Ludvig XIV (), kallad solkungen (le Roi Soleil), född 5 september 1638 i Saint-Germain-en-Laye, Frankrike, död 1 september 1715 i Versailles, Frankrike, var kung av Frankrike och Navarra från 14 maj 1643 till sin död.
Ludvig var son till Ludvig XIII och Anna av Österrike som var dotter till Filip III av Spanien och Margareta av Österrike. Han besteg tronen ett par månader före sin femte födelsedag, men fram till 1661 styrdes riket av kardinal Mazarin. Ludvig XIV var kung i 72 år och är därmed den längst regerande monarken i Europas historia. Ludvig stärkte Frankrikes position som stormakt och införde kungligt envälde i landet. Under hans tid vid makten utkämpade Frankrike tre storkrig: Fransk-nederländska kriget, pfalziska tronföljdskriget och spanska tronföljdskriget.
Ludvigs roll i politiken och i militären fylldes i av namn som Mazarin, Fouquet, Colbert, prinsen av Condé, Bourbon, Turenne, Vauban, Villars med flera. Även på den konstnärliga sidan ökade Frankrikes inflytande genom personer som Molière, Racine, Lafayette, Boileau, de La Fontaine, Le Brun, markisinnan de Sablé, Hardouin-Mansart, Rigaud, Lully, Le Nôtre med flera.
Biografi Fram till 1661 styrdes Ludvigs rike inte av honom personligen, utan av kardinal Mazarin och änkedrottning Anna. Under denna tid vann Frankrike i Westfaliska freden efter det trettioåriga kriget.
När Ludvig personligen tog över regeringen var Frankrike Europas mäktigaste stat. I det vidsträckta tyska kejsarriket hade den franske kungen mer att säga till om än vad den tyske kejsaren hade.
Ludvig lät bygga till det av Ludvig XIII påbörjade slottet i Versailles, som blev den stora förebilden för många andra regenter och furstar runt om i Europa när det gällde att skapa arkitektonisk inramning till furstlig makt.
Uppväxt miniatyr|vänster|Ludvig som bebis med sin amma Longuet de la Giraudiere. Ludvig föddes 1638. Hans föräldrar Anna av Österrike och Ludvig XIII hade varit barnlösa i 23 år och nu var glädjen stor att en tronarvinge hade fötts. Han kallades "Louis-Dieudonné" ("dieudonné" betyder "gudagåva").
Man har lyckats räkna ut att Ludvigs förfäder var 28 % franska, 26 % spanska, 11 % tyska och österrikiska, 10 % portugisiska, 8 % italienska, 7 % slaviska och 7 % engelska.
När Ludvig XIII avled och hans son Ludvig (XIV) blev kung 14 maj 1643 bestämde hans mor att kardinal Mazarin skulle styra landet till dess att Ludvig var myndig.
Under sin uppväxttid sysselsatte sig Ludvig med militära övningar, med litterära studier (som visserligen blev rätt ofullständiga), samt med jakt. Kardinalen själv gjorde honom förtrogen med statens intressen och lärde honom grundligt principerna för obegränsad kunglig makt och erövringspolitik. Den unge monarken överlät med stort förtroende statens ledning åt Mazarin.
Det trettioåriga kriget slutade 1648 med den Westfaliska freden. Freden säkrade Nederländernas självständighet från Spanien och startade även Sveriges inflytande i tyska och europeiska affärer. Men Frankrike tjänade mest på freden. Landet erhöll av Österrike Habsburgs områden i Alsace och några områden i nuvarande Tyskland. miniatyr|220px|Europa efter den Westfaliska freden 1648. miniatyr|Ryttarporträtt med Ludvig XIV och drottning Maria Teresa, 1660. Skoklosters slott. I slutet av det trettioåriga kriget startade fronden, ett inbördeskrig i Frankrike. Detta minskade Frankrikes chanser att dra fördelar av Westfaliska freden. Orsaken till fronden var att makten hade blivit alltför centraliserad. Kardinal Mazarin försökte försvara kungahuset, något som urartade i kravaller i Paris. Folkmassan krävde att få se sin kung. Änkedrottningen flydde från huvudstaden. Strax efteråt skrevs Westfaliska freden på. Louis II Condé slog ner upproret.
Den andra fronden startade 1650, men slogs ned 1653.
Slut på krigen och personligt styre Ett krig mot Spanien hade startat 1635 (i samband med det trettioåriga kriget). Spanien besegrades och 1659 avslutades kriget med freden vid Pyrenéerna. Frankrike erhöll hela Roussillon, Artois samt delar av Flandern och Luxemburg. Ludvig tvingades också gifta sig med Maria Teresia av Spanien, med en hemgift på 500 000 guldécus. De gifte sig den 9 juni 1660. Hela hemgiften betalades aldrig av Spanien, som var bankrutt.
Den 9 mars 1661 dog Mazarin. På morgonen följande dag framträdde Ludvig för ministrarna och förklarade:
Därmed började Ludvig XIV:s självhärskardöme.
Frankrikes ekonomi var mycket dålig, och 1665 gjorde Ludvig Jean-Baptiste Colbert till finansminister. Statsskulden minskades genom ett lättare skattesystem. För att öka exporten av franska varor anställdes professionella arbetare från utlandet, bland annat järnarbetare från Sverige och skeppsbyggare från Nederländerna. Kvaliteten ökade på varorna, exporten ökade och flottan förbättrades. Colbert räknas som en av merkantilismens grundare. miniatyr|220px|Ludvig XIV omkring 1670. Ludvig genomförde också reformer, och skapade ett nytt lagsystem, Code Louis. Det innebar att Frankrike nu hade ett gemensamt lagsystem. Tidigare hade de norra delarna av Frankrike sedvanerätt (coutume) och de södra hade ett romerskt lagsystem. Den nya lagen skyddade också skogarna från förstörelse.
Ludvig förklarade sig 1672 för Franska Akademiens beskyddare och han lät akademien hålla sina sammanträden i det kungliga palatset i Louvre. I samråd med Colbert upprättade han Académie des inscriptions et belles-lettres samt Franska vetenskapsakademin. På samma sätt sörjdes för konsterna. Först stiftades en akademi för de fria konsterna, därpå en fransk konstskola i Rom. Sedan följde en akademi för byggnadskonst och en musikakademi. Ludvig XIV stödde också Molière, Charles Le Brun och Jean-Baptiste Lully, Jean de La Fontaine, Pierre Mignard, med flera ekonomiskt. Han gav uppdrag åt Hyacinthe Rigaud som blev hovmålare. Kompositörer som François Couperin blev berömda under hans tid.
Bland kända byggen kan nämnas Hôtel des Invalides och slottet i Versailles. Giovanni Lorenzo Bernini var arkitekt bakom flera andra kända byggen. Han anställde Claude Perrault till att bygga en ny del i slottet Louvren.
Krig i Nederländerna När Ludvigs svärfar och morbror Filip IV av Spanien avled 1665 blev Karl II av Spanien kung. Ludvig gjorde anspråk på Brabant, ett område i dagens Nederländerna som styrdes av den spanske kungen hade "överlåtits" till hans hustru, Maria Teresia. På grund av detta startade devolutionskriget 1667. Det varade till 1668. Ludvig deltog själv i många operationer och slag i kriget, bland annat belägringen av Lille. Fredsavtalet skrevs i Aix-la-Chapelle 1668. Frankrike erhöll alla erövringar i Flandern och staden Lille.
Det blev ytterligare problem i Nederländerna. Johan de Witt fruktade att Vilhelm III, prins av Oranien skulle skaffa sig mer makt i Nederländerna efter Vilhelm II av Oranien:s död 1650. Detta utlöste en maktkamp, som resulterade i det andra engelsk-nederländska kriget. Englands allierade Ludvig XIV erövrade snabbt både Flandern och Franche-Comté. Detta till trots bildade England, Nederländerna och Sverige 1668 en trippelallians mot Frankrike, vars anspråk i Spanska Nederländerna stod i konflikt med den engelske kungens Karl II dito.
miniatyr|220px|Ludvig XIV av Hyacinthe Rigaud år 1701. Trippelalliansen höll dock inte länge. År 1670 skrev Karl II och Ludvig XIV på det hemliga avtalet i Dover. Man startade då krig mot den gemensamma fienden Nederländerna, det fransk-nederländska kriget. Fransmännen ockuperade stora delar av Nederländerna, och de Witt avsattes. Vilhelm III fick efter det mer makt. Han skapade en allians med Spanien, vilket ledde till freden i Westminster, där England lämnade kriget och återgick till status quo. Vilhelm III gifte sig med Maria II, kusin till Karl II. Ludvig beordrade nu att armén skulle ställas om till en mer defensiv position.
Trots detta erövrades 1674 Franche-Comté och Alsace av fransmännen. Dessutom anslöt sig nu Sverige till kriget, på Frankrikes sida. I Sverige är denna konflikt mera känd som skånska kriget. Frankrike erövrade snabbt Gent och kriget tog slut 1678 med freden i Nijmegen. I fredsavtalet tvingades Spanien avträda Franche-Comté till Frankrike, medan Frankrike återlämnade alla territorier som man hade erövrat från Nederländerna under kriget.
Ludvig själv var mycket missnöjd med fredsavtalet, även om det stärkte Frankrikes position i Europa. Han avskedade diplomaten Simon Arnauld, eftersom han hade varit "för pacifistisk."
Kungen förbättrade armén, men genom diplomati lyckades han göra fler landvinningar. Tack vare de oklara formuleringarna i fredsavtal på den här tiden, kunde han påstå att de territorier som hade avträtts till honom i tidigare fredsavtal, även skulle gälla de områden territoriet tidigare låg i. Detta slutade med att Frankrike ockuperade vissa städer och områden. Bland de ockuperade områdena fanns Strasbourg (ockuperat 1681), Luxemburg och Saarbrücken. Det hela var Vaubans idé.
Strasbourg erkändes som en del av Frankrike 1697, efter pfalziska tronföljdskriget.
På höjden av sin makt I början på 1680-talet tilltog Frankrikes makt kraftigt. Vid Jean-Baptiste Colberts död 1683 hade skatteintäkterna tredubblats och ekonomin förbättrats. Europas furstar började efterlikna Ludvig, alltifrån hans konstsmak, maträtter han åt samt hans mode, till Frankrikes politiska system. Många tog även officiella mätresser, bara för att det gjordes i Versailles. Frankrikes kolonier i Afrika, Asien och i Amerika mångfaldigades. Upptäcktsresanden René-Robert Cavelier gjorde 1682 anspråk på området vid Mississippi och namngav det Louisiane (nuvarande Louisiana) efter Ludvig. miniatyr|150px|Françoise d'Aubigné de Maintenon, Ludvigs andra hustru. miniatyr|300px|Dogen av Genua i Versailles, 15 maj 1685. Målning av Claude Guy Halle. På det religiösa planet försökte han reformera påvens auktoritet. Kungens makt stärktes medan påvens minskade. Ludvig förbjöd påven att skicka legater till Frankrike utan hans personliga medgivande. Biskopar förbjöds lämna Frankrike utan hans godkännande, inga statstjänstemän fick bannlysas av påven med mera.
Han förvandlade Versailles från ett jaktslott som användes av hans far till ett spektakulärt kungligt palats. Det byggdes om i fyra olika byggperioder. Han flyttade officiellt in i slottet den 6 maj 1682. Versailles bländande och respektingivande miljö var respekthöjande för landet, bland högt uppsatta personer, samtidigt som uppmärksamheten inte delades med folket. Hovlivet var lyxigt. Hovmännen levde i ett enormt överflöd av magnifika kläder, samtidigt som fester, middagar med mera nästan alltid hölls på slottet. Hovmännen tävlade också om kungens uppmärksamhet; det var en ära att sitta vid samma bord som Ludvig, eller bära en ljusstake till hans sovrum.
1685 stod Ludvig XIV vid sin makts höjd. Ärkefienden Österrike var ockuperade av Osmanska riket till följd av kriget mot Osmanska riket. Kriget började 1683 och avslutades 1699. Storvesiren hade nästan erövrat Wien, men 1683 lyckades Johan III Sobieski besegra turkarna. Under tiden hade Ludvig XIV fått kontroll över nya områden, till exempel Luxemburg och Strasbourg, vilka skyddade gränsen och Frankrike från en invasion. Efter att den tysk-romerske kejsaren svarat på attacken mot Wien, svävade inte riket i livsfara längre, men det Tysk-romerska riket återtog aldrig de provinser som Ludvig XIV hade annekterat.
Frankrike bombade Genua 1684, som straff för att staden hade låtit spanjorerna låna stadens krigsfartyg i det tidigare avslutade fransk-nederländska kriget. I maj 1685 reste dogen till Paris för att be Ludvig om ursäkt.