Gabon, formellt Republiken Gabon (, egentligen Gabonesiska republiken), är en republik och suverän stat vid ekvatorn i västra Centralafrika. Landet gränsar till Kamerun, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Atlanten.
Från att ha varit en slavstation för portugiser sedan dessa anlände 1483 kom Gabon efter 1842 att administreras av Frankrike. Den franska flottan slog ned den ännu pågående lokala slavhandeln och befriade tillfångatagna personer vid en plats längs kusten vid namn Libreville. Efter självständighetsförklaringen har Frankrike fortsatt att spela en roll i landets politik och i dess relativt framgångsrika ekonomi, som baseras på oljenäringen.
De ursprungliga invånarna i detta regnskogstäta ekvatorialland var troligen pygméer. Idag är fang den största folkgruppen. Men den 30-åriga regeringsmakten för president Omar Bongo (en batekemedlem som 1973 konverterade till islam under inflytande av Libyen) vilade på en koalition som utformades till att utesluta fang från makten. Det utbredda missnöjet med denna politik ledde 1991 till att ett flerpartisystem introducerades. Sedan dess har landet utvecklats till en stabil nation, men är långt ifrån någon demokrati.
Historia Gabon före självständigheten Det bälte av frodig gräsmark som går genom Gabon har under århundraden varit ett genomgångsstråk för stammar från Västafrika till områden söder om ekvatorn. Några bantutalande folkslag slog sig ner där för gott. Från Kameruns inre kom senare fangfolket, ett krigiskt folk som hade rykte om sig att vara kannibaler. De sålde elfenben till europeiska köpmän, som hade upprättat handelsplatser utmed kusten, och fick i utbyte skjutvapen och andra varor. Portugiserna var de första som, omkring 1470, slog sig ner vid kusten. Engelsmän, holländare, fransmän, spanjorer följde efter, många av dem för att köpa slavar.
År 1849 upprättade emellertid fransmännen Libreville som en koloni för frigivna slavar efter samma mönster som engelsmännens Freetown i Sierra Leone. Frankrike annekterade formellt Gabon 1885, och tillsammans med tre andra kolonier blev det 1910 medlem av federationen Ekvatorialafrika. Vid sekelskiftet led landet svårt under franska handelskompaniers exploatering, men efter 1910 avskaffades de värsta missförhållandena. Fransmännen började utnyttja kolonins rika råvarutillgångar, särskilt ökade man mahognyexporten.
Det självständiga Gabon I kolonialtidens slutskede upplöstes Franska Ekvatorialafrika, och Gabon blev självständigt 1960. Presidenterna Léon M'ba och Omar Bongo (1967–2009) behöll en liten fransk truppstyrka i landet, vilket bland annat bidrog till att en statskupp kunde avvärjas 1964.
Regeringens konservativa, profranska hållning har främjat betydande utländska investeringar, dels från privata företag dels från den franska regeringen och från Världsbanken. Gabons näringsliv har utvecklats snabbt i samband med exploateringen av landets mangan-, järnmalms-, olje- och urantillgångar. Gabon är en enpartistat där den förre presidenten Omar Bongo, fram till sin död år 2009, hade en mycket stark ställning. Fram till 1990-talet styrdes Gabon av enväldiga presidenter. 1991 antogs en ny konstitution, där olika partier tilläts och mer demokratiska val kunde hållas. Numera är Gabon ett av de mer utvecklade länderna i Afrika, tack vare en liten folkmängd, rika naturtillgångar och stöd från utlandet.
Kuppförsök 2019 7 januari 2019 rapporterades det om en militärkupp i Gabon. Senare samma dag meddelade myndigheterna att situationen var under kontroll och 4 av 5 kuppmakare blivit arresterade, kuppmakarna uppges vara lågt rankade officerare. Den sista blev arresterad senare samma dag.
Kupp 2023 30 augusti 2023 kom uppgifter om att militären i Gabon tagit över makten och upplöst regeringen. Militären meddelade att landets gränser stängs och att ”republikens alla institutioner upplöses”. Militärkuppen skedde efter att presidenten Ali Bongo blivit omvald till en tredje mandatperiod. Militären utsåg senare generalen Brice Oligui Nguema till tillfällig ledare. Nguema är kusin till Ali Bongo. Kuppen fördömes av bland annat EU, USA och Frankrike. Val till president genomfördes 12 april 2025 i vilket Nguema blev vald.
Geografi miniatyr|Topografisk karta över Gabon.
Topografi och hydrografi Geografiskt sett är landet en kustslätt karakteriserad av sandbankar och laguner som avbryts av Ogooués breda flodmynning. Gabon domineras av det skogbeklädda flodbäckenet till denna stora vattenåder, som med sina bifloder genomlöper 60 % av landets yta. Bifloderna flyter ned från den afrikanska centralplatån norrut mot Ekvatorialguinea och Kamerun och från Kongo-Brazzaville mot öster och söder.
Landets östliga delar domineras av en bred inlandsplatå på 500–1 000 meter över havet, där floden Ogooué och dess bifloder har gröpt ut bassänger och dalar. Platån är uppbyggd av prekambriska bergarter som granit, gnejs, sandsten och skiffer. Det högsta berget på platån är Mont Iboundji (972 m ö.h.) i mellersta Gabon.
I väster ligger en kustslätt som i söder är 20–40 kilometer bred. Mot norr utvidgar sig kustslätten till 120–140 kilometer, och vid Ogooués utlopp vid Kap Lopez är den uppemot 200 kilometer bred. Cirka 80 kilometer söder om landets norra gräns skär Gabonviken djupt in i landet, nästan till bergens fot. Längs kustlinjen finns flera laguner.
Klimat Gabon ligger i den tropiska klimatzonen och har ett utpräglat ekvatorialklimat. Temperaturerna är höga hela året med små årstidsvariationer. Libreville har en genomsnittstemperatur på 24 °C i den kallaste månaden (juli) och 27 °C i den varmaste (mars–april). Årsnederbörden varierar mellan 1 500 och 4 000 mm, med störst nederbörd längs nordvästkusten. Nederbörden avtar relativt snabbt mot öst och söderöver längs kusten. Det finns två regntider, från mitten av januari till maj och från oktober till mitten av december. I landet finns ursprunglig regnskog och en rik flora och fauna.
Naturskydd Några av Gabons största miljöproblem år 2021 är alltför stor skogsavverkning, så kallad avskogning, och tjuvjakt. Därtill kommer en oljeindustri som bidrar till vattenföroreningar samt sopberg orsakade av en växande befolkning.
Styre och politik Författning och styre
Gabon är en presidentiell republik med den folkvalda presidenten som statschef.
Gabons konstitution antogs den 15 mars 1991 och kungjordes den 26 mars 1991. Konstitutionen har ändrats flera gånger, senast år 2011 (uppgift från 2016). Tidigare konstitutionen antogs 1961. Av den framgår att:
Presidenten har ett 7-årigt mandat och det finns inga begränsningar på hur många mandatperioder en president får sitta. För att en kandidat ska väljas som president krävs endast relativ majoritet.
Premiärministern, som utses av presidenten, är regeringschef.
Gabons regering utses av premiärministern i samråd med presidenten.
Det lagstiftande parlamentet (Gabons parlament) har två kammare: Senatens ledamöter (102 stycken) är indirekt vald av conseil municipal och assemblée départementale; ledamöterna har ett 6-årigt mandat. Nationalförsamlingen har 120 ledamöter som väljs med absolut majoritet i enmansvalkretsar, och om ingen kandidat uppnår egen majoritet i valet så hålls en andra valomgång. Ledamöter i nationalförsamlingen har mandatperioder på 5 år. Landet har allmän och lika rösträtt från 18 års ålder.
Administrativ indelning miniatyr|stående|höger|Gabons provinser.
Gabon är indelat i nio provinser: Estuaire Haut-Ogooué Moyen-Ogooué Ngounié Nyanga Ogooué-Ivindo Ogooué-Lolo Ogooué-Maritime Woleu-Ntem
Rättsväsen Rättssystemet bygger på en blandning av fransk civil law och sedvanerätt som rättssystem.
Försvar Militärtjänsten är frivillig.
Gabons väpnade styrkor bestod år 2018 av 4 700 aktiv personal. Utöver dessa fanns cirka 2000 personal i ett halvmilitärt gendarmeri. Dessutom har Gabon ett försvarspolitiskt samarbete med Frankrike som år 2018 hade 450 personal stationerade i landet. De väpnade styrkorna bestod av armén, flygvapnet och marinen, varav armén med sina 3 200 personal, var störst.
Arméns materiel bestod bland annat av spaningsfordon, stormstridsvagnar, bepansrade personalfordon samt både medeltungt- och lätt luftvärnsartilleri. Flygvapnets materiel bestod bland annat av stridsflygplan, attackflygplan, transportflygplan och helikoptrar. Marinens materiel bestod av bland annat patrullfartyg och landstigningsfartyg.
Gabon har även deltagit i internationella insatser. Exempelvis deltog landet år 2018 i en FN-operation i Centralafrikanska republiken (MINUSCA).
Ekonomi och infrastruktur miniatyr|Vy över huvudstaden Libreville som är landets finansiella centrum.
Under början av 1970-talet, innan produktionen av olja och mangan hade kommit igång på allvar, var virke av hög kvalitet en av de huvudsakliga exportvarorna. Hit räknas gabon, ebenholts och valnöt. I början av 2000-talet så var två tredjedelar av Gabons totala yta orörd regnskog, men färdigställandet av den transgabonska järnvägen från hamnstaden Owendo vid Libreville till centrala Masuku 1986 antogs leda till en exploatering av träråvarorna.
I början av 2000-talet kom hälften av bruttonationalprodukten från olja. Om man ser denna siffra och jämför med Gabons ringa folkmängd får man ett felaktigt intryck av landets BNP (PPP) per capita, som dolde det egentliga faktumet att mer än hälften av landets befolkning fortfarande var självhushållande bönder. En bred social klyfta skiljde landsortsborna från städernas elit, och landet brottades med ekonomiska problem.
I början av 2020-talet var inkomsten per capita i Gabon omkring fyra gånger så hög som motsvarande siffra i andra länder i subsahariska afrika. Inkomstskillnaderna var dock fortsatt mycket stora. Detta kan framförallt härledas till förekomsten av olja, men även andra viktiga råvaror som mangan och timmer.
Gabons kraftiga ekonomiska expansion under 1960- och 1970-talen grundade sig främst på en snabb utveckling av den utlandsdominerade gruv- och oljeindustrin. Oljan utvanns i slutet av 1990-talet företrädesvis vid kusten. Mangan- och järnmalmstillgångarna var bland världens rikaste och Gabon hade stora reserver av uran. Trots sina naturtillgångar har Gabon haft problem med ekonomin, vilket dels kan härledas till dålig finanspolitik och dels till ett överberoende av oljeexport. Det senare har gjort landet sårbart för oljans prisfluktuationer.
Näringsliv SektorAndel av BNPJordbruk5 % (2017)Industri44,7 % (2017)Service50,4 % (2017)
Jord- och skogsbruk, fiske Vanliga jordbruksprodukter i början av 2020-talet är bananer, kassava, sockerrör, jams, taro, grönsaker, majs, jordnötter, viltkött och gummi.
Jordbruket sysselsatte i början på 2000-talet halva befolkningen, men var lågavkastande och kunde inte föda folket. Livsmedel behövde därför importeras. Exportgrödorna var kaffe, kakao och palmolja. Jordbruksproduktionen har dock varit sjunkande under en lång tid, även om en stor del av landets arbetande befolkning, ca 50 % i början av 2020-talet, fortsatt är sysselsatta inom självhushållningsjordbruk. Trots det behövde ungefär hälften av alla livsmedel importeras. Staten har under åren dessförinnan gjort försök att stimulera jordbruket i syfte att minska importberoendet.
Skogsbruket, som spelat en stor roll fram till år 1999, gav tropiska träslag (bland annat gabon).
Energi och råvaror År 2019 kom ungefär hälften av energin från fossila bränslen och den andra hälften från vattenkraft. Därtill importades även energi.
Gabon har rikliga mineraltillgångar. Här finns omkring en fjärdedel av världens kända manganreserv, och landet var under början av 2000-talet världens fjärde största producent av mangan. Naturtillgångar i landet är petroleum, mangan, diamant, uran, guld, timmer, järnmalm, och vattenkraft, naturgas och niob.
Industri