Island (;Landet kallas ibland felaktigt () för Republiken Island, och ibland för dess motsvarighet "Lýðveldið Ísland" på isländska, men det officiella namnet är likt Kanadas enbart landets namn. Ett exempel på det förra är namnet på Islands grundlag, som på isländska heter "Stjórnarskrá lýðveldisins Íslands" och ordagrant betyder "Grundlagen för republiken Island", notera "republiken" med inledande liten bokstav. Islands president har den officiella titeln "Forseti Íslands", vilket inte inkluderar ordet "republik", något som är vanligt i andra republiker. ) är en europeisk republik som omfattar ön med samma namn samt tillhörande mindre öar. Island ligger i norra Atlanten mellan Grönland och Färöarna, precis söder om norra polcirkeln (förutom ön Grímsey).
Trots detta läge har landet ett mildare vinterklimat än norra Sverige eftersom milda vattenströmmar förs förbi ön av nordatlantiska driften. Dock kan somrarna vara ganska kyliga och ha mycket nederbörd. Islands huvudstad, liksom landets största stad är Reykjavík.
Island har 2026 en befolkning på och är, med en area på km², det geografiskt 17:e största landet i Europa, något större än Ungern. Trots att landet har en förhållandevis stor yta, i jämförelse med andra europeiska länder, är Island det europeiska land som har lägst befolkningstäthet, med omkring 3 invånare per kvadratkilometer.
Enligt Landnamnsboken inleddes bosättningen av Island under 800-talet. Under de följande århundradena emigrerade norrmän, och andra skandinaver om än i mindre utsträckning, till Island. De flesta boende härstammar i dag från skandinaviska och gaeliska bosättare. På senare år har dock polacker och andra invandrargrupper etablerat sig, vilket befäst en allt mer internationell prägel.
Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati. Det isländska parlamentet Alltinget har sina rötter i det ting som hölls år 930 i Tingvalla.
Island hade 2006 världens högsta levnadsstandard med ett Human Development Index på 0,968, men har sjunkit i rankningen sedan finanskrisen 2008 och hamnade 2011 på plats 16.Human Development Statistical Update År 2021 hamnade Island på tredje plats.
Historia
I isländsk tradition berättas att iriska eremiter, paper, redan på 700-talet hade tillfälliga bosättningar på Island, men det saknas arkeologiska bevis för det. I mitten av 800-talet kom färingen Naddodd och svensken Gardar Svavarsson till Island. Den senare var son till Svavar den svenske som ägde gods på Själland. Gardar uppges ha varit den som först nådde den isländska ostkusten. Han seglade runt ön och övervintrade där. Sommaren därefter, vid ankomsten till Norge, prisade han ön: "härefter blev landet kallat Gardarsholm, och det var på den tiden skogbevuxet mellan fjäll och strand".Landnámabók, del 1, kapitel 3. Vikingen Floke Vilgerdarson från Rogaland sägs vara den som namngav Island och den som först odlade upp ett stycke mark, dock utan framgång. Efter honom kom två norska fosterbröder vid namn Ingolf Arnarson och Hjörleif till ön. De var ifrån Fjaler i Sunnfjord och lämnade Norge omkring år 870 med två skepp fullastade med folk, husgeråd och boskap. Vid åsynen av Island vräkte Ingolf sina högsätesstolpar överbord för att låta gudarna anvisa lämpligt boställe. Dessa hittades efter tre år vid platsen där han byggde sin gård, som gavs namnet Reykjavík, Rökviken, efter sina heta, rykande källor. Då var Hjörleif redan död, ihjälslagen av sina trälar. Ingolf var den förste som bosatte sig permanent på Island.
Ön koloniserades därefter i snabb takt av norska invandrare, främst stormän som emigrerade från Norge, när kung Harald Hårfager enade Norge och gjorde sig till ensam härskare genom det stora sjöslaget vid Hafrsfjord år 872. Norge och Island bildade 1262 en union.
Sedan Norge hade ingått union med Sverige efter freden i Kiel förblev Island, med Grönland och Färöarna, danska. 1903 inleddes ett självstyre med egen regering. År 1918 fick Island självständighet, fortfarande i union med Danmark, som konungariket Island (Konungsríkið Ísland). Detta innebar bland annat att Danmark skötte Islands utrikespolitik, medan Island hade självstyre i det mesta och hade gemensam konung (personalunion) med Danmark.
Inför andra världskriget var Island, liksom Danmark, i princip neutralt, men i och med den tyska ockupationen av Danmark den 9 april 1940 övertog den isländska regeringen Islands utrikespolitik och alla landets övriga uppgifter som hittills skötts av den danske kungen och den danska regeringen. En månad senare invaderade och ockuperade Storbritannien Island och kränkte därmed isländsk neutralitet. 1941 tog USA över ockupationen av landet. 1941 utsågs Sveinn Björnsson till Islands riksföreståndare och ersatte därmed den danske kungen som regent.
mini|270px|Det brittiska örlogsfartyget Coventry City och den isländska patrullbåten Albert utanför Västfjordarna Den 31 december 1943 upphörde den dansk-isländska förbundslagen. Den instabila situationen mitt under ett världskrig gav upphov till diskussionen om Island skulle klippa de sista banden till Danmark, och från den 20 maj 1944 och fyra dagar senare hölls en folkomröstning i denna fråga. Omröstningen hade två frågor: Om personunionen med Danmark skulle avskaffas och i så fall om monarkin skulle bevaras eller ersättas av en republik. Resultatet gav en överväldigande majoritet på över 98 procent för både avskaffandet av monarkin och införandet av republiken. Island proklamerades formellt som republik från den 17 juni 1944 med Sveinn Björnsson som landets första president.
Från 1952 och framåt har landet utökat sin fiskegräns från 3 till nuvarande 200 nautiska mil; år 1958 (12 nautiska mil), 1972 (50 nautiska mil) och 1975–1976 (200 nautiska mil). Detta ledde till konflikter med Storbritannien, vilka kulminerade med de så kallade torskkrigen som pågick mellan 1958 och 1976. Britterna accepterade inte den utvidgade fiskegränsen och skickade krigsfartyg (fregatter) för att skydda brittiska trålare. De allvarligaste konfrontationerna skedde när Island utökade sin ekonomiska zon till 200 sjömil utanför kusten, vilket gjorde att konflikten blossade upp igen 1975–1976. Den isländska kustbevakningen ingrep mot brittiska trålare och klippte med hjälp av specialbyggda båtar helt sonika av trålarna för dem. Mot den isländska kustbevakningen ställde den brittiska flottan upp 22 fregatter. Det förekom incidenter mellan isländska kustbevakningsfartyg och brittiska fregatter. Konflikten löstes när den isländska regeringen hotade med gå ur Nato och att stänga den amerikanska flygbasen i Keflavík. Storbritannien gick med på att efter den 1 december 1976 inte fiska inom det tidigare omtvistade området. Tursamt nog dog bara 2 personer under konflikten.Útfærsla efnahagslögsögunnar Läst 3 december 2024
Geografi
stående|miniatyr|Karta över Island (en detaljerad karta återfinns här). stående|miniatyr|Vattenfallet Dynjandi i regionen Västfjordarna på nordvästra Island. stående|miniatyr|vänster|Gejsern Strokkur. stående|vänster|miniatyr|Satellitfoto över Island. Topografi och hydrografi Island är en öbildning genom vulkanism och detta präglar landets geologiska karaktär. Naturen på Island anses vara mycket vacker och lockar många turister. Det finns även vulkaner på Island och en av de kända är Hekla med en höjd över havet på 1 491 meter.
Den södra delen av kusten, från sydöstra spetsen Horn eystra till Ölfusás utlopp, bildar en tämligen reguljär båge, eftersom här har bildats en sandslätt av avlagringarna från floderna från Vatnajökull, som är Islands, och Europas, största glaciär. Här finns bland annat få mera framspringande uddar och utan andra inskärningar än de ofta vid flodmynningarna bildade strandsjöarna (lón), som skils från havet av smala sand- och grusrev.
På västra kusten är fjordbildningen däremot stor; här ligger de två stora bukterna Faxaflói och Breiðafjörður. De ligger mellan de tre halvöarna Reykjanes, Snæfellsnes och den stora triangelformiga halvön i nordväst, kallad Västlandet (på isländska Vestfirðir, alltså västfjordarna), vars västpunkt är Bjargtangar. Den sistnämnda halvön består av en mängd vikar, varav den största är Jökulfirðir.
Från norra kusten går fjordarna Húnaflói, Skagafjörður och Eyjafjörður inåt land liksom de öppna vikarna Skjálfandi, Axarfjörður och Þistilfjörður, varemellan halvön Melrakkaslétta med Islands nordligaste udde Hraunhafnartangi skjuter fram. Þistilfjörður begränsas i öster av den smala halvön Langanes, som bildar Islands nordostliga, långt utlöpande näs (se även Islands ytterpunkter).
Östra kustens fjordar är många, men mindre än vid den västra kusten. Med undantag av sydkusten, som till största delen är jämn och sandig, är Islands stränder i allmänhet branta, med en mängd höga brådstupande uddar och långa, vågräta och i terrasser uppstigande fjällmurar.
Flera jämförelsevis små öar samt en mängd holmar och skär omger kusterna. Bland öarna finner man Västmannaöarna vid sydkusten (isländska Vestmannaeyjar), varav endast en ö, Hemön, är bebodd. Vidare finns Viðey i Faxaflói, de många öarna i Breiðafjörður (bland dem Flatey), Drangey och Málmey i Skagafjörður, Hrísey i Eyjafjörður samt, utanför Skjálfandi, norr om polcirkeln, Grímsey.
Klimat Islands klimat påverkas i stor utsträckning av de havsströmmar som omger ön. Havets temperatur omkring landet påverkas av en gren av Golfströmmen, Irmingerströmmen från sydväst, som värmer upp vattnet. Den längs Grönland löpande polarströmmen tillför ön däremot stundom stora ismassor, som kan ligga kvar på norra kusten långt fram på sommaren. Ostkusten berörs av en annan, nordostlig polarström. De olika strömmarna i förening med ebb och flod åstadkommer våldsamma strömvirvlar (raustir, plural av raust, "röst") utanför de mera framspringande uddarna, som jämte isdriften och fruktansvärda stormar kan göra seglatsen kring Island farlig.
Klimatet varierar mellan olika delar av Island, generellt är sydkusten varmare, blötare och blåsigare än den nordliga delen av landet. Det centrala höglandet är den kallaste delen av Island. Lågliggande inlandsområden i norr är de torraste regionerna. Snöfall på vintern är vanligare i norr än i söder.
Islands värmerekord är 30,5 °C, och uppmättes den 22 juni 1939 i Teigarhorn på sydöstkusten. Islands köldrekord är -38 °C och uppmättes den 22 januari 1918 i Grímsstaðir och Möðrudalur på nordöstra Island. Värmerekordet för Reykjavík är 26,2 °C, och uppmättes den 30 juli 2008. Köldrekordet för Reykjavík är -24,5 °C, och uppmättes den 21 januari 1918.
Fauna Det finns omkring 1 300 kända insektsarter på Island, vilket är ett ganska lågt tal jämfört med andra länder (över en miljon arter har upptäckts världen över). När det gäller däggdjur är emellertid artfattigdomen påfallande. De flesta ordningar saknas mer eller mindre helt, som insektsätare, fladdermöss, hardjur och partåiga hovdjur (som svin och hjortdjur; dock med undantag för ren som inplanterades 1771–1787). Det enda inhemska däggdjuret som fanns när människorna kom var fjällräven, som vid den senaste istiden invandrat till Island över det frusna havet. Vid sällsynta tillfällen har fladdermöss färdats till ön på grund av vindarna, men de är inte kapabla att fortplanta sig där. Bland övriga däggdjur märks minken, som är inplanterad. Isbjörnar, drivande med isflak, har tillfälligt iakttagits utanför kusten. Även gnagarna är dåligt representerade, med brunråtta, mindre skogsmus och husmus som enda representanter. Sälar och valar är däremot vanliga; totalt har Island 17 olika valarter. Det finns inga inhemska eller frilevande groddjur eller kräldjur på Island.
Tamdjuren på Island inkluderar islandsfåret, kycklingar, getter, boskap, islandshästar och isländsk fårhund. Island har mycket får, men antalet har minskat. År 2021 var antalet människor större än antalet får.
Många olika fiskarter lever i de havsvatten som omgärdar Island, fiskeindustrin är en stor del av Islands ekonomi och omfattar nästan hälften av landets export.