Lund

Lund () är centralort i Lunds kommun och ligger i sydvästra Skåne i södra Sverige. Lund har invånare vilket gör det till Skånes tredje största och Sveriges elfte största tätort. Lunds universitet och Lunds stift styrs från Lund. Staden ingår i storstadsregionen Stor-Malmö enligt Statistiska centralbyrån. Lund ligger på en utlöpare av Romeleåsen som avgränsar Lundaslätten i nordöst.

Historik

miniatyr|Frans Hogenbergs avbildning av Lund på 1594-talet ur bildverket Civitates orbis terrarum. miniatyr|upright=0.7|vänster|Lundaslätten med Lunds stadsgräns. Lund i bakgrunden. miniatyr|Kaspar Magnus Espmans karta över Lund från 1784. miniatyr|Karta över Lund från 1790-talet. miniatyr|Lund på 1850-talet. miniatyr|Universitetsbyggnaden. Lund grundades under andra hälften av 900-talet, sannolikt flyttad på kungligt initiativ från ett tidigare läge i Uppåkra fyra kilometer söderut, där arkeologiska utgrävningar har påvisat en bosättning från järnåldern som blivit nedbränd i slutet av 900-talet. De arkeologiska fynden ger anledning att tro att staden vid Uppåkra varit centralort för det bördiga sydväst-Skåne från 400-talet och framåt. Stadens nya läge var strategiskt fördelaktigt. Lund ligger på Romeleåsens sydväst-sluttning, vid vars fot mossar och sankmark utmed Höje å gav extra skydd. Liksom Uppåkra ligger Lund utmed den nord-sydliga landsväg som omges av det land Uppåkra var centralort för. Grundandet av Lund betraktas som ett led i skapandet av ett enat danskt kungadöme.

Kyrka och kristen gravplats dateras till slutet av 900-talet, samtidigt med stadens förmodade grundande. Fram till 1066 hade Lund förbindelser med ärkebiskopssätet i Canterbury. Lund blev biskopssäte 1060, när Danmark organiserades i ett tiotal stift, från 1066 underställt ärkebiskopen i Hamburg-Bremen med gränser motsvarande dagens Lunda-stift plus Bornholm, och 1103 ärkebiskopssäte för Norden. Lund blev metropolitsätet för Norden. År 1085 grundlades Katedralskolan och den är därmed Nordens äldsta skola. Under 1100-talets första hälft byggdes Lunds domkyrka, Allhelgonaklostret och flera mindre kyrkor. Lund var Danmarks viktigaste stad och hade 3 000-4 000 invånare. I början av 1300-talet tappade dock Lund i betydelse till Malmö, som anlagts som ärkebiskopens befästa färjeläge för resor över Öresund, och som hanseatisk hamnstad var i stark tillväxt. Dock behöll Lund positionen som kyrkligt, kulturellt och bildande centrum. År 1425 inrättades Studium Generale i Lund i Gråbrödraklostret i Lund, Danmarks och Nordens första universitet.

Vid reformationen i Danmark 1536 försvagades Lunds ställning, efter det att sedan de kyrkliga egendomarna sekulariserats. I samband med Freden i Roskilde 1658 blev Skåne och därmed även Lunds stift svenskt, och 1666 anlades Lunds universitet för att understödja försvenskningen. Upplösningen av det skånska generalguvernementet och integreringen i Sverige vid frihetstidens början, år 1719, ledde inte till någon märkbar förändring för Lund som förblev en perifer och för Sverige obetydlig småstad. Under och i början av 1700-talet drabbades Sverige av krig och svårigheter. Ömsom svenska och danska trupper förlades i staden, 1703 och 1711 härjade bränder och 1712-1713 böldpest. Det var en hårt prövad stad. Mellan den 6 september 1716 och 11 juni 1718 residerade Karl XII i professor Hegardts hus vid Södergatan, vilket gjorde att Lund under några år blev Sveriges de facto huvudstad.Svenska turistföreningens årsskrift, 1919, , s. 147

Ännu vid 1800-talets början var staden en "akademisk bondby" (enligt Esais Tegnér) med endast cirka 3 000 invånare. Under 1800- och 1900-talen ägde en demografisk och ekonomisk tillväxt rum. Vid sekelskiftet 1900 uppgick befolkningen till 17 000, 1990 bodde i tätorten 65 400 personer.

Av stor betydelse för Lund blev öppnandet av Södra stambanan 1856, och vid seklets mitt började staden industrialiseras, till stor del på basis av lokala råvaror (läderindustri, tegelbruk, mejerier) och närheten till universitetet (tryckerier). Också textil- och verkstadsindustri fanns. Avgörande för Lunds expansion under 1900-talet har dels varit universitets- och sjukvårdsinrättningarnas tillväxt, dels tillkomsten av högteknologiska industrier som Tetra Pak och Gambro, ofta med anknytning till universitetet.

Lund innehar sedan 4 september 2024 ett svenskt värmerekord för september med + 31,1 °C, vilket delas med Helsingborg.

Administrativa tillhörigheter Bebyggelsen ingick i Lunds stad som vid kommunreformen 1862 ombildades till en stadskommun. Delar av ortens bebyggelse kom att från tidigt befinna sig i Lunds socken/landskommun och Sankt Peters klosters socken/landskommun, vilka båda införlivades i etapper, 1913, 1914 och 1944 i stadskommunen. Ortens bebyggelse fortsatte att expandera utanför stadskommunen och 1952 införlivades Stora Råby socken/landskommun och 1967 Torns landskommun, bildad av flera kringliggande socknar. 1971 uppgick stadskommunen i Lunds kommun där Lund sedan dess är centralort.

I kyrkligt hänseende tillhörde orten Lunds stadsförsamling, Lunds landsförsamling och Sankt Peters klosters församling. 1944 bildades av stads- och landsförsamlingen Lunds domkyrkoförsamling, varur 1962 utbröts Lunds Allhelgonaförsamling och 1992 Helgeands församling. År 1992 bildades så Sankt Hans församling och Östra Torns församling vilka 2012 med Stora Råby församling bildade Lunds östra stadsförsamling. Delar av den expanderande orten tillhör även Norra Nöbbelövs församling och före 1992 Vallkärra församling som då uppgick i Torns församling.

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Lunds rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Lund i Lunds domsaga.om Lunds rådhusrätt

Befolkningsutveckling

Stadsbild Se även Lista över byggnader i Lund Se även Arkitektur i Lund miniatyr|Karta över Lund Lund är lågt liggande i söder vid Höje å och reser sig i norr till 86 meter över havet. Vid E22 finns Klosterängshöjden som är en konstgjord höjd av schaktmassor.

När Lund under 1100- och 1200-talet var säte för ärkebiskopen byggdes ett stort antal kyrkor och kloster runt om i staden. Som mest fanns 27 kyrkor i Lund. I och med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster.

Att Lund är en medeltidsstad märks främst i gatunätet som på sina håll har sett likadant ut i århundraden. Dessutom har centrum formen av ett mänskligt hjärta som var typiskt stadsbyggande under medeltiden. Det finns även ett fåtal medeltida byggnader kvar i stadsbilden, såsom domkyrkan, Liberiet, Sankt Peters Klosters kyrka och Krognoshuset. Stäket, Kungshuset i Lundagård och Karl XII-huset på Katedralskolan är andra gamla byggnader. miniatyr|Universitetssjukhuset miniatyr|Katedralskolan miniatyr|"Lunna töser", exempel på nybygge i Lund, Margretedal vid Södra vägen. I övrigt var det fram till slutet av 1800-talet vanligt med korsvirkeshus. Ett sådant är Wickmanska gården. Denna brann ner år 2002, men är restaurerad och inhyser i dag en restaurang.

Under slutet av 1800-talet ersattes många småhus med flervåningshus. Under denna period byggdes bland annat Katedralskolans huvudbyggnad, Östervångsskolan, Grand Hotel, Universitetsbiblioteket, universitetsbyggnaden och flera lasaretts- och universitetsbyggnader. De flesta byggnaderna i Lund härstammar från 1800-talets slut eller 1900-talet.

Gatunätet i Lunds stadskärna är på många ställen många hundra år gammalt. Under 1900-talet gjordes dock en del förändringar. Så här står det i den andra upplagan av Nordisk familjebok, utgiven år 1912: De äldre delarna af staden kunna icke sägas vara välbyggda. Under de senare åren ha dock genom upptagande af nya byggnadsområden, gaturegleringar och liflig byggnadsverksamhet härutinnan gjorts stora förändringar.

Detta fortskred under första halvan av seklet. Under 1960-talet fanns det planer på att skapa en fyrfilig väg rakt igenom stadskärnan i öst-västlig riktning, från Spyken till Svanevägen, det så kallade Gatugenombrottet. År 1958 fattades beslut om att hus skulle rivas för att bygga en trafikled rakt genom Lunds stadskärna. Opinionen svängde dock 1969 då Folkpartiet ändrade ställning i frågan och tillsammans med socialdemokraterna röstade man för att stoppa planerna, därigenom undslapp Lund samma öde som Klarakvarteren i Stockholm och Carolikvarteren i Malmö. Framför allt socialdemokraterna var aktiva för att stoppa gatugenombrottet och bland dem särskilt universitetslektorn Agne Gustafsson.Sverker Oredsson "Genombrottet i Lund",i Vid pass 8000 rutor: en festskrift till Gunnar Sandin, Lund 1990, En del av husen hade dock redan rivits för att trafikleden skulle kunna komma fram, bland annat den prunkande Carlssons Trädgård vid Bankgatan, där det numera finns en bussterminal samt Vårfruskolans park. Detta område är ännu inte återplanterat eller på annat sätt återställt. Under 1970-talet ändrades uppfattning i stort och besparingar gjordes, varför områden som Nöden delvis finns bevarade.

Utanför centrum präglas Lund av universitetets och Tekniska högskolans lokaler, Lasarettet samt bostadsbebyggelse av mer eller mindre utpräglad förortskaraktär. Det finns även äldre bebyggelse i bland annat Värpinge by och delar av Östra Torn.

Många som arbetar i Lund är pendlare. Det finns väl utbyggda kommunikationer med lokaltåg (Pågatågen) och bussar. Samtidigt ser Lund också en tät biltrafik såväl inne i tätorten som på infartsvägar och landsvägar i omgivningen.

De viktigaste infarterna till tätorten är Fjelievägen, Malmövägen och Dalbyvägen. Andra farleder som leder in i orten är E22, Sandbyvägen, Svenshögsvägen, Norra Ringen och järnvägen (Södra stambanan samt Västkustbanan).

Trots att staden har lyckats bevara en mycket stor del av sin medeltida karaktär har ett fåtal gator rivits genom åren. En västligare del av nuvarande Stora Algatan revs under 1800-talets första hälft, en förlängning av Stora Fiskaregatan i centrala Lund revs på 1790-talet och Lilla Kyrkogatan mellan Stortorget och domkyrkan försvann i samband med tillkomsten av Sydsvenska Bankens hus vid Stortorgets norra sida (1913). Utöver dessa har den nordligaste delen av Vårfrugatan omvandlats till kvartersmark. Ingen gata har dock, förutom Lilla Kyrkogatan, rivits på senare dagar. Ett fåtal medeltida gatunamn har även försvunnit, Clemensgatan var uppkallad efter den vikingatida-medeltida S:t Clemens kyrka och var fram till 1920-talet det officiella namnet på den östligaste delen av Lilla Fiskaregatan (från Stora Gråbrödersgatan och fram till Stortorget).

Stadsdelsområden miniatyr|Några av Klostergårdens bostadshus sedda från ängarna utanför Lund

År 2014 fastställdes 29 officiella stadsdelar.Nova försvinner när stadsdelar blir officiella - Sydsvenskan 1 oktober 2014 Innan detta har Lunds stadsdelar endast varit etablerade av hävd. De enda tidigare fastställda stadsdelar är 14 stycken statistiska.Lunds stadsdelar På 1900-talet tillkom ett flertal stadsdelar: Klostergården 1963, Norra Fäladen 1967, Linero 1969, Nöbbelöv 1973, Gunnesbo 1980 och Värpinge 1992.

Stadsdelsområden, officiellt

Centrum Stadskärnan Norra Innerstaden Professorsstaden Södra Innerstaden Norr Nöbbelöv Norra Fäladen Möllevången Norra Universitetsområdet Ideon Pålsjö Stångby Öster Brunnshög Östra Torn Tuna Mårtens Fälad Linero Norränga Söder Råbylund Gastelyckan Stampelyckan Nilstorp Råbyholm Klostergården Sankt Lars Väster Rådmansvången Värpinge Papegojelyckan Västra Innerstaden Kobjer Gunnesbo Pilsåker Västerbro

miniatyr|Statistisk stadsdelsindelning.

Statistiska områden Centrala staden, här ingår den medeltida stadskärnan (det som låg inom den gamla stadsvallen) samt Revingelyckan, Margretedal, Spoletorp och Plantagelyckan. Gunnesbo med Gunnesbo företagsområde. Järnåkra-Nilstorp, här ingår bland annat Järnåkra, Stampelyckan, Nilstorp, Ulrikedal, Gamla klostergården och Råbyholm. Klostergården med Sankt Lars Kobjer med Sliparelyckan Linero med Gastelyckan. Möllevången med Smörlyckan och Sofiaparken Norra Fäladen med Annehem Norra Nöbbelöv med Oscarshem