miniatyr|300px|Gravyr av akt 4, scen 2från urpremiären publicerad i L'Illustration. Profeten (franska: Le Prophète) är en grand opéra i fem akter med musik av Giacomo Meyerbeer och libretto av Eugène Scribe och Émile Deschamps efter delar av Essai sur les mœurs et l'esprit des nations av Voltaire. Handlingen bygger på Jan van Leidens liv, anabaptistledare och självutnämnd "Kung av Münster" i början av 1500-talet. Operan hade premiär i Paris den 16 april 1849. Kompositören blev den första tysk som utsetts till kommendör av Hederslegionen. Han samlade in den betydande summan av 44 000 franc (cirka 243 500 euro) i upphovsrätt för publiceringen av operan. Den hundrade föreställningen ägde rum efter 27 månader, den trehundrade efter 273 månader den 15 januari 1872. Verket återupplivades 1876 på Palais Garnier och 573 föreställningar gavs fram till 1912.

Bakgrund miniatyr|Jan van Leiden Scribe inspirerades av anabaptisternas revolution i Westfalen ledd av Jan Bockhold eller Jan Bockelson kallad Jan van Leiden (1509 ?-1536). Den huvudsakliga källan som Scribe använder är Voltaires Essai sur les mœurs et l'esprit des nations (1756), men det är troligt att librettisten också hämtade några element från Carl Franz van der Veldes roman Anabaptisterna (översatt till franska 1826) och från Luthers Memoarer (1835) där Jules Michelet översatte Martin Luthers brev och skrifter för att rekonstruera en självbiografi av protestantismens fader och ett kapitel som ägnas åt anabaptisterna och Jan van Leiden.

Scribes libretto tar sig stora friheter vad gäller historisk sanning. Den verklige Jan van Leiden skickades till Münster 1533 av sin mästare Jan Matthijs (som i operan ger sitt namn till en av de tre anabaptisterna, Mathisen) för att konvertera befolkningen till anabaptistiska doktriner. Jans övertygelse var sådan att Matthijs, som betraktades som en profet och som hade kommit för att se sin lärjunges framsteg på plats, fördes till stadens överhuvud av rådmannen så snart han anlände. Han proklamerade sedan värdet av godhet och polygyni (en form av polygami där en man har flera fruar samtidigt). Efter anabaptisternas framgångar kom furstbiskopen Franz von Waldeck att belägra staden. Matthijs hade då visionen att belägrarna skulle besegras utan kamp. Han tog ledningen för en liten trupp och mötte fiendens linjer som massakrerade honom omedelbart (5 april 1534). Jan gifte sig sedan med sin herres änka och utropade sig själv till kung av det himmelska Jerusalem (Münster). Han organiserade stadens motstånd och lyckades avvisa flera övergrepp. Han förråddes dock i juni 1535 och fångades. Dömd till döden avrättades han med två av sina lärjungar den 22 januari 1536, efter en lång offentlig session av tortyr. Deras kvarlevor placerades i tre järnburar som hissade högst upp i tornet i Saint-Lambert-kyrkan, burar som fortfarande kan ses idag.

Jan van Leiden presenteras oftast som en tyrannisk och brutal ledare som inte skulle ha tvekat att få en av sina sjutton fruar halshuggen på allmän plats efter att hon motsatte sig honom. Medan han förespråkade avskaffandet av egendom och förnedringen av att använda sig av pengar, påstås han ha samlat rikedom och utsatt medborgarna i staden Münster för tvångsarbete.

Scribe kunde bara förföras av den verkliga Jan van Leidens öde, från mörkret i hans ursprung till triumfen för hans kröning (vars magnifika och överdådiga karaktär Voltaire betonar), sedan till hans svek och avskyvärda död. Anabaptisternas beprövade krav och tidens blodiga äventyr utgör ett särskilt dramatiskt sammanhang som slår mot åskådarens fantasi. Scribe lånar också från Michelet tanken att Jan van Leiden presenterar sig som en profet som skulle ha haft föraningen om sitt kungliga öde långt före sin ankomst till Münster.

Historia miniatyr|Eugène Scribe Det verkar som om Scribe hade planerat att skriva ett libretto om det anabaptistiska upproret redan den 15 oktober 1835 och att han hade delat det med Meyerbeer i december samma år, några veckor före premiären av Hugenotterna.Robert Ignatius Letellier, The Operas of Giacomo Meyerbeer, Fairleigh Dickinson University Press, 2006, 363 p. Både Profeten och Afrikanskan diskuterades. Inledningsvis valde man Afrikanskan som Meyerbeers nästa opera. Han kontrakterades att fullborda verket 1840 men 1838 flyttades tidsramarna fram med ytterligare två år.The New Penguin Opera Guide, s. 573 Meyerbeer skrev även kontrakt på Profeten och som ämne valde paret återigen ett tema baserat på historiska, religiösa konflikter. Kontraktet genom vilket Scribe åtog sig att tillhandahålla en text med titeln Profeten undertecknades dock inte förrän den 2 augusti 1838. Meyerbeer träffade sin librettist den 7 september på sitt gods i Séricourt, nära La Ferté-sous-Jouarre. En vecka efter mötet skickade han denne en lista med skriftliga rekommendationer och sedan planerades en serie arbetsmöten (19 september, 30 september, 6 oktober, 25 oktober, 29 oktober och 6 november) för att följa utvecklingen av skrivandet av librettot. Slutet av november och december 1838 ägnades åt en nypremiär av Hugenotterna och det var inte förrän i början av 1839 som Meyerbeers dagbok återigen nämnde möten om ämnet för den nya operan (16 och 26 januari, sedan 27 mars). Den 9 juni 1839 började Meyerbeer att komponera.

I ett brev som Meyerbeer skickade till Scribe den 30 november 1839 nämndes nya önskemål om ändringar i texten i de två första akterna. Kompositionen fortsatte under hela 1840 under vilken Meyerbeer studerade Händels oratorium Joshua och sedan närvarade vid en föreställning av Jephta för att bättre bekanta sig med andan i bibliska oratorier. Meyerbeer slutförde sitt partitur i början av 1841 och deponerade verket hos sin advokat den 24 mars för att respektera villkoren i kontraktet som undertecknades med Scribe. Han komponerade dock ytterligare några stycken under en kur i Alexisbad i Tyskland i september-oktober 1841.

Efter rykten om svårigheter i skapandeprocessen undertecknades ett nytt kontrakt med Parisoperan den 20 december 1842. Ändå fick den dåliga atmosfär som rådde under operachefen Léon Pillets (1840-1847) administration kompositören att överge sin verk i nästan fem år. Tack vare Meyerbeers stora förmögenhet var det ingen brådska att bli klar med verket och hans åtaganden som hovkompositör hos kung Fredrik Vilhelm IV av Preussen innebar också en försening på ca tio år. När han slutligen återupptog arbetet med Profeten var den i stort behov av revidering. Efter Pillets avgång i juli 1847 återupptog Meyerbeer arbetet med partituret när han återvände till Paris den 31 oktober 1847. Han förklarade sig missnöjd med resultatet och genomförde en revidering av librettot tillsammans med Scribe i början av 1848. Den 11 mars 1848 tecknade han ett nytt kontrakt med Parisoperan och den 14 mars ingick han ett hemligt avtal med poeten Émile Deschamps, med vilken han redan hade arbetat med i Hugenotterna, för att göra ändringar i Scribes text, utan den senares vetskap. Nio arbetsmöten organiseras fram till den 25 mars, förändringarna består huvudsakligen i att klargöra hjältens karaktär och relationerna mellan de tre huvudpersonerna: Jan, hans mor och hans fästmö. Den sopran som han ursprungligen hade tänkt sig till Berthes parti, Cornélie Falcon, hade under tiden förlorat rösten. Meyerbeer gjorde dessutom allt för att se till att rollen som Fidès, som han hade skrivit för Pauline Viardot, inte sjöngs av Rosine Stoltz på grund av hennes affär med operachefen. Tenorpartiet, som var avsett för Gilbert Duprez och som hade ett remarkabelt röstomfång, fick skrivas om för Gustave-Hippolyte Roger. Dagen före premiären blev det ännu fler problem för Meyerbeeer, då operans ledning tyckte Profeten var för lång och Meyerbeer var tvungen att stryka cirka 40 minuter och även en uvertyr som orkestern tyckte var för symfonisk i sitt utformande.

Premiär Operan uruppfördes den 16 april 1849 på Parisoperan. I publiken satt bland annat Chopin, Verdi, Théophile Gautier, Delacroix, Ivan Turgenev och Berlioz. Kostymerna var gjorda av Paul Lormier och dekoren av Charles-Antoine Cambon och Joseph Thierry (akterna 1 och 4), Charles Séchan (akterna 2 och 5) och Édouard Desplechin (akt 3). För första gången någonsin på en scen användes elektriska båglampor (régulateur à arc électrique) konstruerade av Léon Foucault och Jules Duboscq, som skulle imitera effekten av solljus.

Meyerbeer skrev sin dagbok:

"Tisdagen den 10 april till söndagen den 3 juni: De många bekymmerna före och strax efter profetens skapelse hindrade mig från att hålla min dagbok uppdaterad regelbundet. Vi hade 23 repetitioner med orkester. Måndagen den 16 april ägde premiären rum som var mycket lysande. Roger kallades tillbaka efter andra akten, Madame Viardot och Roger efter fjärde akten, och jag själv efter femte akten när jag kom för att hälsa på alla sångare. Blommor och kransar hälsade mig. De första tio föreställningarna genererade rekordintäkter, mellan 9 000 och 10 000 franc, men föll sedan kraftigt med återupptagandet av politisk oro inför valet, den extrema värmen och spridningen av koleraepidemin. Bland artisterna förtjänar Viardot pris, och jag måste tacka henne så mycket för denna framgång. Madame Viardot, Madame Castellan och Herr Roger gjorde alla sina operadebuter i Profeten. Nästan alla större tidningar, med undantag för La Réforme (Castil-Blaze) och La Musique (Frères Escudier), talade för opera. Den 4 maj publicerades min utnämning till kommendör för Hederslegionen i Le Moniteur på förslag av inrikesministern Léon Faucher. Varken jag eller någon av mina vänner hade förväntat oss något sådant. Summan jag fick för utgåvan av partituret är den högsta som någonsin betalats: Brandus gav 19 000 franc för publiceringsrättigheterna i Frankrike, Delafield & Beale 17 000 franc för publiceringen i England och ensamrätten att representera där, Breitkopf & Hartel 8 000 franc för publiceringsrättigheterna i Tyskland, dvs 44 000 franc totalt6. Republikens president, Louis Napoleon, bjöd mig på lunch strax efter att kommendörs rang tilldelades mig."

I de tre huvudrollerna syntes Jeanne-Anaïs Castellan som Berthe, Pauline Viardot som Fidès och Gustave-Hippolyte Roger som Jean. Efter premiären framfördes operan i London på Covent Garden den 24 juli samma år.Kobbé, Gustav, Harewood, Earl of. Kobbé's Complete Opera Book 'Le prophète'. Putnam, London and New York, 1954, pp. 700–706. 1850 spelades den för fullt i Tyskland liksom i Wien, Lissabon, Antwerpen, New Orleans, Budapest, Bryssel, Prag och Basel. Succén fortsatte under hela 1800-talet och in på 1900-talet.

Premiären i Wien 1850, under kompositörens överinseende, markerade höjdpunkten i Meyerbeers konstnärliga karriär. Han skrev i sin dagbok: