miniatyr|Timmervälta. Skogsnäringen är en av Sveriges basindustrier. Sverige är världens näst största exportör av skogsprodukter som pappersmassa, papper och sågade trävaror. 70 procent av massa- och pappersexporten går till länder inom EU och av den sågade trävaruexporten 60 procent. En stor majoritet av papper, massa och träprodukter går på export. EU-länderna är till stor del beroende av svenska skogsindustriprodukter. Förutom traditionella produkter som massa, papper, hygienprodukter, förpackningar och trävaror är skogsnäringen även den största producenten och även konsumenten av biobränsle i Sverige. Biobränslen används inom industrin för produktion av el och värme till fjärrvärmenäten.
Genom långsiktig skötsel har skogsbruket både kunnat öka avverkningsvolymerna samtidigt som virkesvolymerna har ökat i Sveriges skogar och andelen skogsmark som är undantagen från skogsbruk har ökat.
Skogsstyrelsen står för kontroll och tillsyn av skogsvårdslagen och är den statistikförande myndigheten gällande svensk skog och skogsbruk.
Det svenska skogsbruket karakteriseras av ett starkt privat markägande, långt gången mekanisering av skogliga ingrepp med kortvirkesmetoden som drivningssystem och trakthyggesbruk som skogsskötselsystem. Idag är hela drivningskedjan, fällning, kvistning, aptering och transport mekaniserad. Dock är det manuella arbetet kvar och dominerar skogsvård som röjning och plantering.
Struktur och uppbyggnad Sveriges skogar miniatyr|Likåldrig granskog i Södermanland. Lite drygt hälften av Sveriges landareal, eller 28,3 miljoner hektar, utgörs av skogsmark enligt FAO:s definition av skog, vilket är den siffra man bör använda sig av vid internationella jämförelser. Inom det svenska skogsbruket brukar man tala om produktiv skogsmark, vilket innefattar skogsmark som producerar minst 1 skogskubikmeter (m³sk) per hektar och år. Enligt denna definition har Sverige 22,7 miljoner hektar.
Sverige ligger i det europeiska boreala skogsbältet, vilket innefattar en relativt artfattig skog med få trädslag. Sveriges vanligaste trädslag är gran med 41 procent av volymen, sedan tallen med 39,1 procent, följande björkarterna vårtbjörk och glasbjörk med en samlad volym på 12,7 procent, därtill sedan asp och ek med 1,5 procent respektive 1,4 procent, resten är övriga trädslag. Idag finns det mer lövträd både i relativa tal och i absoluta tal än i början av 1900-talet.Nilsson, 2011.
Genom långsiktig skötsel har skogsbruket kunnat öka avverkningsvolymerna samtidigt som virkesvolymerna har ökat i Sveriges skogar och andelen skogsmark som är undantagen från skogsbruk har ökat.Nilsson, 2011.
Av den svenska produktiva skogsmarksarealen äger enskilda ägare 50 procent av den produktiva skogsmarken, medan 25 procent ägs av privata aktiebolag, 14 procent av statsägda aktiebolag, 6 procent övriga privata ägare, staten 3 procent och 2 procent ägs av övriga allmänna ägare.Loman 2011, s. 25. Bland de privata aktiebolagen finns flera stora markägare, till exempel SCA, Bergvik Skog och Holmen, medan den enskilt största markägaren är Sveaskog med sitt innehav av cirka 14 procent av den produktiva svenska skogsmarken. En stor andel av den svenska skogen är certifierad enligt FSC och/eller PEFC.Skogsindustriernas faktasamling 2011 .
Ägare Produktiv skogsmark, ha Sveaskog AB 3 100 000 SCA AB 2 000 000 Bergvik skog AB 1 900 000 Holmen Skog AB 1 033 000 Statens fastighetsverk 750 000 Svenska kyrkan (stiften) 390 000 Fortifikationsverket 78 000 Persson Invest Skog AB 76 000 Boxholms skogar AB 32 000
Andra aktörer utan stort eget markinnehav är de kooperativa skogsägarföreningarna såsom Södra Skogsägarna, Mellanskog, Norrskog och Norra Skogsägarna som dock har medlemmar knutna till sig med stort eget innehav, och bolagen Korsnäs och Stora Enso som sålde sina stora markinnehav till Bergvik Skog 2004.
Certifiering Praktiskt taget alla skogliga aktörer inom den direkta skogsvården är anknutna till skogscertifieringarna PEFC och/eller FSC.
Virkesmätning Idag finns det tre olika virkesmätningsföreningar med var sin geografiska indelning VMF Nord i norra Sverige, VMF Qbera i norr och Mellansverige och VMF Syd i södra Sverige.
Utbildning och forskning miniatyr|Skinnskattebergs herrgård där skogsmästarutbildningen bedrivits sedan 1945. Den skogliga utbildningen i Sverige är på gymnasienivå ett naturbruksgymnasium. Där lär sig eleverna grunderna inom skogsbruk, och får lära sig praktiska motormanuella redskap samt att köra skogsmaskiner.
Den högre skogliga utbildningen är koncentrerad i en treårig skogsmästarutbildning på kandidatnivå eller en femårig utbildning till jägmästare vid skogsinstitutet, Sveriges lantbruksuniversitet. Skogstekniker examineras vid Gammelkroppa. Sedan några år finns även Skogs- och träprogrammet vid Linnéuniversitetet.
Den första organiserade skogsforskningen i Sverige föddes 1902 med den Forstliga försöksanstalten och idag delvis det som är Skogshögskolan.Enander 2007, s. 162.
Forskningen är koncentrerad till skogsfakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet, som har ansvar för skoglig forskning, utbildning, fortlöpande miljöanalys och samverkan/information om skoglig forskning och utbildning. Tillämpad forskning och utveckling mer inriktad på skogsträdsförädling, driftsteknik och skoglig logistik. Andra viktiga forskningsområden är tillämpad natur- och miljövård, mark och vatten samt värdeskapande virkesutnyttjande är skogsnäringens gemensamma forskningsinstitut Skogforsk med bas i Uppsala, som finansieras av skogsnäringen och den svenska staten.
Historik Industriell användning av skogen har förekommit i Sverige sedan smältningen av sjö- och myrmalm började på 600–500-talen f.Kr. Under 1600-talet ökade bergsnäringens behov av virke dels för tillmakning i gruvorna och dels för framställning av träkol, och redan vid denna tid börjar en storskalig trävaruexport från vissa delar av landet. Tillmakningen upphörde på 1870-talet då man ersatte den med sprängning med dynamit, och träkolsbehovet minskade i takt med att importen av stenkol, men ända fram till 1950-talet utgjorde träkolsproduktionen en viktig del av skogsnäringen. I slutet av 1800-talet då trämassa började tillverkas av uppkomna massabruk ökade behovet av trä ur skogarna drastiskt.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
1850–1914 Det var under denna period grunden lades för den moderna skogsindustrin. Många förutsättningar fanns för att en skogsindustri kunde byggas upp vid denna tid, och samtidigt fick Sverige förordningar om full näringsfrihet, fri banketablering som lade grunden till att försörja skogsindustrin med kapital.Enander 2007, s. 16. Passtvånget för inrikes resande över länsgränserna avskaffades, vilket var en förutsättning för att förse den arbetsintensiva skogsindustrin med rörlig arbetskraft.
De tekniska förutsättningarna för trä- och massaprodukter med ångkraftens intåg gjorde att industrier kunde byggas upp. Före 1840-talet hade sågverken mestadels varit ramsågar som drivits av vattenkraft av bönder som en binäring för avsalu.Magnusson 2002, s. 288. Flottningslederna byggdes ut kraftigt under denna period. De sammanlagda flottledernas längd var år 1860 100 mil, för att 35 år senare vara 2000 mil.Enander 2007, s. 17.
En internationell högkonjunktur och liberalisering av världsmarknaden borgade för god avsättning av skogsprodukter, varav Englands, som var en stor importörEnander 2007, s. 16., övergång till frihandel orsakade en uppgång i exporten.Magnusson 2002, s. 288. Ett stort virkesförråd spelade naturligtvis roll och stora förändringar i markägandet i norr, se stycket baggböleri.
I det storskaliga skogsbruket i Norrland som inleddes omkring 1850 blev värmländska bruksägare läromästare. De hade lärt sig teknikerna i Norge och deltagit i tidiga avverkningar med export över Göteborg. Stora delar av skogsindustriarbetarna hämtades också från Värmland och andra mer sydligt belägna landskap. En speciell arbetartyp blev bolackarna, kringvandrande lösarbetare i olika bolags tjänst.Nationalencyklopedin, multimedia plus
1890 kom stocksågen vilket krävde två man för att fälla ett träd.Back (red.) 2000, s. 26. Innan hade yxan varit det dominerande trädfällningsredskapet. Mot slutet av 1800-talet kom enmans timmersvansar från Amerika. Barkspadar började fabriceras vid sekelskiftet och senast 1883 uppfanns timmersaxen.
Under perioden 1850–1900 skedde avverkningarna som dimensionsavverkningar utan hänsyn till återväxt och skogsvård. Resultaten av dessa avverkningar blev särskilt i norra Sverige stora områden med så kallade tras- och skräpskogar.
1869 kom en egen skogslag för Gotland vilket innebar en föryngringsplikt på hyggen. Tillsynen lades på kommunalnämnderna. Gotlandslagens syfte föll inte väl ut och då tillsynen genom kommunalnämnderna inte fungerade, vilket senare lade grund till att Skogsstyrelser inrättades med 1903 år skogslag.Enander 2007, s. 13.
Några år senare, 1874, antogs en annan regionalt gällande lag av riksdagen, dimensionslagen. Enligt denna lag förbjöds i kustlandet i Norrbotten avverkning av klenare virke, vilket 1882 även skulle gälla Västerbotten. Bakgrunden till detta var att man ville ge ett visst skydd till ungskogarna så de kunde växa till grövre dimensioner, och att den växande skogsindustrin började avverka klenare virke som råvara till massabruk och för tillverkning av sparrar och pitprops.Enander 2007, s. 15.
Bärnäring Under 1800-talets andra hälft uppkom en bärnäring i Sydsverige då priserna för bär ökade. Ökningen berodde på att tyska bärköpare köpte upp bär vid järnvägsstationer.Kardell 2004 s. 96. Detta blev möjligt tack vare bättre infrastruktur med järnvägsutbyggnad. Bärpriserna var så höga att en bärplockare ett gott bärår kunde tjäna tre gånger så mycket än som en daglönare vid ett jordbruk. Detta ledde till och med att hyggen togs upp i syfte att öka lingonskörden och i att allemansrätten ibland fick en annan innebörd så det på vissa håll förhöll sig så att hälften av skörden skulle ges till markägare och hälften kom i plockarens ägo.Kardell 2004 s. 97. I riksdagen motionerade man fram ett förslag för en privatisering av bären, men på grund av krigsutbrottet och en havererad tysk lingonmarknad antogs inte förslaget. Från att ha startat i södra Sverige kröp bärnäringen uppåt i Sverige, men tog ett hastigt slut när första världskriget bröt ut.
Massaindustrin Det fanns en stor efterfrågan på papper vid 1800-talet mitt och det fanns nu teknik att tillverka pappersmassa av träfibrer istället för som tidigare lump.Kardell 2004 s. 73. Den första träslipmaskinen Öhnan, som slipade ner granved till cellulosafibrer byggdes i Trollhättan år 1857, fördelen med slipningen var att man fick ett stort utbyte av granfibrerna.Kardell 2004 s. 73. Men den första kompletta cellulosafabriken importerades från England och monterades vid Helge å i Delary i SmålandKardell 2004 s. 73. vilket med en liknande anläggning i Värmbol blev landets första kemiska massaindustrier.Kardell 2004 s. 73.. Den tidiga massaindustrin hade ingen koppling till skogsnäringen utan kapital och entreprenörer kom från ingenjörer, kapitalstarka familjer och bruksnäringen,Kardell 2004 s. 73. till skillnad från sågverksnäringen. Massaindustrin uppkom i södra Sverige och massaindustrin gjorde inte sitt intåg i den norra delen av Sverige förrän runt sekelskiftet.Kardell 2004 s. 74. Och inte förrän runt 1910 började sågverksnäringen också bygga massaindustrier med förvärvat kapital från sågverken.Kardell 2004 s. 74. Fem år senare var ändå 70 procent av massaindustriernas anläggningar lokaliserade i södra Sverige.Kardell 2004 s. 74.