Kenya (i äldre svenska stavat Kenia) [ke:'nja; engelskt uttal ke'njə eller ki:'njə], formellt Republiken Kenya (), är en suverän stat och republik i Östafrika, vid Indiska oceanen, gränsande till Etiopien, Somalia, Sydsudan, Tanzania och Uganda. I landet ligger Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg efter Kilimanjaro.
Historia
Kenya före den europeiska kolonisationen miniatyr|vänster|Karta över Kenya, som visar större sjöar och städer. Flera miljoner år gamla fynd av människor har gjorts i det som idag är Kenya, exempelvis runt Turkanasjön. Under senare tider har olika folk vandrat till Kenya, vissa har invandrat västerifrån och andra folk norrifrån från Nildalen.
Stenålderskulturen med jägare och samlare trängdes under första årtusendet e.Kr. bort av bantufolk från väster. Bantukulturen innebar en övergång till järnålderskultur, vilket i Kenya omfattade avancerade terrassodlingar och stenhus.
En arabisk kolonisation påbörjades från 700-talet med bosättningar i kustlandet, från Somalia i norr och ner till Moçambique. Arabiska grupper och bantufolk utvecklade tillsammans swahilikulturen. Under medeltiden bedrev swahilikulturen handel med regioner långt bort, bland annat med Persien, Indien och Kina.
I de inre delarna av Kenya hämtades slavar och elfenben som byttes mot metaller, keramik, salt och tyger. Längs handelslederna spreds både swahili och islam.
Under 1400-talet började massajerna vandra söderut från sin tidigare hemvist vid Turkanasjön. Mot slutet av 1600-talet och början av 1700-talet anlände de till sitt nuvarande område som sträcker sig över de centrala delarna av Kenya och Tanzania.
Europeisk närvaro På 1500-talet såg swahilikulturens handel en kraftig nedgång i samband med att portugisiska handelsmän etablerade handelsvägar till Indien. I och med portugisernas närvaro infördes växter från Amerika som kassava, majs och tobak i Kenya. 1592 förvärvade portugiserna ett område kring städerna Malindi och Mombasa men förjagades 1728 av araberna.
Hela kusten ned till Moçambique vanns 1784 av imamen av Muskat (nuvarande Oman) och 1858 kom området under sultanatet Zanzibar.
I sydväst dominerade luokulturen, i nordväst luhya, i centrala delarna av landet kikuyu, embu och meru och i östra inlandet kamba. Senare växte sig massajriket starkt i nuvarande södra Kenya och norra Tanzania, för att nå sin storhetsperiod i mitten av 1800-talet.
Inlandet kom att öppnas för utländska intressen genom de anglo-indiska ångbåtbolagen.
En brittisk intressesfär bildades, indiska köpmän slog sig ned i hamnstäderna och sultanen av Zanzibar erbjöd 1877 ett brittiskt ångbåtsbolag att arrendera det inre av Kenyas fastland.
Storbritannien utnyttjade inte tillfället, och istället kom tyskar att bilda ett intressebolag för exploatering av Kenyas inland. Genom en konvention 1886 kom de tyska och brittiska intressesfärernas gränser att dras upp, och 1888 upprättades ett protektorat under British East Africa Company. Området kallades efter kompaniets initialer Ibea.
Genom Helgoland-Zanzibar-fördraget med Tyskland 1890 förvärvade Storbritannien bland annat Jubaland, Wituland och Uganda. Jubaland och Witu kom att förenas med Ibea till det som blev Kenya. Kenya planerades ursprungligen som ett arabrike under brittiskt beskydd, men efter ett arabiskt uppror 1895 gjordes Kenya istället till koloni.
Brittiskt styre Under det brittiska kolonialväldet var Kenya en del av Brittiska Östafrika från 1895. Britterna upprättade ett protektorat 1895 och 1896 påbörjades en järnväg tvärs igenom landet för att skapa en förbindelse mellan grannprotektoratet Uganda och kusten vid Mombasa.
Man främjade utvandringen från Storbritannien till Kenya, och 1914 fanns flera tusen brittiska jordbrukare i det bördiga området i sydväst. Här odlade de med billig afrikansk arbetskraft kaffe på jord som tidigare brukats av kikuyu- och massajfolk.
De indier som hade byggt järnvägen blev kvar i landet för att sköta den, och de kom så småningom att spela en allt viktigare roll inom affärslivet. 1920 omorganiserades landet och förvandlades till kronkolonin Kenya. 1926 avträddes Jubaland till Italien.
Självständighetstiden
Efter ett blodigt uppror, Mau-Mau-upproren på 1950-talet, blev landet självständigt den 12 december 1963 och blev republik året därpå.
Den förste presidenten och frihetskampshjälten Jomo Kenyatta ledde Kenya från självständigheten tills han avled 1978, då presidentposten övertogs av Daniel Arap Moi.
1982 gjorde det regerande partiet Kenyan African National Union (KANU) sig till det enda legala partiet.
Moi kämpade hårt mot den politiska liberalisering som till slut kom 1991, men oppositionen var splittrad och lyckades inte välja bort KANU vid valen 1992 och 1997. Dessa val utmärktes av våld och valfusk, men anses ändå i allmänhet ha speglat folkets vilja.
Geografi
I norr gränsar Kenya till Somalia, Etiopien och Sydsudan, i väster mot Uganda och i söder till Tanzania.
Topografi miniatyr|Mount Kenya har Kenyas högsta toppar, som högst 5 199 meter över havet.
Kenya har fått sitt namn efter den utslocknade vulkanen Mount Kenya, som är landets högsta berg. Landskapet är omväxlande. Afrikas stora dalsänka, Östafrikanska gravsänkesystemet, skär genom landet i nordsydlig riktning. Längs sänkan ligger flera sjöar och slocknade vulkaner. Bland sjöarna i området kan nämnas världsarvet Elementaitasjön.
Från kusten vid Indiska oceanen i öster stiger landet till en högplatå, de så kallade Vita högländerna, som blev centrum för plantagejordbruken under kolonialperioden. Huvudstaden Nairobi ligger mellan den tempererade högplatån och de sydliga savannerna.
I väster finns ännu en högplatå som planar ut mot Victoriasjön. Här odlas te och kaffe. Grönskan är frodig och det finns en del tropisk regnskog. De låglänta områdena vid Victoriasjön drabbas emellanåt av översvämningar under regnperioderna.
I norr är det stäpp och halvöken. Nederbörden är låg och torkan utgör ett ständigt hot mot nomadbefolkningens boskap. Turkanasjön vid gränsen till Etiopien dominerar landskapet. Den 25 mil långa sjön är hemvist för nilkrokodiler och fåglar.
Klimat Klimatet varierar från tropiskt vid kusten till torrt i inlandet. Ibland förekommer längre torrperioder, och under regntiden mellan mars och maj kan översvämningar inträffa.
Landet mottar en hel del solsken året runt och sommarkläder bärs allmänt året om. Det är dock vanligtvis svalt nattetid, vid gryningen och på hög höjd.
+ Årsmedeltemperaturer Ort Höjd ö h (m) Max (°C) Min (°C) Mombasa kuststad 17 30,3 22,4 Nairobi huvudstad 25,2 13,6 Eldoret 23,6 9,5 Lodwar torr slätt i norr 506 34,8 23,7 Mandera torr slätt i norr 506 34,8 25,7
Naturskydd och miljöproblem miniatyr|En giraff i Nairobi National Park med Nairobi i bakgrunden. miniatyr|En safarirutt i Tsavo East nationalpark.
På savannen som fortsätter in i norra Tanzania finns några av de berömda nationalparkerna: Masai Mara, Amboseli, Tsavo East nationalpark och Tsavo West nationalpark. Aberdare är en av nationalparkerna i landet; den grundades 1950.
Några av Kenyas miljöproblem är vattenföroreningar, tjuvjakt på de vilda djuren samt avskogning med åtföljande jorderosion. Ungefär 70 % av elektriciteten produceras av fossila bränslen, 18 % av vattenkraft och resterande på annat sätt. Planer finns på att importera el från Etiopien som har en stor vattenkraftspotential.
Styre och politik
miniatyr|stående|Tidigare presidenten Mwai Kibaki.
Författning och styre Kenya är en representativ demokratisk republik med presidentialism, där Kenyas president är såväl statschef som regeringschef i ett flerpartisystem. Efter en folkomröstning 2010 har landet två kammare. Folkomröstningen gav även landets president mindre makt.
Nationalförsamlingen har totalt 350 ledamöter varav 290 väljs i allmänna val. Därutöver utses 12 ledamöter av regering och opposition tillsammans, 47 platser är dessutom vigda för kvinnor som väljs på regional nivå. Talmannen väljs av parlamentet.
Presidenten och dennes ministrar kan avsättas av nationalförsamlingen.
Överhuset, som infördes 2013, har 68 ledamöter.
Val till parlamentet liksom presidenten väljs i allmänna val vart femte år. Rösträttsåldern är 18 år.
Verkställande makt utövas av regeringen. Lagstiftande makt är nedlagd både i regering och Kenyas nationalförsamling. Den dömande makten är oberoende av den verkställande och den lagstiftande. Det fanns dock en växande oro speciellt under förre presidenten Daniel arap Mois mandatperiod över att den verkställande makten alltmer blandade sig i rättsväsendets angelägenheter.
Administrativ indelning
Kenya är sedan 2013 administrativt indelat i 47 län, sedan den förändring i indelningen från provinser till län som antogs i samband med den nya konstitutionen 2010 i och med valet 2013 trädde i kraft.
Före denna förändring var Kenya administrativt indelat i ett huvudstadsområde (national capital area), Nairobi, och sju provinser (engelska: provinces, swahili: mkoa): Centralprovinsen, Kustprovinsen, Östprovinsen, Nordöstra provinsen, Nyanzaprovinsen, Rift Valley och Västprovinsen.
Politik President Moi avgick efter valet 2002. Mwai Kibaki, som var presidentkandidat för en enad oppositionsgrupp, Nationella regnbågskoalitionen, besegrade då KANU:s kandidat Uhuru Kenyatta, son till Jomo Kenyatta.
Valet 2007
Den 27 december 2007 hölls parlaments- och presidentval. President Mwai Kibaki kandiderade för Partiet för nationell enighet, en union av flera partier, bland dem KANU. Hans främste utmanare var Raila Odinga från Orangea demokratiska rörelsen (ODM). Kibaki utropades till segrare, vilket genast följdes av anklagelser om valfusk.
Krieglerkommissionen, som under sommaren 2008 utredde valet, konstaterade i sin slutrapport att valet varit så dåligt genomfört att det var omöjligt att i efterhand avgöra vem som borde ha vunnit. Våldsamma protester bröt ut redan under den utdragna väntan på valresultatet, och sedan Kibaki snabbt avlagt presidenteden utbröt oroligheter runt om i landet. I ett par månaders tid spred sig våldsamheterna med etniska förtecken över framför allt de västra delarna av landet även mellan folkgrupper som levde i sämja, men där gamla oförrätter nu åter kom till ytan. Röda Korset i Kenya uppgav, i början av 2008, att över 1 000 människor dödats i politiskt våld efter valet.
FN:s chefsmedlare Kofi Annan anlände i slutet av januari till landet för att inleda förhandlingar mellan representanter för Kibaki och Odinga, vilket resulterade i en koalitionsregering, med Kibaki som president och Odinga på en nyinrättad premiärministerpost. Samarbetet har dock inte varit friktionsfritt och regeringen sattes under hård press i oktober 2008, då domare Philip Waki i samband med krav på en tribunal släppte en utredning om den politiska inblandningen i våldsamheterna. Rapporten överlämnades till Kofi Annan tillsammans med en förseglad lista på misstänkta högt uppsatta politiker, poliser och andra dignitärer, som snarast borde ställas till svars för att ha underblåst de folkliga upploppen. Lagförslaget om en tribunal som politikerna tog i december 2008Tribunal ska utreda Kenyavåld TT-Reuter DN (2008-12-17) ser dock enligt lokala medier ut att etablera en ganska svag juridisk process, där få politiker lär fällas eller tvingas lämna sina jobb. Lokala människorättsorganisationer varnade för att en verkningslös tribunal kommer att spä på de problem som ledde till våldet 2008.
Waki-rapportens stipulerade grundlagsändring samlade inte heller nödvändiga två tredjedelars majoritet och avvisades av parlamentet. Så det rättsliga efterspelet har ännu inte lett till att de ansvariga för våldet har kunnat ställas till svars.