Södertörns flygflottilj (F 18) eller F 18 Tullinge var en flygflottilj inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1946–1974. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison vid Tullinge flygplats.Braunstein (2003), s. 111
Historik Genom försvarsbeslutet 1942, vilken antogs av riksdagens den 17 juni 1942, angavs Flygvapnet att nio nya flygflottiljer skulle sättas upp åren 1942–1947. Året innan, 1941, hade ÖB Olof Thörnell reviderat den femårsplan som låg till grund för försvarsbeslutet. Då föreslog han att F 16, F 17 och F 18 skulle sättas upp. För F 18 fick han även stöd från dåvarande Marinchef Fabian Tamm, som separat föreslog F 18 som ett skydd för kustflottan. Beslut om F 18 uteblev inför 1942 års försvarsbeslut, där endast F 16 och F 17 antogs. I oktober 1943 återkom ÖB till regeringen, där han framhöll vikten av att sätta upp F 18. Hans främsta argument var att F 18 skulle verka som ett skydd för marinen och dess basområden i södra Stockholmsregionen. Riksdagen antog år 1944 ett förslag från regeringen, om att F 18 skulle sättas upp som en sjunde jaktflottilj inom Flygvapnet den 1 juli 1946.
Den 28 juni 1946 förordnades Björn Lindskog som tillförordnad flottiljchef från den 1 juli 1946, och som flottiljchef från den 1 oktober 1946, vilket förkunnades i flottiljens första flottiljorder den 1 juli 1946.Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 14 Den 11 november 1946 invigdes flottiljen officiellt. Det finns dock flera F 18-veteraner som påstår att flottiljen aldrig blev officiellt invigd, då flottiljchefen vid invigningen ska ha sagt "Härmed förklarar jag Kungl. Upplands flygflottilj invigd!".Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 8 Detta var en flottilj som invigdes den 1 juli 1943 i Uppsala.
Ursprungligen var J 21 tänkt som flottiljens första flygplan, men istället blev J 22 det första flygplanet vid flottiljen. Det tillhörde dock organisatoriskt F 8 i Barkarby, då den flottiljen stod inför en omskolning till J 28 Vampire. De övertaliga J 22:orna baserades då med en division från F 8 till F 18. Den 1 maj 1947 bildades flottiljens 1:a division, och med det tillfördes flottiljen sina två första egna J 22:or. Vid denna tidpunkt var även berghangaren, värnpliktskasernen och kanslihuset färdigställt. Den 29 april 1948 organiserades 2:a divisionen, och den 1 oktober 1948 organiserades 3:e divisionen. Flottiljens samtliga tre jaktdivisioner var beväpnade med J 22:or. I slutet av 1940-talet bildades även 4:e divisionen, vilket var ett utbildningskompani vid flottiljen. Från år 1959 ändrades namnet till 4:e kompaniet, i syfte att särskilja den från de flygande enheterna. Under 1960-talet ändrades namnet ytterligare en gång, då till Utbildnings- och specialkompaniet (U/S-komp).Åshage (2011), s. 212-213
År 1950 tog F 18 steget in i jetåldern, då flottiljens tre divisioner ombeväpnades med 89 J 28B Vampire och fem tvåsitsiga J 28C. Året därpå, 1952, mottog flottiljen ytterligare ett par individer från flottiljer som omskolats till J 29 Tunnan. I samband med att flottiljen beväpnades med J 28B Vampire kom flottiljen att ingå i Tredje flygeskadern (E 3). Under 1950-talet utgick den från eskadern, men återkom sedan 1957. År 1966 avvecklades och upplöstes eskadern, och det operativa ansvaret över flottiljen överfördes till militärbefälhavaren för Östra militärområdet (Milo Ö), vilken även flottiljchefen för F 18 var underställd.
Flygvapnets J 28B Vampire blev snabbt föråldrad, i jämförelse med J 29 Tunnan, men Saabs tillverkningskapacitet var fullbokad för en lång tid framöver med tillverkningen av Saab 32 Lansen. Istället beslöts det att köpa in ett antal jaktplan med överljudsfart från utlandet. De alternativ som övervägdes var amerikanska F-86 Sabre, franska Dassault Mystère, och brittiska Supermarine Swift samt Hawker Hunter. Valet stod mellan de två brittiska flygplanen, till slut föll valet på Hawker Hunter. Det beställdes 120 flygplansindivider av modellen Hunter Mk 50. J 34 eller J 34 Hunter, som den kom att benämnas, fördelades jämnt till de två jaktflottiljerna i Stockholmsområdet F 8 och F 18. Flygvapnets första J 34 Hunter flögs hem till F 18 den 27 augusti 1955 av major Dick Stenberg. År 1956 omskolades flottiljens tre flygdivisioner med J 34. Av de då övertaliga J 28:orna överfördes ett större antal till Krigsflygskolan (F 5), vilka kom att använda systemet som skolflygplan.
I januari 1963 påbörjades omskolning av flygförarna till J 35B Draken. Totalt tilldelades flottiljen 70 individer av J 35B, dock havererade ett flygplan vid leveransen. Omskolningen gjordes med stöd av Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala, där flygförarna dels utbildades till instruktörer, men även fick öva på tekniska fel. De första Drakenplanen som levererades till F 18 var av typen J 35B’ (B-prim), vilka saknade radar, men dessa bedömdes fortfarande med sin prestanda vara ett kraftfullt tillskott till jaktförsvaret. Senare fick F 18 den fullständiga versionen J 35B som hade radar och möjlighet att ta emot styrdatasändningar. Denna version av Draken skulle alla tre flygdivisioner vid flottiljen behålla fram till år 1973. Flottiljens då övertaliga J 34:or överfördes till Göta flygflottilj (F 9) och Skånska flygflottiljen (F 10), vilka även mottog flygplansindivider från Svea flygflottilj (F 8).
I slutet av 1960-talet planerades ytterligare en omskolning av flottiljen. Denna gång skulle endast J 35B bytas ut mot J 35F, samtidigt skulle en flygdivision vid flottiljen utgå ur krigsorganisationen. De övertaliga J 35B skulle överföras till F 9 Säve. Våren 1967 meddelade Flygvapenchefen Lage Thunberg att han hade för avsikt att vakantsätta ett antal divisioner samt föreslå en avveckling av bland annat F 18. Carl Eric Almgren, militärbefälhavaren för Östra militärområdet, hade dock en annan uppfattning, och hade för avsikt att få behålla jaktflottiljen i sitt militärområde.Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 107 Den 1 juli 1968 utgick dock flottiljens 182. jaktflygdivisionen ur krigsorganisationen, och de övertaliga J 35:orna överfördes till Halmstad för uppställning.Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 108
I februari 1967 fick försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) i uppdrag att bland annat utreda förhållandena vid flygvapnet samt att minst två flottiljer skulle avvecklas. Fredsorganisationsutredningen lämnade två delbetänkanden, i maj 1967 föreslogs att Göta flygflottilj (F 9) skulle avvecklas och i december 1967 föreslogs att Södertörns flygflottilj (F 18) och Roslagens flygkår (F 2) skulle avvecklas. Att just jaktflygflottiljerna Göta flygflottilj och Södertörns flygflottilj föreslogs för avveckling, hade bland annat sin bakgrund i att Chefen för flygvapnet i samband med en större vakantsättningen av flygdivisioner föreslagit för överbefälhavaren att just dessa två flygflottiljer skulle avvecklas. Gällande Göta flygflottilj så ansåg fredsorganisationsutredningen att utredningsunderlag har varit tillräckligt för att föreslå en avveckling. Gällande Södertörns flygflottilj så stod valet mellan åtta andra jaktflygflottiljer. Dock så undantogs F 4 och F 21 i norra Sverige och F 10 och F 12 i södra Sverige, från utredning om avveckling. Av F 1, F 3, F 13, F 16 och F 18 så ansågs F 18 vara den flygflottilj av minst betydelse, då en avveckling ansågs inte skulle ha någon större betydelse för ortens näringsliv. Vidare så ansåg man att friställd personal hade enklare att hitta nya arbeten i en storstadsregion jämfört med friställd personal på landsbygdsregion. Vidare var F 18 den enda flygflottiljen av de fem som utredes för avveckling som inte hade något förvaltnings- eller produktionsansvar mot annan enhet. Det vill säga F 1, F 13 och F 16 hade förvaltningsansvar mot luftförsvarssektorer och F 3 svarade för målflygorganisation samt vissa servicefunktioner åt flygförvaltningens försökscentral (FC). Därmed föreslogs en avvecklingen av F 18 som krigsflygflottilj, vilken skulle ske successivt. En jaktflygdivision föreslogs upplösas före den 1 januari 1971 och den sista jaktflygdivisionen med flottiljadministrationen senast den 1 juli 1971. Dock så föreslog regeringen till försvarsbeslutet 1968 att endast jaktflygdivisionerna och baskompanier skulle avvecklas, men att flottiljadministrationen skulle kvarstå. Det med anledning att man ville invänta ett fullständigt förslag från försvarets fredsorganisationsutredning gällande organisationen av flygvapnets förband inom Stockholmsområdet, men även om flygvapnets skolorganisation.
År 1971 presenterade försvarets fredsorganisationsutredning sin utredning gällande flygvapnets förband i Stockholmsområdet och flygvapnets skolorganisation. Utredningen föreslog för regeringen att Roslagens flygkår, Svea flygkår samt att Södertörns flygflottilj skulle avvecklas. Södertörns flygflottilj föreslogs dock samtidigt att omorganiseras till en skolenhet för utbildning i huvudsakligen stridslednings och luftbevakningstjänst. Hallands flygkår föreslogs omorganiseras till en skolenhet med huvudinriktning på bastjänst. Sålunda föreslogs att bastjänstutbildningen vid flygvapnet skulle förläggas till Halmstad och strilutbildningen till Tullinge. De båda utbildningsenheterna föreslogs enligt utredningen benämnas Halmstads flygvapenskolor och Södertörns flygvapenskolor.Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 111 Den verksamhet som tillfördes till Södertörnsskolorna kom i huvudsak från Roslagens flygkår (F 2) och Svea flygflottilj (F 8), vilket gav upphov till den så kallade Stockholmskarusellen. Genom detta beslut kom aldrig J 35B att bytas ut mot de planerade J 35F, utan de flögs vid de två kvarvarande divisionerna fram till den 30 juni 1973, då de utgick ur krigsorganisationen och flygförare vid F 18 omplacerades i viss mån till andra jaktflottiljer. År 1974 var flottiljens sista verksamma år, de två kvarvarande divisionerna hade avvecklats året innan. Först hade 181. jaktflygdivisionen avvecklats i juni och sedan avvecklades 183. jaktflygdivisionen den 31 december 1973. Utbildnings- och specialkompaniet överfördes till Flygvapnets Södertörnsskolor, där det fick namnet Utbildningskompaniet. Slutligen avvecklades flottiljen den 30 juni 1974.
Viktigare årtal
1941: ÖB föreslår inför försvarsbeslutet 1942, om bland annat uppsättning av F 18. 1942: Riksdagen antar försvarsbeslutet 1942, där F 18 inte finns med. 1943: ÖB återkommer till regeringen om att sätta upp F 18. 1944: Riksdagen antar regeringens förslag om att sätta upp F 18. 1946: Flottiljen påbörjar sin verksamhet den 1 juli. 1946: Flottiljen invigs officiellt den 11 november. 1947: Flottiljen tillförs sina första flygplan, två J 22:or. 1947: 1. divisionen bildas 1 maj. 1947: 4. divisionen bildas. 1948: 2. divisionen bildas den 29 april. 1948: 3. divisionen bildas den 1 oktober. 1950: Flottiljen får sin första asfalterade rullbana. 1950: Flottiljen omskolas till J 28B Vampire och tar steget in i jetåldern. 1950: Flottiljen underställs chefen för Tredje flygeskadern (E 3). 1950: Flottiljens första berghangar färdigställs. 1956: Flottiljens blir en sektorflottilj och ansvarar för luftförsvarssektor O2. 1956: Flottiljen omskolas till J 34 Hunter. 1956: Acro Hunters bildas i samband med flottiljens tioårsjubileum. 1959: 4. divisionen namnändras till 4. kompaniet. 1960: 4. kompaniet namnändras till Utbildnings- och specialkompaniet. 1963: Flottiljen omskolas till J 35B Draken. 1964: Acro Hunters blir Acro Deltas i samband med att flottiljen tillförts J 35. 1965: Flottiljens blir en vanlig flottilj, genom att sektor O2 uppgår i sektor O5. 1966: E 3 upplöses och flottiljen underställs chefen Östra militärområdet. 1968: 2. divisionen utgår från och med den 1 juli. 1971: Riksdagen beslutar om att F 18 ska avvecklas som jaktflottilj. 1971: F 18 stödjer utbildning av Finländska piloter. 1973: 1. divisionen utgår från och med den 1 juli. 1973: 3. divisionen utgår från och med den 31 december. 1974: Flottiljen avvecklas den 30 juni.
Verksamhet miniatyr|Flygplan uppställda i en hangar 1956, foto K W Gullers.