Oscar II, Oscar Fredrik, född 21 januari 1829 på Stockholms slott i Stockholm, död 8 december 1907 på Stockholms slott, var kung av Sverige 1872–1907, kung av Norge 1872–1905 samt hertig av Östergötland 1829–1872. Han var tredje son till Oscar I och Josefina och bror till Karl XV. Oscar gifte sig 1857 med Sofia av Nassau. Han själv använde stavningen Oscar, och efter hans död har stavningspraxis varierat mellan detta och Oskar."Från Gustaf till Gustav", Språktidningens blogg 2011 (arkiverad version från Wayback Machine)
Oscar II var kung under ett skede då Sverige genomgick en period av industrialisering och snabb teknisk utveckling, och då unionen mellan Sverige och Norge försvagades för att slutligen upplösas. Perioden går ibland under beteckningen den oskarianska. Oscar var den tredje av fyra bröder i en syskonskara på fem. Då den äldste brodern, kung Karl XV, saknade tronarvingar (hans ende son hade avlidit i späd ålder 1854 och hans dotter saknade arvsrätt) och mellanbrodern prins Gustaf avlidit 1852, blev det vid Karls bortgång 1872 Oscar som fick ärva tronen.
Ungdom mini|vänster|Prins Oscar Fredrik cirka 1865. miniatyr|vänster|Oscar (sittande till höger) som prins under ett besök av Världsutställningen i Paris 1867. Den äldre brodern Karl XV sitter i mitten. miniatyr|vänster|Krona (till vänster) skapad åt prins Oscar till faderns kröning år 1844. miniatyr|Lina Jonns uppmärksammade fotografi av kung Oscar II från doktorspromotionen 1893. Blomsterarrangemanget på slaget ingick inte i monarkens ursprungliga frackdekorationer utan sattes dit särskilt för fotograferingen av Olga Fürst, maka till Carl Magnus Fürst. Oscar II:s dop skedde den 28 januari 1829 klockan 18:00 i konungens Stånddrabantsal (från 1845 Vita havet). Dopet förrättades av ärkebiskop Carl von Rosenstein, och vid sidan om honom stod biskopen i Växjö stift Esaias Tegnér, biskopen i Strängnäs stift Pehr Thyselius, ordensbiskopen Johan Olof Wallin samt överhovpredikanten Johan Jacob Hedrén. Vid dopfunten fanns även Erik Gustaf Geijer. Direkt efter dopceremonin saluterades det med 128 kanonskott i två omgångar.
Uppväxt och utbildning Modern Josefina hade som mål att uppfostra prinsarna till att bli tåliga och inte bortskämda. Prinsarna och prinsessan delade samma matrum, sovrum och lekrum i den östra flygeln. Oscar blev liksom sina syskon uppfostrad under överinseende av grevinnan Christina Ulrika Taube. Kungabarnen skulle utmärka sig för "ett oförvitligt, moraliskt högstående leverne", som det stod i drottning Josefinas instruktioner till läraren. Under åren 1833–1837 var docenten i praktisk filosofi Christopher Jacob Boström hans lärare. Eftersom Oscar och hans bröder även var norska prinsar behövde barnen lära sig att läsa och skriva norska. Deras norska lärare blev Otto Aubert, som även undervisade barnen i matematik och gymnastik. Lektionerna pågick mellan åtta och tolv på förmiddagen och mellan fyra och sex på eftermiddagen. Aubert var dock sjuk i tuberkulos och avled 1838, då den nya läraren blev "den svenska gymnastikens fader", Pehr Henrik Ling. Han avled dock året efter Aubert. Barnen fick en ovanligt fin konstnärlig utbildning av dåtidens främsta musik- och konstlärare från Konstakademien. Syskonens musiklärare var Adolf Fredrik Lindblad. Förutom utbildning i konst och musik fick barnen lära sig dansa kadrilj och vals. Barnen fick då och då själva göra sitt undervisningsmaterial, exempelvis ritade Oscar kartor över England på geografilektionerna. På historielektionerna skulle barnen lära sig om den svenska historien, men också om en furstes plikter.
Då Oscar var femton år och hans äldre bröder var nitton och sjutton åkte de till Uppsala universitet för att studera, där han studerade matematik. Fadern hade låtit göra i ordning en bostad och Oscar och hans bröder försökte vara närvarande vid de flesta föreläsningar som Per Daniel Amadeus Atterboms och Erik Gustaf Geijers föreläsningar. Under tiden i Uppsala inledde Oscar sin militära bana, eftersom alla prinsar tilldelades vapenslag till de landskap de var hertig över. Prins Oscar tilldelades den kungliga flottan och hade mönstrat vid 10 års ålder på fregatten Götheborg.
Karriär i flottan
Oscar utbildade sig till sjöofficer. Han tog officersexamen i juli 1845 och åren 1846-1847 medverkade han på en årslång segling med fregatten Eugénie i Östersjön och Medelhavet. Han blev kommendörkapten när han fyllde 23 och slutade som konteramiral i flottan vid Krimkriget, vid 26 års ålder. Han skrev inte bara fackböcker i ämnet, som Om skärgårdsflottans debarkeringstrupper och Förslag till exercisreglemente för K. Maj:ts landstigningstrupper, utan även dikter; under signaturen Oscar Fredrik publicerade han 1858 diktcykeln Ur svenska flottans minnenUr svenska flottans minnen. Han var också inspektör för de svenska militärläroverken. 13 december 1848 utsågs han till förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var under åren 1865–1872 ordförande i Militärsällskapet i Stockholm. Oscar blev generallöjtnant i armén den 1 december 1858.
Oscar deltog även i flera debatter angående flottan, både med den dåvarande kungen och den dåvarande sjöministern Baltzar von Platen. Den sistnämnde hade framlagt ett förslag till 1850-1851 års riksdag, som Oscar inte tyckte om. Det blev stora debatter, även på 1860-talet när von Platen kommit tillbaka som sjöminister.
Det enade Norden
Under tiden i Uppsala hade Oscar och hans två äldre bröder Gustav och Karl, tillsammans med flera andra, fått idén om att skapa ett enat nordiskt rike, under en och samma kung. Den dåvarande kungen, Oscar II far, Oscar I, visade även han intresse för idén och erbjöd till och med danskarna en allians, men de svenska politikerna tvekade.
Även efter Oscar I:s död fortsatte intresset för det enade Norden, och Oscar och Karl XV åkte runt i Europa för att påverka de europeiska regenterna och informera dem om deras plan. I Frankrike talade de med Napoleon III och i London mötte de både drottning Viktoria och den dåvarande premiärministern Lord Palmerston. Prins Oscar och Karl XV ska dock inte ha pratat särskilt bra engelska, åtminstone inte enligt Lord Palmerston. Han skriver efter samtalet i en rapport till drottning Viktoria: "Det mesta av vad kungen av Sverige och prins Oscar yttrade förblev oklart". Ingen av de politiker och regenter Oscar och Karl träffade visade något engagemang för idéerna om ett enat Norden, och projektet misslyckades.
Äktenskap miniatyr|Porträtt av prins Oscar med hustrun Sofia och deras fyra barn. Under en utlandsresa 1856 besökte han bland annat hovet i Nassau i Tyskland och den 8 oktober samma år tillkännagavs hans förlovning med prinsessan Sofia av Nassau. Paret vigdes i slottet i Biebrichs rotunda den 6 juni 1857. Oscars föräldrar var dock inte närvarande vid bröllopet, eftersom hans far hade drabbats av hjärntumör och hans moder behövde stanna och ta hand om honom. Karl behövde ta över styret och tvingades stanna kvar i landet, så ingen av Oscars släktingar var närvarande. Själva bröllopet beskrevs som ett festligt, påkostat och vackert arrangemang. Den 11 juni inledde de nygifta sin resa mot Sverige, och de for under namnen "baronen och baronessan av Tullgarn". Resan tog sju dagar, och den 18 juni var brudparet framme i Stockholm och kunde flytta in på det nyligen renoverade Arvfurstens palats, nuvarande Utrikesdepartementet. Ett år senare föds deras första barn, Gustaf (blivande Gustaf V), år 1859 föddes prins Oscar, 1861 föddes prins Carl (även kallad blå prinsen) och 1865 föddes det yngsta barnet, Eugen (även kallad Målarprinsen).
Innan Oscar blev kung över Sverige erbjöds han att bli kung i flera europeiska länder, däribland Grekland, Polen och Spanien. Han tackade dock nej till alla erbjudanden. När erbjudandet om att bli kung över Grekland kom hans svar: "Mig lockar ingalunda glansen av en Konungakrona. Denna glans medföres ett stort ansvar, och ålägges en tung börda". Anledningen till att Oscar erbjöds så många troner var att hans dynasti, Bernadotte, var relativt ung och inte hade någon allians med stormakterna, som annars skulle börja kriga för att få ha just sin kandidat på tronen. Därmed var Oscar en bra politisk kompromiss.
Oscar var, från att från början vara den fjärde i tronföljden, tronföljare i tretton år, men fick aldrig titeln kronprins.
Ämbetsperiod Kröningen miniatyr|Oscar II och Sofias kröning 1873 Den 12 maj 1873 kröntes Oscar II i Storkyrkan i Stockholm. Han skulle komma att bli den sista kungen som kröntes i Sverige. Vid kröningen var det regnigt och några enstaka plusgrader, men tusentals människor hade samlats. Drottning Sofia, som vid tidpunkten var lite sjuk, fördes till kröningen i en vagn. Oscar däremot kom gående i sin generalsuniform och bar för sista gången någonsin sin hertigkrona. Bakom kungen kom hans tre äldsta söner gående.
Oscar föll på knä vid altaret i kyrkan och generallöjtnanten Fabian Jakob Wrede lade kröningsmanteln över hans axlar. Den blivande kungen svor kungaeden med tre fingrar på bibeln. Ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg och statsministern Axel Adlercreutz lade kungakronan på Oscars huvud. Han satte sig sedan på drottning Kristinas silvertron och mottog alla rikets regalier. Spiran överräcktes av utrikesministern Oscar Björnstjerna, Riksäpplet överräcktes av statsrådet Per Axel Bergström och Riksnyckeln av statsrådet Carl Fredrik Waern. Slutligen överräcktes rikssvärdet av krigsministern Oscar Weidenhielm. Efter det att alla regalierna givits till kungen utropades rikshärolden: "Nu är Oscar II krönt till Sveriges, Göthes och Wendes konung, han och ingen annan". Därefter avfyrades 42 salutskott från Skeppsholmen och 42 från Kastellholmen.
Den 18 juli 1873 kröntes Oscar II i Nidarosdomen i Trondheim, med Jämtlands fältjägarkår (I 23) som hedersvakt. Kröningen sköttes denna gång av biskopen i Nidaros stift, Andreas Grimelund som tillsammans med statsministern Otto Richard Kierulf satte kungens krona på hans huvud. Kröningspredikan hölls av biskopen i Bjørgvins stift Peder Hersleb Graah Birkeland. miniatyr|1 öre år 1873, med kung Oscar II avbildad. Militären och politikern Otto Palmstierna skrev om Oscar (II), ett par år innan han blev kung: "Ovanligt lång till växten, smärt och mager; själfullt ansikte och lynne; utrustad med mycken förmåga, som tidigt togs i visst anspråk för saker av vikt, men snart måste ägna sig mera åt vitterhet, konst och musik. Sinnesstyrkan ännu oprövad; blicken riktad framåt."
Oscar hade redan tidigare arbetat i kulisserna, men då endast som Karl XV:s marionett. Inte för att Oscar på något sätt var en vilje- eller kunskapslös man; det finns många skrivningar av honom där han kritiserar sin brors handlande i politiken, speciellt inom utrikespolitiken som var Oscars stora intresse. Oscar II beundrade Tyskland och speciellt Otto von Bismarck mycket. Han arbetade för ett "germanskt, skandinaviskt, italienskt förbund" till vilket också Storbritannien skulle kunna anslutas. Kärnan i utrikespolitiken var och förblev faran från öster. Dessutom var drottningen, Sofia, tyska (av huset Nassau), varför kungafamiljen var nära befryndad med flera tyska furstehus. miniatyr|Kung Oskar II i sin kröningsdräkt med regalier framför Drottning Kristinas silvertron. miniatyr|Fyra generationer Bernadotte. Oscar II med Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Gustaf Adolf. miniatyr|Kung Oscar med familj år 1900.Fr. vänster: prins Oscar, prinsessan Ebba Bernadotte, prinsessan Ingeborg med dottern Margareta, prins Carl, prinsessan Teresia, drottning Sofia, prins Wilhelm, prins Gustaf Adolf, kung Oscar II, kronprins Gustaf, kronprinsessan Victoria, prins Erik, prins Eugen miniatyr|Kung Oscar II i amiralsuniform, ca 1900. Foto av Lars Larsson.