Franz Vilhelm Teodor Sjöberg, född 12 december 1818 i Västra Alstads församling i dåvarande Malmöhus län, död 14 november 1891 i Södertälje, var en svensk hovrättsnotarie och ansvarig utgivare för den stockholmsbaserade tidningen Folkets Röst, som utgavs åren 1849–1861.
Franz Sjöberg var son till kyrkoherde Magnus Sjöberg och Sofia Catharina Schlyter. Han avlade studentexamen vid Lunds universitet 1833 och började 1834 studera juridik där. Efter framgångsrika juridikstudier avlade Sjöberg 1837 examen för rättegångsverken och blev samma år auskultant vid Hovrätten över Skåne och Blekinge. 1839 flyttade han till Stockholm där han blev auskultant i Svea hovrätt, senare samma år extra ordinarie notarie, var 1840-1849 vice notarie och erhöll 1844 sitt första domarförordnande. Sjöberg hade dock börjat driva affärsverksamhet vilket ledde till problem för hans objektivitet som domare, och han valde att lämna ämbetsbanan för att i stället bli advokat, två av hans bröder arbetade redan som advokater. Sjöberg kom att inrikta sig mot mindre bemedlades juridiskas behov. I samband med revolutionerna 1848 började Franz Sjöberg att verka som journalist. Då hade han redan en tid skrivit artiklar i den vänsterliberala Norrlands-Posten. Från mars 1848 började han skriva i Söndagsbladet, där han främst skrev antikapitalistisk propaganda, bland annat anslöt han sig till Louis Blancs tankar om alla arbetares rätt till arbete och lön. Han anslöt sig även till Reformvännernas sällskap som arbetade för att driva opinion i representationsfrågan. Han var en flitig talare där och drev frågan om en "folkriksdag" och tog initiativet till reformmötena i Örebro 1848, 1850 och 1853. Sitt genombrott fick han med lanseringen av sin egen tidning Folkets Röst. Tidningen lanserades som ett organ för socialismen, men Sjöberg var egentligen inte särskilt insatt i djupare politisk analys, och fokusera på agitation, som ganska snart till att smutskasta enskilda personer. En antisemitisk kampanj mot Jacob Philipson som Sjöberg kom att dömas till en månads fängelse för blev en av tidningens tidiga kampanjer. Särskilt märks också kampanjen mot Lars Johan Hierta, som anklagades för brottslighet i samband med Carl Jonas Love Almqvists landsflykt. Sjöberg var också juridiskt ombud för ryttmästaren Johan Jacob von Scheven som Almqvist skulle försökt giftmörda i samband med sin landsflykt. Populariteten hos tidningen ledde till att Oscar I 1851 försökte muta Sjöberg att ändra sin profil på tidningen. Det verkar ha haft framgång, för från 1852 blev tidningens politik betydligt mer utslätad. Sjöberg verkar för övrigt ha tröttnat på journalistiken. Flera gånger misshandlades han på gatan, och Sjöberg började bli sjuklig. 1853 förhandlade han med Rudolf Wall om en försäljning av tidningen, men det hela rann ut i sanden. Med tiden minskade också lönsamheten och 1861 tvigandes han lägga ned sin tidning.
Källor
Referenser
Kategori:Svenska chefredaktörer Kategori:Män Kategori:Födda 1818 Kategori:Avlidna 1891 Kategori:Personer från Västra Alstads socken