mini|Venngarns slott från söder. Foto 2015. mini|Barockträdgården. Foto 2015. Venngarns slott är ett slott som ligger nära Garnsviken ett par kilometer norr om Sigtuna, huvudsakligen uppfört 1670 för Magnus Gabriel De la Gardie i samarbete med arkitekten Jean de la Vallée. Från 1160-talet hade där funnits ett tidigare stenhus, som tillbyggts och byggts om till ett renässansslott under andra halvan av 1500-talet. Huvudbyggnaden är cirka 2 200 kvadratmeter stor och området omfattar totalt cirka 37 hektar mark.
Venngarn blev kronogods under Gustav Vasas tid. År 1653 såldes egendomen till Magnus Gabriel de la Gardie, som byggde om Venngarn till ett barockslott. År 1681 reducerade kronan och drog in De la Gardies samtliga slott, utom Höjentorp och Venngarn. Den ruinerade De la Gardie bodde kvar på slottet fram till sin död 1686.
Sedan dess har Venngarn antingen varit bostad åt landshövdingar i Uppsala eller varit utarrenderat. 1916 blev det alkoholistanstalt och förvaltningen låg i slottet med dess magnifika trapphall och målade barocktak. Senare ägare blev Lewi Pethrus-stiftelsen. Slottet är byggnadsminne.Ralph Herrmanns, Slott och herremanshus i Södermanland, Uppland och Västmanland, Prisma, 1985, sidan 125. .
Enligt en sägen från medeltiden var Venngarn säte för den fiktiva drottning Disa – i mycket baserad på den äldre sägnen om Aslög.
Etymologi Venngarn (Winagarnum, 1282, Winagarn, tidigt 1300-tal) slutar på -garn, som tros betyda 'något långsmalt i terrängen'. Den långa Garnsviken från Sigtuna till Vassunda kyrka, vid vars strand slottet ligger, har kanske hetat Gam. Men vid högre vattenstånd, då namnet kom till, var formen mindre utpräglad.
Förleden har föreslagits vara ett i vissa dialekter levande ord fin fågellek, ställe där skogsfågel har parningslekar.Karin Calissendorff, Ortnamn i Uppland, 1986.
Historik mini|Venngarns slott 1875, originalteckning av Carl Svante Hallbeck, graverat av Wilhelm Fredrik Meyer. Venngarn ska ha varit hedniskt konungasäte. Venngarn har mycket gamla anor. Någon gång under 1160-talet byggdes ett stenhus i gråsten,Svenska Gods och Gårdar, XI, Stockholms län, 1938. den första delen av slottet som vi ser idag. Under medeltiden omtalas egendomen under namnet Vinagarna.
1200-tal till 1500-tal Egendomen förekommer kring början av 1300-talet under namnet Winagarn, såsom herresäte för en Gero före 1279, därpå för ätten Blå, 1387 såsom till en prebendeinrättning för kapitlet i Upsala. Från 1400-talet var egendomen åter i adliga personers händer.
De äldsta historiska uppgifterna är från 27 september 1283, då gera de winagarnum – Herr Gere på Venngarn – omnämns i ett gåvobrev.SDHK-nr: 1225 Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven Ägarna till Venngarn har varit många. En av de tidigast kända är riksrådet Folke Jonsson (Fånöätten) (död omkring 1313Folke Jonsson (Fånö) (b.- c. 1313)). Under 1400-talets andra hälft ägdes Venngarn av ätten Banér. Sedan medeltiden fanns ett "fast hus" vid Venngarn. I mitten på 1400-talet var Eskil Isaksson Banér riksråd, riddare och herre till Venngarn. Han var samtida med Karl Knutsson och Sten Sture den äldre. Gården gick i arv till dottern Sigrid, mormor till Gustav Vasa.
Riksrådet Eskil Isaksson Banér Slottet var 1371 sätesgård för Björn Niklisson, som var väpnare och underlagman. Därefter tillhörde egendomen riksrådet Eskil Isaksson (Banér) och hans dotter, Sigrid Eskilsdotter (Banér). Eskil Isaksson var riddare, häradshövding och herre till Venngarn, född omkring 1415 och nämnd mellan 1438 och 1481. Han var häradshövding i Olands härad och hövitsman på flera slott. I striden mellan Bengt Jönsson (Oxenstierna) och Erik Axelsson (Tott) 1467 ställde sig Eskil Isaksson på Erik Axelssons sida, och då Karl Knutsson (Bonde) 1470 avled och Kristian I försökte återvinna kungamakten i Sverige med stöd av Magnus Grens son Ivar Gren, försökte de förgäves vinna Eskil Isakssons stöd. Vid unionsmötena 1473, 1474 och 1476 var Eskil Isaksson svensk delegerad, men levde under sina sista år mestadels tillbakadragen på Venngarn, som han 1452 ärvde av en avlägsen släkting.
Sigrid Eskilsdotter (Banér) Sigrid Eskilsdotter (Banér) var dotter till Eskil Isaksson Banér till Venngarn och hans hustru Cecilia Haraldsdotter (Gren). Sigrids mor Cecilia Haraldsdotter fick Venngarn i morgongåva när hon gifte sig 5 juli 1441 med riksrådet Eskil Isaksson Banér, och hon levde ännu 1465.Flera källor angiver 1461 men detta bygger på en fastslagen feldatering; se "Förteckning öfver handskrift-samlingen på Wiks sätesgård i Uppland" i Historiska handlingar del 4 (Stockholm 1864) sid 359 resp sid 377 Hon erhöll därvid Venngarns "gård och gods" med åtskilliga underlydande gårdar, däribland Stora Brännbo, en stadsdel i nuvarande Sigtuna. I gåvobrevet uppträder två av tidens mäktigaste män, Karl Knutsson (Bonde) och Bengt Jönsson (Oxenstierna), i egenskap av vidervarumän (en person som beseglar eller sätter sigill på vissa handlingar)."Förteckning öfver handskrift-samlingen på Wiks sätesgård i Uppland" i Historiska handlingar del 4 (Stockholm 1864) sid 377Historik på storabrannbo.se, läst 2009-10-08
Gustav Vasa Som medeltida frälsegods tillhörde det vid 1500-talets början Gustav Vasas mormor, Sigrid Eskilsdotter (Banér). Eskil Isakssons son, riksrådet och riddaren Knut Eskilsson (Banér) (död omkring 1517), som var halvbror till Sigrid Banér, var också herre till Venngarn samt även till Skedenäs, nu Skenäs slott, en kungsgård på Vikbolandet i Östergötland och till Lindö, en by i Ekenäs i Finland.Banér, Nordisk Familjebok, 1904, sidorna 829-830. Senare tillhörde det Gustav Vasa själv. Genom att ogiltigförklara ett tidigare arvskifte lyckades Gustav år 1555 förvärva Venngarn, som därmed blev kronogods.
Under 1500-talet blev Venngarn en del av kung Gustav Vasas jordägande. Det var kungens fogde som var skatteuppbärare och han bodde på Venngarn, som mer och mer fick karaktären av en borg.Wenngarn - åtta månader - 120.000 arbetstimmar senare, Sisyfos, Juni 2014.
Sofia Vasa och Hertig Magnus År 1568 donerades gården av Gustav Vasas son, kung Johan III, till Johans syster Sofia Vasa, som hade gift sig med hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg den 4 juli 1568. Hertigen lät bygga till Venngarn. Ett litet hus av gråsten, som fanns här kanske ända sedan 1100-talet, och varav rester ännu kan ses, ersattes nu genom Magnus II av en större byggnad. Slottet övergick därefter till sonen hertig Gustav. Hertigparet Sofia och Magnus fick Ekolsunds slott öster om Enköping och Venngarns slott i förläning av Johan III. År 1597 innehade Sofia dessutom flera socknar av Lagunda härad och Håbo härad. Mot slutet av seklet tillhörde slottet Sofia Vasas och Magnus av Sachsen-Laugenburgs son, Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen.Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, En historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag, 2006, sidan 334. . Ägare till Venngarn blev därefter genom arv Gustav II Adolf. 1627 gav han godset till greve Frans Bernhard von Thurn (1592–1628), vars son Henrik von Thurn (född okänt år, död 1656)Nordisk familjebok, von Thurn. Greve Frans von Thurns son var Henrik Mattias von Thurn och sonsonen var Frans Bernhard von Thurn. 1. Henrik Mattias von Thurn (1567-1640), femte son av greve Frans von Thurn, 2. Frans Bernhard von Thurn, den föregåendes son, född 26 juli 1592, död 14 oktober 1628, 3. Henrik von Thurn, greve, den föregåendes son, födelseår obekant, stupade 20 augusti 1656 i Riga. år 1653 sålde det till greve Magnus Gabriel de la Gardie. Han gick genom reduktionen miste om äganderätten, men fick dock förfoga över egendomen till sin död. Sedan hans tid har Venngarn på olika villkor varit upplåtet bland annat till medlemmar av släkterna Fleming, Piper, Gyllenborg, Gerner, Printzensköld, Posse och Ihre.
Hertig Gustav På 1590-talet byggdes slottet till av hertig Gustav. Hertig Gustav moderniserade slottet efter den tidens ideal och byggde om slottet till ett renässanspalats med stora fönster, höga gavlar och tornklädd flygel. På slottets ena flygel lät han föreviga sin insats med en inskription: "Den berömde hertig Gustav uppförde detta hus 1591". En större tillbyggnad av det medeltida stenhuset i två våningar, som då fanns på platsen, företogs. Från hertig Gustavs på 1590-talet ombyggda medeltidshus ingår betydande delar i det nuvarande slottets murar. Kvar är också de huggna stenportalerna i renässansstil.
Efter diverse ägobyten såldes Venngarn 1653 till Magnus Gabriel de la Gardie som utvidgade godset så att själva säteriet kom att utgöras av 10 mantal och de underlydande egendomarna av drygt dubbelt så många.Stockholms läns museum, Venngarn - Viby.
1600-tal till 1800-tal Gustav II Adolf och familjen De la Gardie mini|Magnus Gabriel de la Gardie med makan Maria Eufrosyne av Pfalz. Målning av Hendrik Munnichhoven från 1653, samma år som Magnus köpte Venngarns slott.
År 1619 tillföll Venngarn Gustav II Adolf, som senare förlänade godset till greve Frans Bernhard von Thurn (Frans Berendt von Thurn) (1592–1628), en invandrare från dagens Tjeckien som tagit värvning i den svenska armén. Det var hans son, greve Henrik von Thurn (1628–1656), som hyrde ut slottet till familjen De la Gardie och sålde det för 50 000 riksdaler specie till Magnus Gabriel De la Gardie år 1653. Därmed inleddes en glansperiod för Venngarns slott. Som rikskansler och den ledande i Karl XI:s förmyndarregering, var Magnus Gabriel De la Gardie Sveriges mest inflytelserike politiker. Genom inkomsterna från sina väldiga domäner, vilka anses ha omfattat nära 1 000 hemman, kunde han hålla sig med ett hov på hundratalet personer. "De som bor i slott säger att de bor i hus." Ingen svensk har ägt fler slott än Magnus Gabriel De la Gardie. "Läckö slott var hans enda slott, allt det andra var hans hus."Ralph Herrmanns, Slott och herremanshus i Södermanland, Uppland och Västmanland, Prisma, 1985, sidan 32. . Magnus Gabriel De la Gardie var ledare av Karl XI:s förmyndarregering åren 1660–1672 och år 1680 blev han riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han fick bara behålla två slott, Venngarn och Höjentorp.
Magnus Gabriel De la Gardie ägare 1653–1686 Fältmarskalken Jakob De la Gardie (1583–1652) arrenderade godset och lät 1638 sin arkitekt och byggmästare Hans Jacob Kristler göra vissa förändringar. Sonen Magnus Gabriel De la Gardie (1622–1686) blev ägare till Venngarn från 1653. År 1661 påbörjade han en stor omvandling av slottet efter Jean de la Vallées ritningar och skapade en långsträckt anläggning avslutat av små paviljonger med var sitt litet torn krönt av ett solur. Det var ett arrangemang som var ritat av Uppsalaprofessorn Olof Rudbeck. Olof Rudbeck var även upphovsman av slottets orangerier. På Magnus De la Gardies tid var huvudbyggnaden med sina utskjutande flyglar utvändigt bemålad med arkitekturmotiv i renässans. Portalerna, som är huggna av stenhuggaren Markus Hebel (död 1664), är kvar och några blyspröjsade fönster, vilket är sällsynt. De la Gardie genomförde 1661 ett projekt för att modernisera och bygga ut inte mindre än tre av sina slott i Uppland, nämligen Jacobsdal (idag Ulriksdal), Ekholmen och Venngarn. För att utnyttja arbetskraften så effektivt som möjligt pågick arbetena med modernisering samtidigt på alla tre slotten, och ibland ännu fler. Venngarn fick ett helt nytt utseende.
De la Gardie var en av rikets största jordägare, vars byggverksamhet och intresse för konst och litteratur kostade enorma summor. Förutom Venngarns slott byggde han och underhöll flera slott, såsom Makalös, Karlbergs slott (om- och tillbyggnad), Jacobsdals slott (senare Ulriksdals slott) i Mälardalen, Läckö slott, Mariedals slott och Höjentorp kungsgård i Västergötland, samt Kägleholms slott i Närke.