Agatha Mary Clarissa Christie, Lady Mallowan DBE, född Miller den 15 september 1890 i Torquay, Devon, död 12 januari 1976 i Winterbrook nära Wallingford, Oxfordshire, var en brittisk författare. Hon är känd för sina 66 detektivromaner och 14 novellsamlingar, särskilt de som kretsar kring hennes fiktiva detektiver Hercule Poirot och Miss Marple. Christie har också skrivit den pjäs som innehar världsrekord för att ha spelats under längst tid, Råttfällan, samt under pseudonymen Mary Westmacott även sex kärleksromaner. År 1971 utnämndes hon till Dame av den Brittiska imperieorden (DBE) för sina bidrag till litteraturen.
Christie föddes in i en förmögen familj i övre medelklassen i Torquay. Innan hon gifte sig och bildade familj i London tjänstgjorde Christie på ett sjukhus i Devon under första världskriget, där hon tog hand om soldater som kom tillbaka från skyttegravarna. Under såväl första som andra världskriget arbetade Christie som apoteksassistent, under andra världskriget på University College Hospital i London, och förvärvade då kunskap om de gifter som förekommer i flera av hennes romaner.
Christie är allmänt känd som ”Detektivromanernas drottning” och är tillsammans med Arthur Conan Doyle den författare som har format deckargenren mest. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den nyfikna äldre damen Miss Marple. I början av sin författarkarriär refuserades Christie sex gånger i följd, men motgångarna vände när En dos stryknin, med Hercule Poirot, publicerades 1920. Christie var mycket produktiv och skrev totalt ett åttiotal titlar, såväl romaner som novellsamlingar, ofta två eller tre böcker per år. Trots att hon tyckte om att bryta traditionella mönster i sina deckare – hennes Dolken från Tunis är berömd för sitt överraskande slut – var hon mån om att alltid vara rättvis mot läsaren så att all information för att lösa gåtan finns tillgänglig innan förklaringen ges.
Guinness rekordbok listar Christie som den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Hennes romaner har sålts i cirka 2 miljarder exemplar. Enligt Index Translationum är hon fortsatt den mest översatta författaren, efter att ha översatts till minst 103 språk. Och så var de bara en är Christies mest sålda roman, med hittills 100 miljoner sålda exemplar, samt en av de bäst säljande böckerna genom tiderna. De flesta av Christies böcker och noveller har adapterats till minst en version för TV och radio, och mer än trettio spelfilmer har baserats på hennes verk.
Christie skrev även flera framgångsrika teaterpjäser, där mordmysteriet Råttfällan innehar världsrekordet för den längst spelade pjäsen. Den hade premiär på Ambassadors Theatre i West End den 25 november 1952 och fram till ett avbrott efter den 16 mars 2020, på grund av covid-19 pandemin, spelades den oavbrutet i drygt 67 år och mer än 27 500 föreställningar. Efter pandemin har den fortsatt spelas, inklusive en turné för att fira dess 70-årsjubileum 2022.
År 1955 var Christie den första mottagaren av Mystery Writers of Americas hedersutmärkelse, Grand Master Award. Senare samma år tilldelades Åklagarens vittne Edgarpriset av MWA för bästa pjäs. År 2013 utsågs Dolken från Tunis till den bästa kriminalromanen någonsin av 600 kriminalförfattare i Crime Writers' Association. Den 15 september 2015, i samband med Christies 125-årsdag, utsågs Och så var de bara en till den främsta Christie-boken i en omröstning sponsrad av författarens dödsbo.
Biografi
Bakgrund och tidiga år Agatha Mary Clarissa Miller föddes i Torquay i Devon. Hon var den yngsta av tre syskon, hennes far var en amerikansk fondmäklare vid namn Frederick Alvah Miller (1846–1901) och hennes mor irländskfödda Clara Boehmer (1854–1926). Christie växte upp i England och skaffade aldrig amerikanskt medborgarskap.
Under första världskriget arbetade Christie på ett sjukhus och senare på ett apotek, där hon lärde sig om gifter; något som hon senare ofta skulle använda sig av i sina böcker. Samtidigt började Christie att skriva som svar på en utmaning från hennes syster: ”skriv en kriminalhistoria som är olöslig”. Christies försök, En dos stryknin, som introducerade belgaren Hercule Poirot som detektiv, publicerades inte förrän 1920, men anses vara en klassiker i genren.
På det privata planet sammanträffade bokutgivningen i stort sett med att Christie fick sin enda dotter, Rosalind. Dottern föddes i ett olyckligt äktenskap, inlett 1914, med piloten överste Archibald Christie. Äktenskapet avslutades i samband med en annan milstolpe i Agatha Christies författarskap, den berömda Dolken från Tunis, skriven omkring 1925 och publicerad 1926, som blev mycket omskriven. Överste Christie avslöjade för Agatha att han hade en otrohetsaffär med en annan kvinna i slutet av 1926 och två år senare fullföljde de skilsmässan.
Försvinnandet och senare år I december 1926 blev det stor uppståndelse i engelska pressen då Agatha Christie var spårlöst försvunnen. Hennes bil återfanns övergiven vid ett kalkbrott. Efter elva dagar återfanns hon på ett hotell i Harrogate, registrerad under sin makes nya kvinnas namn. Hon påstod sig ha tappat minnet på grund av ett nervöst sammanbrott orsakat av moderns död"Agatha Christie - den engelska författare som 'klår' Shakespeare", Jon-Egil Forness, DAST Magazine nr 4, 1995, sid 38-40 och det stormiga första äktenskapet. Än idag går åsikterna isär huruvida detta var ett publicitetstrick, en hämnd på maken eller en verklig minnesförlust, men Christie höll ända fram till sin död fast vid historien att hon tappat minnet. I Christies novell Mr Davenheim försvinner (finns med i boken Poirots små grå celler från 1924) säger Poirot följande om försvinnanden "Försvinnanden kan delas in i tre kategorier. Det första och vanligaste är det frivilliga försvinnandet. Det andra utgörs av fall av så kallad minnesförlust, en företeelse som är sällsynt men kan vara äkta." 1979 kom filmen Mysteriet Agatha som behandlade försvinnandet. 2018 kom en film till, Agathas gåta på samma tema med en fiktiv historia om vad hon gjorde då hon var försvunnen.
miniatyr|200px|Christies gravvård Några år efter försvinnandet mötte Agatha Christie Max Mallowan, en brittisk arkeolog som hade specialiserat sig på Mellanöstern. Mallowan var 14 år yngre än hon. Trots att han var katolik och hon var frånskild gifte de sig 1930. Som författare behöll hon namnet Agatha Christie, men privat kallades hon fru – sedermera lady – Mallowan. De flyttade och bodde i flera år i Bagdad i Irak, men gjorde även flera resor tillsammans till olika delar av världen, vilket gav henne material till flera av hennes böcker, bland annat Döden på Nilen och Mord i Mesopotamien. Deras äktenskap var lyckligt och varade till hennes död.
Christie adlades 1971 av den brittiska drottningen, och året efter förärades hon Svenska Deckarakademins Grand Master-diplom för lång och trogen tjänst.
Död och eftermäle Agatha Christie avled den 12 januari 1976, vid 85 års ålder, efter en kortare förkylning, i sitt hem Winterbrook House, i Winterbrook nära Wallingford i Oxfordshire. Hon är begravd på Saint Marys kyrkogård i Cholsey i samma grevskap, en plats hon själv valt flera år tidigare. Christie efterlämnade sin andre make, Sir Max Mallowan (1904–1978), dottern Rosalind Christie Hicks (1919–2004) och barnbarnet Mathew T. Prichard (f. 1943). Max Mallowan gifte om sig 1977, men dog följande år, vid 74 års ålder. Han begravdes vid Agatha Christie Mallowans sida.
Året efter Christies död publicerades hennes självbiografi, Agatha Christie: En självbiografi.
Christies enda barn Rosalind Hicks dog den 28 oktober 2004, även hon vid 85 års ålder. Numera går royaltypengarna till Christies enda barnbarn, dottersonen Mathew Prichard.
Författarskap miniatyr|Byst av Agatha Christie i Puerto de la Cruz – ett minnesmärke för hennes besök 1927. Vid den här tiden började hon att skriva om miss Marple. Christie är vid sidan av Conan Doyle den enda av deckarförfattarna från genrens guldålder som fortfarande lever kvar i medvetandet hos stora delar av befolkningen. Hennes popularitet beror på många olika faktorer. Två är oomtvistade: hennes produktivitet (hon skrev 84 mysterieromaner och dito novellsamlingar, femton deckarpjäser, sex romantiska romaner, två diktsamlingar, två memoarer och en barnbok) samt hennes långa karriär (från 1920 till 1976). Berättelsen om Christies framgång är dock mer komplicerad än så, och hon mötte inte samma beröm under hela sitt författarskap.
Christies första bok blev väl mottagen, men inte någon bästsäljare. Hon följde upp den med ett antal spionromaner, spänningsromaner och spionsatirer, bland annat med paret Tommy och Tuppence som huvudpersoner, som visserligen var välskrivna, men aldrig heller rönte några större framgångar. Det visade sig snart att Christies styrka låg i deckargåtan och när hon återgick till Hercule Poirot som huvudperson i romanen Dolken från Tunis (1926) fick hon sin första framgång som författare. Eftersom boken innehöll ett berättargrepp som nästintill var tabu inom deckargenren blev den mycket omskriven, och detta ledde till höga försäljningssiffror.
För att inte fastna med Poirot började hon omkring 1927 skriva om miss Marple. Marple var en figur som Christie trivdes bättre med än Poirot, och kvaliteten i berättelserna höjdes efter att hon hade hittat sina två huvuddetektiver. Hon skrev omväxlande om de två figurerna, även om hon också skrev ett fåtal böcker om mr Harley Quin, några om Parker Pyne, och några utan de vanliga rollfigurerna.
Åren mellan 1934 och 1941 kallas ibland Christies guldålder (den sammanföll ganska väl med deckargenrens guldålder). Det var då hon skrev ABC-morden, Mord i Mesopotamien och Och så var de bara en – böcker som betecknas som deckarklassiker. Den senare är med sina 115 miljoner sålda exemplar världens mest sålda deckare.
Efter guldåldern, under andra världskriget, fick Poirot vila ett tag, och miss Marple fick huvudrollen i ett antal romaner, bland annat Liket i biblioteket och Ett mord annonseras. När kriget var slut och Christie bosatt sig mer permanent i Mellanöstern kom flera böcker med motiv från den regionen, såsom Slutet blir döden och En flicka kom till Bagdad (som är en återgång till hennes tidigare spionhistorier). Hennes berättelser från den perioden anses allmänt lite svagare, eftersom intrigerna inte håller lika hög klass.
Några av de senare romanerna återgår dock till Christies vanliga standard, och till exempel Klockorna och Spegeln sprack från kant till kant kan mäta sig med hennes tidigare mästerverk.
Stil och återkommande teman De flesta av Christies romaner äger rum antingen i en högreståndsfamilj eller under en resa, något som skapar ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när väl mordet sker. Morden som sker i högreståndsfamiljer utspelar sig oftast på engelska landsbygden. Christiekännaren Colin Watson menar att byarna är nästintill oskiljbara, och har därför myntat begreppet Mayhem Parva (engelska för lilla förödelsen) som ett samlingsnamn. Mayhem Parva är isolerad från resten av Europas politiska och samhälleliga förändringar och innehåller fler människor över medelåldern än under, inklusive ett stort antal präster och bridgespelare. Liksom Christie är de flesta invånarna för dödsstraffet och att bevara de sociala rollerna, mot den moderna kvinnan och för mycket känslor.