Svenska Akademien är en kunglig akademi som instiftades 1786 av Gustav III med syftet att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. Akademien utser årligen mottagare av flera priser och stipendier, däribland Nobelpriset i litteratur. Antalet akademiledamöter är arton, utom när en ledamot har avlidit eller beviljats utträde och ännu ingen efterträdare hunnit väljas in. Akademien kallas därmed även De Aderton. Dess valspråk är ”Snille och smak”.
Svenska Akademien ses allmänt som en av de viktigaste svenska kulturinstitutionerna. Förutom utdelandet av Nobelpriset i litteratur och ett antal andra utmärkelser ligger man bland annat bakom Svenska Akademiens ordlista (SAOL) och Svenska Akademiens ordbok (SAOB), två ordböcker med stor språklig auktoritet.
Akademiens organisationsform är "Offentlig korporation och anstalt". Detta innebär att den är fristående från svensk statlig inblandning, men eftersom den är en kunglig akademi har Sveriges monark inflytande över samfundets regelverk. Aktieförvaltaren Akademiinvest förvaltar Akademiens tillgångar. Den löpande verksamheten finansieras via licensintäkter för utgivningsrätten för Post- och Inrikes Tidningar.
Historik miniatyr|320px|Svenska Akademien har lokaler i Börshuset i Stockholm.
Bakgrund och bildande Drottning Lovisa Ulrika instiftade 1753 Vitterhetsakademien, och Gustav III delade sin mors intresse för kultur. Den 20 mars 1786 kungjorde han sitt beslut att instifta "ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien".
Dessa arton män skulle väljas från tre kategorier: skönlitterära författare, lärde och herrar. Med herrar avsågs män som genom sin börd, samhällsställning och umgängsvanor kunde representera god smak – ett syfte som speglas i Akademiens valspråk Snille och smak. Förebilden var Franska Akademien. De utvalda skulle vara ledande författare, filosofer och andra med opinionsbildande kraft.
Gustav III hade ursprungligen tänkt att Svenska Akademien skulle bestå av tjugo ledamöter. Att det blev arton sägs bero på att han tyckte att De Aderton klingade mer högtidligt när det uttalades. Gustav III utsåg själv Akademiens tretton första ledamöter; resterande fem ledamöter skulle Akademien själv välja, med godkännande av kungen. De tretton första av kungen utsedda ledamöterna var:
Anders Johan von Höpken Carl Fredrik Scheffer (avled innan han tagit inträde) Olof Celsius d.y. Johan Henric Kellgren Mattias von Hermanson Johan Wingård Axel von Fersen den äldre Johan Gabriel Oxenstierna Gudmund Jöran Adlerbeth Anders af Botin Nils von Rosenstein Elis Schröderheim Gustaf Fredrik Gyllenborg
Vid instiftandet i Börshuset i Gamla stan den 5 april 1786 höll dessa sina inträdestal och förrättade sedan inval av de återstående fem ledamöterna, nämligen: Gustaf Mauritz Armfelt, Carl Gustaf Nordin, Carl Gustaf af Leopold, Johan Murberg och Nils Lorens Sjöberg. Dessförinnan hade Abraham Niclas Edelcrantz invalts som efterträdare till Carl Fredrik Scheffer som avlidit innan han tagit sitt inträde. miniatyr|Medalj slagen vid Akademiens stiftande 1786, med Gustaf III:s bröstbild. Medaljen är graverad av Carl Gustaf Fehrman. miniatyr|Frånsida av minnesmedalj utgiven av Svenska Akademien 1837, till minne av Johan Stiernhöök. Graverad av Karl Magnus Mellgren. miniatyr|Minnesmedalj utgiven av Svenska Akademien 1818, till minne av Gudmund Jöran Adlerbeth. Graverad av Johan Salmson. Bland de aderton utvalda fanns då Sveriges, vid sidan av den oppositionelle Thomas Thorild, tre största upplysningsfilosofer. Dessa var Rosenstein (som ständig sekreterare; han var då redan informator åt kronprinsen), Kellgren (Akademiens förste ordförande; han var sedan tidigare kunglig handsekreterare) och Leopold (då kunglig bibliotekarie).
Akademiens stadgar är till en stor del författade av kungen själv och påminner om Franska Akademiens stadgar. Enligt stadgarna är den främsta uppgiften att arbeta på svenska språkets ”renhet, styrka och höghet” (på nutida språk ungefär ’klarhet, uttrycksfullhet och anseende’). För att uppnå detta startade man utgivningen av Svenska Akademiens ordbok (SAOB), anordnade tävlingar samt började ge ut en årlig utmärkelse till en framstående svensk person. Redan från början fanns ambitionen att ge ut en normativ ordbok som skulle leda till svenska språkets ytterligare utveckling och förfining. Denna skulle dock inte bli verklighet förrän många år senare.
I valspråket Snille och smak ansågs Snille syfta på begåvningens skapande kraft och smak på de mer intellektuella förmögenheter som behövs för att bearbeta inspirationen. Enligt Akademiens egen historieskrivning inkluderade valspråket sålunda både en apollinsk och dionysisk aspekt.
Tidiga år, 1800-talet Akademiens situation försämrades efter Gustaf III:s död 1792. År 1795 uppstod en större kontrovers när Axel Silverstolpe höll sitt inträdestal och däri berömde sin företrädare Axel von Fersen den äldres agerande under riksdagen 1789, varpå Svenska Akademien stängdes under två år. År 1794 uteslöts ledamoten Gustaf Mauritz Armfelt från Akademien, efter att den landsförräderimisstänkte Armfelt i sin frånvaro dömts till döden.
Trots detta behöll Akademien sin ställning som Sveriges högsta auktoritet i litterära och språkliga frågor. Antalet "herrar" minskade efterhand bland ledamöterna och fler skönlitterära författare som Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér tog plats i Akademien. Akademien ägnade sig åt att arbeta med den ordbok över det svenska språket som Gustav III beställt, och att anordna litterära pristävlingar som fick hög status. Under 1820-talet avmattades Akademiens verksamhet, mycket på grund av ett angrepp från företrädare för den nya litteraturen.
Förste ständige sekreteraren Nils von Rosenstein satt i rekordlånga 38 år, 1786–1824, och var både blind och senil på slutet. Den kraftfulle Bernhard von Beskow var ständig sekreterare mellan 1834 och 1868 och förbättrade Akademiens ställning. Efter Beskows död 1868 följde en längre period då Akademien saknade en verklig ledare, innan Carl David af Wirsén tillträdde posten som ständig sekreterare år 1884.
Under det följande decenniet utvecklades den svenska litteraturen starkt. Detta tilltalade inte Wirsén vilket gjorde honom mindre populär bland den yngre generationen författare. Akademien och dess ledamöter var under den så kallade Strindbergsfejden ständiga måltavlor för kritik.
I slutet av 1800-talet var Akademien marginaliserad. En utvecklad bokmarknad som gjorde författare mindre beroende av Akademiens erkännande och framväxande folkrörelser gjorde att Akademien hade förlorat mycket av sin tidigare betydelse. Detta kom emellertid att förändras med uppdraget att dela ut Nobelpriset i litteratur som gav Akademien en ny betydelsefull uppgift.
1900-talet, tidigt 2000-tal År 1912 ersatte Erik Axel Karlfeldt Wirsén som ständig sekreterare. Under Karlfeldts 18 år på posten moderniserades Akademien och öppnades upp för den nya tidens författare. Bland annat valdes den första kvinnliga ledamoten, Selma Lagerlöf, in efter en stadgeändring år 1914.
Svenska Akademien kom under 1900-talet att få internationell och årlig uppmärksamhet i samband med utdelandet av Nobelpriset i litteratur. Dessutom utökades allteftersom mängden andra utdelade kulturpriser och -stipendier.
Under 1940- och 1950-talen stärktes akademiens anseende. De flesta av de mest framstående skönlitterära författarna valdes in som ledamöter och nobelpriset utdelades till flera av portalgestalterna inom 1900-talets litteratur. De följande decenniernas mer radikala syn på samhälle och kultur förändrade dock synen på akademien och den ansågs från många håll vara alltför världsfrånvänd. En kulmen på kritiken blev när Akademien delade ut Nobelpriset i litteratur 1974 till två av sina egna ledamöter, vilket kritiserades hårt.
Under 1900-talet fortsatte utgivningen av SAOB, i långsam takt. Svenska Akademiens ordlista (SAOL), vars första utgåva kom redan 1874, gavs under seklet ut i sex olika upplagor.
År 2009 kom tvåbandsverket Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO). Runt millennieskiftet gjordes både SAOB (1997) och SAOL (2009) tillgängliga på Internet, och alla tre ordböckerna kan sedan 2017 nås via den gemensamma språkresursen Svenska.se.
Oenighet inom Svenska Akademien har på senare år lett till att flera ledamöter lämnat det aktiva arbetet inom Akademien. Tre ledamöter lämnade under 1989 arbetet, delvis med koppling till Salman Rushdie-affären. Våren 2018 lämnade ett antal ledamöter sitt arbete inom Akademien, som en följd av uppdagade sekretessläckor och jävsproblem samt olika åsikter om hanteringen av detta; i samma veva avträdde den ständiga sekreteraren.
Ständig sekreterare
Gustav III bestämde att ständige sekreteraren i Svenska Akademien skulle sitta på sin post livet ut, men denna princip har övergetts. En tid in på 1900-talet antogs regeln att ständige sekreteraren ska avgå senast det år hon eller han fyller sjuttio år ”om inte Akademien annorlunda beslutar”, men även denna regel har med tiden luckrats upp.Horace Engdahl avgår Dagens Nyheter, 20 december 2008Peter Englund slutar GP, 20 december 2014 Den 1 juni 2015 tillträdde Sara Danius som första kvinna på posten. Den 12 april 2018 avgick hon som ständig sekreterare.
1786–1824: Nils von Rosenstein 1824–1834: Frans Michael Franzén 1834–1868: Bernhard von Beskow 1868–1869: Johan Erik Rydqvist (tillförordnad) 1869–1872: Ludvig Manderström 1872–1874: Carl Gustaf Strandberg (tillförordnad) 1874–1881: Henning Hamilton 1881–1883: Bror Emil Hildebrand (tillförordnad) 1883–1912: Carl David af Wirsén (tillförordnad 1883–1884) 1912: Hans Hildebrand (tillförordnad) 1913–1931: Erik Axel Karlfeldt 1931–1941: Per Hallström 1941–1964: Anders Österling 1964–1977: Karl Ragnar Gierow 1977–1986: Lars Gyllensten 1986–1999: Sture Allén 1999–2009: Horace EngdahlEngdahls tal på högtidssammankomsten Dagens Nyheter. Publicerat 2008-12-20. Läst 2015-06-01. 2009–2015: Peter Englund 2015–2018: Sara DaniusSara Danius ersätter Peter Englund som Svenska Akademiens ständige sekreterare, Sveriges Radio. Publicerat 2014-12-20. Läst 2015-06-01. 2018–2019: Anders OlssonAnders Olsson: Jag har känt mig som akademiens ambassadör Dagens Nyheter 28 maj 2019 2019–2026: Mats Malm 2026–: Ingrid Carlberg
Verksamhet Akademiens syfte är enligt stadgarna att: arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet, så uti vetenskaper, som serdeles i anseende till Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla dess tillhörande delar, jemväl uti then, som tjenar att tolka de Himmelska Sanningar.
Akademiens ledamöter sammanträder ett 30-tal gånger per år. Vid varje möte disponerar man 18 stycken silverjetonger att jämnt fördelas på ledamöterna som bidrag till resekostnader med mera för deltagande i sammanträdena. Jetongerna kan bytas mot kontanter, i dagens mynt omkring 100 kronor. Deltagarna får därtill bidrag för att täcka kostnader direkt hänförbara till sammankomsterna.
Utöver dessa slutna sammankomster hålls varje år en offentlig sammankomst på Akademiens högtidsdag den 20 december, Gustav II Adolfs födelsedag (med beräkning av den nya stilen). Till en början hölls offentliga sammankomster även då en ny ledamot tog sitt inträde i Akademien, men sedan 1837 har dessa inträdeshögtidligheter vanligen förenats med årshögtiden. Under flera år har högtidssammankomsten den 20 december direktsänts i Sveriges Radio.Tablå P1 torsdag 20 december 2012
Nobelpriset i litteratur