miniatyr|Rykten om sannolika händelser kan ibland tas för sanning. På bilden människor i New York som firar Tysklands kapitulation i första världskriget fyra dagar innan den verkligen ägde rum. Källkritik är kritisk granskning av källmaterial och bedömning av trovärdigheten av påståenden som ges i en informationskälla. Källkritik är en central vetenskaplig metod för att bedöma vilka uppgifter från en uppgiftslämnare som är trovärdiga.
Källkritikens kriterier utvecklades ursprungligen för historievetenskapen för att värdera vilka uppgifter i historiska och religiösa dokument som är myter eller propaganda, eller har förändrats genom muntlig berättartradition, och vilka som är sannolika. Källkritik har också visat sig vara användbar inom andra vetenskaper, av skolelever, journalister och författare, och av alla som försöker skapa sig en bild av verkligheten ur samhällets informationsflöde.
Kriterierna innebär att man frågar sig vem som är upphovsperson till källan (vilken kunskap personen har), när källan tillkom, varför (om personen är neutral), och om uppgifterna kan kontrolleras och samstämmer med andra oberoende källor.
Förhållningssätt vid uppsatsförfattande Vid skolelevers, universitetsstudenters och forskares uppsatsförfattande (i betydelsen facklitterär utredande text) refererar, recenserar och citerar man ofta andra källor, som man anger i en källförteckning och med källhänvisningar. Då är källkritiken användbar för att avgöra vilka källor som är olämpliga, och vilka man kan sätta störst tilltro till om de motsäger varandra. Uppsatsförfattare bör eftersträva publicerade och sakliga böcker och artiklar som källor, författade av oberoende experter, gärna akademiska forskare. Sådana källor finns tillgängliga på bibliotek, och inskannade på Google Böcker och Google Scholar. För skolelever är nyskrivna läroböcker på lämplig nivå användbara som trovärdiga källor.
Ett källkritiskt förhållningssätt innebär att man vågar ifrågasätta påståenden i källor med sakliga argument. Det innebär att man är särskilt skeptisk mot sådant som icke-experter och icke-neutrala personer skriver i bloggar, på nätforum och på privata webbplatser, mot reklam, politiskt och religiöst vinklade budskap, studentuppsatser, med mera.Hellspong, Lennart: "Källkritisk analys". Studentlitteratur.se. Läst 9 januari 2015.
Vanliga rekommendationer Vanliga rekommendationer till uppsatsförfattare är att ställa sig följande frågor om varje källa: Vem är källans författare? Är författaren expert på området och neutral? I vilket syfte har källan skapats? För att sakligt presentera faktauppgifter, för att göra reklam, för att argumentera för egna åsikter eller för att underhålla? Är informationen aktuell? Går det att hitta något datum för publiceringen? Har andra faktagranskat och godkänt publiceringen? Ligger en myndighet eller stor organisation bakom informationen, och är det viktigt för organisationen att informationen är korrekt? Är källan en forskningspublikation som har granskats av andra forskare? Är källan en lärobok som har getts ut på ett akademiskt läromedelsförlag? Kan andra kontrollera uppgifterna? Uppger författaren i sin tur källor eller sina kontaktuppgifter, eller redovisar författaren tillvägagångssätt som han eller hon har använt för att komma fram till sina slutsatser på ett sätt så att undersökningen eller experimentet kan upprepas? Går det att hitta andra trovärdiga källor? Säger andra källor samma sak?
Vetenskaplig källkritik Inom historievetenskapen har följande fyra kriterier för källkritik som vetenskaplig metod vuxit fram (ursprungligen utvecklade av Leopold von Ranke och för Sverige Lauritz Weibull):
Identifikationen av källan, där man försöker avgöra om dess upphovsman är den som uppges, om källan är äkta eller ett falsarium (äkthetskriteriet), upphovsmannens kunskap, källans tillkomstsituation och avsikten med tillkomsten. Tidskriteriet (även samtidighetskriteriet eller närhetskriteriet), där man bedömer upphovsmannens närhet i tid och rum till den information källan förmedlar, det vill säga om det är förstahandsuppgift från ett ögonvittne (samtidsvittne), eller om muntlig tradition kan ha förändrat uppgiften. Vid forskningsresultat bedömer man tvärtom om källan fortfarande är aktuell eller om det även finns nyare rön, men också om källan är den som först myntar ett begrepp eller återger dess ursprungliga definition. Beroendekriteriet, där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra. Tendenskriteriet, där man bedömer upphovspersonens intresse av att påverka opinioner i en bestämd riktning. Detta innefattar även urvalskriteriet, där man bedömer upphovspersonens val av källor och deras tendens, inklusive en bedömning av vilka källor som saknas som eventuellt skulle kunna förändra utsagan.
mini|höger|Ett utdrag ur Flavius Josefus Testimonium Flavianum har infogats i en 1400-talsavskrift av en annan skrift av författaren, tillsammans med en annan text med klar kristen prägel. Detta andra tillägg har strukits över av en bysantinsk skriftlärd med motiveringen att det saknades i de då kända handskrifterna. Exempel på historievetenskaplig tillämpning av källkritikens fyra kriterier: (1) Identifikation av källan till fragmentet Testimonium Flavianum (se bild) troliggör att det var den judiske historikern Flavius Josefus. Denne var nästan (2) samtida med Jesus och anses (3) oberoende av kristendomen. Fragmentets ursprungliga uppgifter om Jesu historicitet äger i så fall hög trovärdighet. De avskrifter som finns bevarade från 400-talet och framåt innefattar emellertid formuleringar vilka enligt (4) tendenskriteriet inte kan vara äkta, utan har tolkats som senare interpolationer (tillägg) av kristna skribenter. Många forskare menar att det med källkritisk metod går att återskapa en trovärdig text som Josefus skulle ha kunnat skriva, genom att avlägsna tendentiösa formuleringar.
Kategorisering av källor mini|Spridda rykten är ofta själva motsatsen till trovärdig information. Det är svårt att kontrollera källan till informationen och vad som egentligen är sant.
Inom källkritiken kategoriseras källor enligt en hierarkisk ordning:Kristina Alexanderson, Källkritik på internet, IIS internetguide, nr 25. 2016, version 2.0 juni 2016 En primärkälla är ett ögonvittne. En primärkälla har inte granskats, värderats och filtrerats av oberoende experter innan publiceringen. Risken är stor att en sådan har ett icke-neutralt perspektiv. Den kan motsägas av andra källor och ge utrymme åt uppgifter som inte är tillräckligt noterbara för att spridas vidare. Ibland inkluderas även första publicering av vetenskaplig forskning (primärforskning eller originalforskning) i begreppet, även om publikationen kan ha granskats kollegialt av andra forskare innan publiceringen. En sekundärkälla granskar, värderar, tolkar och refererar primärkällor. Om den skrivs av en neutral expert som har använt vetenskaplig metod kan den ha en högre trovärdighet, men det finns också bristfälliga sekundärkällor. En tertiärkälla sammanfattar det som primärkällor, sekundärkällor och andra tertiärkällor har meddelat utan egen analys, ofta mycket summariskt, och riskerar att göra förenklingar. Uppslagsverk, populärvetenskapliga texter och vissa läroböcker och vetenskapliga översiktsartiklar beskrivs som tertiärkällor, och kan vara användbara för att påvisa att en uppgift är välkänd eller en teori är etablerad och central inom ett ämne. Vissa är användbara för att hitta de mest framstående primär- och sekundärkällorna i området.
Att uppge såväl primärkälla som sekundärkälla för en uppgift, och eventuellt också tertiärkälla, underlättar för läsaren att kontrollera och värdera informationen.
Ytterligare aspekter
Källkritik handlar mycket om att skapa sig en uppfattning om den helhet (kontext) vari den presenterade uppgiften ingår. Med bas i denna uppfattning kan man sedan fördjupa metoden för källkritik.
En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt. God källkritik vilar således på god ämneskunskap hos den som gör källkritiken.
Vissa författare (till exempel Alvesson & Sköldberg, 2017) menar, att en källkritisk analys bör kompletteras med "empati" för att förstå situationen vari källan har skapats, vilket enkelt kan beskrivas som en utveckling av identifikationen av källan ovan. Med detta menas att söka sätta sig in i källans (sändarens) situation och förstå det sammanhang varur källavtrycket emanerar.
Tradering är en form av rundgång när medier refererar till varandra om och om igen, och den ursprungliga källan försvinner i mängden. Här är det viktigt att leta rätt på förstahandskällan.Leth/Thurén 2000, s. 23
Internet som källa Via internet sprids allt mer information till en stor publik från privata hemsidor, forum, sociala nätverk, bloggar, hatsajter och tidningars kommentarsfält av personer som själva inte är experter och inte är neutrala. Mellanliggande kontroll saknas ofta från förlag eller redaktioner. Sådana källor innebär att stora källkritiska krav ställs på varje internetanvändare, och de är olämpliga eller tveksamma som källor för uppsatser.
Den som får sin information enbart från internet, i synnerhet från sociala medier, riskerar att hamna i en filterbubbla där endast vissa perspektiv visas. Orsaken är att sökalgoritmer skräddarsyr informationsflödet till personens intressen, sökningar och gilla-markeringar, att personen endast ser information som en begränsad bekantskapskrets sprider vidare, eller att personen främst läser icke-neutrala nyhetskanaler och bloggar.
I en undersökning från 2021 ansåg 17 procent av de svenska internetanvändarna att det var svårt att avgöra om information på nätet som de såg, hörde eller läste var sann eller falsk. 37 procent ansåg tvärtom att det var lätt att avgöra sanningshalten i information på internet. Undersökningen visade vidare att män ansåg att det var lättare att avgöra om information på nätet är sann eller falsk än vad kvinnor gjorde. Samma undersökning visade 2020 att den samhällsgrupp som upplevde att de hade lägst källkritisk förmåga var de med endast grundskoleutbildning (38 %).
4 av 10 svenska internetanvändare hade 2019 fått utbildning i källkritik och hur man värderar information på internet.
Varningslistor Det finns varningslistor över: pseudovetenskapliga webbplatser, som försöker ge sken av att vara vetenskapliga utan att vara det,Faktoiders varningslista - svenska pseudovetenskapliga sajter, 2015-09-11Rationalwiki: Webshites - lista över pseudovetenskapliga men även antivetenskapliga religiösa och politiska sajter (skeptikerorganisation), läst 2017-02-23 eller sprider konspirationsteorier utan bevis viralsajter, som eftersträvar spridning genom klickbeten snarare än rykte som trovärdiga källor.Lista över svenska viralsajter , Mediemänniskan, läst 2016-06-16 bluffwebbplatser som sprider påhittade nyheter, ofta som parodi eller satir,Viralgranskarens varningslista - svenska bluffwebbplatser , tidningen MetroHoax slayer - lista över bluffwebbplatser , läst 2017-02-23 företag med oseriösa försäljningsmetoder på internet.Svensk handels varningslista, läst 2016-10-11 nyhetsrapportering som återkommande använder ifrågasatta källor och presenterar fejknyheter nyhetsrapportering som har en stark ideologisk vinkling i omdömen och ämnesval.
Baserat på onlinetjänsten Web of Trust (mywot.com) och Viralgranskarens varningslista har det tidigare funnits webbläsartillägg som indikerade omdömen för webbplatsers trovärdighet och rykte och ibland kunde vara till hjälp.
Spridning av uppgifter på sociala nätverk miniatyr|Affisch med goda råd för källkritik innan man sprider information på sociala nätverk.Åsa Kronkvists källkritiska tips är värda att dela vidare , Metro 2015-02-24