändes uppmuntrande. Enligt artikeln hade gruppen spelat tillsammans i sex år vid det laget, men det var först i augusti 1980 som medlemmarna började ägna sig åt musiken på heltid. Jerusalems skivor räknades vid tillfället bland de mest sålda kristna skivorna i England, och en turné i Spanien planerades till maj eller juni samma år.
Krigsman och internationellt genombrott (1981–1985) I slutet av 1981, kom det som torde vara den populäraste skivan hos fansen, nämligen Krigsman. I sin recension i Dagen framhöll Ulrika Djurfeldt att skivan höll ett genuint tungt rocksound och nästan lät som inspelad live. Hon berömde även omslaget som snyggt och effektivt i sitt sätt att understryka albumets titel, samt inkluderandet av samtliga texter, om än hon menade att låtarna kunde vara svåra att ta till sig utan insikt i Bibeln och kristet språkbruk. Särskilt lyfte hon fram den drygt tolv minuter långa låten "Sodom", som liknar Sverige vid den syndiga staden, och "It's Mad", en modern skildring av berättelsen om Jerikos murar, som hon ansåg vara mycket bra.
Den 27 december 1981 sände SVT en TV-special om bandet, "Rock för Gud", inspelad live i Växjö, som en del av programserien "Söndagskväll". Inspelningen gjordes vid en konsert i Växjö Folkets park den 4 december samma år. I en recension i Dagen berömde Rune Jonsson hur programmet fångade konsertens inlevelse och intensitet, och beskrev hur Christiansson mitt under låten "It's Mad" avbröt framförandet för att tala om hur tron fungerar i vardagslivet, med en jämförelse till berättelsen om hur Jerikos murar föll. Enligt recensionen hade ungdomar i Växjöpubliken satt upp en banderoll med texten "Fest för Jesus".
Skivan räknas som en betydelsefull utgivning i Jerusalems katalog och blev ett av bandets mest kända album internationellt. Här förekommer flera låtar som ofta spelas på bandets konserter: "Ständig förändring", titellåten, "It's mad", "Moderne man" och "Sodom". Efter den engelskspråkiga versionen av Krigsman, Warrior, fick Jerusalem ytterligare internationell uppmärksamhet när videon till låten "It's Mad" planerades att sändas på MTV 1982. Billboard beskrev detta som "the first break for 'gospel rock' on MTV" och noterade att kanalen tog in videon på grund av dess kvalitet snarare än bandets kristna identitet.. Enligt Billboards artikel finansierades och regisserades videon till "It's Mad" av Jan Petrus, en Hollywoodproducent som känt gruppen sedan tiden i Sverige. Skivbolaget Prim i Stockholm skickade videon till MTV, enligt låtskrivaren och sångaren Ulf Christiansson. Enligt tidningen berodde MTV:s intresse enbart på videons kvalitet snarare än bandets kristna identitet, vilket kanalen själv beskrev som irrelevant för sitt urval. Michael Blines, marknadsföringschef för det amerikanska bolaget Benson (som gav ut LP:n under namnet Lamb & Lion i USA), önskade att kommersiell rockradio skulle inta samma hållning, men beskrev bolagets satsning kring MTV-visningen som avvaktande eftersom man aldrig tidigare haft en artist på kanalen. Enligt Ko Durieux, chef för Bensons film- och videoavdelning, hade "It's Mad" ursprungligen spelats in på film i Sverige; för att kunna användas av MTV konverterades filmen med hjälp av utrustning hos Nashvilles publika tv-station WDCN, först till ett en-tums videomaster och därefter till en tre-kvarts-tums videokopia.
Skivan därefter, Vi kan inte stoppas, från 1983 var ett tydligt steg mot ett mera kommersiellt sound. Låtarna var kortare, gitarrvolymen lägre och Christianssons tidigare så kraftfulla sångstil var nedtonad. Dessutom var det kristna uttrycket i texterna inte så uttalat som på tidigare produktioner. Skivan anses också vara en besvikelse bland de mer trogna fansen.
Bandets mottagande utanför Sverige noterades i tidningen OKEJ, som framhöll Jerusalem som ett av landets internationellt mest framgångsrika rockband. I en artikel från 1983 beskrevs gruppens turnerande i både Europa och USA, och samma år uppträdde bandet på Wembley i London den 12 oktober, en konsert som sändes i brittisk TV i januari året därpå. I en uppföljande artikel från 1985 konstaterade tidningen att Jerusalem var "gruppen som är större utomlands än hemma", och att Vi kan inte stoppas vid det laget hade sålt i över 30 000 exemplar i Sverige. Basisten Peter Carlsohn berättade i intervjun om hur publiken utomlands vuxit för varje turné, och bandet stod inför inspelningen av sitt femte studioalbum innan en tre månader lång USA-turné.
En artikel om Stryper i Christianity Today från februari 1985 nämnde Jerusalem tillsammans med Petra, Rez Band och Barnabas som kristna rockband som i stort sett misslyckats med att sälja skivor och konsertbiljetter till en publik utanför kyrkan, enligt Refuge Records vd Ray Nenow, som menade att branschens distributionsapparat helt enkelt inte var byggd för att få in sådana skivor i vanliga skivaffärer.
Under denna period, som var bandets mest aktiva, släpptes skivorna i både en svenskspråkig och engelskspråkig version. Bandet fick uppmärksamhet utomlands och turnerade i både USA och Europa. 1985 släpptes en liveskiva betitlad In His Majesty's Service - Live in USA. Skivan innehöll låtar från Krigsman och Can't stop us now (Vi kan inte stoppas). Några helt nya sånger, exempelvis titellåten, ingick också .
I sin recension av liveskivan "In His Majesty's Service" skrev Dagens Thord Andersson att Jerusalem var tillbaka i sina gamla spår efter föregående skivas mer experimentella sound, och att skivan skulle tillfredsställa hårdrocksfans med sitt tunga och råa sound, om än utan den glädje och svängighet som tidigare kännetecknat bandet. Han menade att texterna var uppoffrande och raka, utan tvivel om vems tjänst Jerusalem stod i. Starkast intryck gjorde enligt honom balladen "Read Between the Lines", medan "Domedagsprofeter" i sin engelska tappning, som "Ashes in Our Hands", ansågs vara "den låt som svänger bäst". Han berömde även "Time", där keyboardisten Dan Tibell fick utrymme att briljera och där Ulf Christianssons röst, enligt recensenten, visade ett brett register.
En recension av 2018 års remastrade nyutgåva i Heaven's Metal Magazine beskrev "In His Majesty's Service" som skivan där sättningen Christiansson/Tibell/Carlsohn/Ulvsgärd, efter flera års turnerande i Europa, äntligen fick visa upp sin liveerfarenhet inför en amerikansk publik. Recensenten framhöll att inspelningen var ovanligt tight och ren för att vara ett livealbum och lyfte särskilt fram "I'm Waiting