miniatyr|höger|Somalisk skola i flyktinglägret Dadaab i Kenya (2004). En flykting är, enligt 1951 års Genèvekonvention, en person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan begagna sig av det landets skydd.Konvention angående flyktingars rättsliga ställning . Fonden för mänskliga rättigheter. Hämtat 2015-10-04Se definitionen artikel 2 i skyddsgrundsdirektivet. EUR-Lex. Hämtat 2015-10-04 Flykting är även den som är statslös och som av ovannämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort.
Flyktingskapet innefattar normalt tre faser: förmigration med förberedelser att lämna landet, transitfasen då personen är transitflykting, och eftermigrationsfasen då personen anlänt till landet den kommer att bli bofast i.Khawaja, Nigar G., et al. "Difficulties and coping strategies of Sudanese refugees: A qualitative approach." Transcultural psychiatry 45.3 (2008): 489-512. Enligt UNHCR:s statistik för 2013 fanns det vid årets början 15,2 miljoner flyktingar i världen,Refugee Figures unhcr.org vilket kan jämföras med 28,8 miljoner internflyktingar."About two-thirds of the world's forcibly uprooted people are displaced within their own country.", http://www.unhcr.org/pages/49c3646c23.html Av dessa 15,2 miljoner flyktingar var 4,8 miljoner palestinska flyktingar som inte omfattas av 1951 års Genèvekonvention och därmed inte UNHCR:s mandat.
Enligt internationell rätt har flyktingar rätt till skydd, så kallad asyl. Asylsökande är den som har ansökt om att få sitt skyddsbehov undersökt och därigenom sin rätt till asyl prövad. Flyktingstatus är ett skäl till att få asyl, men inte nödvändigtvis det enda skälet. Enligt till exempel europeisk lagstiftning har även så kallade alternativt skyddsbehövande (som flyr krig och konflikt men inte riskerar förföljelse) rätt till asyl.Skyddsgrundsdirektivet. EUR-Lex. Hämtat 2015-10-04Så fungerar det att söka asyl. Till dig som söker asyl utan förälder, föräldrar eller annan vårdnadshavare , Migrationsverket, läst 2015-09-07 I Sverige beviljades 35 642 flyktingar asyl (uppehållstillstånd) under år 2014, varav de två största ursprungsländerna var Syrien (17 601 personer) och Eritrea (5 569 personer).Beviljade asylärenden 1980 till 2014 , Migrationsverket, läst 2015-08-23
I bredare bemärkelse kan flykting syfta på någon som är på flykt. Flyktingar kan socialt och allmänspråkligt delas in i olika grupper, såsom politisk flykting, religiös flykting, krigsflykting, klimatflykting, ekonomisk flykting och skatteflykting, där ordet ”flykting” i det senare fallet har en överförd betydelse. Den som ogillar ett politiskt system utan att fly kallas dissident.
Definitioner av flykting
Den juridiska definitionen av en flykting enligt FN återfinns i FN:s flyktingkonvention från 1951 artikel 1 A. Enligt flyktingkonventionen, även benämnd Genèvekonventionen, är en flykting en person som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politiska uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd. Ursprungligen kunde de konventionsslutande staterna välja mellan om de ville enbart betrakta personer som var på flykt från hemländer i Europa som flyktingar, eller även inkludera personer på flykt från hemländer i andra världsdelar.[Se artikel 1.B i Genèvekonventionen] Genom ett tilläggsprotokoll som tillkom 1967 utvidgades det geografiska tillämpningsområdet för flyktingkonventionen. Tilläggsprotokollet utvidgade även den tidsmässiga tillämpligheten av flyktingkonventionen på så sätt att personer som flytt efter andra världskriget även kunde erkännas som flyktingar om de uppfyllde definitionen i konventionen.
I svensk rätt finns definitionen av en flykting kodifierat i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), vilket är en kodifiering av FN:s flykting definition, dock med tillägget att en flykting kan även vara någon som är förföljd på grund av dennes sexuella läggning eller kön. Utlänningslag (2005:716)
Även en statslös person kan tillerkännas flyktingstatus om denne uppfyller kriterierna i övrigt. För en statslös person krävs det dock inte att han eller hon är utanför och oförmögen att erhålla skydd från sitt hemland. Istället identifierar flyktingkonventionen den statslöses vanliga vistelseort som den plats som personen ifråga ska vara utanför. Den statslöse ska även vara oförmögen att erhålla skydd av myndigheter på hans eller hennes vanliga vistelseort. Detta är även lagfäst i svensk rätt, se 4 kap. 1 § 3 st. utlänningslagen (2005:716).
I en familj är det inte nödvändigtvis så att alla medlemmar är flyktingar även om de flytt tillsammans. Flyktingstatus är en individuell och personlig juridisk status. I enlighet med principen om familjens enhet och den mänskliga rättigheten till ett familjeliv, brukar dock resterande medlemmar i en kärnfamilj tillerkännas flyktingstatus för det fall en annan familjemedlem förklaras vara flykting. Med kärnfamilj avses normalt sett mor och far samt minderåriga barn. Kulturella normer och traditioner kan dock expandera den gruppen av personer som omfattas av definitionen.
Prima facie-flyktingar När stora grupper av människor flyr och söker asyl i annat land på kort tid, kan det vara svårt för mottagande stater att hinna med att utföra en individuell utredning av varje enskild asylsökande för att bedöma dennes ansökan. Flyktingstatus är en rättslig status som är individuell och därmed enbart tillfaller den enskilda individ som uppfyller kriterierna. Under sådana förhållanden tillerkänner stater ibland flyende en status som prima facie-flyktingar, vilket innebär att dessa får flyktingstatus i landet på grundval av varifrån de kommer och de förhållanden som konstaterats föreligga där. Dessa personer antas vara flyktingar, men de tillerkänns inte en flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonventionen. De är således inte heller berättigad att åtnjuta de rättigheter som tillfaller flyktingar enligt flyktingkonventionen. Vissa regionala flyktingkonventioner och fördrag omfattar dock även prima facie-flyktingar.
Kvotflyktingar Inom ramen för det internationella samarbetet rörande flyktingar, organiserar FN:s flyktingkommissariat ett kvotuttagningsprogram. Tanken är att världssamfundet gemensamt ska hjälpa de länder som får ta en stor börda sett till hur många flyktingar de tar emot och deras kapacitet att ta emot dessa personer. Programmet syftar även till att hitta permanenta lösningar för flyktingar som annars inte har en möjlighet att komma ur sitt flyktingskap. Inom programmet identifierar FN:s flyktingkommissariat flyktingar runtom i världen för omförflyttning till andra länder. De flyktingar som identifieras benämns kvotflyktingar. Sverige deltar i programmet. Innan en person omförflyttas till Sverige såsom kvotflykting, ges de uppehållstillstånd i Sverige.
Internflyktingar FN:s flyktingkonvention omfattar inte internflyktingar, vilket är benämningen på personer som flytt inom en stats gränser. Eftersom dessa personer inte befinner sig utanför sitt hemland eller vanliga vistelseort uppfyller de inte en av de grundläggande kriterierna i flyktingkonventionen. Dessa personer definieras därför inte enligt internationell rätt som flyktingar.
Internationella Rödakorskommittén räknar dock internflyktingarna som flyktingar.Mångfald och ursprung. Rapport från multietniskt Sverige, Statens invandrarverk, Norrköping, 1997, s.146
Asylrätt miniatyr|300px|Fler än 40 000 darfurier lever i flyktinglägret El Fasher, som består av uppresta tält. En persons rätt att resa in ett land för att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl, är en exklusiv rätt som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.
En sedvanerättslig regel inom internationell rätt är principen om non-refoulement, vilket innebär att inget mottagande land får utvisa den som sökt asyl till ett land där personen riskerar att förföljas. Denna princip komplementeras av FN:s Tortyrkonvention. Non-refoulement principen återfinns i FN:s flyktingkonvention, men är numera accepterad som en universell regel som observeras även av länder som inte har ratificerat flyktingkonventionen.
FN:s flyktingkonvention stadgar också att flyktingar ska behandlas likvärdigt med andra utlänningar på det mottagande landets territorium. I vissa avseende ska deras rättigheter även jämställas med mottagarlandets medborgares. Detta innebär, förutom säkerställande av flyktingarnas levnadsstandard, att mottagarlandet utfärdar så kallade resedokument vilka gäller som pass för flyktingar, så att de skall ha samma rörelsefrihet som landets medborgare.FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.98
Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer. De kan dock normalt sett ansöka om naturalisation under samma förutsättningar som andra utländska personer i landet och på så sätt bli medborgare i det land där de sökt asyl och fått flyktingstatus.
Inom EU infördes 1990 den så kallade Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Enligt förordningen kan en asylsökande inte själv välja land, utan ska söka asyl i det första land personen anländer till vid sin ankomst till EU. Detta kallas för principen om första asylland.
Asylsökande I vardagligt språk kallas ofta alla asylsökande "flyktingar", oavsett om de har förklarats vara flyktingar eller ej. I juridisk mening måste emellertid ett behov av internationellt skydd göras sannolikt av den som söker asyl innan en status som flykting kan tillerkännas.
En ansökan om asyl är i förvaltningsrättslig mening densamma som alla andra ansökningar till myndigheter om förmåner från samhället. De flesta asylsökande kan dock inte styrka sin rätt till förmånen av att tillerkännas internationellt skydd i form av status som flykting, vilket normalt sett krävs vid andra ansökningar om förmåner från myndigheter. Istället räcker det inom asylrätten att den som söker asyl kan göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Denna nivå av bevisvärdering är universellt vedertagen. Den som söker asyl kan göra sitt behov av skydd sannolikt genom att presentera både skriftlig och muntlig bevisning till en myndighet i det land där personen söker asyl. Om den asylsökande bedöms vara allmänt trovärdig, och hans eller hennes berättelse om varför och hur han eller hon lämnat sitt land är sammanhängande och framstår som rimlig, kan han eller hon ges tvivelsmålets fördel för de omständigheter som han eller hon inte kan bevisa. Det innebär att dessa omständigheter, om än inte styrkta, godtas som sanna och dessa kan därmed ligga till grund för en bedömning av om den asylsökande verkligen är i behov av internationellt skydd i enlighet med Genèvekonventionen. En asylsökande som bedömts vara i behov av internationellt skydd och som uppfyller kriterierna i Genèvekonventionen kan tillerkännas en status såsom flykting i det land där personen söker asyl.