Bodens artilleriregemente (A 8) är ett artilleriförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1919–2004 och återigen från 2022. Förbandsledningen är förlagd i Bodens garnison i Boden.Braunstein (2003), s. 211–213Kjellander (2003), s. 250-251Holmberg (1993), s. 29
Historia Bildandet Bodens artilleriregemente bildades den 10 september 1919 genom att Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8) delades till två regementen. Bataljonen tillhörande Karlsborgs fästning bildade Karlsborgs artillerikår (A 10), medan bataljonen tillhörande Bodens fästning bildade Bodens artilleriregemente (A 8). Inför försvarsbeslutet 1925 föreslogs att Bodens artilleriregemente skulle organiseras på tre bataljoner om vardera två fästningsartillerikompanier. Två bataljoner avsågs för det fasta fästningsartilleriet och en bataljon för den rörliga bestyckningen. Denna organisation skulle även bibehållas under repetitionsövningarna, så att fortens batterier skulle kunna erhålla en viss permanent bemanning. Vidare skulle den rörliga bataljonen även bli helt motoriserad. Den 1 juli 1937 tillfördes till regementet ett luftvärnskompani, vilket senare kom att överföras till Luleå luftvärnskår (Lv 7).
1948 års försvarsbeslut Efter andra världskriget var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas, vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att Norrbottens artillerikår (A 5) skulle sammanslås med Bodens artilleriregemente (A 8). Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom Kalla kriget, vilket kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Pragkuppen fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 föll försvarskommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. Dock antog riksdagen försvarskommitténs förslag, vilket i praktiken betydde att Norrbottens artillerikår upplöstes den 30 juni 1951 uppgick i Bodens artilleriregemente.Holmberg (1993), s. 28 Från den 1 juli 1951 tillkom artilleridivisionen från Norrbottens artillerikår (A 5). Ursprungligen var Bodens artilleriregemente ett fästningsartilleriregemente, men kom mer och mer att utvecklas till ett rörligt artilleriregemente. Bland annat genom den artilleridivision som tillfördes från Norrbottens artillerikår. Under 1960-talet kom regementet, som enda förband i Sverige, tillföras 26 vagnar av Bandkanon 1.
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Bodens artilleriregemente till enbart Bodens artilleriregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63) och bildade den 1 juli 1975 försvarsområdesregementet A 8/Fo 63. Detta medförde att Bodens artilleriregemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente) och övriga förband inom försvarsområdet blev B-förband (utbildningsförband). Inom ett försvarsområde hade A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret. Unikt för Bodens artilleriregemente var att man tillsammans med Upplands regemente (S 1/Fo 47) och Livgardets dragoner (K 1/Fo 44) var ett försvarsområdesregemente. Normalt var de brigaduppsättande regementena försvarsområdesregemente.
Försvarsbesluten Den 1 juli 1994 avskildes försvarsområdesstaben från regementet och Bodens artilleriregemente blev då ett B-förband. Försvarsområdesstaben bildade i sin tur ett självständigt förband under namnet Bodens försvarsområde (Fo 63).Braunstein (2003), s. 341 Genom försvarsbeslutet 1996 avvecklades Norrlands artilleriregemente (A 4) den 31 december 1997. I traditionshänseende sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med det avvecklade Norrlands artilleriregemente (A 4), vilket manifesterades vid en ceremoni den 31 december 1997 och från den 1 januari 1998 antogs namnet Norrlands artilleriregemente (A 8). Vidare tillfördes två artilleribataljoner från A 4.
Regementet läggs ner... Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas, vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8 var direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning. Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige, men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därmed skulle en artilleribataljon behållas i Boden och inordnas under Norrbottens regemente (I 19). Den 30 juni 2000 avvecklades Norrlands artilleriregemente som ett självständigt förband. Från den 1 juli 2000 inordnades artilleribataljonen som en utbildningsbataljon i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19). Bataljonen bestod av en bataljonsstab, ett artillerikompani och ett stabskompani. Verksamheten vid artilleribataljonen skulle enligt försvarsbeslutet i möjligaste mån vara en spegelbild av Artilleriregementet (A 9) fast i mindre skala. Den nya artilleribataljonen kom att bestå av tolv fordonsdragna Haubits 77B. Bandkanon 1 antogs aldrig i den nya insatsorganisationen, utan ingick endast i ett demonstratorkompani från 2000 och började därefter fasas ut, för att vara helt avvecklat 2003.
Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att artilleriregementsstaben skulle avvecklas samt att insatsorganisationen skulle reduceras med tre artilleribataljoner 77B och att endast en geografisk plats skulle behållas för utbildning av artilleri. I insatsorganisationen skulle en haubitsbataljon 77B vidmakthålls i låg beredskap, samt att haubitsbataljon 77BD organiseras tidigast 2010. I regeringens avvägning gällande framtidens artilleri, ansåg man att Kristinehamn hade en begränsad verksamhet på en ort. Kristinehamn hade således begränsade möjligheter till samövning med andra funktioner inom arméstridskrafterna. Gällande Boden ansåg regeringen att den platsen hade en lämpligare infrastruktur och generell kompetens för artilleriutbildning. Vidare var Boden med Norrbottens regemente (I 19) integrerad plattform med utbildning av flera funktioner, samt hade en närhet till Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå. Vidare ansågs att lokalisera artilleriet till Boden skulle säkra truppslagets subarktisk förmåga. Därmed föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition 2004/05:5 att Artilleriregementet skulle omlokaliseras från Kristinehamn till Boden. Vidare skulle artilleribataljonen vid Norrbottens regemente (I 19) avvecklas och inordnas i Artilleriregementet. Den 31 december 2004 avvecklades bataljonen, från och med 1 januari 2005 övergick bataljonen till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni för de bataljoner i Boden som berördes av försvarsbeslutet, ceremonin hölls på Norrbottens regementes kaserngård. Den 20 december 2005 marscherade artilleribataljonen symboliskt in på det nya kasernområdet. Från den 1 januari 2006 övergick artilleribataljonen till att vara en del av Artilleriregementet (A 9) i Boden.
... och återetableras Den 14 maj 2019 överlämnade försvarsberedningen sin slutrapport till regeringen, där man föreslog hur det militära försvaret skulle utvecklas åren 2021–2025. Försvarsberedningen föreslog bland annat att artilleriutbildning skulle etableras i Kristinehamn och i Villingsberg. Försvarsmakten gjorde en analys av försvarsberedningens slutrapport "Värnkraft", där även Försvarsmakten föreslog att artilleriutbildning skulle utökas. Dock ansåg Försvarsmakten att Skövde garnison med Villingsbergs skjutfält skulle ligga som grund för utbildning av artilleriförband i södra Sverige. Det vill säga Försvarsmakten delade inte Försvarsberedningen syn på att återetablera artilleriet i Kristinehamn. Den 7 juli 2020 meddelade regeringen att man begärde in kompletterande budgetunderlag för 2021 från Försvarsmakten. I uppdraget skulle Försvarsmakten justera budgetunderlaget för 2021, med bland annat att en divisionsartilleribataljon med eldrörsartilleri skulle förläggas från 2021 till Kristinehamn och Villingsberg. Kristinehamn pekades ut som utbildningsort och Villingsberg som skjutfält. Regeringens mål var att etableringen påbörjas i perioden 2021–2025 och nå full kapacitet innan 2030. Den 17 juli 2020 svarade Försvarsmakten på regeringens uppdrag, där man gällande grundorganisationen föreslog att förlägga artilleriutbildningen helt till Villingsberg, framför en delad förläggning med Kristinehamn, då Villingsberg till stora delar redan har en befintlig infrastruktur, skjutfält, förläggningsplatser och utbildningslokaler som kan motsvara utbildningens omfattning. I Kristinehamn föreligger risker kring miljötillstånd avseende skjut- och övningsverksamhet samt att det tidigare garnisonsområdet ägs av privat aktör och därmed används för andra ändamål. I det fall en etablering i Kristinehamn ska genomföras, ansåg Försvarsmakten att ett realiserbart förslag först måste konkretiseras, vilket de själva kan redovisa inför budgetunderlaget 2022.
Inför försvarsbeslutet 2020 presenterade regeringen den 12 oktober 2020 en överenskommelse om att från 2021 återetablera Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn med Villingsberg som skjutfält, för att utbilda två till tre artilleribataljoner för bland annat brigaderna i södra Sverige. Bergslagens artilleriregemente föreslogs av regeringen påbörja återetableringen åren 2021–2025, för att nå full kapacitet under åren 2026–2030. Vidare föreslogs att Artilleriregementet i Boden skulle benämnas Bodens artilleriregemente (A 8).
2020 års försvarsbeslut innebar dock att Artilleriregementet delas i två regementen. Det ena återetableras i Kristinehamn med oförändrat traditionsansvar under det nygamla namnet Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det andra regementet återtar namnet Bodens artilleriregemente (A 8) med oförändrat traditionsansvar från det äldre regementet från 1919. Artilleriregementet kom därmed att upplösas den 31 december 2021 och den 1 januari 2022 återetablerades Bodens artilleriregemente.
Verksamhet Utbildning