miniatyr|Bolmen en mulen dag. Bolmen är en sjö i Gislaveds, Hylte, Ljungby och Värnamo kommuner i Småland och ingår i . Sjön är 36 meter djup, har en yta på 173 kvadratkilometer och befinner sig 141 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Bolmån samt av Bolmentunneln som är en av världens längsta tunnlar. Vid provfiske har en stor mängd fiskarter fångats, bland annat abborre, bergsimpa, björkna och braxen.
Sjön är Sveriges tolfte största sjö och Smålands näst största (efter Vättern). Bolmen är dock den största sjö som i sin helhet är belägen i Småland. Sjön är dricksvattentäkt för ca 1/2 miljon människor i främst Skåne, och ytterligare ca 1/2 miljon människor är indirekt beroende av sjöns dricksvatten.
Fakta om Bolmen Enligt lokal folktro har sjön lika många öar som dagar på ett år. Detta kommer från sägnen om Ebbe Skammelsson. Sjön bildar tillsammans med Bolmsö centrum i smålandet Finnveden. Den största ön i sjön är Bolmsö som också är Smålands största ö. Till ön finns en bro på den östra sidan och en färjelinje som finns på den västra sidan från Sunnaryd som ligger på fastlandet till Bolmsö kyrkby. Sjön delas av kommunerna Ljungby, Hylte, Gislaved och Värnamo. Ljungby kommun omfattar sjöns östra och södra delar samt Bolmsö och ingår i Kronobergs län. Värnamo och Gislaveds kommuner ligger i Jönköpings län och omfattar nordöstra respektive nordvästra Bolmen. Sjöns västra del ingår i Hylte kommun som tillhör Hallands län men ligger i Småland.
Bolmen är färskvattenkälla till många skånska kommuner och vattnet leds i en stor tunnel ner till Skåne. Se vidare Bolmentunneln och Sydvatten.
Bolmens historia
Fornbolmen Efter isen dragit sig tillbaka från Småland för runt 12000 år sedan bildades det som kallats Fornbolmen. En sjö fyra gånger större än dagens Bolmen. Denna fornsjö under tidig mesolitisk tid sträckte sig från nuvarande Bolmen i söder, norr ut upp till Vaggeryd, innefattade sjön Vidöstern i öster och bredde ut sig till Reftele i väster, där man också förmodar att den hade sitt utlopp och var förbunden med havet via Nissans vattensystem. Då landhöjningen var mycket kraftigare i sjöns norra del än den södra, trycktes vattnet långsamt mot söder.https://jonkopingslansmuseum.se/bloggportal/arkeologi/fornbolmen-%C2%AD%C2%AD-en-plats-for-stenalderns-folk/Runt 5 350 +- 200 f Kr var tippningspunkten nådd. Sjön svämmade över sina bredder i söder, bröt upp ett nytt utlopp och Lagans vattensystem bildades.
Ett av spåren av landskapets tippningen kom upp till ytan under den extremt torra sommaren 2016. I ett par av sjöns södra vikar stack det upp mängder av stubbar. Några av stubbarna bärgades och analyserades. Fyndet vara exceptionellt. En av rötterna från Hultaviken visade sig komma från en tall och vara det äldsta trästycke som någonsin blivit funnet i Sverige, daterat till 8290 - 8155 f Kr. Åldern visar att trädet kan ha växt i en av de första skogarna efter istiden.
Stenålder Arkeologen Carl Persson som undersökte och lät datera stubben från Hultaviken hade tidigare samma år 2016 gjort en annat spektakulär upptäckt på Gettersö, nära sjöns nuvarande utlopp i söder. På den lilla ön hade han funnit en boplats från stenålderns gropkeramisk kultur (3 200 – 2 300 f Kr). Detta var ingen fast boplats men hade använts under generationer av de nomadfolk som rörde sig i södra Skandinavien vid denna tid.
Bronsåldern Mycket tyder på att det har funnits ett kärnområde under äldre bronsåldern i norra Bolmen och öster ut mod sjön Vidösten även om det också finns lämningar från tiden på andra platser kring sjön. Ett område som har vattenförbindelse ner till kusten via Lagan, men samtidigt också ligger i närheten av vattendrag som kan fungerat som transportleder upp till Vätten. I dessa bygder har man funnit gravröse, bronsföremål och andra lämningar från tiden. Man har även funnit röjda åkrar, vilket pekar mot en befolkning som bedrev jordbruk och hade boskapsdjur. Detta antar man är den första bofasta befolkningen i området kring Bolmen, vilket sker under den period som benämns Senneolitikum, 2400-1800 f.Kr.
Järnåldern – Finnveden Under yngre järnåldern förmodar man att Bolmen och specifikt Bolmsö varit centralmakten i riket Finnveden. Både ortnamn och gravfynd pekar på detta. Särskilt öns nordöstra del har ett exceptionellt fyndmaterial av gravar, var av en är den mest guldrika i hela Småland. I samma område kring Håringe/Skeda finner man även en storhög och flera vapengravar. Detta maktcentra ser ut att förlorat sin ställning mot slutet av vikingatiden, då det inte finns några runstenar på denna del av Bolmsö, vilket förknippas med sen vikingatid. Istället är det häraderna: Östbo, Västbo och Sunnebo med sina centralplatser en bit bort från Bolmen som blomstra vid denna tid.
Medeltid - gränsbygd Mycket tyder också på att området någon gång kring övergång från vikingatid till medeltid blir mer och mer bli en del av svearnas maktsfären, även om det är först 1298 som det finns skriftliga belägg för tillknytningen. Banden norrut medför att befolkningen ofta drabbas av stridigheterna mellan svear och det tätt angränsande danskarna i Halland. På 1300-talet byggs i sjöns södra ände gräns- och skatteborgen Piksborg. Det var en träborg som under sin korta existens var ett makt- och handelscentrum för trakten. Av okänd anledning bränns borgen år 1434 under Engelbrektsupproret mot Kalmarunionen och blev därefter aldrig mer uppbyggd. Krigen mellan Sverige och Danmark fortsatte plåga denna gränstrakt under åtskilliga år. Hårdast var det under det nordiska sjuårskriget 1563 till 1570, då arméerna på båda sidor skövlade och plundrade mängder av gårdar i området. Bara under år 1564 brändes runt tre fjärdedelar av gårdarna ner av Danskarna på den västra sidan av sjön. Konflikterna fortsätter att drabba området i ytterligare närmare hundra år och upphör först när Halland tillföll Sverige vid freden i Roskilde 1658.
Infrastruktur 1800-talet Likt en stor del av övriga världen kom det en infrastruktur revolution till trakten i slutet av 1800-talet. 1878 öppnades Vislanda–Bolmens Järnväg, som trafikerade sträckan Vislanda, Ljungby-Bolmen. 1889 öppnades järnvägstrafiken på Halmstad-Bolmens järnväg. Nästan samtidigt tillkom även ångbåtstrafik på Bolmen och i den tätt anknytande sjön Unnen.
miniatyr|Bolmeneka uppmätt 1873. Folklivsarkivet i Lund, Mandelgrenska samlingarna figur 163. Maritim historia miniatyr|Båt från Bolmen, enligt illustration i Hyltén-Cavallius Wärend och Wirdarne (1863)
Sjön Bolmens äldre maritima kultur är ett närmast helt outforskat område. Det finns ett antal fynd av stockbåtar. Merparten av dessa har aldrig blivit daterade då de förmodats inte vara mer än några hundra år gamla. En stockeka som under många år förvarats av Angelstads hembygdsförening blev dock 2023 daterad och beräknas härröra från runt år 500.
Vid Bolmstad på Bolmsö finns en skeppssättning från järnåldern som på något sätt indikerar på båtens betydelse, samt att runstenar i området berättar om långväga sjöresor till bland annat England.
En obesvarad fråga kring forntidens båtanvändning vid Bolmen är hur man transporterade till och från havet via Bolmån och Lagan. Troligtvis var det inte med samma båtar som man sedan for vidare ut i världen med, eller använde på sjön, med tanke på alla vattenfall (idag vattenkraftverk) som fanns på vägen ner till Laholmsbukten. Men att man färdades på åarna finns en rad indikationer på, till exempel att flera runstenar är placerade så att de är synliga för den som tar sig fram på eller längst med Lagan.Under medeltiden fanns ett antal försvarsanläggningar i Lagan som bör haft syftet att kontrollera vattentrafiken: Lagaholm som ligger tätt på utloppet till havet; men även i inlandet finner man: Stenhusholmen (Toftaholm), på en ö i den norra änden av sjön Vidöstern; Torsborg (Danaborg), en mindre känd men strategiskt placerad försvarsanläggning på en moränkulle precis där Lagan rinner ut ur sjön Vidöstern; samt Piksborg, vid Bolmens utlopp.
Den första skriftliga dokumentationen och beskrivningen av båtar på Bolmen finner man i Etnologen Gunnar Olof Hyltén-Cavallius bok Wärend och Wirdarne från 1863. Den båt som illustrera texten verkar lämnat mycket utrymme till illustratörens fantasier, medan Cavallius egen beskrivning med ord i hög grad stämmer in på en båt som inköptes till Nordiska Museet 1893. Både Cavallius och Nordiska museet säger att detta ska vara en typisk båt för Bolmen med omgivning. Sistnämnda har fått beteckningen ”Klovaskep”. Att det bara stavas med ett p ska vara en markering om att det rör sig om ett falskt skepp och i själva verket rör det sig om en liten roddbåt. Enligt Albert Eskeröd en av de främsta kartläggarna av mindre båttyper i Sverige är detta klovaskep en övergångsfas mellan stockbåten och de plankbyggda båtarna. En form av parallell utveckling, dock långt senare, med den evolution som skedde med de mjuka stockbåtarna, till vad som utvecklade sig till de mer avannonserade klinkbyggda båtarna i Skandinavien. Klovaskepet har fått sitt namn från de två kraftiga ekstockar (klovar) som botten är sammansatt av. Botten har sedan urholkats och formats med yxa, var efter man höjt upp båtens sidor med ett bord på vardera sida och med en akterspegel.
Till sin form är det tydligt att klovaskepet i Nordiska Museet samling har många likheter med Bolmenekan eller Bolmaskepet som de också kallas. En extremt långsmal plankbyggd eka, som ska varit den helt dominerande bruksbåten längs med sjöns stränder och vikar fram till plastbåtens intåg på 1960-talet. Bolmenekan var ofta närmare sex meter lång, men inte mer än en och tjugo bred. För att få kraft i roddtagen i denna smala båt placerades årklamparna på vingar som sticker ut cirka sextio centimeter på var sida om båten. En konstruktion som används på moderna tävlingsroddbåtar. Dessa utriggade årklampor och att de är så extremt långsmala är Bolmenekans främsta särdrag. Ett annat är att nedersta bordet på många Bolmenekor sticker fram runt en decimeter framför stäven.
Bolmenekan är på ett vis en extremt primitiv båtform, då det krävs långt mindre specifikt hantverkskunnande att bygga en plankeka än till exempel en rundbottnad eka. Likväl har den extremt goda rodd egenskaper och är i hög grad anpassad efter de behov en båt skulle fylla på Bolmen. Eskeröd konstatera också att sjön Bolmen är det största vattnet i södra Sverige som inte har någon mer avancerad båtbryggatradition.
miniatyr|Bolmeneka i Odensjö hembygdspark, byggd av Axel Mild runt 1950 En Bolmeneka byggd av Axel Mild, runt år 1950 finns att beskåda i Odensjös hembygdspark. Den sista som haft en liten produktion av Bolmenekor är Gunnar Jönsson i samma by, som sedan 1980-talet byggt ca 25 båtar.
Trafiken på Bolmsöleden mellan Sunnaryd på sjöns västra sida och över till Bolmsö har varit en viktig transportled under lång tid och då inte bara för den närmsta omgivningen. Länge var den reglerad genom roddplikt för bönderna i området. År 1872 byggdes en pråm som roddes med två kraftiga åror av minst tre man. Sista roddpromen sjönk 1927 och två år senare togs den första motordrivna färjan i bruk, vilken kunde transportera två bilar. Året 1969 gjorde den nuvarande linfärjan M/S Bolmia sin premiärtur.
Från 1878 och runt femtio år framåt trafikerades Bolmen av ångbåtstrafik. Den första av dessa ska varit ångaren Oscar I som var i trafik på sjön fram till 1905. Det finns också uppgifter om att sjön trafikerats av Vega och Freja under slutet av 1800-talet, samt en senare båt benämnd Framåt. Många av ångbåtsbryggorna finns än idag kvar i varierande skick.