miniatyr|Nationalekonomer undersöker handels-, produktions- och konsumtionsbeslut, som här i en shoppinggalleria.|alt=Mall of Scandinavia i Solna, Stockholms län|315x315px
Nationalekonomi, ursprungligen Politisk ekonomi är en samhällsvetenskap, som studerar produktion, distribution och konsumtion av varor och tjänster. Utgångspunkten är vanligen att resurser är knappa, varför alla behov inte kan tillfredsställas med hjälp av tillgängliga resurser utan det är nödvändigt att välja. Nationalekonomin bör därför hellre definieras i termer av den metod som används för att angripa samhällsvetenskapliga problem, snarare än av de specifika frågeställningar som studeras.Uppslagsordet nationalekonomi från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 15 augusti 2008. Dagens nationalekonomi är i stort helt dominerad av den teoribildning som brukar kallas neoklassisk nationalekonomi.
Heterodoxa nationalekonomer förkastar en eller flera av nationalekonomins grundantaganden, till följd av att man anser dessa vara en del av en förstelnad och eller politiskt motiverad ortodoxi. Ekonomikritiker går ännu längre och menar att de praktiker, axiom och tankesätt som förekommer inom ramen för "ekonomin" är ovetenskapliga och uppburna av samhälleliga (normativa) praktiker, snarare än förmenta "lagbundenheter".
Den nationalekonomiska vetenskapen studerar idag alla de arrangemang inom vilka människor söker sin utkomst och försöker tillfredsställa sina behov. Detta involverar en rad frågeställningar, inklusive samhällsorganisation, produktion, konsumtion och distribution.
Nationalekonomins olika grenar kan i stort delas in i två huvudavdelningar: Inom mikroekonomi studeras enskilda beslutsfattare såväl på produktions- som konsumtionssidan. Inom makroekonomi studeras en ekonomi som helhet med fokus på aggregerade variabler som produktion, arbetslöshet och inflation. Ett annat område som ibland räknas som en tredje huvudavdelning är internationell ekonomi, som studerar handel och kapitalflöden mellan länder.
Etymologi och disciplinens namn
Historiskt går det att spåra nationalekonomins ur den politiska ekonomin som ännu innefattade moralfilosofiska frågor angående hur resurser bör fördelas i samhället. Den politiska ekonomins uppkomst går i sin tur att spåra ur studier beträffande moral.Se klassikerna, särskilt Smith. På engelska förekommer uttrycket political economy oftare till följd av att de anglosaxiska länderna inte aktivt var föremål för dispyten känd som Methodenstreit, där de som skulle komma att bli kåren som idag är nationalekonomer förkastade historisk kunskap som giltig. Detta i kontrast till den historiska skolan, med företrädare som exempelvis Schmoller.
Den svenska termen Den svenska termen nationalekonomi, som är baserad på den äldre tyska termen NationalökonomieDen nutida tyska beteckningen på nationalekonomi som universitetsämne är dock Volkswirtschaftslehre, VWL., kan felaktigt leda tanken till att ämnet endast behandlar ekonomi på nationell nivå; som jämförelse kan nämnas att ämnesnamnet på engelska är economics. Det var ungefär samtidigt som neoklassicismen växte fram som man i engelskan övergick från political economy till economics som benämning på nationalekonomi. Det föreslogs följaktligen först 1875 av Henry Dunning Macleod. Sandelin, Trautwein & Wundrak (1995) s. 80-81 De flesta nationalekonomer är dock sysselsatta med mikroekonomi, medan en minoritet ägnar sig åt makroekonomiska frågeställningar. Vissa svenska nationalekonomer har framfört åsikten att en annan beteckning på ämnet, såsom "samhällsekonomi" eller "ekonomik", vore önskvärd för att undvika missförstånd., ledare i Ekonomisk Debatt nr 3, 2009.
En alternativ beteckning på nationalekonomi är samhällsekonomi, som ämnet officiellt hette på Socialhögskolorna.
Områden inom nationalekonomi Nationalekonomin består av flera studieområden, där de mest centrala är mikroekonomi och makroekonomi. Det går vidare att skilja mellan positiv- och normativ ekonomi; den förra utger sig endast för att beskriva empiriska sakförhållanden och samband, medan den senare inkluderar värderingar om vad som bör göras.miniatyr|250px|Ett teoretiskt förhållande mellan pris, kvantitet, utbud och efterfrågan i en sorts stiliserad (neoklassisk) kapitalism, som befinner sig i ett teoretiskt jämviktstillstånd. Mikroekonomi
Inom mikroekonomin studeras enskilda aktörer i ekonomin. Centrala begrepp är nytta, pris, efterfrågan, utbud och jämvikt.
Makroekonomi
Inom makroekonomin studeras ekonomin som helhet. Fenomen som studeras är arbetslöshet, konjunkturer, ekonomisk tillväxt och inflation.
Övriga områden
Internationell ekonomi (ses ofta som en del av makroekonomin) Tillväxtekonomi (del av makroekonomin) Monetär ekonomi (del av makroekonomin) Offentlig ekonomi Arbetsmarknadsekonomi Utvecklingsekonomi Välfärdsekonomi (del av mikroekonomin) Finansiell ekonomi
Centrala teorier, problem och begrepp Det neoklassiska perspektivet är den rådande teoribildningen inom nationalekonomin. Exempelvis hävdade Douglass North år 1993 i samband med att en kollega erhöll Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, att det vore att överge nationalekonomin som vetenskap att ha något annat perspektiv, än just det neoklassiska.
Några problem som har studerats inom nationalekonomin genom tiderna är: Vad skapar värde? Vad avgör en varas pris? Varför uppstår inflation och arbetslöshet? Hur bör företag och konsumenter agera för att vara rationella? Vilken effekt har olika former av skatter? Vad påverkar export och import? Svaret på dessa och en mängd andra frågor har resulterat dels i heltäckande ekonomiska förklaringsmodeller och dels i mer specificerade teorier. Teorierna grundar sig i ett antagande om en ekonomiskt rationell människa vilket kritiseras av vissa eftersom alla människor inte är helt rationella.
Några begrepp inom dagens nationalekonomi är också ständigt återkommande: marginalnytta, marginalkostnad, marginalintäkt, indifferenskurva, utbud och efterfrågan, pris, inflation, deflation, valuta, komparativa fördelar och konjunktur. Definition och innebörd av dessa och andra begrepp har gett upphov till diskussion från nationalekonomins födelse.
Arbetsvärdeteorin säger att en varas (sociala, ej materiella) värde är relaterat till den mängd arbete av samhällelig genomsnittsarbetstakt som krävts för att producera den. Denna syn på vad som avgjorde varors bytesvärde dominerade i den klassiska nationalekonomin. Senare kom flertalet ekonomer att se på marginalnytteteorin som överlägsen. Andra teorier är bytesteori och penningteori.
Historia miniatyr|150px|Den klassiske ekonomen David Ricardo (1772-1823).
Nationalekonomi anses ofta ha grundats som modern akademisk disciplin av Adam Smith år 1776. Det är därmed en av de äldre samhällsvetenskaperna. Ekonomiskt tänkande hade dock förekommit långt innan dess. Platon utvecklade redan under antiken en teori om att arbetsfördelningen leder till högre effektivitet, en tanke som Adam Smith skulle komma att bli känd för långt senare. Aristoteles berörde i sina verk Politiken och Etiken, frågan om den avtagande marginalnyttan som skulle komma att stå i centrum för neoklassikernas marginalistiska synsätt. Aristoteles var också den förste att formulera distinktionen mellan varors bruksvärde och bytesvärde. Bruksvärdet är det värde som ett ting har i egenskap av sin användbarhet; bytesvärdet är det värde som det har i egenskap av att kunna bytas mot andra ting. 1741 blev Anders Berch Nordens första nationalekonomiska professor, i ekonomilagfarenhet och statsekonomi, vid Uppsala universitet.
Även i Bibeln förekommer stycken med ekonomiskt innehåll. Att ta ränta förbjuds exempelvis i Femte Moseboken. Detta var en tanke som skolastikerna under medeltiden förde vidare och som fick stora samhälleliga konsekvenser vad gäller lagstiftning kring ränteupptagande. Karaktäristiskt för det ekonomiska tänkandet under antiken fram till skolastikerna var den nära kopplingen mellan moraliska och ekonomiska resonemang.Sandelin, Trautwein & Wundrak (1995) s. 18 Något som lever vidare än i våra dagar.
Det fanns i huvudsak två viktiga ekonomiska tankeströmningar mellan skolastikerna och den moderna nationalekonomins uppkomst med Adam Smith: merkantilismen och fysiokratin. Merkantilismen hade sin storhetstid från början av 1500-talet till slutet av 1700-talet, och var mer en allmän tendens hos dåtidens ekonomer än en enhetlig ekonomisk lära. Man betonade vikten av en positiv handelsbalans, man skulle exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt. Ett lands rikedom mättes i mängden guld och silver. Därför var det önskvärt att få exportvarorna betalda i guld- och silvermynt.
miniatyr|150px|Adam Smith (1723-1790) anses vara grundaren till den moderna nationalekonomin.Men hans teoribildning betraktas idag som heterodox. Fysiokratin kan tydligare avgränsas i historien på grund av lärans mer sammanhållna karaktär. Man brukar ange 1756 som fysiokratins födelseår och 1777 som dess död. Fysiokraterna samarbetade flitigt, gav ut en egen tidskrift och höll regelbundna sammankomster. Centralt för deras uppfattning var att jordbruket var den enda produktionssektorn som kunde öka ett lands välstånd. De vände sig mot merkantilisternas stöd till "steril" industriell produktion och export. En ledande gestalt inom fysiokratin var fransmannen François Quesnay.
År 1776 publicerades Adam Smiths epokgörande verk An Inguiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (delvis översatt till svenska 1909-1911 med titeln Folkens välstånd), vilket skulle lägga grunden till den klassiska politiska ekonomin. Smith betonade vikten av arbetsfördelning och frihandel, men orade sig för att människor till slut skulle göra meningslösa uppgifter.https://www.earlymoderntexts.com/assets/pdfs/smith1776_1.pdf Han har blivit känd för sitt omnämnande av den "osynliga handen" som matchar ihop utbud och efterfrågan, eller produktion och konsumtion, på ett effektivt sätt. (Den s.k osynliga handeln är dock en ytterst marginell företeelse i Smiths teoribildning, som inte omnämns mer än ett par gånger.) För att detta ska ske krävs dock en så fri marknad som möjligt, utan alltför vittomfattande statlig intervention. En av Smiths mest berömda efterföljare var engelsmannen David Ricardo. Han lade grunden för tänkandet kring komparativa fördelar (även kallat relativa fördelar) och applicerade det på utrikeshandeln. Om varje land specialiserade sig på sina relativa fördelar, det man mest effektivt producerar, så kommer alla länder att tjäna på att handla med varandra. Karl Marx kritiserade senare de förment kvasireligiösa historiskt specifika antagandena vilka ligger till grund för det kapitalistiska produktionssättet, bland annat utifrån Ricardo och Smith.
Nationalekonomiska skolor miniatyr|150px|Thomas Robert Malthus (1766-1834) skrev om överbefolkning. Genom historiens gång har olika nationalekonomiska skolor existerat. Den metodologi som idag dominerar nationalekonomisk vetenskap kan sägas ha sitt ursprung i den neoklassiska skolan under slutet av 1800-talet, men har sedan utvecklats och förändrats kraftigt.
Klassisk nationalekonomi
Adam Smith brukar kallas för nationalekonomins fader med sitt ovannämnda arbete Folkens välstånd från 1776. Vad som blivit mest berömt, trots att smith blott nämner det en handfull gånger i boken, är den så kallade "osynliga handen" som "fördelar resurser" så effektivt som möjligt trots att alla människor handlar till sin egen fördel. Smith ansåg att den enskilt mest centrala faktorn till hög produktivitet var arbetsdelningen; inom företaget, mellan företag och mellan länder.
Ett par klassiker var förutom Smith också Jean-Baptiste Say, Thomas Robert Malthus, David Ricardo, Robert Torrens, Edward West, John Ramsay McCulloch, Nassau William Senior, Anders Chydenius, James Mill och dennes son John Stuart Mill.