Zambia, formellt Republiken Zambia (), är en kustlös suverän stat och republik i södra Afrika, gränsande till Angola i väst, Kongo-Kinshasa och Tanzania i norr, Malawi i öst, och Moçambique, Namibia, Botswana och Zimbabwe i söder. Huvudstad är Lusaka.
Den brittiska kolonin Nordrhodesia blev en självständig stat 24 oktober 1964 med namnet Zambia, efter Zambezifloden. Landet räknas som ett lägre medelinkomstland, samtidigt som över halva befolkningen lever i fattigdom.
Gruvnäringen har varit omfattande i landet och koppar är den viktigaste källan till exportinkomster. Dock har gruvnäringens ekonomiska betydelse minskat sen toppen på 1970-talet. På det torra platålandet odlas särskilt majs och tobak, men produktiviteten är tämligen låg. Liksom de flesta övriga afrikanska länder är landet hårt drabbat av hiv och aids och omkring 15 procent av barnen i landet är föräldralösa på grund av detta.
Historia
Landet gjordes 1924 till en brittisk kronkoloni under namnet Nordrhodesia, och var från 1953 en del av Centralafrikanska federationen (tillsammans med Sydrhodesia och Nyasaland). 1964 blev landet den självständiga republiken Zambia. Landet har haft ett stabilt politiskt styre, men hade ett lagstadgat enpartisystem från 1972 fram till 1991 då flerpartistyre återinfördes och demokratiska val hölls. Under enpartistyret var United National Independence Party (UNIP) det maktbärande partiet under ledning av Kenneth Kaunda, som styrde landet enväldigt fram till dess att demokratiska val kunde hållas 1991.
Även om valen 1991 innebar ett slut på enpartistyret, förekom i efterföljande val 1996 trakasserier av oppositionspartier. 2001 valdes Levy Mwanawasa till president, och hans antikorruptionskampanj följande år ledde bland annat till att den tidigare presidenten Frederick Chiluba och många andra arresterades. När Mwanawasa dog 2008 efterträddes han av Rupiah Banda, som sedan fick förnyat förtroende i valet i oktober samma år.
Geografi miniatyr|vänster|Zambia
Landet ligger i sin helhet i tropikerna, men höjden över havet gör att klimatet i större delen av landet har subtropisk prägel. Vid gränsen mot Zimbabwe finns Victoriafallen, världens (beroende på hur man mäter) största vattenfall.
Topografi Merparten av landet består av ett småkuperat platålandskap, 900–1 500 meter över havet. Landskapet är relativt ensartat; flacka, sumpiga sänkor och djupa floddalar omväxlas med långsträckta, svagt sluttande åsryggar. De högsta delarna ligger i norr, med Muchingabergen och Mbalaplatån, och i nordöst Mafingahöjderna. I Mafinga ligger även landets högsta punkt, på 2 301 meter över havet.
Hydrografi I norr ligger ett enormt träskområde, Lake Bangweulu. Andra sjöar i norr är Mweru och Tanganyika.
Av de stora floddalarna som sträcker sig genom landet är Luangwas störst. Luangwa rinner i nord-sydlig riktning, och möter Zambezi vid Zumbo. Zambezi rinner genom landets västra delar, där den upptar bifloderna Lungwebungu och Kabompo. Vid cirka 18° sydlig bredd kröker sig Zambezi åt öst, och utgör först gräns mellan Zambia och Namibias Capriviremsa, därefter mellan Zambia och Zimbabwe. På denna sträcka bildar floden Victoriafallen, och längre österut ligger den stora, konstgjorda Karibadammen, även den på gränsen till Zimbabwe. Tre fjärdedelar av landet tillhör Zambezis avrinningsområde. Zambezifloden är vid sin lägsta punkt, 329 meter över havet, även landets lägsta punkt.
Klimat De lägst liggande delarna av Zambia har tropiskt klimat, men höjden över havet gör att klimatet i det mesta av landet har subtropisk prägel. Medeltemperaturen för juni och juli, som är årets kallaste månader, är cirka 15–18 °C. Den varmaste årstiden är vid början av regnperioden, i regel i oktober, som har en medeltemperatur på 24–27 °C. Det ekvatoriala regnbältet drar in över landet när det södra halvklotet har sommar. Inom loppet av oktober till april faller det cirka 750 mm nederbörd längst i söder, och nära 1 500 mm i norr. Från maj till september är det torrperiod, som är särskilt tydlig längst i söder.
Zambias klimat Varmast Max Min Kallast Max Min Årsnederbörd Våtast mm Torrast mm Livingstone okt 34 19 april 30 15 675 feb 89 juli 0 Lusaka okt 31 18 juli 23 9 835 jan 231 aug 0 Kasama okt31 17 juli 24 10 1310 mars 277 juni–sept <3
Zambia drabbades av svåra översvämningar efter kraftigt regnväder i december 2008 och början av januari 2009. Översvämningen förstörde vägar, broar, jordbruksytor, vattenkällor, brunnar och skolor.
Naturskydd och miljöproblem Några av Zambias största miljöproblem är luftföroreningar och surt regn på grund av gruvorna, kemikalier som smutsar ner vattnet, jorderosion samt tjuvjakt som allvarligt hotar många djur, bland annat flodhäst, elefant, antilop och de stora kattdjuren. Zambia har skrivit under Kyoto-protokollet om klimatförändringar.
Styre och politik
Administrativ indelning miniatyr|Zambias provinser. Zambia är indelat i tio provinser: Central, Copperbelt, Eastern, Luapula, Lusaka, Muchinga, North-Western, Northern, Southern och Western Province. Dessa delas i sin tur in i 103 distrikt.
Politik Partiet Movement for Multiparty Democracy (MMD) satt mellan 1991 och 2011 i regeringsställning. Vid presidentvalet 2011 besegrade dock Patriotic Fronts Michael Sata den sittande presidenten Rupiah Banda (MMD). Michael Sata var landets president fram till sin död 28 oktober 2014 då Guy Scott tog över som tillförordnad president. I det extra presidentvalet 20 januari 2015 vann regeringspartiets kandidat Edgar Lungu över huvudmotståndaren Hakainde Hichilema.
Vid parlamentsvalet 2006 erhöll förutom MMD följande politiska grupperingar parlamentarisk representation: Patriotic Front, United Democratic Alliance, United Liberal Party och National Democratic Focus. Därtill kom ett par oberoende parlamentariker samt åtta ledamöter som utnämnts av presidenten.
Valet i augusti 2021 vanns denna gång av Hichilema och Lungu lämnade ämbetet.
Rättsväsen Zambias rättsväsen är baserat på engelsk common law, men har efterhand fått en mer zambisk prägel. Domstolarna har traditionellt varit relativt oberoende. Den högsta instansen är High Court, som omfattar en chefsdomare och fyra andra domare. Det finns även en Supreme Court, som huvudsakligen är en appellationsdomstol. Vidare omfattar domstolsväsendet tre klasser av Magistrate's Courts, där klasserna definieras efter målens allvarlighet eller viktighet. Domarna i de högre domstolarna utnämns förutom chefsdomaren av presidenten, de i de lägre domstolarna av Judicial Services Commission.
Internationella relationer Zambia är medlem av FN och de flesta av FN:s organisationer, bland andra Världsbanken, och dessutom av Samväldet, Afrikanska unionen (AU), Världshandelsorganisationen, Southern African Development Community (SADC) och Cotonouavtalet.
Ekonomi och infrastruktur Zambia har goda naturliga förutsättningar för ekonomisk utveckling, både inom lantbruk och gruvdrift, inklusive förhållandevis god tillgång på vatten för både bevattning och kraftproduktion. Landet är väsentligen ett jordbrukssamhälle, men en stark gruvsektor har bidragit till en relativt hög grad av industrialisering. Gruvdriften är framförallt baserad på landets stora koppartillgångar, och gruvorna i Copperbelt har under flera decennier varit viktig för sysselsättningen och som bidrag till nationens ekonomi. Samtidigt har det stora beroendet av koppar som den enda, dominerade exportartikeln, gjort den zambiska ekonomin utsatt för prissvängningar på den internationella marknaden. Prisnedgången på koppar från mitten av 1970-talet medförde betydande ekonomiska problem som fortplantade sig till hela det zambiska samhället.
miniatyr|vänster|Koppargruva i Kitwe. Tron på gruvdrift som en drivkraft för industrialisering, särskilt på 1960- och 1970-talen innebar att utvecklingen av lantbruket, som sysselsätter majoriteten av befolkningen delvis negligerades. Detta har bidragit till bristande social och ekonomisk utveckling på landsbygden och till utbredd fattigdom, trots att Zambia normalt är i stånd att vara självförsörjande på livsmedel. Sviktande intäkter från slutet av 1970-talet bidrog också till att denna sektor förföll till följd av sviktande nyinvesteringar. Zambia gick in i en djup ekonomisk kris som man från 1980-talet försökte lösa bland annat genom ekonomisk strukturrationalisering efter påtryckningar från bland andra Världsbanken och IMF, och med ytterligare liberalisering – inklusive privatisering av statliga företag – på 1990-talet. Ekonomin har ytterligare försvagats till följd av hiv/aids. Zambia är ett av de länder som har drabbats hårdast av epidemin, vilket bland annat har lett till en minskning av arbetskraften både i den moderna sektorn och i jordbruket, samt bidragit till ytterligare press på sjukvården såväl som på familjer och lokala samhällen.
Den ekonomiska utvecklingen sedan självständigheten har i hög grad påverkats av regionala politiska förhållanden, med krig i grannländerna Angola, Kongo-Kinshasa, Moçambique, Namibia och Zimbabwe, samt kampen mot apartheid i Sydafrika. Zambia anslöt sig till den internationella bojkotten av den illegala regimen i Rhodesia 1965, och undvek till 1978 att exportera sina varor genom landet till utskeppningshamnar i Sydafrika. Under andra halvan av 1970-talet ledde kriget i Angola till att järnvägsförbindelsen till Lobito och dess hamn bröts, och Zambia blev i stället beroende av förbindelserna österut, genom Tanzania. Zambia tog också emot ett stort antal flyktingar från grannländerna.
Näringsliv Jord-, skogsbruk och fiske På det relativt torra platålandet odlas särskilt majs och tobak. Trots att merparten av befolkningen är sysselsatt inom jordbruket är jordbruksproduktionen låg.
Energi och råvara Naturtillgångar i landet är koppar, kobolt, zink, bly, kol, smaragd, guld, silver, uran och vattenkraft.
Zambia är rikt på metaller och mineraler, och i landet utvinns bland annat koppar, kobolt, kol, bly, zink, mangan, silver, järn, kalksten och ädelstenar. Sektorns ekonomiska betydelse har sjunkit efter en höjdpunkt tidigt på 1970-talet, och stod under det tidiga 2000-talet för under 10 % av BNP och sysselsatte cirka 10 % av den yrkesföra befolkningen. Industriell gruvdrift har drivits från tidigt 1900-tal, med bly, zink och koppar som de första produkterna. Gruvorna nationaliserades (med 51 %) 1971, och 1973 tog regeringen full kontroll över de två största gruvföretagen. Dessa slogs 1982 samman till Zambia Consolidated Copper Mines, världens näst största kopparföretag, som under andra halvan av 1990-talet privatiserades. Företaget styckades upp och såldes, och processen slutfördes 2000.
Zambias viktigaste enskilda metall är koppar, och mycket av landets utveckling har varit knuten till exporten av koppar, som under längre perioder har stått för mer än 90 % av landets exportintäkter, innan den sjönk under 1990-talet. Förekomsterna har tunnats ut och produktionen har sjunkit, bland annat på grund av bristande investeringar och underhåll. Intäkterna och lönsamheten har sjunkit både som en följd av lägre priser och lägre produktivitet, samt av dyrare produktion. De största gruvorna ligger i en tio mil lång zon längs gränsen mot Katanga-regionen i Kongo-Kinshasa, känt som Copperbelt (Kopparbältet).
Den näst viktigaste metallen är kobolt, men också produkten av detta varierar med svängningarna i de internationella marknadspriserna. Utvinningen av smyckestenar ökade på 1990-talet, men en betydande andel av produktionen utförs illegalt. Vid Kabwe (Broken Hill) utvinns fortfarande en del bly och zink, och i östra delen av landet finns stora tillgångar av fosfat. Zambia har även driftsvärdiga förekomster av marmor, delvis av hög kvalitet. I landet finns också mindre förekomster av bland annat guld och silver.