Örebro slott är beläget på en holme i Svartån i Örebro, Närke. Det uppfördes ursprungligen som en försvarsborg, sannolikt i mitten av 1300-talet. Byggherre var troligen kung Magnus Eriksson. Under hertig Karls tid byggdes borgen om till ett renässansslott. Det hade då till stor del förlorat sin roll som försvarsanläggning. Ytterligare ombyggnationer har ägt rum under årens lopp.
Den senaste större exteriöra förändringen ägde rum i slutet av 1800-talet. Slottet hade då stått tomt sedan 1798, då det byggdes om i en historieromantisk stil. En rad viktiga riksdagar och möten har ägt rum på slottet under årens lopp. Sedan 1764 fungerar slottet som residens för landshövdingen i Örebro län, som därmed även är ståthållare på Örebro slott och då ingår i de Icke tjänstgörande hovstaterna vid Kungliga hovet.Hovkalendern 2020, sid 15.
Örebro slott är statligt byggnadsminne sedan 1935.Lagskydd, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
Slottets historia Byggnadsmaterial och byggnadsstilar miniatyr|Rester av medeltida spetsbågefönster upptäckta 1958. miniatyr|Imiterad barockportal över ingångsvalvet tillkommen 1896–1900.
Slottets huvudsakliga byggnadsmaterial är natursten och tegelsten. Det är inte känt varifrån naturstenen – utvald marksten och tuktad huggsten – togs. När borgen byggdes om till renässansslott användes även tegelsten. Under åren 1596–1605 slogs 200 000 tegelstenar vid Segersjö kungsgård. De flesta av dessa användes för slottets tillbyggnad. Stenhuggeriarbeten utfördes i Kumla, och kalk brändes i Hällabrottet. En del sten kan ha hämtats från resterna av Örebro kloster, som lades ner i samband med reformationen. I slottets övre våningar utgörs golven av träbjälklag. Med dendrokronologi har man daterat furubjälkar i det nordvästra tornet till år 1599.
Byggnadsstilen är präglad av olika tiders mode. Förebilden för renässansslottet var den franska renässansarkitekturen. Den innebar bland annat enligt Erik Lundberg att "ge uttryck för den centrala furstemakten av Guds nåde". Därför blev paradrummen magnifika, men bostadsrummen mindre påkostade. Det klassicistiska slottet präglades av stramhet utvändigt, men invändigt, i den nyinrättade residensvåningen, förhärskade rokokostilen. Matsalen, till exempel, hade "med grå oljefärg, i wåder och façoner, målade", hög bröstpanel, golv av furuparkett, samt en blå och vit kakelugn. Med det historieromantiska slottet försökte man återskapa renässansslottet. Detta lyckades dock inte riktigt, eftersom man endast hade begränsade kunskaper om hur slottet såg ut då. Putsen knackades ner (renässansslottet var dock vitlimmat), de västliga tornen höjdes (på grund av en feltolkad källa), och en ståtlig portal uppsattes över slottets entré. Det nutida slottet är därför inte ett återskapat renässansslott, utan en produkt av det sena 1800-talets syn på hur man trodde att detta slott sett ut. Också 1900-talet har satt sin prägel på slottets inre, dels med inredningsdetaljer i tidig 1900-talsstil i Rikssalen, Vapensalen och Engelbrektsrummet, dels med inredning i modernare stil i de delar av slottet som renoverades på 1990-talet.
Slottsarkitekter 1573–1580 Mäster Ludvig 1580–1596 Herkules Mida eller Midow 1596–1604 Mickel Byggmästare 1604–1627 Jakob von Brüssel 1750- och 1760-talen Carl Hårlemans ritningar under C.J. Cronstedts ledning 1897–1901 Thor Thorén och Adolf Kjellström 1926–1930 Carl-Otto Hallström 1985–1986 Kerstin Olson 1992–1993 Gunnar Mattsson 2001–2007 Stig Robertsson 2008–nutid Tina Wik miniatyr|Örebro hus omkring år 1400. Kärntornet ses till vänster. En skyttegång ses överst på södra väggen. Saknas på denna bild gör två spetsbågefönster (under skyttegången). Där fanns troligen den stora salen. miniatyr|Renässansslottet enligt Magnus Dahlander med felaktig höjd på tornen.
Medeltiden Slottets äldsta historia är delvis okänd. Arkeologiska utgrävningar visar att området kan ha varit en boplats redan på 600-talet. En kungsgård vid Örebro finns omnämnd 1347. Den var troligen obefäst. Från 1360-talets mitt talas om ett "castrum" (kunglig borg) i Örebro. Det var troligen kung Magnus Eriksson som lät bygga borgen under 1350-talet. Borgen hade formen av ett U och omfattade tre trevåningars byggnadslängor åt söder, väster och åt norr. Ett kärntorn var beläget i det sydvästra hörnet (i dag markerat i fasaden med en senare tillkommen trappstegsgavel). Mot öster fanns en mur där ingången var belägen. Slottsholmen, där borgen låg, var omgärdad med Svartåns vatten, som utgjorde en vallgrav. En vindbrygga fanns från början, som först på 1670-talet ersattes med en fast bro av sten.
Borgen tycks ha byggts i tre steg: En ringmur av gråsten, sju meter hög, krönt av en skyttegång i trä västerut. Det har ofta hävdats att denna första försvarsanläggning kan härstamma redan från 1200-talet, men det finns inga arkeologiska fynd och ingen skriftlig dokumentation om en borg från denna tid. Den borde ha varit omnämnd, om den funnits då, i olika dokument från politiska möten i Örebro som finns från det tidiga 1300-talet. I det sydvästra hörnet av muren byggdes ett minst 25 meter högt gråstenstorn. Byggnadslängor på tre sidor av borggården uppfördes. Den södra längan, där borgens sal bör ha funnits på tredje våningen, är troligen den äldsta. Rester av två spetsbågefönster på vardera sidan (mot söder respesktive inåt borggården) har hittats vid renoveringar, och kan fortfarande iakttas från borggården. De västra och norra längorna är troligen yngre än den södra. I norra längan kan kungsmaket ha funnits på tredje våningen.
Örebro hus har varit utsatt för många stridigheter och bytt ägare flera gånger. 1364 ansåg sig hertig Albrekt av Mecklenburg ha erövrat borgarna Örebro och Sundby.Jonasson s. 30 1434 intogs Örebro hus av Engelbrekt, som senare fick borgen som sin förläning.Jonasson s. 34 1467 belägrades borgen av Arvid Trolle och Magnus Bengtsson (Natt och Dag). Efter att borgen fallit, kunde Karl Knutsson (Bonde) 1468 hålla herredag i Örebro.Jonassson s. 40 1501 belägrades Örebro hus av en bondehär. På borgen satt då den danske unionsfogden Jöns Falster. Efter sju månader, i februari 1502, kunde Svante Nilsson (Sture) inta borgen. I början av 1500-talet blev Sten Sture den yngre slottsherre.Jonasson s. 44-45 1520 återtogs borgen av den danske kungen Kristian II under hans kamp mot den svenska högadeln.Jonasson s. 46 1521 belägrade Gustav Vasa Örebro hus på sin väg mot kungamakten, och lyckades efter nio månader inta den av danskarna illa åtgångna borgen i början på 1522. Gustav lät renovera Örebro hus och här hölls flera viktiga möten, bland andra 1529 års kyrkomöte, Örebro koncilium, då celibatslöftet och fastan avskaffas, och 1540 då kung Gustav lät införa arvmonarki. 1568 stod de sista striderna vid Örebro slott då hertigarna Johan och Karl gjorde uppror mot Erik XIV.
miniatyr|Örebro slott cirka 1690, enligt Suecia antiqua et hodierna.
Hertig Karls renässansslott Hertig Karl fick Örebro hus i arv och påbörjade den stora ombyggnaden år 1573. Förebilden var de renässansslott han besökt under sina resor i Frankrike. Först år 1625, efter kungens död, var det nya renässansslottet klart. Den nya huvudbyggnaden var lika hög som det gamla kärntornet. Den var byggt i fyra huskroppar som bildade en kvadrat kring en borggård. Hörntornen byggdes först som postejer, det vill säga låga rundlar avsedda för grovt skytte. När dessa närmade sig sin fullbordan var de redan föråldrade på grund av krigsteknikens utveckling.
Slottet var vitlimmat och rikt på dekorationer, framförallt mot borggården. Runt slottet löpte jordvallar som finns delvis kvar på den norra sidan. Under perioden 1602–17 hölls totalt sex riksdagar på slottet, under ledning av Karl IX och Gustav II Adolf.
Karl IX:s änka drottningen Kristina av Holstein-Gottorp (†1625) slutförde ombyggnaden, men när den var klar hade inte Örebro samma strategiska läge, och fanns det ingen riktig uppgift för slottet att fylla. Utan underhåll började slottet att förfalla.
miniatyr|Örebro slott på 1890-talet, som det då sett ut sedan mitten av 1700-talet.
Ett stramt klassicistiskt slott Ena tornet rasade in i början på 1700-talet och det kom att dröja till 1750-talet förrän man började renovera slottet. Med utgångspunkt från ritningar upprättade av slottsarkitekten i Stockholm, Carl Hårleman under Carl Johan Cronstedts ledning förvandlades Örebro slott till ett ganska stramt, klassicistiskt slott och ämbetsverk. De kupolformade taken på tornen ersattes med platta, koniska tak, vallarna togs bort och ersattes med terrasser. I samband med denna ombyggnad gjordes kungavåningen om i rokokostil till landshövdingsresidens, som alltsedan 1766 bebos av Örebro läns landshövdingar. Den nya Kanslibron i sten, som förbinder Slottsholmen med norra åstranden, byggdes också under denna tid, och Landshövdingestallet, idag undervisningslokal för Karolinska skolan, byggdes några år senare. Den 22 oktober 1766 anlände kronparet Gustav, sedermera Gustav III, och Sofia Magdalena till Örebro slott under deras resa från Helsingborg till Stockholm. Under vistelsen hölls "cour, fyrverkeri, illumination och bal" på slottet.
Slottet tjänade som residens för Karl XIII då Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare vid Riksdagen år 1810 i Örebro. Nikolaikyrkan vid Stortorget fungerade då som rikssal. miniatyr|Örebro slott efter renoveringen 1897–1901. Notera den nytillkomna trappgaveln, som markerar var kärntornet fanns, förhöjningen av rundlarna, samt de nya taken.
Historieromantik I slutet på 1800-talet samlades pengar in för att renovera det förfallna slottet. Med den historieromantiska renoveringen av Gripsholms slott som förebild ville man återskapa ett renässansslott. Under åren 1897–1901 genomfördes en omfattande restaurering av slottet med ritningar av arkitekt Thor Thorén efter idéer av lektor Adolf Kjellström. All fasadputs knackades ned för att blotta den råa kalkstenen, tornen fick åter kupade torntak i renässansstil och de västra tornen byggdes på med en våning. Höjningen av tornen grundar sig på den felaktiga föreställningen (enligt Waldén) att renässansslottets torn skulle ha varit högre, men att de skulle ha "stympats" på 1700-talet.
Uppgiften från 1777 förledde stadsarkitekt Magnus Dahlander att tro att renässansslottets rundlar var betydligt högre än de i själva verket var. Denna uppfattning ledde till höjningen av de två västra tornen.
Taket täcktes med skiffer från Grythyttan. Ingången från öster försågs med en portal (se bild nedan). Där det medeltida kärntornet hade stått byggdes en trappgavel på den västra fasaden för att markera platsen. På den södra fasaden markerades ut med kalksten var man funnit spetsbågefönstren. Anläggningen skulle påminna om en Vasaborg och troligtvis hade arkitekten Vadstena slott som estetisk förebild.
Renoveringar på 1900-talet De renoveringar som genomförts under 1900-talet har inte förändrat slottets yttre: 1904–1908 görs en renovering av residenset och av Länsstyrelsens lokaler. 1926–1930 återskapas den gamla Rikssalen. Vidare renoveras Vapensalen och Engelbrektsrummet. (Se nedan.) Även denna gång renoveras residenset och länsstyrelsens lokaler. Under de kommande decennierna sker en kontorisering av slottet, när Länsstyrelsen gradvis tar slottet i besittning. 1985–1986 tillskapas Slottskrogen. 1992–1993 genomförs en större renovering på initiativ av landshövding Sigvard Marjasin. Främst omfattade denna slottets två översta plan. Huvudsyftet var ”att återskapa renässansslottets ljusa och rymliga ytor”. Samtidigt tillskapas utställningsytor och en konferensavdelning när Länsstyrelsen lämnar slottet för andra lokaler. 2000–2001 renoveras nordvästra tornets nedre våningar. De innerväggar som tillkom på 1900-talet rivs och den ursprungliga muren tas fram. I tornet inreds en slottshistorisk utställning. 2018. Vid renovering i källaren påträffas kol som med kol-14-metoden dateras till 600-talet. Kolets ursprung är oklart.
Byggnadens funktioner genom åren