Belarus

Belarus (), tidigare Vitryssland, formellt Republiken Belarus (; tr: Respublika Bjelarus; /Respublika Belarus), är ett land i Östeuropa.

Landet är en inlandsstat och gränsar till Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Belarus huvudstad är Minsk.

Fram till 1991, då Belarus frigjorde sig från det sönderfallande Sovjetunionen och utropade sin självständighet, hette landet Vitryska SSR och var en av Sovjetunionens rådsrepubliker.

Belarus är en övervägande flack inlandsstat med moränterräng i norr och stora våtmarker i söder, där flera har utdikats för att bli odlingsmark. Landet har cirka 11 000 sjöar och flera floder. Knappt 30 procent av landet består av skog och hedlandskap, och nästan hälften av arealen är jordbruksmark. De viktigaste grödorna är korn, råg, potatis, sockerbetor och lin. En viktig sektor inom jordbruket är kreatursnäringen, med mjölkproduktion och svinuppfödning.

Belarus präglades efter självständigheten 1991 av strejker och politisk oro. Sedan Aleksandr Lukasjenko kom till makten 1994 har dock en gradvis stabilisering skett till priset av kraftigt inskränkta medborgerliga och politiska rättigheter. Nya politiska oroligheter utbröt efter valet 2020, som dock slogs ner av Lukasjenko, med resultatet att en del av oppositionen gick i exil och en annan del fängslades. År 2019 rankades Belarus som Europas minst demokratiska land enligt den amerikanska organisationen Freedom House, och landet brukar kallas den sista diktaturen i Europa. Åren 2000 till 2007 hade landets ekonomi god tillväxt, till stor del driven av kraftigt subventionerade olje- och gasleveranser från Ryssland. När den ryska politiken förändrades och olje- och gaspriserna gradvis höjdes, drabbades den belarusiska ekonomin starkt negativt. Från att ha varit skuldfritt har landet på bara några år dragit på sig en betydande utlandsskuld.

Etymologi Namnet Vitryssland Det svenska namnet Vitryssland finns belagt i de svenska adjektiven vitryss och vitrysk sedan 1600-talet och härrör äldre europeiska namn för regionen som kallar det för Vitryssland eller liknande.Svenska Akademiens Ordbok (2017) Vitrysk

Belarus är en sammansmältning av uttrycket Bielaja Rus och har använts sedan 1100-talet. Bela (Бела) i namnet har en omtvistad innebörd och har tillskrivits betydelsen "vit", "klar" eller "fri", vilket kan syfta på att Vitryssland aldrig erövrades av Mongolväldet. Slutdelen rus sägs syfta på Rutenien men härrör troligen egentligen från ruserna, vilket ursprungligen avsåg vikingar i österled och torde vara kognat med finskans Ruotsi (”Sverige”) och nordiskans ro/rodd. Namnet har syftat på olika territorier i nuvarande Ukraina och Ryssland och började först användas som ortnamn för de östra delarna av Belarus på 1300-talet, jämför Kievrus.

Efter det att Kejsardömet Ryssland införlivat alla vitryska territorier från Polen-Litauen på 1790-talet undvek den ryska statsmakten att använda namnet Belarus, utan kallade istället området för "nordvästra Ryssland" eller använde namnen på guvernementen i området.Slitski och Zaprudnik (2007), ss. 30–31.

Ny benämning Belarus Sedan Belarus blev självständigt i och med Sovjetunionens upplösning har namnet Vitryssland ifrågasatts i Sverige, eftersom det anses ge en oönskad association till grannlandet Ryssland istället för en kulturell koppling till det medeltida Kievriket (Rus eller Rutenien).Sveriges Riksdag, Maria Nilsson, Användandet av namnet Belarus Dock använder i princip alla grannländer till Belarus ett namn härlett på samma sätt som Vitryssland. Den 24 november 2019 började svenska Utrikesdepartementet officiellt att använda namnet Belarus istället för Vitryssland.DN debatt, "UD byter i dag benämning från Vitryssland till Belarus" Språkrådet rekommenderar att man idag använder Belarus, adjektivet belarusisk och invånarbeteckningen belarusier. Språkrådet säger också att språket då heter belarusiska, men att vitryska ändå kan användas i sammanhang där nationsnamnet Belarus används.Språkrådet, Frågelådan; Vitryssland eller Belarus, isof.se, läst 2020-08-14

I och med att Mediespråksgruppen (med representanter från TT, public service, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Omni, den finlandssvenska mediespråkvården och Språkrådet) 2020 gick över till att rekommendera benämningen Belarus istället för Vitryssland började alla massmedier använda det nya namnet. Dessförinnan hade det använts i mycket begränsad omfattning, bland annat av kulturredaktionerna på Sveriges Television och Sveriges Radio. Sveriges Radios huvudargument för namnändringen är att den nya benämningen minskar risken för sammanblandning med Ryssland och tydligare uttrycker en politisk självständighet gentemot Ryssland samt inte minst att Regeringen/Utrikesdepartementet ändrat sin benämning 2019 och att det är mera praktiskt, det vill säga mindre rörigt, om de två namnformerna inte används parallellt i det allmänna samtalet.

Historia

miniatyr|vänster|De ljusgula områdena markerar Vitryska SSR:s utsträckning 1922. Områdena markerade i orange färg markerar de polska territorierna som Sovjetunionen ockuperade efter att de anföll östra Polen 1939, den egentliga införlivningen skedde dock inte förrän 1945, efter Jaltakonferensen och krigsslutet.

Det område som utgör dagens Belarus har under historiens lopp erövrats, styrts och härjats av en rad överhögheter. På 500-talet koloniserades landet av slaviska och baltiska folkstammar, och på 800-talet inlemmades det i Kievriket. Trehundra år senare erövrades det av invasionsstyrkor från grannlandet Litauen. När Kievrikets makt efter Jaroslav I:s död 1054 minskade, uppstod i området furstendömet Polotsk. År 1240 upplöstes Kievriket efter mongolinvasionen, och det som idag är Belarus blev under 1300-talet en del av storfurstendömet Litauen och sedermera Polen–Litauen. På 1500-talet, då Litauen förenats med Polen, dominerade det polska inflytandet. År 1795 blev Belarus, i samband med Polens tredje delning, en del av kejsardömet Ryssland.

Bildandet av en nationellt medvetande i Belarus förknippas främst med det belarusiska språket och litteraturen, där startskottet var diktsamlingen Dudka białoruska (utgiven 1891 i Kraków) av Francišak Bahuševič. Detta skedde senare än i Finland, Estland och Ukraina; länder som också ingick i det ryska kejsardömet. Litteratur på belarusiska och ukrainska fick under denna tid inte tryckas inom Ryssland, men kunde tryckas i Lemberg (dagens Lviv) och Kraków som hörde till Österrike-Ungern. En viktig skillnad mellan de båda länderna är att dagens västra Ukraina (med Lviv) har tillhört Österrike-Ungern, medan dagens västra Belarus (med Brest) tillhörde kejsardömet Ryssland.

Under både första och andra världskriget drabbades Belarus av katastrofal förstörelse. Efter den ryska revolutionen 1917 var både Belarus och Ukraina självständiga en kort period innan bolsjevikerna lyckades gripa makten. För att blidka nationalisterna, gjordes de till egna republiker, Vitryska SSR respektive Ukrainska SSR, som formellt förenades med Ryssland genom att i december 1922 bilda Sovjetunionen.

Resultatet av den nazityska invasionen 1941 blev bland annat 1,3 miljoner dödade samt utplåning av nästan hela den judiska befolkningen i Vitryska SSR då 90% av dessa mördades i förintelsen. Många byggnader låg i ruiner, och huvudstaden Minsk hade jämnats med marken. Efter kriget hölls landet i ett hårt grepp av Sovjetunionen. 1986 drabbades landet av ytterligare en allvarlig katastrof genom Tjernobylolyckan i Ukraina. Stora delar av jordbruksdistrikten i södra Belarus blev kontaminerade av radioaktivt nedfall och är sedan dess spärrade för jordbruksproduktion.

Efter Sovjetunionens upplösning blev Belarus självständigt 1991. Sedan Aleksandr Lukasjenko blev vald till president 1994 har Belarus åter öppnat sig mot Ryssland, och ländernas ekonomier är väl integrerade. Lukasjenkos tid som president har utvecklats till ett auktoritärt styre, där internationella kritiker även har anklagat Lukasjenko för att använda sig av diktatoriska metoder. De val som har hållits de senaste åren har betecknats som ofria av utländska observatörer; politisk opposition har fått utstå statlig repression och media är statskontrollerad. Anhängare av presidenten menar att Belarus genom Lukasjenkos regim har blivit besparat den större ekonomiska kris, som drabbat andra forna sovjetiska republiker, i samband med upplösningen av Sovjetunionen och den snabba övergången från planekonomi till marknadsekonomi.

Geografi miniatyr|250px|Karta över Belarus.

Belarus har ingen kust, är relativt platt och består av stora områden med träskmark samt täcks av ett flertal sjöar och floder. De största träskmarkerna finns i Polesien. Det uppskattas finnas uppemot 11 000 sjöar i Belarus, men huvuddelen av dessa täcker en yta på mindre än 0,5 km². I norr finns några större sjöar, såsom Naratj (79,6 km²) och Asvejskaje. Den största floden är Dnepr; viktigare bifloder till denna är Prypjat som senare rinner samman med Dnepr i Ukraina, Berezina och Sozj. Andra viktigare floder är Njemen och Daugava (belarusiska: Dzvina) i norr samt Bug i sydväst.

Landets högsta punkt är Dzerzjinskijberget med en höjd av 346 meter över havet, och dess lägsta punkt är floden Njemen på 90 meter över havet.

Belarus yta är till 74 procent täckt av skog och detta är en av landets viktigaste naturtillgångar. miniatyr|250px|Våtmark, sjö och skog i Belarus.

Belarus har ett fuktigt kontinentalklimat som liknar det i Litauen och norra Ukraina. Vintrarna är stränga (den genomsnittliga temperaturen i januari är −8 till −2 °C) över hela landet, med omfattande snötäcke, och varar mellan 105 och 145 dagar. Somrarna är svala (medeltemperatur på 15 till 20 °C), med de högsta temperaturerna i juli och augusti. Sommaren och våren är i regel de fuktigaste tiderna på året, även om det inte faller några större mängder nederbörd. Den årliga nederbörden varierar mellan 550 och 700 millimeter.

Ungefär en femtedel av landets territorium, främst i de sydöstliga länen Homel och Mahiljou, påverkades av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i norra Ukraina år 1986. Stora delar av dessa områden anses fortfarande vara obeboeliga på grund av den skadliga joniserande strålningen.

Styre och politik Författning och styre Belarus är en republik vars president enligt konstitutionen från 1994 har omfattande befogenheter. Aleksandr Lukasjenko har innehaft posten som president sedan 1994. Det högsta politiska organet utgörs av ett tvåkammarparlament. Den folkvalda kammaren (Palata Predstavitelei) består av 110 ledamöter, vilka väljs genom direkta val för en fyraårsperiod. Rösträttsåldern är 18 år. I den belarusiska konstitutionen står det att den parlamentariska demokratin skall utgöras av rättvisa, frihet och allmän rösträtt, som innefattar hemliga val för att tillförsäkra väljaren politisk integritet. Andra kammaren måste godkänna premiärministern, och oppositionen kan därmed lämna in en misstroendeförklaring mot densamme. Första kammaren är en rådsförsamling bestående av 64 medlemmar som väljs geografiskt förutom 8 medlemmar som utses av presidenten. Regimen stöds bland annat av organisationen Belaja Rus.

Efter självständigheten 1991 antog man en vit-röd-vit flagga, men har därefter återinfört den gamla Vitryska SSR-flaggan från sovjettiden, om man bortser ifrån hammaren och skäran. Den första flaggan som valdes efter självständigheten är numera oppositionens symbol. Den som bär denna flagga eller rödvita symboler, till exempel pins, riskerar dock numera två veckors fängelse enligt belarusisk lag.

Administrativ indelning

Belarus är indelat i sex voblast (motsvarande län):

Brests voblast Homels voblast Hrodna voblast Mahiljoŭs voblast Minsks voblast Vitsebsks voblast

Dessutom har huvudstaden Minsk särskild status och ingår ej i något voblast.

Politik Valet 2004